ADD symptom hos vuxna
<div class="quote"><div class="quote-nick">allmänt skrev 2011-04-19 00:07:22 följande:div>Både TS och strulmaja -Hah ja vad menade jag med det, uppenbara adhd:aren. Menade nog på att ingen i min omgivning har uppmärksammat det här (utom syrran, men det baserat på mina ord inte egna iaktagelser). Och som sagt ibland känner jag mig helt frisk och normal. Lugn och harmonisk liksom, även om jag tänker på saker jag egentligen inte har tid att tänka på, men känner mig okej med det och inte helt stirrig i huvudet som andra dagar.
För varje symtom jag känner, så kommer jag på något som "motbevisar det".
Exempelvis med minnet. Jag fick höra som liten att jag var glömsk, slarvig och så. Men det är väl alla barn, minnet är ju inte färdigutvecklat än tänker jag.
Och jag har JÄRNKOLL på min sambos grejjer, det räcker med att han tittar på mig med en viss blick så vet jag direkt, både vad han söker och vart det är. "Under köksbordet!" säger jag då (jaaa.. han kanske också har adhd? här ligger allt under köksbordet!)
Och jag vet väl på ett sisådär vart mina grejer är också, kanske för att vi bor litet? Finns bara si och så många ställen de kan ligga på. Och räkningarna blir ju betalde i tid, som alltid ligger i NÅN hög jag har (oftast på badrumsgolvet heh!)
Vad jag babblar. eh. Min poäng var väl typ.. Ja, jo såhär. Mycket tankemöda går åt att hålla ordning, men det blir ju rätt. Det är ju sällan jag faktsikt sätter mig själv i skiten för att jag är glömsk och virrig. Och andras grejer verkar jag ju ha bättre koll på än de själva, sååå... kapaciteten finns där?
Eller nej jag ångrade mig, min RIKTIGA poäng är att jag fiskar efter lite erfarenheter att jämföra med. Hur glömska och virriga är NI? Både triviala saker och stunder då det faktsikt blir ett allvarligt problem? Pliz do tell.div>En lätt fråga ändå inte. Det är så svårt att veta och sortera vad som hör till "normal" virrighet och glömska och vad som inte gör det. Men det kanske inte är så man ska tänka, utan mer att om man lider av sin virrighet, om den blir till ett problem, då är det nog dags att söka hjälp.
Men det här med att ha koll på andras grejer. Jag anser att jag har bättre koll på sambons saker än mina egna och han har definitivt bättre koll på mina prylar än vad jag har. Dock skulle jag påstå att sambon är "normalt" virrig och glömsk. Hans grad av virrighet beror på om det te.x är mycket på hans jobb etc, alltså stressrelaterat medan jag anser att min virrighet finns där konstant, den är regelbunden och oberoende av yttre omständigheter. Det är i alla fall så JAG upplever det. Men det återstår ju att se vad utredningen visar sen.
Men HUR virrig och glömsk är jag då? Mitt liv och min vardag innehåller så gott som inga fasta rutiner, ingen regelbundenhet. Det i sig kan ju göra vemsomhelst virrig och jag tror att det är precis så det är för mig. Jag skulle definitivt må bättre av att ha som ett schema att följa, en mer förutsägbar vardag med fasta dagar och tider för diverse göromål. Dessvärre tycks jag vara oförmögen att skapa detta schema och dessa rutiner själv och på egen hand. Jag har försökt men om jag ens lyckas färdigställa ett slags schema klarar jag bara av att följa det i 1-2 dagar sedan faller allt. Min uthållighet är lika med noll. Jag tröttnar extremt fort och repetitiva aktiviteter tråkar ut mig på nolltid. Ja, om jag inte tycker dom är roliga och tillräckligt stimulerande förstås men det är väldigt få saker jag finner den graden av stimulans i. Och nu märker jag hur jag nog börjar glida ifrån ämnet lite...
