ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-18 13:38:05 följande:div>Jag läste nämligen inte igenom ditt inlägg innan jag skrev mitt om att jag skulle svara dig igår. Typiskt mig. Sorry!  div>d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad">så det kan gå! FÅr väl hitta på nåt annat åt dig att kommentera istället, vid tillfälle... Gillar att läsa det ni skriver iaf, igenkänningsfaktorn är hög, om man säger så.

Nu har jag ringt öppenpsyk och hon höll helt med om det jag sa. Vi pratade i 20 min där jag beskrev problematiken och hon skulle skicka det till ungavuxna och det skulle inte ta allt för lång tid innan dom hörde av sig så det känns bra.

Tac för att ni peppade mig att ringa!

Anledningen att jag och kuratorn inte kom så bra överens var att hon inte förstod varför jag lutade mot abort. Jag känner att jag vill komma på fötter och reda ut mig själv innan vi skaffar barn men samtidigt så tvekade jag såklart med aborten och det var därför vi var där. Hon tyckte att det går jättebra att föda barnet och sedan löser allt sig själv men jag tycker att det blir onödigt jobbigt om jag själv inte vet vad som är "fel" med mig.

Nu är jag på mycket bättre humör i alla fall vilket känns skönt eftersom jag ska gå på ett informationsmöte om skatter för egna företagare om några timmar!

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-01-18 10:56:27 följande:div>Idag är verkligen ingen bra dag. Jag vaknade imorse och allt var bara förjävligt och tänkte att nu måste jag verkligen ta tag i att få igång en utredning så jag ringde läkaren och fick en tid idag.

Nu har jag varit där och suttit och pratat om att jag är trött och orkeslös, har noll energi och att till och med ställa sig i duschen är så otroligt jobbigt. Jag är rastlös så tillvida att jag inte kan sitta still, kan inte se på TV utan att att ha något i händerna eller ställa mig på huvudet i soffan (vilket min sambo har haft väldigt roligt åt :)). Jag kan inte varva ner på kvällarna och får därför ingen sömn, jag har ångest, haft ätstörningar (anorexi). Jag har otroligt jobbigt att komma igång när jag ska göra något och hamnar alltid i tidsbrist till den grad att jag måste jobba dag och natt för att hinna med, jag blir otroligt arg eller ledsen när mina planer hålls och har svårt att acceptera förändringar som inte jag har bestämt, jag är impulsiv, har flyttat till en helt ny stad bara för att (2 ggr), stuckit utomlands 3 månader över en natt, köpt en häst, lägenhet utan att egentligen tänka längre än vad näsan räcker, samt att jag har extrema humörsvängningar.

Allt det här berättade jag om och vet ni vad han säger, ja rastlösheten verkar ligga i din personlighet och det är väl egentligen inget problem med att ha svårt att komma igång. Ursäkta?? Hela mitt liv håller på att barka åt skogen för att jag inte kommer igång med det jag måste göra.

Jag uttryckte mig väldigt klart att jag är orolig för att jag inte klarar mitt jobb pga det här samt att jag är rädd för att pajja förhållandet. men nej det här är inga problem alls.

Nu sa jag i och för sig inte rätt ut att jag misstänker ADD/ADHD så jag får väl skylla mig själv men han borde väl ändå ta mig på allvar? Nu kan jag inte sluta gråta istället. Hela dagen är förstörd och jag som egentligen borde jobba 8-9 h. Det lär ju verkligen hända...div>Beklagar verkligen att du fick en sån galen läkare, helt absurt, (kramar om)
Precis som övriga säger så tycker jag du ska gå vidare med det, det tänker jag göra om jag får ett sånt bemötande. Ska till min den 27 så börjar bli smått nervös nu. 
Ett mycet bra förslag att skriva ner allt, funderar på att skicka det tillsammans med hennes remiss OM hon nu vill ge mig det annars skickar jag det själv der="0" alt="Flört">

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-01-18 13:43:44 följande:div>Nu har jag ringt öppenpsyk och hon höll helt med om det jag sa. Vi pratade i 20 min där jag beskrev problematiken och hon skulle skicka det till ungavuxna och det skulle inte ta allt för lång tid innan dom hörde av sig så det känns bra.

Tac för att ni peppade mig att ringa!

