ADD symptom hos vuxna

OJ. Jag har ALLA symptom i TS förutom impulsivitet, men jag har istället fruktansvärd beslutsångest. Testade amfetamin första gången i slutet av tonåren, och det var rena himmelriket. Jag har alltid fullständigt kaos i hjärnan, kan beskrivas som vilt krig av tankar och impulser som far runt och gör mig fruktansvärt rastlös, men när jag var påverkad kändes det som att allt radade upp sig i raka, fina led och jag kunde strukturera mina tankar.
Känner fortfarande (efter många år) en enorm saknad efter det där lugnet som kunde infinna sig.

Har aldrig tänkt tanken att jag skulle ha någon diagnos, men har alltid känt min "utanför" och annorlunda.

Om man skulle vilja veta om man faktiskt har någon diagnos, hur går man till väga då?

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-03-03 08:08:44 följande:div>Jag tänkte på det föresten, är det någon av er som också har problem med perceptionen?div>Jopp, jag har det. Särskilt om det blir många intryck på en gång.

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2011-03-03 08:40:14 följande:div>Exakt så.div>Jo. Jag tror det. Jag är lite osäker på vad som ingår i perception men jag listar det jag har problem med och som jag tror är ngn slags perceptionsstörning.

Känsel:

* Tvättrådslappar (Sen jag var liten har jag tyckt att dessa skaver och kliar så det är det första som åker bort på nyinköpta kläder)

* Vissa klädmaterial och kläder (När jag var liten klarade jag inte av att gå i jeans, det gör jag nu så länge dom är mjuka, inte sträva och styva. Nytvättade jeans ogillar jag men tur nog brukar dom ju "mjukna till" ganska fort. AVSKYR alla kläder i ull, det sticks och kliar och tycker ofta strumpor och sånt skaver eller sitter åt för mkt, polotröjor känner jag mig strypt i)

* Jag är otroligt frusen av mig samtidigt som jag svettas mängder (Säkert inte ADHD-relaterat men jag fryser och svettas mer än andra i min omgivning) 

* Känslig för kyla och värme (När jag ska duscha eller bada tar det evigheter innan jag står eller ligger ned med hela kroppen. Jag har också alltid varit den som står ut kortast tid i en bastu eller som tar längst tid på sig att te.x komma i bassängen.)

Ang dusch så har jag läst att det är ofta förekommande att människor med autism upplever duschstrålarna som nålar mot kroppen. Den känslan har jag aldrig haft, däremot upplever jag själv att jag är känsligare än andra för lite hårdare och ojämna strålar. Det gör bara ont helt enkelt, känns som om jag får blåmärken på kroppen.  

Hörsel:

* Min hörsel tycks vara känsligare än andras. (Jag har te. svårt att koncentrera mig på en film om sambon sitter bredvid och prasslar med en godispåse eller tuggar och går inte på bio av samma anledning. Jag har även svårt för att koncentrera mig på te.x en skrivuppgift, eller försöka somna som också kräver stor koncentration om det är ljud runtomkring. Tickande klockor, snarkningar, tuggande, smaskande och t.o.m andetag tycks jag uppleva annorlunda än te.x min sambo. Jag kan inte beskriva det på ett annat sätt än att det upplevs som att jag hör detta väldigt högt, som om det alldeles intill örat eller inne i huvudet. Handklapp är ytterligare ett ljud jag avskyr. Inte applåder utan bara ett sånt där oförutsägbart och plötsligt handklapp som min sambo har en ovana att göra ibland. Detta gör direkt ont i öronen vilket framkallar ilska hos mig) 

* Jag har också upptäckt att jag har svårigheter med att bedöma vartifrån ett ljud kommer. Jag vet inte vad det kallas.

Syn:

* Att bedöma avstånd har jag vissa problem med. (Om jag ska korsa en väg gåendes och ser en bil komma springer jag över som om bilen var närmare än den är. Hur jag upptäckt att jag skiljer mig från andra här är att andra i min omgivning uppmärksammat detta, anmärker på det och skrattar åt mig.) 

* Ska jag kolla tv måste ytan framför vara ren från prylar. (Te.x får det inte stå något på bordet. Även om det inte skymmer sikten så stör det så pass som om det verkligen skymde sikten. Jag har även blivit uppmärksammad för mitt "breda synvinkelseende". Jag tycks se och uppfatta saker som händer eller rör sig i en bredare vinkel än andra även om jag inte tittar rakt på det som rör sig. Att försöka smyga sig på mig från sidan eller snett bakifrån är så gott som omöjligt. Eller te.x när jag sitter i soffan och tittar på tv så ser jag även grannens tv på deras övervåning även om grannens hus befinner sig åt sidan från där jag sitter. Men detta stör mitt tv-tittande och  tur nog har vi rullgardiner som jag kan dra för för att stänga detta ute.  

