• strulmaja

    ADD symptom hos vuxna

    Till alla er vuxna som ställer frågan: Kan jag ha ADD/ADHD? här är en liten sammanfattning till er från en bok jag läser:

    "Diagnoserna slår fast en;

    oregelbunden och ineffektiv uppmärksamhet,

    en lätt klumpighet framför allt i finmotoriken,

    en svårighet att behärska impulserna, en överaktivitet hos många och en passiv inåtvändhet med hög tröskel för att komma igång för andra.

    Stora besvär med att överblicka, planera, strukturera, organisera, sätta gränser, se sammanhang och kategorisera hör också till bilden.

    Uppfattning av tid och rymd är inte sällan avvikande, många har svårt att tåla närhet och beröring, sinnesintrycken är kaotiska och svåra att tolka och gallra, minnet fungerar annorlunda än för andra, det är svårt att automatisera. Oreda råder både invändigt och utvändigt.


    När man tar del av symtomen är det inte sällan man hajar till och känner igen både sig själv och andra. Vem har inte ett optimistiskt förhållande till tiden ibland, svårt att överblicka vad man verkligen hinner pressa in. Oredan i pappershögarna, bristen på logik i dokumentmappen och klippsamlingen, svårigheter att koncentrera sig när TV:n står på etc, etc - har jag ADHD?

    Svaret är att vi alla har dessa egenskaper i mer eller mindre utpräglad grad. Men för de flesta av oss växer de oss inte över huvudet så det försvårar vårt liv och vi har inte alla kännetecken och inte hela tiden. För det mesta kan skärpa oss och reda ut tillvaron. Det är mer än en ADHD-person kan."  

  • strulmaja

    I samma bok beskriver en tjej sin ADHD såhär:
     


    "
    Vad det innebär att vara vuxen med ADHD

    Det är att inte känna en enda människa på en ort där man har bott i tre år


    Det är att undvika sina grannar för att man inte vet vad man ska säga och hur man ska bete sig

    Det är att drömma om att någon gång bli bjuden hem till någon men vara dörädd för att sedan bara sitta där och tiga och spilla ut kaffe på bordsduken

    Det är att vilja be gäster hem till sig men sedan inte orka umgås med dem mera än ett par timmar och bara längta efter att de ska ge sig av

    Det är att inte våga gå till frissan fast man så gärna vill vara vacker

    Det är att känna sig mycket liten och helst vilja sitta i soffhörnet med sin nalle fast man borde vara vuxen, känna ansvar och ta hand om andra

    Det är att hela tiden ha mardrömmar om skolan och f.s arbetsplatser

    Det är att bli rasande när det är stressigt och inte kunna göra två saker på engång

    Det är att inte anse sig vara värd att någonsin kunna fodra någonting eller ta emot en handräckning

    Det är att alltid vara tvungen att planera i detalj vart man ska gå, vad man ska säga och göra och i vilken ordning

    Det är att klara sig - men bara om absolut ingenting oväntat inträffar

    "

  • Alle
    <div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-20 22:41:53 följande:div>Haha ja jag sätter mig med tetris på mobilen när jag vill ha lite lugn och ro i huvudet. Yoga gjorde allting värre, jag klarade helt enkelt inte av det. Jag blev uttråkad, extremt rastlös och funderade på att gå därifrån efter 10 min, en ren plåga alltså.div>Så var Yoga för mig också....

    Klagar av mig lite nu, innan jag ska till psyket..

    Jag har hela mitt liv haft extremt svårt för människor som är tröga, sega, långsamma, pratar långsamt, rör sig långsamt. Hatar köer som inte går framåt och människor som inte fattar vad jag säger/menar på två röda...Och människor som jag uppfattar som dumma och korkade, har jag helt enkelt svårt att uppföra mig civiliserat mot.

    Har alltid även duperat/manipulerat min omgivning för att få saker på mitt vis...ofta omedvetet men jag är så fokuserad på att det ska bli som jag vill...

    Igår så hade jag en fyrfilig motoväg i hjärnan. I den ena filen så funderade jag på en sak, i en annan fil konstaterade jag något. i den tredje filen åkte nån jävla schlager fram och tillbaka.....och i den fjärde dagdrömde jag...

    Har alltid varit klumpig, är som en fölunge i kroppen, snubbla på kanter som inte finns etc. 

    Har blivit kalla för både intensiv och färgstark - hmmm

    Så, nu ska jag spela lite tetris innan jag drar...

    Kram

     <div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>
  • Anonym (19)

    Hur var erat beteende som barn? Var ni också utåtagerande och slog sönder era rum, kunde ni också plåga djur och rita våldsamma teckningar osv?
    Jag är yngst av 3 barn och var det "jobbigaste barnet" enligt mina föräldrar.

  • Samarkand
    <div class="quote"><div class="quote-nick">Alle skrev 2011-02-21 10:59:34 följande:div>Så var Yoga för mig också....

    Klagar av mig lite nu, innan jag ska till psyket..

    Jag har hela mitt liv haft extremt svårt för människor som är tröga, sega, långsamma, pratar långsamt, rör sig långsamt. Hatar köer som inte går framåt och människor som inte fattar vad jag säger/menar på två röda...Och människor som jag uppfattar som dumma och korkade, har jag helt enkelt svårt att uppföra mig civiliserat mot.

    Har alltid även duperat/manipulerat min omgivning för att få saker på mitt vis...ofta omedvetet men jag är så fokuserad på att det ska bli som jag vill...

    Igår så hade jag en fyrfilig motoväg i hjärnan. I den ena filen så funderade jag på en sak, i en annan fil konstaterade jag något. i den tredje filen åkte nån jävla schlager fram och tillbaka.....och i den fjärde dagdrömde jag...

