ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (snart 30) skrev 2011-05-01 23:58:11 följande:div>Inte bara för att få veta, nej. (Jag vet redan, egentligen.) Men om en utredning kan hjälpa mig på något vis så tar jag gärna emot den hjälpen.
Det svårigheter jag vill ha hjälp med sammanfattas väldigt bra där uppe i ts, och om jag får hjälp med det kanske jag lyckas slutföra något jag väldigt gärna vill slutföra. Det ingår i mitt försök att skapa balans i familjen, det är antingen studier eller arbeta kvällstid och inte få träffa barnen mer än någon timma per dag. Eftersom mina barn också har samma svårigheter behöver de träffa sina föräldrar lite mer än så.

Det är inte en "kul grej" jag vill göra nu för att nå min fulla potential eller något i den stilen, det är en lösning på något viktigt i mitt liv. Du/ni får helt enkelt utgå från att jag skriver här av en anledning.div>Det går att få hjälp utan utredning, åtminstone i vissa kommuner, men jag tror att det är svårare. Mycket svårare. Med en utredning och rätt diagnos har du inte bara möjlighet att bli medicinerad (om det är det du vill) med centralstimulantia, du har också möjlighet att få en mer anpassad skolgång, något jag tror är svårare att begära utan papper på diagnos. Men jag är inte säker på detta, kanske värt att kolla upp? För visst vore det skönt att få känna som en trygghet, att känna "Fasen, jag kan fixa det den här gången" oavsett om det är studier eller arbete och veta att du får hjälp och stöd som är mer anpassat efter dina behov. För min egen del (jag är under utredning nu) spelar ovissheten stor roll. Jag är så gott som säker på att jag har ADHD men helt säker kan jag inte vara innan utredningen är klar. Jag vill veta, jag står inte ut med ovisshet och om eller när jag får veta att det är ADHD kan jag bortse från annat och fokusera på just ADHD:n. Då kommer jag veta mer vilken typ av hjälp jag behöver, vilka verktyg jag kommer att ha användning för etc. Just nu är allt så spretigt och jag vågar inte riktigt förlita mig på något förrän jag har det på pappret. Men vi är alla olika. För vissa är det viktigt, för andra inte. Huvudsaken är att man mår bra, eller hur? 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (snart 30) skrev 2011-05-02 08:14:37 följande:div>Jag känner igen mig i det du skriver, (minst) hela förra året var (ännu en) en lång utdagen utmattningsdepression där jag kände mig misslyckad i allt jag företog mig, men så bytte jag arbete till ett där jag dels hittade jämlikar bland arbetskamraterna och dels där vårt arbete faktiskt var till för att stötta andra som hade det likadant. Nu har jag verkligen sett hur mycket omgivningen och miljön gör för den där känslan av att göra ett vettigt jobb, och en meningsfull tillvaro.

Jag hinner tyvärr inte skriva mer just nu, men komvux har i alla fall studievägledare man kan få prata med, och den jag mötte kunde ta reda på vad jag var behörig till och inte. Fortfarande har jag inte någon riktig kläm på vad jag ska läsa, men jag vet att jag ska det i alla fall.

Kramdiv>Tack :)

Jag har snubblat över ett ganska okänt, men handikappande symptom vid AD/HD.

SOCIAL OMOGENHET.
En person med AD/HD är ca 30% yngre i sin sociala utveckling än normalpopulationen!

Jag har alltid känt, innan jag visste detta - att jag är omognare än min riktiga ålder (jag är 19 år)
Jag har alltid umgåtts med yngre vänner, och de har kommenterat att de också känner sig "mognare" i mitt sällskap.

Hej igen! Länge sedan jag skrev.
Det är min första dag med concerta (18 mg) och jag är helt seg...lite darrig också, känner att pulsen är högre än vanligt men ändå är jag så himla seg, både i huvudet och i kroppen. 
Är det någon annan som kännt sig så i början?

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Ungmor, utreds) skrev 2011-05-05 11:10:59 följande:div>Jag har snubblat över ett ganska okänt, men handikappande symptom vid AD/HD.

SOCIAL OMOGENHET.
En person med AD/HD är ca 30% yngre i sin sociala utveckling än normalpopulationen!

Jag har alltid känt, innan jag visste detta - att jag är omognare än min riktiga ålder (jag är 19 år)
Jag har alltid umgåtts med yngre vänner, och de har kommenterat att de också känner sig "mognare" i mitt sällskap.div>Vart har du hittat det?

Hej på er!