Ska berätta en händelse som hände igår. Jag kom plötsligt på att det är dags att deklarera snart och frågade sambon om han ens sett mina papper från skattemyndigheten. Ja, det hade han men han visste inte vart dom fanns nu. Själv hade jag inte ens koll på om jag fått deklarationen eller inte. Jag ögnade igenom bänken vi har i köket där allt och inget som ska vara där oftast hamnar i stora högar men där fanns den inte. Då kollade jag i pappersinsamlingen och där låg den, OÖPPNAD. Min sambo sa att han aldrig ens skulle komma på tanken att kolla där och jag svarade att ptja, lite koll på ingenkollen har jag väl. Det är inget som förvånar mig med själv längre, om jag säger så. Den skulle lika gärna kunna ha hamnat i soporna, ligga ute i bilen där en del post ibland blir kvarglömd, under soffan eller under alla kläderna på golvet i hallen. You never know
der="0" alt="Flört"> Det här med att känna sig lugn och harmonisk, det gör jag aldrig eller så gott som aldrig. De stunder eller gånger då jag upplever som ett slags inre lugn är när jag fått mens och när jag druckit alkohol. Jag kände även av samma slags lugn periodvis under mina graviditeter. Och ja, efter sex också. Alltså sex SEX, inte klockslaget sex
der="0" alt="Flört"> Med inre lugn menar jag en känsla av att känna sig ihopsamlad, både mentalt och fysiskt, något mer skärpt, klarsynt, en känsla av tillfredställelse. Den övriga tiden känner jag precis tvärtom. Jag är spretig i mitt tänk, oförutsägbar och impulsiv i både handlingar och känslor. Jag skulle nog säga att jag är mer känslostyrd övriga tiden vilket är så gott som nästan jämt eftersom jag varken konsumerar särskilt mycket alkohol eller sex och bara har mens ett par dar 1 g/mån. Gravid är jag ju inte heller så ofta der="0" alt="Flört"> Man hör och läser ju ofta att människor med ADHD har svårt för att stanna upp och leva i nuet. Jag lever alltid i nuet, här och nu, men det innebär inte att jag lever med inre harmoni, att jag är mentalt närvarande för det är jag inte. Jag har läst att om man har ADHD känns det som om man är driven av en inre motor. För mig käns det snarare som om jag tävlar mot tiden. Jag går runt med en konstant känsla av inre stress, men det är inte den typen av stresskänsla man upplever när man är verkligt stressad-när man springer till bussen man håller på att missa etc. Utan det är mer en känsla av rastlöshet, ostimulans, som om jag hela tiden är på håret att bli uttråkad och som om det är det jag hela tiden försöker undvika. Jag är oförmögen att göra något lagom. Faktum är att jag inte ens vet vad som är lagom. Här är det allt eller inget, för mycket eller för lite, för ofta eller för sällan, för hårt eller för löst, för fort eller för långsamt osv. Antingen eller. Den här känslan av rastlöshet gör att jag inte har tid (eller lust) att sätta mig in i hur olika saker fungerar. Jag köpte te.x en ny kamera med en massa roliga finesser som jag tänkte att åh, vad roligt jag kan ha med den. Men tid eller lust att läsa instruktionsboken har jag inte. Alltså, att göra något lugnt och metodiskt är inte min grej trots att jag VET av erfarenhet att det är så jag borde göra för det sättet jag gör saker och ting på skapar onödigt mycket frustration och allt blir så mycket mer omständigt på mitt sätt. Ändå fortsätter jag och det gör jag ju inte för att jag tycker det är kul utan för att jag inte vet eller har det tålamod som krävs av mig för det andra tillvägagångsättet. Min sambo är precis tvärtom. Mycket noggrann och metodisk. Sen har han det där logiska tänkandet som jag tycks sakna. Jag har min egen logik
Nu blev det här inlägget väldigt spretigt känner jag och jag tror inte ens jag lyckades ge dig svar på det du undrade. Jag återkommer.
der="0" alt="Hjärta">