    Har alltid varit klumpig, är som en fölunge i kroppen, snubbla på kanter som inte finns etc. 

    Har blivit kalla för både intensiv och färgstark - hmmm

    Så, nu ska jag spela lite tetris innan jag drar...

    Kram

     div>Känner verkligen igen mig i din inledning. Jag hatar verkligen när folk inte fattar vad jag menar på en gång. Sånt får jag nästan raseriutbrott på. Mitt ex tyckte detta var jättejobbigt . Ju mer han sa att han inte förstod ju mer frustrerad blev jag och blev arg på honom och på mig själv. Klarar heller inte att stå i kö i mer än 1 min. Eftersom jag själv är en person som har tempo hela tiden, går och pratar snabbt så vill jag att alla andra är så också. Sega människor på stan som går så långsamt framför en gör mig galen. Jag tycker trottoaren borde delas in i 2 delar; en för de snabbgående och en för de långsamma människorna. Då skulle många av oss slippa bli så stressade och frustrerade som vi blir. :)
  • BeaBee
    <div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-21 13:17:50 följande:div>Känner verkligen igen mig i din inledning. Jag hatar verkligen när folk inte fattar vad jag menar på en gång. Sånt får jag nästan raseriutbrott på. Mitt ex tyckte detta var jättejobbigt . Ju mer han sa att han inte förstod ju mer frustrerad blev jag och blev arg på honom och på mig själv. Klarar heller inte att stå i kö i mer än 1 min. Eftersom jag själv är en person som har tempo hela tiden, går och pratar snabbt så vill jag att alla andra är så också. Sega människor på stan som går så långsamt framför en gör mig galen. Jag tycker trottoaren borde delas in i 2 delar; en för de snabbgående och en för de långsamma människorna. Då skulle många av oss slippa bli så stressade och frustrerade som vi blir. :)div>Haha gud vad jag känner igen mig! Igår höll jag på att få ett psykbryt när kön på cafét gick extremt långsamt. Jga klarade inte av att stå där. Eller när folk går långsamt, stannar och bara är allmänt i vägen. Har jag planerat att gå någonstans så ska helst ingen komma ivägen. Jag och mamma hade en diskussion om det där igår och hon är precis likadan som jag till skillnad att hon nu vid 54 års ålder har lärt sig att hantera det.
  • Alle
    <div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-21 13:54:37 följande:div>Haha gud vad jag känner igen mig! Igår höll jag på att få ett psykbryt när kön på cafét gick extremt långsamt. Jga klarade inte av att stå där. Eller när folk går långsamt, stannar och bara är allmänt i vägen. Har jag planerat att gå någonstans så ska helst ingen komma ivägen. Jag och mamma hade en diskussion om det där igår och hon är precis likadan som jag till skillnad att hon nu vid 54 års ålder har lärt sig att hantera det.div>Ja, usch för alla som är i vägen, både gående och bilförare dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>
  • Samarkand
    <div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-21 13:54:37 följande:div>Haha gud vad jag känner igen mig! Igår höll jag på att få ett psykbryt när kön på cafét gick extremt långsamt. Jga klarade inte av att stå där. Eller när folk går långsamt, stannar och bara är allmänt i vägen. Har jag planerat att gå någonstans så ska helst ingen komma ivägen. Jag och mamma hade en diskussion om det där igår och hon är precis likadan som jag till skillnad att hon nu vid 54 års ålder har lärt sig att hantera det.div>Oj, kan man lära sig hantera det? ;)
  • psyko II
    <div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-02-21 10:12:50 följande:div>Till alla er vuxna som ställer frågan: Kan jag ha ADD/ADHD? här är en liten sammanfattning till er från en bok jag läser:

    "Diagnoserna slår fast en;

    oregelbunden och ineffektiv uppmärksamhet,

    en lätt klumpighet framför allt i finmotoriken,

    en svårighet att behärska impulserna, en överaktivitet hos många och en passiv inåtvändhet med hög tröskel för att komma igång för andra.

    Stora besvär med att överblicka, planera, strukturera, organisera, sätta gränser, se sammanhang och kategorisera hör också till bilden.

    Uppfattning av tid och rymd är inte sällan avvikande, många har svårt att tåla närhet och beröring, sinnesintrycken är kaotiska och svåra att tolka och gallra, minnet fungerar annorlunda än för andra, det är svårt att automatisera. Oreda råder både invändigt och utvändigt.

    När man tar del av symtomen är det inte sällan man hajar till och känner igen både sig själv och andra. Vem har inte ett optimistiskt förhållande till tiden ibland, svårt att överblicka vad man verkligen hinner pressa in. Oredan i pappershögarna, bristen på logik i dokumentmappen och klippsamlingen, svårigheter att koncentrera sig när TV:n står på etc, etc - har jag ADHD?

    Svaret är att vi alla har dessa egenskaper i mer eller mindre utpräglad grad. Men för de flesta av oss växer de oss inte över huvudet så det försvårar vårt liv och vi har inte alla kännetecken och inte hela tiden. För det mesta kan skärpa oss och reda ut tillvaron. Det är mer än en ADHD-person kan."  div>Vad är det för bok? *nyfiken*
  • BeaBee
    <div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-21 20:19:14 följande:div>Oj, kan man lära sig hantera det? ;)div>Efter att ha gått stresshanteringskurs och terapi i många år efter en utbrändhet så kan man tydligen det. Jag däremot är inte så hoppfull utan jag fortsätter nog att irritera mig på alla söndagsbilister och söndagsshoppare. Ser dom inte att jag har ett mål som jag snabbt ska till??
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna