ADD symptom hos vuxna

Nyfiken fråga: hur många av er misstänkte själva ADD/ADHD och sökte för utredning, samt hur många av er var helt ovetande och vården påtalade att de ville utreda? 

Tycker det är positivt att dessa diagnoser får mer och mer uppmärksamhet eftersom fler npf:are upptäcks! 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Moonis skrev 2011-09-09 09:07:48 följande:div>Gud vad jag känner igen mig! Det där med kalender, "bara att köpa och skriva upp", eller hur!
Man ska som sagt ens komma ihåg att skriva upp saker från början och tänka på att man har en kalender att skriva upp i. Jag kollade runt på olika väggkalendrar och hittade en bra månadskalender. Stor whiteboard variant med penna och satte upp den i hallen. Visst, höll någon månad kanske sen glömdes allt bort och nu har jag gjort ett försök att flytta in den till köksväggen där man går hela tiden. Får se hur det går för den andra lilla som hänger där har inte skrivits något i ändå d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif" border="0" alt="Obestämd">
Har även problem med när man ska på samtal för tror ni inte att jag glömt bort hur jag mått under veckan och har jag då en bra dag under samtalet (oftast glad att få prata av mig om problemen som jag aldrig kommer ihåg) så ser ju allt tipp topp ut. Så börjar veckan om igen med samma.
Nu i ett försök att verkligen dokumentera hur jag känner i stunden har jag laddat ner en dagboksapp till mobilen som jag ska försöka skriva i direkt, får se hur länge det håller *pust*<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-09-08 23:27:34 följande:div>Då är jag med. Bra att dom tar det på allvar, det har dom inte gjort i mitt fall. Inget snack om sjukskrivning, inget om utvärdering, ingenting. Sådant får man ordna med själv tydligen och chansen att jag gör det är ju inte särskilt stor. 

Men visst är det så att du inte fått diagnos?  div>div>Tro mig, jag vet EXAKT vad du menar och hur det är att leva sådär ostrukturerat. 
Jag har två kalendrar, en hängandes i köket och en mindre fickkalender. Jag har även en stor whiteboard i köket och en stående på golvet i tvättstugan tänkt att hängas upp i hallen. Men ja....
Dock är det ytterst sällan (typ aldrig) som jag antecknar något på/i någon utav dom. Varför? För att jag glömmer och för att jag är slav under tänket: Jag gör det sen, jag ska bara.....
Hur man arbetar bort detta skittänk har jag ingen aning om men jag tror inte det är något jag klarar på egen hand. Mina mer brighta stunder antecknar jag något men sedan glömmer jag bort att titta i min kalander eller på whiteboardtavlan. Det händer också att jag faktiskt tittar på tavlan och tänker: Ja just det, det skulle jag göra men sen lik förbannat så har jag glömt det tre sekunder senare och nästa gång jag råkar slänga ett öga på tavlan är det försent. Jag blir tokig på detta! Men nu vet jag åtminstone vad det bero på. Det är en liten tröst och hjälp att slippa leva i ovisshet men medvetenheten om hur kaotisk min vardag och min "approach" är samtidigt väldigt ångestskapande der="0" alt="Rynkar på näsan"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (frustrerad) skrev 2011-09-09 09:57:58 följande:div>Nyfiken fråga: hur många av er misstänkte själva ADD/ADHD och sökte för utredning, samt hur många av er var helt ovetande och vården påtalade att de ville utreda? 

