ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ANNA) skrev 2011-01-28 09:34:09 följande:div>Läser lite i tråden ibland för att jag känner igen mig så väl i 90% av symtomen.

Hur hanterar ni stress?

Om jag ska någonstans så gör jag alltid misstaget att börja i sista minuten vilket gör att jag blir stressad och väldigt irriterad om allt inte går supersnabbt i min takt. Har barn så det är orimligt att tänka såhär.div>Stress och ADHD går inte ihop. Men precis som du skriver är det ju inte sällan vi själva som orsakar stressen genom att te.x börja göra något i sista minuten. Sen blir man arg och irriterad både på sig själv och andra för att det inte blir som man tänkt sig.

Jag kan dock inte stressas av andra. Eller jag kan men det är sällan för jag går alltid efter min egna inre klocka och så har det varit sen jag var barn. Mamma har berättat att jag var omöjlig att påskynda och jag är likadan fortfarande tills jag själv anser att nu, NU är det bråttom och då har ju redan personen som försökt påskynda och stressa mig gett upp och dragit för länge sen.

Jag är fruktansvärt dålig på att hantera stress, samtidigt som jag alltid utsätter mig för stressande situationer eftersom jag skjuter upp allt. Jag får panik av stress, skriker, kastar saker och beter mig som ett riktigt rikspucko. Kan inte styra mig själv alls i såna situationer. Dock kan jag kontrollera det så pass att jag inte beter mig så på allmän plats bland okända människor. Då blir det lite mer dämpat.

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Ja precis jag mår jättedåligt av stress, ändå har jag oftast mig själv att skylla. 
Jag sätter igång i sista stund och tja när de finns fler än mig inblandade (läs barn, is på rutan eller traktorer efter vägen) så blir jag jättestressad. 
Ibland tänker jag att nästa gång ska jag inte börja så sent -gör jag det -NÄ! 

Stress eller en spark i ändan an nån annan räcker int för att jag ska ta itu med mitt beteende. Jag vet i ärlighetens namn inte vad jag kan göra åt det.
Jag är övertygad om att man kan förändra vissa saker hos sig själv -men hur gör man? vilka är verktygen? 

This, I like. Alltså inte det faktum att han har ADHD men att han går ut med det. Tack Frank! det.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab">

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab

Som nu är jag döstressad över att son 2 slarvat bort sina skidor på skolan -vintern är inte slut, jag har inte råd att köpa nya. Visst han måste inte åka skidor -det vet jag, men jag mår ändå dåligt över det och blir jättestressad inombords *suck*

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-28 13:01:24 följande:div>

This, I like. Alltså inte det faktum att han har ADHD men att han går ut med det. Tack Frank! det.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab">

det.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab" target="_blank">www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/le...

div>Hahaha, Frank...

Ur artikeln
"&ndash; Jag kanske har en släng av adhd. Men i så fall har den burit mig väldigt långt, för jag är en sådan som får otroligt mycket gjort, säger hon.

Alexandra har inte gått och undersökt saken hos läkare &ndash; än.

&ndash; Jag har inte vågat. Men när det här är över kanske man ska få någon slags diagnos. Jag kanske borde göra det."

 

Hedmanpazio lär bli ledsen. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-01-28 13:01:24 följande:div>

This, I like. Alltså inte det faktum att han har ADHD men att han går ut med det. Tack Frank! det.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab">

det.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article8476041.ab" target="_blank">www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/le...

div>Hihi fast visst är det lite så att man känner igen personer, som verkar ha liknande svårigheter som sig själv?

Känner igen mig i massor! Vad finns det för tråkiga biverkningar av medicinen? Väljer alla att ta det? Blir ofta superstressad och mår dåligt för skitsaker. Dock så älskar jag när det är mycket att göra på mitt jobb och jag måste jobba på högvarv och jobba över osv. Talar det emot ADD?

