ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 09:15:58 följande:div>Det skulle kunnat vara jag som skrivit ditt inlägg. Skrämmande hur lika vi alla är som har den här typen av problematik. Det säger mig att det inte kan vara en tillfällighet, ett personlighetsdrag eller något barndomsrelaterat. It's ADHD! 

Välkommen till tråden! 
dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}">div>Tack!! he he vad lustigt. ja vissa inlägg jag läst här har jag undrat om det inte vart jag som skrivit :O
Nej precis, just det att man känner igen sig i allt i princip motsäger ju det.

Det känns helt ofattbart att nån annan skriver om mig  :P

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-04 09:45:38 följande:div>Tack!! he he vad lustigt. ja vissa inlägg jag läst här har jag undrat om det inte vart jag som skrivit :O
Nej precis, just det att man känner igen sig i allt i princip motsäger ju det.

Det känns helt ofattbart att nån annan skriver om mig  :Pdiv>Ja och det var precis det som drev mig att fortsätta hänga kvar vid min misstanke om att jag hade ADHD. 
Jag började skriva i den här tråden för ganska exakt 1 år sedan och trots att jag emellanåt var bombsäker på min diagnos tvivlade jag emellanåt. Men då kändes det så bra att kunna gå in här och läsa, känna igen sig och få stöd från andra likasinnade och ja, nu sitter jag ju här med min diagnos på papper d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Håll oss uppdaterade!  

Det var som nån tidigare i tråden skrev, hur dagen för denne såg ut när han/hon var ledig.

Gå upp sent, sätta på kaffe, dricka kaffe i några timmar framför datorn...och sen panikstäda innan sambon och barnen kommer hem. Så ser mina  dagar ut om jag inte tar tag i saker direkt, innan jag fastnar framför datorn. För då sitter jag och tänker "snart ska jag..."

När jag jobbade skötte jag mig till punkt och pricka, jag gillade att vara överambitiös där. Inga som helst problem att gå upp och i väg till jobbet (även om det tog emot ibland om jag suttit uppe för länge)   Det känns nästan som jag har asbergers, eller hur man säger. Fast bara på denna punkt när det gäller rutiner och struktur. Utan dessa fallerar allt.der="0" alt="Rynkar på näsan">
Jag var ute med en kompis och hans kille för en månad sen, han hade adhd och bipolär, och jag började snacka om detta onykter som jag var.
Han trodde väl inte att jag hade det, så berättade jag. 
DÅ sa han sen att jag hade det. "varför?" frågade jag. "jag ser det på din blick, den är aldrig still utan flackar runt"

Jag har inga problem med det sociala och kallpratet, eller att förstå ironi (som jag läst att en del har) 

Jag har precis vart och lämnat dottern på dagis, fixat disken och ringt och pratat om mitt cv och personliga brev. jag ska sätta mig med det en stund. 
 sen plocka lite. när sambon sen kommer hem kan han undra vad fan jag har gjort medan jag tycker att jag gjort jättemycket (haha)

om jag skickat in papper för vabb eller nåt annat känner jag mig skitduktig :P

Däremot när jag jobbade förr och höll igång, ja nånstans var det lättare att få ihop vardagen, det kändes inte lika jobbigt att ta disken. men blir jag sittande på min röv i soffan. jag blir sååå lat och trött. :/

ska slua mala på, så skönt att få prata lite bara. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 09:50:31 följande:div>Ja och det var precis det som drev mig att fortsätta hänga kvar vid min misstanke om att jag hade ADHD. 
Jag började skriva i den här tråden för ganska exakt 1 år sedan och trots att jag emellanåt var bombsäker på min diagnos tvivlade jag emellanåt. Men då kändes det så bra att kunna gå in här och läsa, känna igen sig och få stöd från andra likasinnade och ja, nu sitter jag ju här med min diagnos på papper d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" loading="lazy" border="0" alt="Glad"> 

Håll oss uppdaterade!  div>vad skönt att höra, och sen fick du din diagnos med? förstår känslan av tvivel, men sen när man läser om det "näe ingen tvekan om detta.." 
ha ha!

 ska läsa lite och försöka hålla mig, jag bara skriver det första jag tänker. Jag är ju en gammal FL-medlem sen 2004,och borde veta bättre under åren här :P

sen det eviga pillandet på nåt. när jag va liten var jag alltid tvungen att ha nåt i handen, en pinne eller så. sen började jag med egna giftpinnar :P men när jag slutade efter 7 år har jag ersatt det med tändstickor, så jag går runt med en tändsticka i handen, nästan dygnet runt. i skrivande stund med.

hahahahah ibland frågar barn varför jag har det, eller om nån sett det på nåt kort "du med dina tändstickor" försöker dölja det nu för tiden. 

kommer ihåg när jag jobbade på fritids för över tio år sen, då snodde jag små bitar av häftmassa som satt på väggen, även under infolappar och ibland barnens teckningar. lite diskret sådär. som jag rullade på.

hahaha vad sjuk jag är.  
 

men nu har min sambo börjat med "det är din sjukdom som talar nu- se det som träning" (han är ju liksom jag övertygad om detta, men han blir ändå sur på mig jämt)

/&¤## så sur jag blir då!des" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif" loading="lazy" border="0" alt="Skrikandes">d" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-death.png" border="0" alt="Död"> det blir jag väldigt ofta dock. svär ofta :( om nån beter sig illa i trafiken kan jag utan tvekan framför barn och allt vråla "förbannade jävla idiot"
vilken förebild jag är =/

trots att jag skrikit på sambon i morse och han smällt igen dörren ringde jag till hans mobil och bara "hej"dlg.flower}" src="http://www.familjeliv.se/lib/js/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-flower.gif" loading="lazy" border="0" alt="{#emotions_dlg.flower}"> XXX är lite snorig tycker du hon ska vara hemma?" han:- jag vet inte, bedöm du. jag kan komma och hämta henne.

om jag ska handla nånting kan jag bli ståendes hur länge som helst, anledning: jag kan inte välja mellan två saker.om jag hittar saker som är ungefär lika bra, nej det går inte. jag kan glo på två köttbitar i 10 minuter.
min sambo hatar att handla med mig.

jag ska nog läggas in på psyket. ok nu är jag tyst. 

