ADD symptom hos vuxna

Nu har jag varit på andra besöket för utredningen och hon frågar om allt mellan himmel och gjord och vi har nu hunnit fram till gymnasiet.

En fråga bara, eftersom ingen har uppmärksammat att jag har koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still under skolgången så är det kört för mig att få min diagnos? Jag hade ju det men det är ingen som har uppmärksammat det. Sen så har jag alltid utan problem klarat av skolan men utan att jag behövde göra något egentligen tyder äve det på att jag inte får någon? Jag har ju haft väldigt lätt för mig men jag har ladrig gjort det jag ska i hemuppgifter och sådant.

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-22 09:32:33 följande:div>Efter att ha gått stresshanteringskurs och terapi i många år efter en utbrändhet så kan man tydligen det. Jag däremot är inte så hoppfull utan jag fortsätter nog att irritera mig på alla söndagsbilister och söndagsshoppare. Ser dom inte att jag har ett mål som jag snabbt ska till??div>Jag är inte så hoppfull för egen räkning heller, jag skulle gärna vilja ändra på min inställning dock. Men man kanske får se det som ett projekt som sträcker sig över några år. :)
I Stockholm, speciellt i Hammarby Sjöstad, retade jag mig på alla mammor/pappor med barnvagn som gick i bredd så att man inte kom förbi dem. Gissar att jag nog själv hade varit sån om jag hade fått barn, men det stör mig ändå.  Förstår att de har all tid i världen att promenera och snacka på, men hallå, tänk lite på oss andra.! :)

Detta var mitt morgoninlägg.

 Lade ut en annons igår för mitt blivande företag, och fick ett svar redan efter en timma. Det tycker jag var rätt coolt :) Men så blev jag jättenervös. Tänk om det är det enda svaret jag får eller ännu värre, tänk om jag får jättemånga nu på en gång innan jag ens har startat upp företaget?? Huaa! Usch vad man oroar sig för ingenting.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Samarkand skrev 2011-02-22 10:06:48 följande:div>Jag är inte så hoppfull för egen räkning heller, jag skulle gärna vilja ändra på min inställning dock. Men man kanske får se det som ett projekt som sträcker sig över några år. :)
I Stockholm, speciellt i Hammarby Sjöstad, retade jag mig på alla mammor/pappor med barnvagn som gick i bredd så att man inte kom förbi dem. Gissar att jag nog själv hade varit sån om jag hade fått barn, men det stör mig ändå.  Förstår att de har all tid i världen att promenera och snacka på, men hallå, tänk lite på oss andra.! :)

Detta var mitt morgoninlägg.

 Lade ut en annons igår för mitt blivande företag, och fick ett svar redan efter en timma. Det tycker jag var rätt coolt :) Men så blev jag jättenervös. Tänk om det är det enda svaret jag får eller ännu värre, tänk om jag får jättemånga nu på en gång innan jag ens har startat upp företaget?? Huaa! Usch vad man oroar sig för ingenting.div>Men oj vad roligt!! Tänk positivt, shit vad kul att jag redan har fått svar istället för att bli rädd för att du inte får några fler :)

Haha ja Hammarby Sjöstad är ju lite som det är, jag bodde där ett tag och jag höll alltid på att få panik när jag skulle ta mig någonstans. Väldigt mycket föräldralediga människor på ett och samma ställe!

<div class="quote"><div class="quote-nick">psyko II skrev 2011-02-22 07:56:11 följande:div>Vad är det för bok? *nyfiken*div>Denna dlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137112759">http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137112759

dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-02-22 10:42:12 följande:div>Denna dlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137112759">www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137112...

dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Jag lånade min på bibblan, glömde jag säga.

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-22 09:32:33 följande:div>Efter att ha gått stresshanteringskurs och terapi i många år efter en utbrändhet så kan man tydligen det. Jag däremot är inte så hoppfull utan jag fortsätter nog att irritera mig på alla söndagsbilister och söndagsshoppare. Ser dom inte att jag har ett mål som jag snabbt ska till??div>Jag läste en bok, minns inte vilken det var nu, kanske Vuxna med ADHD/DAMP. I alla fall, där fanns en kvinna som satte ord på hur jag upplevt det genom alla år, både då jag går och kör bil - att alla andra rör sig i slow motion. Sen fick hon sin diagnos (ADHD) och då gick det upp för henne att alla andra höll en "normal" takt medan det i själva verket var hon som var den som var otålig.
Känns det igen? d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-02-22 10:49:18 följande:div>Jag läste en bok, minns inte vilken det var nu, kanske Vuxna med ADHD/DAMP. I alla fall, där fanns en kvinna som satte ord på hur jag upplevt det genom alla år, både då jag går och kör bil - att alla andra rör sig i slow motion. Sen fick hon sin diagnos (ADHD) och då gick det upp för henne att alla andra höll en "normal" takt medan det i själva verket var hon som var den som var otålig.
Känns det igen? d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad">div>Japp, jag har alltid tyckt att min pappa är långsamast i världen, även mamma har tyckt det (samma problematik). Men nu har vi insett att det inte är han det är fel på. Stackars pappa, som vi har stressat han genom åren.

