ADD symptom hos vuxna

Hej på er! Jag har haft tråden i mina favoriter ett tag men nu tänkte jag skriva en liten rad!
Jag har funderingar på om jag har adhd, jag vet inte om jag orkar eller vill gå igenom någon utredning, men om det finns medicin eller annat som hjälper mer än stjälper så tar jag nog steget en dag!
Det vankas nämligen högskolestudier så småningom och eftersom jag varit där förut vet jag ungefär hur det kan bli om jag inte ger mig tusan på att vara riktigt disciplinerad. Jag är lättlärd och får höga betyg bara jag tar mig för, men som alltid annars har mina inlämningsuppgifter fått antingen högsta betyg eller underkänt på grund av att de inte ens kommit in. Det tär på självkänslan!

Jag har nog inte något behov att "hitta hem" längre eftersom jag försökt och kommit fel så många gånger tidigare, så nu har jag nog kommit till ett läge där jag bara vill hitta vägar och strategier att gå för att lyckas med de mål jag satt upp. Kanske medicin om det hjälper.

Nu ska jag läsa igen det jag missat! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (snart 30) skrev 2011-05-01 16:11:33 följande:div>Hej på er! Jag har haft tråden i mina favoriter ett tag men nu tänkte jag skriva en liten rad!
Jag har funderingar på om jag har adhd, jag vet inte om jag orkar eller vill gå igenom någon utredning, men om det finns medicin eller annat som hjälper mer än stjälper så tar jag nog steget en dag!
Det vankas nämligen högskolestudier så småningom och eftersom jag varit där förut vet jag ungefär hur det kan bli om jag inte ger mig tusan på att vara riktigt disciplinerad. Jag är lättlärd och får höga betyg bara jag tar mig för, men som alltid annars har mina inlämningsuppgifter fått antingen högsta betyg eller underkänt på grund av att de inte ens kommit in. Det tär på självkänslan!

Jag har nog inte något behov att "hitta hem" längre eftersom jag försökt och kommit fel så många gånger tidigare, så nu har jag nog kommit till ett läge där jag bara vill hitta vägar och strategier att gå för att lyckas med de mål jag satt upp. Kanske medicin om det hjälper.

Nu ska jag läsa igen det jag missat! dth="15" height="15">div>Du får ursäkta men jag förstår inte riktigt vad du vill med ditt inlägg. Du skriver att du inte har något behov av att "hitta hem" längre, att du bara vill hitta vägar och strategier för att lyckas med de mål du satt upp. Och kanske medicin... om det hjälper, skriver du. Hjälper mot vad? Är det hjälp med högskolestudier du behöver så har du nog hamnat i fel tråd. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-05-01 20:45:40 följande:div>Du får ursäkta men jag förstår inte riktigt vad du vill med ditt inlägg. Du skriver att du inte har något behov av att "hitta hem" längre, att du bara vill hitta vägar och strategier för att lyckas med de mål du satt upp. Och kanske medicin... om det hjälper, skriver du. Hjälper mot vad? Är det hjälp med högskolestudier du behöver så har du nog hamnat i fel tråd. div>Eftersom jag skriver i en tråd om adhd/add så kände jag att det var underförstått att jag hade just de svårigheter som beskrivs i ts, och därför inte behövde tillägga något ytterligare om just det.
Jag har kämpat enormt med balansen i livet, men när det kommer till områden som jag verkligen vill men inte kan så vill jag ju ha hjälp såklart. Det är inte hjälp med högskolestudier jag vill ha, snarare att kunna slutföra de mål jag satt upp.

Varför blev du kränkt?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (snart 30) skrev 2011-05-01 21:30:19 följande:div>Eftersom jag skriver i en tråd om adhd/add så kände jag att det var underförstått att jag hade just de svårigheter som beskrivs i ts, och därför inte behövde tillägga något ytterligare om just det.
Jag har kämpat enormt med balansen i livet, men när det kommer till områden som jag verkligen vill men inte kan så vill jag ju ha hjälp såklart. Det är inte hjälp med högskolestudier jag vill ha, snarare att kunna slutföra de mål jag satt upp.