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-04 09:58:03 följande:div>Det var som nån tidigare i tråden skrev, hur dagen för denne såg ut när han/hon var ledig.

Gå upp sent, sätta på kaffe, dricka kaffe i några timmar framför datorn...och sen panikstäda innan sambon och barnen kommer hem. Så ser mina  dagar ut om jag inte tar tag i saker direkt, innan jag fastnar framför datorn. För då sitter jag och tänker "snart ska jag..."

När jag jobbade skötte jag mig till punkt och pricka, jag gillade att vara överambitiös där. Inga som helst problem att gå upp och i väg till jobbet (även om det tog emot ibland om jag suttit uppe för länge)   Det känns nästan som jag har asbergers, eller hur man säger. Fast bara på denna punkt när det gäller rutiner och struktur. Utan dessa fallerar allt.der="0" alt="Rynkar på näsan">
Jag var ute med en kompis och hans kille för en månad sen, han hade adhd och bipolär, och jag började snacka om detta onykter som jag var.
Han trodde väl inte att jag hade det, så berättade jag. 
DÅ sa han sen att jag hade det. "varför?" frågade jag. "jag ser det på din blick, den är aldrig still utan flackar runt"

Jag har inga problem med det sociala och kallpratet, eller att förstå ironi (som jag läst att en del har) 

Jag har precis vart och lämnat dottern på dagis, fixat disken och ringt och pratat om mitt cv och personliga brev. jag ska sätta mig med det en stund. 
 sen plocka lite. när sambon sen kommer hem kan han undra vad fan jag har gjort medan jag tycker att jag gjort jättemycket (haha)

om jag skickat in papper för vabb eller nåt annat känner jag mig skitduktig :P

Däremot när jag jobbade förr och höll igång, ja nånstans var det lättare att få ihop vardagen, det kändes inte lika jobbigt att ta disken. men blir jag sittande på min röv i soffan. jag blir sååå lat och trött. :/

ska slua mala på, så skönt att få prata lite bara. div>Man behöver inte ha Asperger för att man är rutinbunden. Och man kan ADHD och vara väldigt rutinbunden. Man läser ofta om att alla "aspies" är ordningsamma och strukturerade men det finns dom som inte är det. Och att alla ADHD-människor skulle vara slarviga och ha noll struktur och ordning på sig själva är också lögn. Det finns alla sorter. Däremot tror jag att både AS-och ADHD-personer mår bäst av rutiner och att leva hyfsat strukturerat. Vissa mer, andra mindre. Därmed inte sagt att alla är kapabla att skapa den där strukturen själva. Jag är en av dom som inte lyckas hur mycket jag än försöker. 

Sen det här med att personer med Asperger inte förstår ironi är inte heller helt sant. Dom flesta lär sig med åren tyda olika sociala koder, vad som är accepterat och inte, hur man "håller igång" ett samtal o.s.v precis som en person med ADHD lär sig kompensera för sina brister. Jag har iakttagit min omgivning så länge jag minnas och försökt förstå det sociala spelet. Jag upplever att jag oftast förstår och hänger med i själva principen men att jag inte alltid har lust att vara sådär riktig och korrekt som förväntas av mig. 

 

men gud, annika östbergs blick flackar som min!  hos malou!

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2011-10-04 10:17:59 följande:div>Man behöver inte ha Asperger för att man är rutinbunden. Och man kan ADHD och vara väldigt rutinbunden. Man läser ofta om att alla "aspies" är ordningsamma och strukturerade men det finns dom som inte är det. Och att alla ADHD-människor skulle vara slarviga och ha noll struktur och ordning på sig själva är också lögn. Det finns alla sorter. Däremot tror jag att både AS-och ADHD-personer mår bäst av rutiner och att leva hyfsat strukturerat. Vissa mer, andra mindre. Därmed inte sagt att alla är kapabla att skapa den där strukturen själva. Jag är en av dom som inte lyckas hur mycket jag än försöker. 

Sen det här med att personer med Asperger inte förstår ironi är inte heller helt sant. Dom flesta lär sig med åren tyda olika sociala koder, vad som är accepterat och inte, hur man "håller igång" ett samtal o.s.v precis som en person med ADHD lär sig kompensera för sina brister. Jag har iakttagit min omgivning så länge jag minnas och försökt förstå det sociala spelet. Jag upplever att jag oftast förstår och hänger med i själva principen men att jag inte alltid har lust att vara sådär riktig och korrekt som förväntas av mig. 

 div>okej, ja det är sant, nu generaliserade jag, min killkompis är jätteduktig på dessa koder och beter sig "som vem som helst"
Han och jag har kommit fram till att detta är positivt för vi är likadana när det gäller att intressera sig för något. Vi går in till 100% 
han orkar mer än mig men han har medicin också.

SÅ jag förstår absolut hur du menar.

Så du har svårt att skapa struktur? är det för att du bryter "mönstret" hela tiden?