* Ljus har jag också problem med. (Jag upplever att jag bländas väldigt lätt jämfört med andra. Ex på tv-tittande igen så vill jag inte ha någon ljuskälla på, mörkt och tyst ska det vara. Just nu beklagar jag mig över kökslampan som jag anser bländar medan sambon tycker jag överdriver.) 

* Uruselt mörkeseende  

Smak: 

* Jag har bara hört en förutom mig som sagt att kött (ofta kyckling) kan smaka lik. Fast hon uttryckte det med ordet "kadaver", dock förstod vi vad vi menade. (Men mitt smasksinne stannar ine vid kött utan det kan även vara pasta, fisk eller ja vad som där jag (enligt andra) "får för mig" att det smakar konstigt och därmed blir matlusten genast obefintlig. Vatten kan smaka groda och när folk frågar mig hur jag kan veta hur en groda smaka brukar jag beskriva det som att vattnet smakar som en groda luktar. Och alla vet ju hur grodor luktar der="0" alt="Flört"> 

Lukt:    

* Jag upplever att mitt luktsinne är mer välutvecklat eller bara känsligare än andras. (Te.x mögel kan jag lukta mig till på mils avstånd, gammal mat, gammal mjölk och sådant känner jag direkt. Likaså cigarettrök trots att jag är rökare själv. Hit hör även brandrök. Jag är också känslig mot starka lukter som viss parfym, stekos, gubblukt des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">. Och nog är det så att dom allra flesta är känsliga mot eller direkt ogillar dessa lukter jag tar upp men för mig tycks toleransen vara lägre än för andra. 
 

Fick jag med allt nu? Jag tror det. Overall upplever jag att jag är känsligare och har i vissa fall som jag tagit upp extremt låg tolerans jämfört med andra. Detta grundar jag på egna upplevelser men också på vad jag fått sagt till mig av andra och deras berättelser om hur dom upplever det. Sorry för långt inlägg.   

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Jösses) skrev 2011-03-03 09:30:07 följande:div>OJ. Jag har ALLA symptom i TS förutom impulsivitet, men jag har istället fruktansvärd beslutsångest. Testade amfetamin första gången i slutet av tonåren, och det var rena himmelriket. Jag har alltid fullständigt kaos i hjärnan, kan beskrivas som vilt krig av tankar och impulser som far runt och gör mig fruktansvärt rastlös, men när jag var påverkad kändes det som att allt radade upp sig i raka, fina led och jag kunde strukturera mina tankar.
Känner fortfarande (efter många år) en enorm saknad efter det där lugnet som kunde infinna sig.

Har aldrig tänkt tanken att jag skulle ha någon diagnos, men har alltid känt min "utanför" och annorlunda.

Om man skulle vilja veta om man faktiskt har någon diagnos, hur går man till väga då?div>Hej och välkommen till klubben de" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrattande"> 

För att få till utredning finns det lite olika vägar att gå. Man kan utredas privat (kortare kö men betydligt dyrare), skriva egenremiss till te.x den öppenpsykiatriska mottagningen närmast dig, eller gå via vårdcentralen och därifrån få remiss till psyk. mottagn. Själv gick jag via VC.

Härligt med  lite aktivitet igen!

Här är det hyfsat....förutom att jag är inne i ett extremt seg period nu, har haft minst ett barn hemma sen i fredags och det är knäckande...jag får absolut inget gjort förutom att ta hand om sjuklingen och möjligen lite datande.
Jag spelar också Cityville - inboxa mig dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">  

 Och när sambon jobbar helgnatt så är det lika med kaos hemma....

Väntar besked från psyk, var där förra måndagen och ska få besked denna vecka men nu är det torsdag och inget har jag hört.
Försöker bringa ordning bland mina pappar, både privata och företagets - ja, jag är egenföretagare och kan bokföring men har insett att jag nog behöver lite stöttning där. Sambon är orolig att jag "strutsar" och har börjat öppna min post...i all välmening.