Varför blev du kränkt?div>Om du nu tror att du har ADHD och tror att medicin kan hjälpa dig genom dina studier - då måste du nog vackert ta steget och försöka få en utredning - för det är inte säkert att man får en utredning.
Du skriver att du inte har något behov av att hitta hem, då du har gått vilse flera gånger - varför då förska få en diagnos, det är väl bara som du själv skriver - att verkligen disciplinera sig.
Vi här i tråden har problem i stort och smått i vardagslivet, och sliter för att få ihop det, och när då ett sådant inlägg som ditt poppar upp så är det väl inte så konstigt att vi reagerar? Vi behöver terapi och läkemedel för att få vår vardag att fungera och våra förhållanden, inte för att det "snart vankas högskolestudier".<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym skrev 2011-04-30 10:43:20 följande:div>ha ha förslåt att jag bara kastar mig in i tråden, jag har troligen ADD och hör på denna;
jag har vart ensam sen i onsdagskväll från man och barn. har två påsar ikeatvätt som behöver vikas. i dag kl 15 kommer dom. fatta att tvätten ligger där förbannat fortfarande ovikt. div>Är det det enda du inte har fått gjort?<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Alle skrev 2011-05-01 21:42:55 följande:div>Om du nu tror att du har ADHD och tror att medicin kan hjälpa dig genom dina studier - då måste du nog vackert ta steget och försöka få en utredning - för det är inte säkert att man får en utredning.
Du skriver att du inte har något behov av att hitta hem, då du har gått vilse flera gånger - varför då förska få en diagnos, det är väl bara som du själv skriver - att verkligen disciplinera sig.
Vi här i tråden har problem i stort och smått i vardagslivet, och sliter för att få ihop det, och när då ett sådant inlägg som ditt poppar upp så är det väl inte så konstigt att vi reagerar? Vi behöver terapi och läkemedel för att få vår vardag att fungera och våra förhållanden, inte för att det "snart vankas högskolestudier".div>Jo det är klart att jag förstår att jag måste försöka bli utredd för att få den sortens hjälp. Däremot vet jag inte vilken effekt t.ex. medicin har när det kommer till koncentration och rastlöshet. Jag har alltid varit väldigt anti medicinering, så det är ett enormt steg för mig att faktiskt titta åt det hållet nu.
När jag skriver att jag inte har ett behov att "hitta hem" längre menar jag att jag inte längre orkar leta efter den där pusselbiten som fattas, nu är jag bara så trött och vill enbart ha lösningar på vardagstrasslet. Diagnosen behöver jag väl egentligen bara om jag ska få medicin, men behovet att ta del av och dela med mig av strategier för att få allt att fungera finns ju kvar och kan tillgodoses ändå precis som om jag skulle ha diagnos på papper.

Jag har många vänner med adhd, jag har gått kurser om adhd, jag arbetar med adhd och npf, jag har adhd omkring mig hela dagarna, och jag vet att det är olika från person till person. Jag har trasslat i hela mitt liv, och kört huvudet i väggen ett otal gånger, terapi behövs här med och vardagen har jag verkligen slitit med.
Men jag vägrar fan i mig att vara ett offer för omständigheterna, jag vill ha lösningar och jag har lösningar. Antingen byter man dessa med varandra eller så fortsätter man lida.

Om jag trodde att andra skulle bli sårade för mitt inlägg hade jag väl skrivit annorlunda, men ja, jag vill komma vidare nu. Jag vill kunna ha tillräckligt med balans i vardagen för att kunna blicka framåt och kanske se lite framtid framför mig. Ursäkta.

Du behöver inte be om ursäkt

<div id="forummessagefooter">Det kan ALDRIG bli för mycket glitter!!! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (snart 30) skrev 2011-05-01 21:30:19 följande:div>Eftersom jag skriver i en tråd om adhd/add så kände jag att det var underförstått att jag hade just de svårigheter som beskrivs i ts, och därför inte behövde tillägga något ytterligare om just det.
Jag har kämpat enormt med balansen i livet, men när det kommer till områden som jag verkligen vill men inte kan så vill jag ju ha hjälp såklart. Det är inte hjälp med högskolestudier jag vill ha, snarare att kunna slutföra de mål jag satt upp.

