ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-02-17 12:54:58 följande:div>Psykologer kan specialisera sig inom pedagogisk psykologi, Klinisk psykologi, eller arbetslivets psykologi. Sen utbildar många sig vidare inom sina fält där exempelvis neuropsykiatri är en vanligt förkommande och ökat efterfrågad utbildning. Man arbetar även fram en specialistordning för att utbilda psykologer i specialisttjänster som 'psykologarbete'.

Det är dock mest det intresse och platsen man jobbar på som idag talar för vilken 'specialist' inriktning man har som psykolog som i sig är en generalist utbildning.

Så på allmänpsykiatrin kan din psykolog som utreder vara generalist, eller specialist. Båda har kompetens att utreda npf, men 'specialisten' tar troligen på sig de mer komplexa fallen.div>Jaha, mycket intressant, då kanske han t.o.m är specialist inom ADD oxå ? En dum fråga men vad är npf förkortning på ?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-02-17 23:18:23 följande:div>Jaha, mycket intressant, då kanske han t.o.m är specialist inom ADD oxå ? En dum fråga men vad är npf förkortning på ?div>Neuropsykiatriskt funktionshinder/nedsättning.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-02-17 23:18:23 följande:div>Jaha, mycket intressant, då kanske han t.o.m är specialist inom ADD oxå ? En dum fråga men vad är npf förkortning på ?div>Ja alltså ADD eller ADHD med huvudsakligen ouppmärksamhetstyp som det heter idag ligger under neuropsykatrins område vid utbildning. Sen är ju specialist en definition. Bara för du gått en kort utbildning i neuropsykiatri är man nödvändigtvis inte specialist. De tre huvudområden jag nämnde tidigare, pedagogik, klinisk och arbetslivets psykologi är ju specialistutbildningar som psykologförbundet godkänt. Sen är ju specialist (eller skall vara) en tillsatt egen tjänst vilket det är lite si och så med idag.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (tjockisen) skrev 2011-02-17 13:25:14 följande:div>Just ja, jag tänkte fråga er i tråden, är det någon av er som provat antidepressiva preparat som påverkar noradrenalin och dopamin? Tex voxra eller zyban? Jag käkar zyban nu sen jag gick in i en egentlig depression, i kombination med concerta, men jag tycker inte att jag får någon speciell effekt nu efter två veckor...div>Zyban är ju rökavvänjningsmedel och innehåller enligt fass varken noradrenalin eller dopamin (vilket Voxra gör)
Själv äter jag SNRI-preparatet Venlafaxin som påverkar halten av noradrenalin och serotoning sedan oktober 2009. Fungerar bra. Har ingen diagnos än, och äter därför ingen ADHD-medicin.<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

Yez, i dag fick jag tiden för att träffa läkare på vuxenpsyk.. Ska dit om 2 veckor och träffa en ST-läkare.. Låter ju uppmuntrande. Jag har inte så bra erfarenhet av ST-läkare och funderar ärligt på hur denna ska kunna ha ett hum om ADHD. Känns alltid mindre trovärdigt när de ger en ST-läkare.
Jag ska väl inte heller ta ut allt negativt i förskott nu när jag äntligen har fått tid, men sån är jag.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-18 16:19:08 följande:div>Yez, i dag fick jag tiden för att träffa läkare på vuxenpsyk.. Ska dit om 2 veckor och träffa en ST-läkare.. Låter ju uppmuntrande. Jag har inte så bra erfarenhet av ST-läkare och funderar ärligt på hur denna ska kunna ha ett hum om ADHD. Känns alltid mindre trovärdigt när de ger en ST-läkare.
Jag ska väl inte heller ta ut allt negativt i förskott nu när jag äntligen har fått tid, men sån är jag.div>Min erfarenhet är att många ST läkare ofta är väldigt ambitiösa inom sina områden och är måna om att göra ett bra jobb. Sen kan det ju alltid variera då neuropsykiatri inte är psykiatrikers automatiska utbildningsinriktning utan det är en specialisering i sig. Förhoppningsvis är din ST intresserad av detta område och har således mer kunskap om detta, men det är ju naturligtvis omöjligt att säga.... Hoppas iaf :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">hedmanpazio skrev 2011-02-18 16:27:35 följande:div>Min erfarenhet är att många ST läkare ofta är väldigt ambitiösa inom sina områden och är måna om att göra ett bra jobb. Sen kan det ju alltid variera då neuropsykiatri inte är psykiatrikers automatiska utbildningsinriktning utan det är en specialisering i sig. Förhoppningsvis är din ST intresserad av detta område och har således mer kunskap om detta, men det är ju naturligtvis omöjligt att säga.... Hoppas iaf :)div>Me too :) Annars ligger jag risigt till ...

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-17 12:15:17 följande:div>Du får gärna berätta sen hur det var och hur det gick på psyk. :)div>Hej,

Det gick rätt bra, just nu är det samtal några gånger med en psykolog som sedan kommer att bedömma om det finns skäl för en utredning. Just denna gång pratade vi allmänt om mitt liv, vad som har hänt, vad jag har gjort osv på tisdag ska jag få fylla i några papper som jag tyvärr inte hann se innan parkeringstiden tog slut. Men jag fick förtroende för psykologen i alla fall.