Anledningen att jag och kuratorn inte kom så bra överens var att hon inte förstod varför jag lutade mot abort. Jag känner att jag vill komma på fötter och reda ut mig själv innan vi skaffar barn men samtidigt så tvekade jag såklart med aborten och det var därför vi var där. Hon tyckte att det går jättebra att föda barnet och sedan löser allt sig själv men jag tycker att det blir onödigt jobbigt om jag själv inte vet vad som är "fel" med mig.

Nu är jag på mycket bättre humör i alla fall vilket känns skönt eftersom jag ska gå på ett informationsmöte om skatter för egna företagare om några timmar!div>Good girl! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande">

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-01-18 13:43:44 följande:div>Nu har jag ringt öppenpsyk och hon höll helt med om det jag sa. Vi pratade i 20 min där jag beskrev problematiken och hon skulle skicka det till ungavuxna och det skulle inte ta allt för lång tid innan dom hörde av sig så det känns bra.

Tac för att ni peppade mig att ringa!

Anledningen att jag och kuratorn inte kom så bra överens var att hon inte förstod varför jag lutade mot abort. Jag känner att jag vill komma på fötter och reda ut mig själv innan vi skaffar barn men samtidigt så tvekade jag såklart med aborten och det var därför vi var där. Hon tyckte att det går jättebra att föda barnet och sedan löser allt sig själv men jag tycker att det blir onödigt jobbigt om jag själv inte vet vad som är "fel" med mig.

Nu är jag på mycket bättre humör i alla fall vilket känns skönt eftersom jag ska gå på ett informationsmöte om skatter för egna företagare om några timmar!div>d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (fått diagnos) skrev 2011-01-18 13:22:08 följande:div>Som ett allmänt råd till alla er här nu: Dokumentera allt, både om er själva, hur ni mår och vad ni fått för bemötanden från vården. Det kan vara till stor hjälp med dokumentation gällande felbehandlingar så att man kan ta det vidare, vilket jag är enormt intresserad av att göra i framtiden, för det är SKANDAL hur människor som oss behandlas.<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-18 12:31:42 följande:div>Fan du är inte dum du! de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> 

När är du klar med skolan förresten? Du vet att du behövs där ute typ NU va? Men känn ingen press eller stress der="0" alt="Flört">div>div>Blev väldigt intresserad av att veta vart ni uppfattar att behandlingen/bemötandet är som sämst? Är det vid kontakt med VC? Skolan? Psykiatrin? eller vart? Kanske lite hårt att uppmuntra till att vara misstänkt inställda till sina vårdkontakter genom att dokumentera allt? Missförstå mig inte, om det missbehandlas skall det anmälas så det står härliga till, men det kanske skapar lite misstro till andra kontakter som ibland faktiskt är bra?

Nyfiken fråga vad det är du snart är klar med? För behovet av sysselsättning och hjälp till personer med neuropsykiatrisk problematik är enorm och personer som utbildar sig och själva har erfarenhet av detta bär på en ovärderlig kunskap.

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-01-18 16:00:10 följande:div>Blev väldigt intresserad av att veta vart ni uppfattar att behandlingen/bemötandet är som sämst? Är det vid kontakt med VC? Skolan? Psykiatrin? eller vart? Kanske lite hårt att uppmuntra till att vara misstänkt inställda till sina vårdkontakter genom att dokumentera allt? Missförstå mig inte, om det missbehandlas skall det anmälas så det står härliga till, men det kanske skapar lite misstro till andra kontakter som ibland faktiskt är bra?

Nyfiken fråga vad det är du snart är klar med? För behovet av sysselsättning och hjälp till personer med neuropsykiatrisk problematik är enorm och personer som utbildar sig och själva har erfarenhet av detta bär på en ovärderlig kunskap.div>För min del har jag genom åren bemötts absolut värst i skolan och på små lokala vårdcentraler som i sig haft stor omsättning av temporära läkare, samt att kvinnor med denna problematik generellt även i forskningen har påvisats bära på dessa erfarenheter. BUP hade verkligen inte heller någon kompetens, och då är det ändå en halv livstid sedan jag själv var aktuell för kontakt med dem. Om forskningsresultat inte når ut och tillämpar förändringar ute i vården, så ÄR det illa och det måste göras något åt. Jag menar givetvis inte att allt ska dokumenteras i minsta detalj, men att det faktiskt kan vara intressant att utläsa en del av informationen människor här bär med sig.