Tycker det är positivt att dessa diagnoser får mer och mer uppmärksamhet eftersom fler npf:are upptäcks! div>Jag började misstänka ev ADHD/ADD för ca 1 år sedan och sökte själv hjälp och bad om utredning ganska omgående efter det. Fick diagnos i våras. Har haft kontakt med psyk innan dess, utretts för diverse personlighetsstörningar, varit inlagd för observation samt gått i terapi i två omgångar men ingen, INGEN påtalade att det kunde handla om ADHD. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-09-09 10:04:46 följande:div>Tro mig, jag vet EXAKT vad du menar och hur det är att leva sådär ostrukturerat. 
Jag har två kalendrar, en hängandes i köket och en mindre fickkalender. Jag har även en stor whiteboard i köket och en stående på golvet i tvättstugan tänkt att hängas upp i hallen. Men ja....
Dock är det ytterst sällan (typ aldrig) som jag antecknar något på/i någon utav dom. Varför? För att jag glömmer och för att jag är slav under tänket: Jag gör det sen, jag ska bara.....
Hur man arbetar bort detta skittänk har jag ingen aning om men jag tror inte det är något jag klarar på egen hand. Mina mer brighta stunder antecknar jag något men sedan glömmer jag bort att titta i min kalander eller på whiteboardtavlan. Det händer också att jag faktiskt tittar på tavlan och tänker: Ja just det, det skulle jag göra men sen lik förbannat så har jag glömt det tre sekunder senare och nästa gång jag råkar slänga ett öga på tavlan är det försent. Jag blir tokig på detta! Men nu vet jag åtminstone vad det bero på. Det är en liten tröst och hjälp att slippa leva i ovisshet men medvetenheten om hur kaotisk min vardag och min "approach" är samtidigt väldigt ångestskapande der="0" alt="Rynkar på näsan"> div>Ja, exakt så är det för mig med. Man tittar och tänker "det skulle jag göra eller ha med" sen är det borta igen. Riktigt frustrerande och ännu jobbigare när ens mamma suckar åter igen för något man glömt och vill inte ens veta vad dagis och sonens skola tänker dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Är glad att jag ens kom ihåg att han hade en uppgift att göra till idag som han fick göra innan vi gick till skolan nu imorse. Höll iof. på att glömma hans väska med uppgiften i också vilket inte hade varit helt ovanligt om jag hade gjort. Så idag har varit en "bra" dag jämfört med annars. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (frustrerad) skrev 2011-09-09 09:57:58 följande:div>Nyfiken fråga: hur många av er misstänkte själva ADD/ADHD och sökte för utredning, samt hur många av er var helt ovetande och vården påtalade att de ville utreda? 

Tycker det är positivt att dessa diagnoser får mer och mer uppmärksamhet eftersom fler npf:are upptäcks! div>Allt har handlat om min ångest och sociala fobi, både för mig och psykiatrin. Har inte misstänkt tidigare för antingen trodde man att det va så man va bara och sen att det kanske va ångesten och stressen.
Mina misstankar kom när jag skrev i denna tråden första gången men kommer inte ihåg när jag skrev, som vanligt med mitt minne. Men kan kolla.... 

I mars började jag misstänka såg jag nu.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Moonis skrev 2011-09-09 09:07:48 följande:div><div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-09-08 23:27:34 följande:div>Då är jag med. Bra att dom tar det på allvar, det har dom inte gjort i mitt fall. Inget snack om sjukskrivning, inget om utvärdering, ingenting. Sådant får man ordna med själv tydligen och chansen att jag gör det är ju inte särskilt stor. 

Men visst är det så att du inte fått diagnos?  div>Ja, har haft tur faktiskt på det området. Vet att många kämpar med myndigheter och inte främst psykiatrin.
Har ingen diagnos, bara på min generella ångest och sociala fobi. Ska kämpa för att bli utredd inom detta men känns som jag denna gången kommer få svårare att övertyga dom på psykiatrin.
Men jag känner mig som ett jäkla ufo bland andra och det kan inte vara normalt att glömma så mycket hela tiden som jag gör, inte heller hela tiden vara ute i sista minuten (eller ofta sen) hela tiden för att jag inte kan planera min tid och är världens tidsoptimist. Trots att jag kan ha gott om tid på mig gör jag ändå allt i sista minuten och många tycker väll "men gör saker tidigare då, planera bättre" och visst skulle jag det om jag kunde men på något sätt kommer jag aldrig igång. Jag kör fast eller flummar in i allt annat.

Känner mig bara rörig, förvirrad, glömsk och flummig.div>Jag förstår ärligt talat inte varför detta tillvägagångssätt kan sättas i system och användas av ALLA vårdinstanser för alla med någon form av psykisk ohälsa. Det är väl förstås en kostnadsfråga (som allt annat) men jag tror att det skulle väga upp i slutändan då många med psykisk ohälsa både kan och vill arbeta eller plugga men på ett mer individ/sjukdomsanpassat sätt. Vilket sätt det är skulle man kunna komma fram till genom att få genomgå ett sådant här slags utvärderingsprogram. Men som jag uppfattar det är det ytterst få som får den hjälpen och i dom fall där den typen av hjälp ges är det nog få som blivit erbjudna den, istället har dom själva fått efterfråga och kräva den. Det är pinsamt hur hela det här sjukförsäkringssystemet är uppbyggt och hur dåligt samarbetet fungerar mellan dom olika instanserna. Ännu sämre har det blivit sedan en stor del av psykvården privatiserades och det gör mig vansinnig att tänka på demon.gif" border="0" alt="Demon"> 

