ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">HäxanSurtant skrev 2011-08-29 19:52:16 följande:div>Det är nog väldigt olika. Min kompis känner sig lugnare inombords och kan sitta utan att pilla eller greja med fot och händer, men han har fått lite andra typ tics för sig istället. Vet inte vilka för jag har inte frågat honom.div>ok. Jag har trichotillomani, rycker loss ögonbrynen till jag ser helt weird ut,sjukt störigt men kan inte sluta =( Var lustigt att se det i ts :)

Ska försöka fortsätta städa nu, heheheehehe

<div class="quote"><div class="quote-nick">JMM01 skrev 2011-08-28 21:26:56 följande:div>Är terapi bättre än medicin?div>Jag tror att det är högst individuellt vad man föredrar. Själv föredrar jag en kombination och i mitt fall tror jag att det är vad som behövs. Men om jag tvingades välja skulle jag välja terapi, KBT-inriktat med fokus på att skapa rutiner och kontinutet för att få vardagen att fungera, för att bli mer "automatiserad". Men (och jag säger inte att det är så för alla) medicinen har spelat en viktig roll för att jag överhuvudtaget ska kunna ta till mig av den typen av terapiform/behandling. Medicinen gör absolut inte hela jobbet, inte ens halva. Men den tillför en viss grad av förbättrad uppmärksamhet och dämpar det här spretiga "ADHD-tänket" som i alla fall jag upplever är otroligt störande och som jag anser är roten till att få saker/uppgifter slutförs eller koms ihåg överhuvudtaget. Då är det svårt att försöka skapa och upprätthålla rutiner, bryta gamla invanda mönster och (o)vanor etc. Men med medicin kan förutsättningarna för att lyckas med det vara ganska goda. Jag tror inte att det är omöjligt utan medicin men det skulle kanske ta längre tid, innebära mycket mer onödigt lidande, mer frustration och större risk för misslyckanden. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hupp!) skrev 2011-08-28 17:08:29 följande:div>Tack! Just nu undrar jag om jag inbillar mig eller eller inte liksom. Har de flesta med add en fungerande vardag eller hur.. vad ska man säga. Det jag funderar över är om jag har problemen, men inte i så stor omfattning som man har med add.

 Å andra sidan sitter jag och är rädd för framtiden just pga av min totala oförmåga att avsluta saker, vilket väldigt påtagligt påverkar mitt liv. Argh! Det blev helt jobbigt, för det känns som att om jag har add har jag en förklaring liksom. Att ok, du är så här, men det beror på en kemisk obalans i hjärnan. Om jag inte har add är jag bara käpp värdelös =(

Det är som det här med svårigheter att lyssna på andra. Är det inte jätteintressant svävar jag iväg i egna tankar och hr inte vad de säger och får säga "va". Låtsas ofta lyssna och nickar och ler. Men antränger jag mig hör jag ju, även om jag dör av tristess. Är det så det menas, eller är det att man verkligen inte alls kan koncentrera sig på vad andra säger någonsin`?

Förlåt om jag kommer med idiotiska frågor..

Jag kan tex läsa hur mycket som helst om det är intressanta böcker. Jag älskar att läsa och kan sluka en bok under en kväll. Men är det en tråkig bok eller artikel läser jag samma stycke 400 gånger och ser ändå inte vad det står. Det är som bokstäver och ord men innebörden går mig helt förbi.div>Hej! 

Jag har ADD och för mig är det som du beskriver att det visst finns tillfällen då jag kan fokusera helt och fullt, ja nästan för mycket t.o.m (det kallas tydligen att hyperfokusera) men BARA om det är något jag finner intressant, roligt, utmanande eller spännande. Förmågan att fokusera blir också i vissa fall något förbättrad om jag är under tidspress. Men det får inte kännas omöjligt att slutföra min uppgift innan tiden rinner ut för då ger jag upp utan att ens ha försökt. Det får heller inte kännas eller verka för enkelt för då är tristessen genast där och knackar på och jag tappar fokus och mister intresset direkt. 