Känner igen mig i massor av dem symptomen som skrivits i trådstarten. Jag har inte tänkt så mkt på detta innan utan bara tänkt att jag är deprimerad. Jag har en lillasyster född -86 som fick diagnosen ADHD förra året och min mamma håller också på med en utredning. Hon tyckte jag också borde kolla upp min psykiska ohälsa och jag tycker ADD stämmer in på mig och min ena dotter. Kan det verkligen vara så i en familj att så många drabbas? Mammas läkare säger att hon kanske har Asberger och jag har en lillebror som är född med Autism. Min mamma tror även att den yngsta lillasysten kan ha någon form. Känns helt osannolikt det här.

Däremot så vet jag inte om jag kan känna igen mig så mkt i detta från det att jag var barn, är man född med ADD eller kan det utvecklas och bli värre med åren? Jag började få problem i tonåren med psykiskt ohälsa. Så det kanske är ngt helt annat. Kanske inbillar mig som min man säger.

Samma sak gällande vår 11 åriga dotter, vet inte hur jag ska kunna gå vidare med henne. Jag kanske gjort henne sånn här? Min man vill inte att vi utreder henne då han inte tror att hon skulle ha ADD el. ngt annat. Medans jag tycker att ADD stämmer in jätte mkt på hennes beetende. Han säger bara att barn är olika.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (inbillningssjuk) skrev 2011-05-05 15:38:09 följande:div>Hej på er!

Känner igen mig i massor av dem symptomen som skrivits i trådstarten. Jag har inte tänkt så mkt på detta innan utan bara tänkt att jag är deprimerad. Jag har en lillasyster född -86 som fick diagnosen ADHD förra året och min mamma håller också på med en utredning. Hon tyckte jag också borde kolla upp min psykiska ohälsa och jag tycker ADD stämmer in på mig och min ena dotter. Kan det verkligen vara så i en familj att så många drabbas? Mammas läkare säger att hon kanske har Asberger och jag har en lillebror som är född med Autism. Min mamma tror även att den yngsta lillasysten kan ha någon form. Känns helt osannolikt det här.

Däremot så vet jag inte om jag kan känna igen mig så mkt i detta från det att jag var barn, är man född med ADD eller kan det utvecklas och bli värre med åren? Jag började få problem i tonåren med psykiskt ohälsa. Så det kanske är ngt helt annat. Kanske inbillar mig som min man säger.

Samma sak gällande vår 11 åriga dotter, vet inte hur jag ska kunna gå vidare med henne. Jag kanske gjort henne sånn här? Min man vill inte att vi utreder henne då han inte tror att hon skulle ha ADD el. ngt annat. Medans jag tycker att ADD stämmer in jätte mkt på hennes beetende. Han säger bara att barn är olika.  div>Åh vad jag känner igen mig när det gäller din man, mitt X var precis likadan, jag fick diagnosen ADHD och troligen AS (as ska utredas vidare) för ca 2 veckor sen. Av alla mina barn (6 st) så har Alla mer eller mindre nått som har med adhd/as att göra,  endast en av dom som håller på att utredas just nu. Min mamma har trolig ADHD medans pappa misstänker jag mer åt AS hållet (liten dragning). Min systerson är utredd och diagnostiserad med AS, världens knäppaste familj enligt mig :-S

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Ungmor, utreds) skrev 2011-05-05 11:10:59 följande:div>Jag har snubblat över ett ganska okänt, men handikappande symptom vid AD/HD.

SOCIAL OMOGENHET.
En person med AD/HD är ca 30% yngre i sin sociala utveckling än normalpopulationen!

Jag har alltid känt, innan jag visste detta - att jag är omognare än min riktiga ålder (jag är 19 år)
Jag har alltid umgåtts med yngre vänner, och de har kommenterat att de också känner sig "mognare" i mitt sällskap.div>Ärligt, så  stämmer detta inte, har hört med flera olika utredare för ADD/ADHD. Visst kan man känna sig "omogen" men det är inget som har med denna diagnos att göra.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ADD) skrev 2011-05-05 16:41:04 följande:div>Ärligt, så  stämmer detta inte, har hört med flera olika utredare för ADD/ADHD. Visst kan man känna sig "omogen" men det är inget som har med denna diagnos att göra.div>Såklart är det inviduellt, men det är en indikator för AD/HD, speciellt för barn.

Jag har hittat flera artiklar och en video om omogenhet och AD/HD. Vi visar ofta sociala problem.
Eftersom jag är för lat för att läsa föredrar jag en kort video av TotallyADD.com
http://totallyadd.com/immature

Hohojaja, innan jag kände till AD/HD överhuvudtaget hade jag ett kortvarigt förhållande med en 35-åring och några av hans kompisar hade samma funktionsnedsättning. De här killarna bytte tjejer som kalsonger, festade, tog olagliga substanser, köpte och körde vrålåk på lån, hade usel utbildning och sket i att jobba.
På tal om AD/HD och omogenhet.

Kan man ha många av dom här symtomen iaf utan att ha ADD???