UFO-biten känner jag också igen mig i.
På planeten jag kommer ifrån är inget självklart. Allt sker impulsartat, allt från humör, mående, intelligens osv är ojämnt och oregelbundet. Detta förvirrar min omgivning men det är ingenting mot vad det gör med mig. Ingenting här är någonsin lagom men lagom är precis vad jag eftersträvar att vara.
Jag lever motvilligt efter devisen "Allt eller inget". Antingen så ÄR det, eller så är det INTE. På min planet finns nämligen inte färgen grå. Jag lever i ett ständigt moment 22. Allt som är jag, mitt liv och min vardag är en enda stor paradox. Jag är motsägelsefullheten personifierad. Jag är svart eller vit men aldrig något däremellan. Välkommen till planeten kaos!

des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes"> 

 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-09-09 10:35:21 följande:div>Jag förstår ärligt talat inte varför detta tillvägagångssätt kan sättas i system och användas av ALLA vårdinstanser för alla med någon form av psykisk ohälsa. Det är väl förstås en kostnadsfråga (som allt annat) men jag tror att det skulle väga upp i slutändan då många med psykisk ohälsa både kan och vill arbeta eller plugga men på ett mer individ/sjukdomsanpassat sätt. Vilket sätt det är skulle man kunna komma fram till genom att få genomgå ett sådant här slags utvärderingsprogram. Men som jag uppfattar det är det ytterst få som får den hjälpen och i dom fall där den typen av hjälp ges är det nog få som blivit erbjudna den, istället har dom själva fått efterfråga och kräva den. Det är pinsamt hur hela det här sjukförsäkringssystemet är uppbyggt och hur dåligt samarbetet fungerar mellan dom olika instanserna. Ännu sämre har det blivit sedan en stor del av psykvården privatiserades och det gör mig vansinnig att tänka på demon.gif" border="0" alt="Demon"> 

UFO-biten känner jag också igen mig i.
På planeten jag kommer ifrån är inget självklart. Allt sker impulsartat, allt från humör, mående, intelligens osv är ojämnt och oregelbundet. Detta förvirrar min omgivning men det är ingenting mot vad det gör med mig. Ingenting här är någonsin lagom men lagom är precis vad jag eftersträvar att vara.
Jag lever motvilligt efter devisen "Allt eller inget". Antingen så ÄR det, eller så är det INTE. På min planet finns nämligen inte färgen grå. Jag lever i ett ständigt moment 22. Allt som är jag, mitt liv och min vardag är en enda stor paradox. Jag är motsägelsefullheten personifierad. Jag är svart eller vit men aldrig något däremellan. Välkommen till planeten kaos!

des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes"> 

 div>Denna verksamheten borde verkligen finnas i varje kommun eller i alla fall större angränsande kommuner. Att dessa myndigheter arbetar ihop är jätte viktigt för det kan kännas som en enda uppförsbacke med alla myndigheter och dom olika kraven som ställs. Speciellt om man inte har någon hjälp alls utan ska stångas själv med dom.

Sålänge jag kan minnas har jag alltid känt mig annorlunda, inte passat in.
Men nu vet jag äntligen då, planet Kaos dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Fast vet inte om jag ska skratta eller gråta över det der="0" alt="Tungan ute">

Men det kan förklara mycket varför jag har svårt att bara köpa några plagg på nätet tex. och blir summan för mycket och jag inte kan köpa allt så stänger jag ner istället och skiter i det av frustration. Låter knäppt jag vet.
Istället för att som normala människor köpa då lite i taget och köpa lite till lite senare så är det jätte svårt för mig. Helst ska jag ha samma plagg i flera färger också för annars stör jag mig på det senare.
Detta leder till att jag har massa kläder i garderoben men inget att ta på mig eftersom jag köper rätt impulsivt under reor (helst halva reapriset). Detta är bara ytterligare en grej i allt känns det som.

Jaja, om inte annat så har väll andra något att garva åt. Man roar säkert någonder="0" alt="Foten i munnen"> 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-09-09 10:09:13 följande:div>Jag började misstänka ev ADHD/ADD för ca 1 år sedan och sökte själv hjälp och bad om utredning ganska omgående efter det. Fick diagnos i våras. Har haft kontakt med psyk innan dess, utretts för diverse personlighetsstörningar, varit inlagd för observation samt gått i terapi i två omgångar men ingen, INGEN påtalade att det kunde handla om ADHD. div>Men oj så tokigt det kan vara, att man på vissa ställen ska måsta hitta diagnos själv d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif" border="0" alt="Förvånad">

Men det är ju helt suveränt att en tråd i ett forum kan göra att människor "hittar hem"!!! 

Ja! Jag har blivit jättehjälpt också! Har tid på vc på måndag, får se vad de säger... iiiih! Men blir enormt peppad av allas berättelser!

<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>