Angånde Strulmajas inlägg om perception så är jag extremt ljudlänslig, särskilt för hög och lågfrekventa ljud, det stör ut mig fullständigt.
Är känslig för dofter, särskilt hur andra människor luktar. Har en god vän som jag älskar men jag klarar inte av hennes kroppslukt....
Hatar när folk smaskar, prasslar, snarkar etc.... 

<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

Har ni läst Svenskans artikelserie om vuxna kvinnor med ADHD?

d.se/nyheter/idagsidan/psykologi/jag-far-drapa-min-adhd-sida_891631.svd">http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/jag-far-drapa-min-adhd-sida_891631.svd
Länkar till de andra avsnitten finns längre ner på sidan.  

<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Alle skrev 2011-03-03 13:48:03 följande:div>Har ni läst Svenskans artikelserie om vuxna kvinnor med ADHD?

d.se/nyheter/idagsidan/psykologi/jag-far-drapa-min-adhd-sida_891631.svd">d.se/nyheter/idagsidan/psykologi/jag-far-drapa-min-adhd-sida_891631.svd" target="_blank">www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/jag-fa...
Länkar till de andra avsnitten finns längre ner på sidan.  div>Jag har läst delar av den. Tror expressen hade något liknande fast om kvinnor med Asperger. 

Ps: Logga in på fejjan! der="0" alt="Cool">

Börjar ADD alltid i barndomen eller kan man utveckla det som vuxen?
Jag har en bror som precis fått diagnosen, och jag tror att för honom började det redan i skolåldern. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Lilly) skrev 2011-03-03 15:20:34 följande:div>Börjar ADD alltid i barndomen eller kan man utveckla det som vuxen?
Jag har en bror som precis fått diagnosen, och jag tror att för honom började det redan i skolåldern. div>Hej!

ADHD/ADD är medfött. Jag är ingen specialist på ämnet men har läst att det finns dom som man inte märker så mycket på i barndomen, åtminstone inget utmärkande, men att problemen ofta/i många fall börjar just i skolåldern för att sedan förvärras i tonåren. Som vuxen sen har man lyckats hitta olika strategier och kan kompensera för en del av sina "brister". En person med ADHD/ADD mognar också precis som vem som helst, även om vår mognad är något senare. Och en del klarar sig ganska bra, andra inte. Många vuxna med ADD/ADHD upplever att vissa saker förvärras i vuxen ålder. Kraven blir ju högre, man förväntas kunna sköta sitt jobb, klara av den sociala biten, sköta hem och hushåll osv och eftersom ADHD/ADD är en osynlig funktionsnedsättning blir man misstrodd, inte tagen på allvar samtidigt som man måste dras med skamkänslor och mindervärdeskomplex. Men jag tror att detta, att någon som andra upplevt som en fullt fungerande och normal person "plötsligt" i vuxen ålder inte kan anpassa sig, leva upp till alla krav eller följa det tempo som råder i samhället skapar myter som att ADHD/ADD är något man skulle kunna få i vuxen ålder. Det är inget man dra på sig som en förkylning, som kommer och går. Däremot finns det ju olika grader samt att det tar sig olika uttryck från person till person, kön, ålder etc.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-03-04 00:44:19 följande:div>Hej!

ADHD/ADD är medfött. Jag är ingen specialist på ämnet men har läst att det finns dom som man inte märker så mycket på i barndomen, åtminstone inget utmärkande, men att problemen ofta/i många fall börjar just i skolåldern för att sedan förvärras i tonåren. Som vuxen sen har man lyckats hitta olika strategier och kan kompensera för en del av sina "brister". En person med ADHD/ADD mognar också precis som vem som helst, även om vår mognad är något senare. Och en del klarar sig ganska bra, andra inte. Många vuxna med ADD/ADHD upplever att vissa saker förvärras i vuxen ålder. Kraven blir ju högre, man förväntas kunna sköta sitt jobb, klara av den sociala biten, sköta hem och hushåll osv och eftersom ADHD/ADD är en osynlig funktionsnedsättning blir man misstrodd, inte tagen på allvar samtidigt som man måste dras med skamkänslor och mindervärdeskomplex. Men jag tror att detta, att någon som andra upplevt som en fullt fungerande och normal person "plötsligt" i vuxen ålder inte kan anpassa sig, leva upp till alla krav eller följa det tempo som råder i samhället skapar myter som att ADHD/ADD är något man skulle kunna få i vuxen ålder. Det är inget man dra på sig som en förkylning, som kommer och går. Däremot finns det ju olika grader samt att det tar sig olika uttryck från person till person, kön, ålder etc.  div>The force is strong in you, young padawan.<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>