Och precis som du älskar jag att läsa. Så länge det är om något jag är intresserad av vill säga. Däremot spelar det ingen roll (för mig) om det jag läser är intressant eller ej-jag har svårt för att behålla uppmärksamheten och tankarna vandrar ofta iväg på annat håll. Men så länge det jag läser är intressant, spännande eller något jag verkligen vill lära mig mer om så kämpar och anstränger jag mig för att behålla uppmärksamheten jämfört med hur jag skulle göra (eller inte göra) om jag läste om något tråkigt som inte rör mig i ryggen eller om något jag tycker verka svårt eller för komplicerat (te.x matematik). Då skulle jag inte kunna anstränga mig hur mycket jag än försökte.

Blev du klokare? der="0" alt="Flört"> 

delstorget/Kognition/-/Kognition/Om-Kognition/Kognitionssimulatorn-visar-vad-ett-kognitivt-funktionshinder-kan-innebara/">http://www.hi.se/sv-se/Hjalpmedelstorget/Kognition/-/Kognition/Om-Kognition/Kognitionssimulatorn-visar-vad-ett-kognitivt-funktionshinder-kan-innebara/

I simulatorn (som länken går till) finns tre filter; ADHD, AS och dyslexi. 
Närmare verkligheten kommer man nog inte.  

Ni som har ADHD eller ADD är ni bra på matte, klarar ni er i vardagen, betala räkningar,ge tillbaka på växel, ja allt som har med pengar och ekonomi? Själv har jag troligtvis dyskalkyli och har i det närmaste utvecklat en fobi för siffror och för att hamna i situationer där jag är tvungen att räkna även om jag jobbar på att bli bättre på det. Här hemma är det min man som sköter allt ekonomiskt och det funkar ju men jag känner mig så värdelös i bland att jag inte ska kunna fatta..

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (vill veta) skrev 2011-08-29 22:24:51 följande:div>Ni som har ADHD eller ADD är ni bra på matte, klarar ni er i vardagen, betala räkningar,ge tillbaka på växel, ja allt som har med pengar och ekonomi? Själv har jag troligtvis dyskalkyli och har i det närmaste utvecklat en fobi för siffror och för att hamna i situationer där jag är tvungen att räkna även om jag jobbar på att bli bättre på det. Här hemma är det min man som sköter allt ekonomiskt och det funkar ju men jag känner mig så värdelös i bland att jag inte ska kunna fatta..div>Jag har ingen diagnos på att jag har dyskalkyli men jag är helt säker på att jag har det. 
Jag hade megaproblem med att lära mig den analoga klockan och jag har nog aldrig befunnit mig på en mattelektion utan att känna ångest. Det gick trögt för mig redan i låg och mellanstadiet men i högstadiet blev värre. Jag hamnade i "obs-klass" (om man kan kalla det så) och på gymnasiet läste jag matte A som jag egentligen inte klarade av men fick betyget godkänd ändå med motiveringen "För att jag är snäll" (alltså läraren). 
Sen dess har jag inte rört matten. Jo, på högskoleprovet då och det gick ju som förväntat. Jag gissade mig mest till olika tal.

Du (och ni andra som läser) blir dom första som får veta min "hemlighet". Det är egentligen ingen hemlighet, det är bara det att jag aldrig berättat det för någon för det är aldrig något som kommit på tal. Men när det gäller att få och ge tillbaka växel så är jag helt jävla lost. Jar har aldrig någon koll på om jag får tillbaka för mycket eller för lite. Kontrollräkna har jag varken tid eller lust med. Jag har heller ingen koll på olika valutor, att omvandla och handla. Jag är kass på att räkna ut procent, te.x om det är rabatt och sånt där. Jag har lärt mig hur man gör måååååånga gånger men glömmer och måste gång på gång lära om. Samma sak med att räkna ut hur mycket två tredjedelar etc är. Läsa och förstå recept te.x, vad är det? Min sambo sköter den ekonomiska biten här också. Jag shoppar-han betalar.  