<div class="quote"><div class="quote-nick">BeaBee skrev 2011-02-22 09:35:23 följande:div>Nu har jag varit på andra besöket för utredningen och hon frågar om allt mellan himmel och gjord och vi har nu hunnit fram till gymnasiet.

En fråga bara, eftersom ingen har uppmärksammat att jag har koncentrationssvårigheter och svårt att sitta still under skolgången så är det kört för mig att få min diagnos? Jag hade ju det men det är ingen som har uppmärksammat det. Sen så har jag alltid utan problem klarat av skolan men utan att jag behövde göra något egentligen tyder äve det på att jag inte får någon? Jag har ju haft väldigt lätt för mig men jag har ladrig gjort det jag ska i hemuppgifter och sådant.div>Jag går lite med samma tankar som du här. Ingen uppmärksammade mina problem heller. Jag var väl inte tillräckligt extrem. Jag hade inte heller några stora inlärningssvårigheter (förutom matte) men på något sätt slank jag med och igenom ändå, på både gott och ont. 

Jag tänker som så, att på den tiden då jag gick i skolan (jag är 30+) så fanns inte samma kunskap och medvetenhet om bokstavsbarn som det gör idag. Det är ju inte förrän på senare år man kommit på att man aldrig växer ifrån ADHD, att flickor och kvinnor har det i så gott som samma utsträckning som pojkar och män men att kan ta sig olika uttryck, inte bara könen emellan utan även individuellt. Medan vissa är överaktiva är andra snarare underaktiva. Jag var en "både och" och är så fortfarande. I låg och mellanstadiet uppfattades jag som extremt blyg av lärarna. På kvartsamtalen var det det enda mamma fick höra; Hon är så blyg, tyst, räcker aldrig upp handen men kan mer om hon bara vill. 
I högstadiet sen hade man inga kvartsamtal. Synd, tycker jag, för där ändrades jag. Blyg var jag fortfarande men jag hade stora problem med att hänga med i de olika och nya ämnena som nu tillkommit. Jag fuskade och skolkade mig igenom högstadietiden och när jag gick ut hade jag 2,1 i betyg, vilket inte räckte till att komma in på gymnasiet.

Men ingen, INGEN reagerade. Visst, jag fick kvarsittning nån gång, nån utskällning här och där, lappar som föräldrarna skulle skriva på för nån frånvaro men som jag skrev på själv. Mer än så hände inte. Och jag var knappast ensam om att ha det svårt men det var endast dom extrema, typerna som satte eld på papperskorgar, mobbade och misshandlade andra som man reagerade och agerade på. Jag kanske är naiv men jag HOPPAS det ser annorlunda ut idag. Delvis har det kanske blivit bättre men det är nog långt ifrån bra.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-02-22 11:08:33 följande:div>Jag går lite med samma tankar som du här. Ingen uppmärksammade mina problem heller. Jag var väl inte tillräckligt extrem. Jag hade inte heller några stora inlärningssvårigheter (förutom matte) men på något sätt slank jag med och igenom ändå, på både gott och ont. 

Jag tänker som så, att på den tiden då jag gick i skolan (jag är 30+) så fanns inte samma kunskap och medvetenhet om bokstavsbarn som det gör idag. Det är ju inte förrän på senare år man kommit på att man aldrig växer ifrån ADHD, att flickor och kvinnor har det i så gott som samma utsträckning som pojkar och män men att kan ta sig olika uttryck, inte bara könen emellan utan även individuellt. Medan vissa är överaktiva är andra snarare underaktiva. Jag var en "både och" och är så fortfarande. I låg och mellanstadiet uppfattades jag som extremt blyg av lärarna. På kvartsamtalen var det det enda mamma fick höra; Hon är så blyg, tyst, räcker aldrig upp handen men kan mer om hon bara vill. 
I högstadiet sen hade man inga kvartsamtal. Synd, tycker jag, för där ändrades jag. Blyg var jag fortfarande men jag hade stora problem med att hänga med i de olika och nya ämnena som nu tillkommit. Jag fuskade och skolkade mig igenom högstadietiden och när jag gick ut hade jag 2,1 i betyg, vilket inte räckte till att komma in på gymnasiet.

Men ingen, INGEN reagerade. Visst, jag fick kvarsittning nån gång, nån utskällning här och där, lappar som föräldrarna skulle skriva på för nån frånvaro men som jag skrev på själv. Mer än så hände inte. Och jag var knappast ensam om att ha det svårt men det var endast dom extrema, typerna som satte eld på papperskorgar, mobbade och misshandlade andra som man reagerade och agerade på. Jag kanske är naiv men jag HOPPAS det ser annorlunda ut idag. Delvis har det kanske blivit bättre men det är nog långt ifrån bra.  div>Jag glömde det mest väsentliga (som vanligt). Jag tror inte att det ska vara några problem att få diagnos, varken för dig eller mig eller någon annan som inte haft jätteproblem i skolan. Man måste ju se till helheten eller hur? Och alla, även vi med ADHD, är olika.

Bea: Hur ser det ut på jobbfronten framöver? Har du mycket att göra?