Nu idag har vi fått hem vår lilla kattflicka och vår hankatt sedan tidigare på 3,5 år är fly förbannad på mig och min sambo. Vi får inte ta i han och gör vi det så biter han oss. Han har fräst någon gång åt den lilla men när hon fräste tillbaka så sprang han och gömde sig under sängen så han ger sig inte på henne. Hur gör man med en katt som blir så här? Jag vill ju inte att han ska känna sig åsidosatt så jag tänkte gosa riktigt mycket med honom nu ikväll men som sagt jag får ju inte ens ta i honom.

Någon som är van vid katter och har något tips? Samarkand kanske?

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-18 19:13:46 följande:div>Hej,

Det gick rätt bra, just nu är det samtal några gånger med en psykolog som sedan kommer att bedömma om det finns skäl för en utredning. Just denna gång pratade vi allmänt om mitt liv, vad som har hänt, vad jag har gjort osv på tisdag ska jag få fylla i några papper som jag tyvärr inte hann se innan parkeringstiden tog slut. Men jag fick förtroende för psykologen i alla fall.

Nu idag har vi fått hem vår lilla kattflicka och vår hankatt sedan tidigare på 3,5 år är fly förbannad på mig och min sambo. Vi får inte ta i han och gör vi det så biter han oss. Han har fräst någon gång åt den lilla men när hon fräste tillbaka så sprang han och gömde sig under sängen så han ger sig inte på henne. Hur gör man med en katt som blir så här? Jag vill ju inte att han ska känna sig åsidosatt så jag tänkte gosa riktigt mycket med honom nu ikväll men som sagt jag får ju inte ens ta i honom.

Någon som är van vid katter och har något tips? Samarkand kanske?div>Det jag brukar göra när jag för ihop katter som inte känner varandra är att låta den nya vara själv instängd i ett rum i 1-2 dagar så den hinner "landa" mentalt.  Båda katterna kan på så sätt känna varandra doft dels genom doften på mina händer/kläder  och dels genom dörrspringan. De lär känna varandras dofter utan att se varandra.
Nu när jag satt ihop småkissarna med min Vilda så fick det gå 3 dagar innan de fick träffa varandra, men jag lät dem dag 2, se varandra när jag öppnade dörren. Vilda tyckte naturligvis det var läskigt sen de första 2 dagarna, morrade och fräste om vart annat. Det är naturligt och de gör så när de inte känner varandra. Det är ju vilt främmande katter i hennes revir. :)
Nu funkar katterna bra ihop, det är klart när de blir lite väl i gasen så flyr Vilda men annars funkar allt suveränt.  Vilda var, kan tilläggas, inte så glad på mig heller de första dagarna, jag fick inte ta i henne alls och hon flydde när jag kom för nära henne. Det är mycket som pågår i hennes huvud, jag luktar ju dessutom annan katt så jag respekterar helt enkelt att hon vill bli lämnad ifred.  Men jag försöker leka med henne och småklappa henne när hon kommer i min närhet så att hon vet att jag inte har glömt henne. :)
Jag har dock aldrig varit med om att någon av mina katter bitit mig, som sagt jag tror mer att er katt är så förvirrad och lite stressad att han tar ut det på er. Jag skulle låta honom vara någon dag, kanske stänga in den lilla ett eget rum 1-2 dagar om ni inte redan har gjort det. För varje dag katterna träffar varandra så kommer mötena gå bättre och bättre dem emellan. Först fräs och morr, sen nästa dag kanske de smånosar på varandra, den stora kanske fräser lite igen, dagen därefter nosar de utan problem på varandra och kan passera varandra utan större problem.

Vow, det blev ett jättelångt svar :) Men jag hoppas du fick lite hum om vad jag menar. Sen så känner ni er katt bäst och måste hitta något som funkar för er situation. Om er katt gillar kattgodis kanske ni kan ge honom något sånt när lillkissen är i närheten så att man ger honom en positiv förstärkning.

Mina jourkatter har gått från att hänga i gardinerna (igår) till att klättra och riva ned alla blomkrukorna. Jag är sååå glad att jag inte har kattungar hela året om. Just nu är de en välkommen distraktion och glädje och jag hoppas att jag fortfarande tycker det när det åker till sina nya familjet.

Go natt på er allesammans. Nu är det nighty-nighty för mig!

Oj tack för det där långa svaret! Katthemmet kom hit med lilltjejen och när tjejen var här så fick de träffas för att se hur det gick och lilljejen är den tuffaste jag någonsin har sett. Hon vandrar runt här och bryr sig inte alls om att vår hankatt följer efter henne och nu ligger hon och sover i mitt knä. Nu har Dennis (hankatten) lugnat ner sig lite och verkar mest vara nyfiken men jag ska låta han vara tills han kommer till mig. Jag har gett han kattgodis och såg till att vi var själv i köket när han skulle få mat.

Vi provade att stänga in lilltjejen i vårt sovrum men det slutade bara att båda satt på varsin sida om dörren och skrek. Dennis försökte bryta upp dörren för att komma in så nu är hon som sagt ute i lägenheten igen.