Shit! 95% av grejerna i ts-listan stämde ju in på mig! der="0" alt="Gråter">
Och feg som jag är kommer jag aldrig, nånsin, ever att söka hjälp för detta!
Då kanske jag förlorar sambo, barn, hus och husdjur om jag får en "diagnos"

*fortsätter att gräva ner mig*

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (vill veta) skrev 2011-08-29 22:24:51 följande:div>Ni som har ADHD eller ADD är ni bra på matte, klarar ni er i vardagen, betala räkningar,ge tillbaka på växel, ja allt som har med pengar och ekonomi? Själv har jag troligtvis dyskalkyli och har i det närmaste utvecklat en fobi för siffror och för att hamna i situationer där jag är tvungen att räkna även om jag jobbar på att bli bättre på det. Här hemma är det min man som sköter allt ekonomiskt och det funkar ju men jag känner mig så värdelös i bland att jag inte ska kunna fatta..div>Jag var kanon duktigt på matte ända tills jag fyllde 12 år och bytte skola och inte fick börja med sjuans böcker i sexan så som det bar bestämt på förra skolan, jag fick sitta och göra om samma sak i ett år och där lade jag ner matte. Matte blev trist och tråkigt och blä!!! Sen krockade det även med att jag hade fått lära mig liggandes stolen att räkan delat med och dit vi flyttade använde det någon annan, så idag kan jag inte räkan ut delat med på ett papper, jag vet helt enkelt inte hur man gör.

Jag lärde mig aldrig gånger tabellen utantill, när mamma satt och tränade mig som 12 åring så svarade min syrra på 9 rätt långt innan jag ens hann börja räkna ut det i mitt huvud.

Klockan kunde jag när jag var 6 år, fick en digital klocka av min pappa OCH mamma sa att om jag skall använda den så får jag lära mig den vanliga klockan först och sen den digitala, det tog några dagar så kunde jag den och fick ha min fina guldklocka från pappa runt halsen dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Lycklig var jag då!

Hmm önskar jag kunde säga att japp här betalas minsann alla räkningar i tid osv, men så är det inte, jag försöker, men glömmer, förr hade jag ett bra system, men jag får bara inte ihop det idag. Kan hämta posten, min dotter undrar något och vips har jag glömt vart ja la dom och flera gånger har jag slängt dom, för det där på bänken är ju bara en hög med skräp jag rensat och där har de hänt att de där breven jag lägger ifrån mig hamnar och slängs då dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">   Sen är jag impulsiv, shoppar massor av onödig skit. Är dock aldrig utan pengar, det är som att jag ändå har en buffert i huvudet på hur mkt jag kan slösa och vi ändå överlever varje månad d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd"> Men utan de t impulsiva och onödiga handlandet så hade vi säkert kunnat göra med kul för pengarna här.

Tror dock min dotter har en onödigt stor garderob, jag skulle vilja veta vad en treåring egentligen behöver i klädväg, hur många byxor är normalt, t-shirts osv, jag tror hon har sjukligt för mkt med kläder, för jag shoppar.<div id="forummessagefooter">Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (hupp!) skrev 2011-08-29 20:54:27 följande:div>ok. Jag har trichotillomani, rycker loss ögonbrynen till jag ser helt weird ut,sjukt störigt men kan inte sluta =( Var lustigt att se det i ts :)

Ska försöka fortsätta städa nu, heheheehehediv>dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> aha det betyder alltså att man rycker ögonbrynen för mkt?  Det är ett sånt där ord som jag tänkt att ja skall kolla upp men glömmer dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag har haft så makalöst smala ögonbryn, nästan så de sett målade ut, som streck. NU nästan vägrar jag noppra, för jag blir säkert likadan då, ändå mår jag skit när jag ser dom d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">

Lycka till med städandet, tänkte också gjort ett röj idag men hmm tappade tiden, borde lägga mig nu tror jag dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!div>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Ooops) skrev 2011-08-30 00:16:33 följande:div>Shit! 95% av grejerna i ts-listan stämde ju in på mig! der="0" alt="Gråter">
Och feg som jag är kommer jag aldrig, nånsin, ever att söka hjälp för detta!
Då kanske jag förlorar sambo, barn, hus och husdjur om jag får en "diagnos"

*fortsätter att gräva ner mig*div>Du förlorar inga barn för att du kanske har adhd, snälla du der="0" alt="Hjärta">

Däremot om din man drar för nått sånt trots att han redan delar ditt liv, ja då förtjänar han inte någon så fin som du!

Överväg också ärftlighets risken/ möjligheten, något av barnen kan ha det, skall de också hindras i sitt framtida liv i så fall?<div id="forummessagefooter">Om du har ett paraply uppstoppat i röven, fäll inte upp det!div>