Jag tar (förhoppningsvis) socionomexamen om ett år och jag har även enligt mig ovärderlig kunskap, så det du skriver värmer enormt. Jag hoppas innerligt att jag får använda mig av allt jag kan, det är därför jag kämpar så hårt.

BeaBee: Vad skönt att det gick vägen! Ja i den den här världen måste man stå på sig ohyggligt mycket..

Jag fick en rätt häftig idé när jag satt och åt middag nyss. Många av oss är väldigt kreativa, en del fotar, en del målar en del skriver.
Jag själv älskar att skriva o har alltid drömt om att bli författare men har svårt att avsluta projekten för då måste de ju skickas till förlag och tänk om de dissar mig?? :(

Men skulle det inte vara rätt häftigt om vi här (de som vill naturligtvis) när vi har fått diagnos skulle skriva lite som  en antologi om olika delar i livet och hur det är för en med ADHD/ADD, som ex hur man klarar vardagen, hur det kan vara med relationer, jobb, skola. Man kan ju ex ta ett foto av sin kaosartade vardag och skriva lite om det, eller måla något i sammanhang med en situation.
Jag menar det finns så lite literatur om ADD/ADHD på svenska och och visst det finns ju boken om 10 kvinnor med ADHD eller nåt sånt (som jag inte har läst än).
Men man behöver ju verkligen få lite tips från någon annan som är i samma sits och även se att man själv inte är ensam om att bete sig som en utomjording ;).
 Jag tycker ju också att det finns så mycket missuppfattningar om ADHD/ADD som vi så bekant har hört hos en del läkare, är det inte bra om de spräcks hos allmänheten?

Inte för att jag vet hur vi skulle ro projektet i land men är vi många om det så kanske det är lättare att slutföra?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-01-18 19:28:53 följande:div>BeaBee: Vad skönt att det gick vägen! Ja i den den här världen måste man stå på sig ohyggligt mycket..

Jag fick en rätt häftig idé när jag satt och åt middag nyss. Många av oss är väldigt kreativa, en del fotar, en del målar en del skriver.
Jag själv älskar att skriva o har alltid drömt om att bli författare men har svårt att avsluta projekten för då måste de ju skickas till förlag och tänk om de dissar mig?? :(

Men skulle det inte vara rätt häftigt om vi här (de som vill naturligtvis) när vi har fått diagnos skulle skriva lite som  en antologi om olika delar i livet och hur det är för en med ADHD/ADD, som ex hur man klarar vardagen, hur det kan vara med relationer, jobb, skola. Man kan ju ex ta ett foto av sin kaosartade vardag och skriva lite om det, eller måla något i sammanhang med en situation.
Jag menar det finns så lite literatur om ADD/ADHD på svenska och och visst det finns ju boken om 10 kvinnor med ADHD eller nåt sånt (som jag inte har läst än).
Men man behöver ju verkligen få lite tips från någon annan som är i samma sits och även se att man själv inte är ensam om att bete sig som en utomjording ;).
 Jag tycker ju också att det finns så mycket missuppfattningar om ADHD/ADD som vi så bekant har hört hos en del läkare, är det inte bra om de spräcks hos allmänheten?

Inte för att jag vet hur vi skulle ro projektet i land men är vi många om det så kanske det är lättare att slutföra?div>Jag gillar idén! Den är samtidigt väldigt lätt att få till på distans. Jag själv skriver väldigt mycket för att få ur mig alla kaosartade tankar och känslor. Boken skulle i såfall fungera på samma sätt som den här tråden gör för mig. Se andras vardag och se likasinnade så att man inte känner sig så fruktansvärt ensam. En riktigt bra idé!!

BeaBee: Tack!!  der="0" alt="Solig">
Ja det är ju en bra grej som går att göra var för sig och sen får det sammanfogas på ett förlag. Man skulle isåfall kanske kunna idka lite "högläsning" av sitt/sina stycken här om man vill för att höra vad andra tycker.

Jag är ju tyvärr rätt kaosartad i huvudet just nu av min stora separationskris så jag skriver ner mycket tankeställningar och frågor på papper och försöker bringa reda i tankarna, som ett bollplank. När jag kommer på utredning hoppas jag vara lite mer normal i huvudet så att jag kan tänka redigare utan att hoppa så mkt fram och tillbaka i tankarna. Jag skulle definitivt i så fall kunna skriva en text om mitt liv..