Kom på (svårt att få med allt ibland =)) att det är nåt som jag saknar och som gör att jag känner ett visst utanförskap. Jag är inte lika"duktig" som mina vänner. Jag fixar inte allt som de gör och jag saknar att ha nån att dela den här vetskapen med. Istället håller jag lite skenet uppe och framhäver mina lite mer välfungerande sidor =)
När man är på nån tillställning så drar sig ofta min man åt sidan för att prata. Nästan alltid med nån liksinnad (alltså nån med utredd eller vad jag misstänker diagnos) alt. pratar han med nån väldigt öppensinnad och icke dömande person. Antagligen för att det känns tryggt.
Jag flaxar runt och försöker väl prata med så många som möjligt. Nångång ibland känns det bra och man blir kvar till siste man. Ofta så orkar jag inte med hela kvällen, allt känns bara ytligt och jag känner att jag inte hör hemma, passar in -så man går därifrån rätt tidigt. -Skyller på jobb eller barn.

Jag har ofta som yngre undrat varför andra får vänner så lätt, medan jag ofta drabbades av tunghäfta. Jag kunde gå hem, även om andra ville att jag skulle stanna kvar -för jag ville vara själv. 
Till slut så är man väl inte så intressant när man inte kan föra sig rent socialt.
Kunde inte förstå varför jag var så blyg då. Jag var ju inte blyg när det kom till att säga vad jag tyckte, stå upp framför klassen och prata eller sånt.
Antagligen så är jag inte blyg.........bara lite socialt vilsekommen.........
-Tyvärr! 

Är det någon som får medicin som har märkt att de blir bättre på att hantera stress och bättre på att kunna organisera sig?
Jag är också superdålig på att hantera stress, inte i alla situationer dock, men i stort. Tar betablockerare för att jag har så högt blodtryck pga detta. Mycket av stressen skapar jag nog också själv, inombords, ioch med att jag går och ältar och oroar mig över ditt och datt.  Men sen blir jag lätt stressad över all input som kommer över mig.

<div class="quote"><div class="quote-nick">plura skrev 2011-01-28 13:30:18 följande:div>Kom på (svårt att få med allt ibland =)) att det är nåt som jag saknar och som gör att jag känner ett visst utanförskap. Jag är inte lika"duktig" som mina vänner. Jag fixar inte allt som de gör och jag saknar att ha nån att dela den här vetskapen med. Istället håller jag lite skenet uppe och framhäver mina lite mer välfungerande sidor =)
När man är på nån tillställning så drar sig ofta min man åt sidan för att prata. Nästan alltid med nån liksinnad (alltså nån med utredd eller vad jag misstänker diagnos) alt. pratar han med nån väldigt öppensinnad och icke dömande person. Antagligen för att det känns tryggt.
Jag flaxar runt och försöker väl prata med så många som möjligt. Nångång ibland känns det bra och man blir kvar till siste man. Ofta så orkar jag inte med hela kvällen, allt känns bara ytligt och jag känner att jag inte hör hemma, passar in -så man går därifrån rätt tidigt. -Skyller på jobb eller barn.

Jag har ofta som yngre undrat varför andra får vänner så lätt, medan jag ofta drabbades av tunghäfta. Jag kunde gå hem, även om andra ville att jag skulle stanna kvar -för jag ville vara själv. 
Till slut så är man väl inte så intressant när man inte kan föra sig rent socialt.
Kunde inte förstå varför jag var så blyg då. Jag var ju inte blyg när det kom till att säga vad jag tyckte, stå upp framför klassen och prata eller sånt.
Antagligen så är jag inte blyg.........bara lite socialt vilsekommen.........
-Tyvärr! div>plura: Jag känner igen mig i hur det är när man går på fest el liknande. Jag känner också oftast att jag inte hör hemma och inte passar in bland de andra. Jag vet aldrig vad jag ska säga och känner mig helt "off" och tror också att de andra märker det. :(

Idag har jag rensat ut bland fotoalbum och fotografier och slängt en hel del. Innan nästa flytt, som jag hoppas sker om några månader, så ska jag göra en 2:a rensning precis som jag gjort med böcker och cd-skivor. Det känns så skönt, men skulle helst vilja slänga allt. Det är inte klokt vad energi som slukas av alla saker man har.. Man äger ju inte ens grejerna till slut, de äger ju en.