Varför blev du kränkt?div>Kränkt var nog att ta i, jag blev snarare fundersam och det är jag fortfarande. Du skrev att du har funderingar på ADHD sedan dök högskolestudier upp så jag uppfattade det som att pluggande var det enda du hade problem med. Sorry för det. Men hur är det nu, vill du utredas eller inte? 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-05-01 23:14:40 följande:div> Men hur är det nu, vill du utredas eller inte? div>Inte bara för att få veta, nej. (Jag vet redan, egentligen.) Men om en utredning kan hjälpa mig på något vis så tar jag gärna emot den hjälpen.
Det svårigheter jag vill ha hjälp med sammanfattas väldigt bra där uppe i ts, och om jag får hjälp med det kanske jag lyckas slutföra något jag väldigt gärna vill slutföra. Det ingår i mitt försök att skapa balans i familjen, det är antingen studier eller arbeta kvällstid och inte få träffa barnen mer än någon timma per dag. Eftersom mina barn också har samma svårigheter behöver de träffa sina föräldrar lite mer än så.

Det är inte en "kul grej" jag vill göra nu för att nå min fulla potential eller något i den stilen, det är en lösning på något viktigt i mitt liv. Du/ni får helt enkelt utgå från att jag skriver här av en anledning.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (relentless) skrev 2011-04-30 01:24:05 följande:div>Hej, jag lyckas inte nåt vidare med att följa den här tråden. Tittar lite då och då, hänger inte riktigt med. Usch jag är ledsen idag, orkar inte med sånt där och har hållit mig ifrån det där träsket att vara deppig och nere så länge nu tycker jag. Jag är ju en jättepositiv människa, egentligen. Tror jag.

Fick en panikattack idag och jag har inte haft nån på flera år, trodde jag hade det där under kontroll och det bara kom och krossade min sista illusion om ett självförtroende. Jag har ju inte koll på nånting. Jag känner mig som en tioåring som försöker leva en vuxen människas liv, jag måste ju för fan ta med min post till jobbet så att någon snäll kollega kan förklara den för mig. Inte räkningar då, räkningar förstår jag. Jag vet inte ens vad det är meningen att jag ska göra på mitt jobb, jag kommer inte ihåg något av det som de tror att jag ska kunna. Jag har inte ens umgåtts med en vuxen människa utanför arbetstid på ett halvår. Det enda jag vill är att sitta ifred med datorn och läsa om mitt "specialintresse för tillfället" vilket det än må vara då och mina stackars barn de bara stör och jag bara väntar på att de ska lägga sig för jag går runt hela dagen och är så stressad så jag mår illa. Bara för att jag har insett att mitt jobb aldrig kommer fungera, det är fel yrke för mig, jag är fel, för rörig och okoncentrerad för att kunna hålla på med det här och för att lära mig det här. Så då har jag hittat ett till yrke som är fel för mig, finns säkert hur många som helst men hur hittar jag ett som är rätt?

Så nu tänker jag att jag måste utbilda om mig igen, och jag vet inte ens vad jag har för behörighet, om jag har någon. Och vad skulle jag utbilda mig till, nu tror jag att jag vill bli specialassistent har jag fått för mig men då kanske jag kommer på sen att jag inte passar för det heller. Behöver prata med en studievägledare eller nåt, men var finns en sån då? Och så har jag sagt upp dagisplats till barnen nu också lite sådär hux flux och skaffat ett dagis som ligger långt bort åt ett annat håll än det jag ska på morgonen och jag vet inte ens hur jag ska lösa det, jag har ju ingen bil eller körkort. Jag vill flytta också. Men mest känner jag mig bara väldigt deppig just nu och det känns inte som jag kan klara av nånting, jag är bara helt obegåvad på precis allt och så jävligt klantig och klumpig och stressad och slarvig också - vart fan skulle jag kunna jobba och vara en tillgång? Jag känner att alla på mitt jobb börjat tröttna nu på att jag inte kommer nån vart och inte kan göra nåt självständigt och jag är helt rädd varje dag att bli inkallad på nåt snack och få klart för sig en gång för alla att det här funkar inte längre. div>Jag känner igen mig i det du skriver, (minst) hela förra året var (ännu en) en lång utdagen utmattningsdepression där jag kände mig misslyckad i allt jag företog mig, men så bytte jag arbete till ett där jag dels hittade jämlikar bland arbetskamraterna och dels där vårt arbete faktiskt var till för att stötta andra som hade det likadant. Nu har jag verkligen sett hur mycket omgivningen och miljön gör för den där känslan av att göra ett vettigt jobb, och en meningsfull tillvaro.

Jag hinner tyvärr inte skriva mer just nu, men komvux har i alla fall studievägledare man kan få prata med, och den jag mötte kunde ta reda på vad jag var behörig till och inte. Fortfarande har jag inte någon riktig kläm på vad jag ska läsa, men jag vet att jag ska det i alla fall.

Kram