ADD symptom hos vuxna

Tror graderingen inte är officiell men det finns lite olika nivåer vad jag förståt. Vissa har det mer kontrollerat och kan leva med en kontrollerad vardag medan andra (som jag) knappt fungerar utan medicinering.

Jag blev diagnostiserad som tonåring/vuxen. Jag var runt 18 tror jag och hade haft ett rent helvete, min ADD ger mig svåra depressioner. Vet inte hur det är med andra i tråden men jag har även ett högre IQ än normalt som kanske kan vara anledningen till att mina läkare ofta uttrycker sig att "Du med svår ADD..".

Som sagt dock så misstänker jag att det inte är en officiell gradering. 

Du skriver att du knappt fungerar utan medicinering. Vill du utveckla? På vilket sätt hjälper medicinen dig?

Utan mediciner så sitter jag bara. Helt seriöst bara sitter. Huvudet är tungt och groggy, som när man bara fått några timmars sömn fast man sovit det man ska. Det tar mig runt 2 - 3 timmar att vakna på egen hand, jag ligger som i ett drogat koma, min man måste ge mig juice eller helst läsk som Coca Cola det första han gör för att jag ska kunna komma ur sängen.
Jag kan inte påbörja någonting, läsa klart någonting, prata med någon, ta för mig något.. jag
 bara sitter och klickar ändlöst på länk efter länk på datorn. Så fungerar jag utan mediciner. Fortsätter det så några dagar så blir jag undertimulerad som för leder till att jag blir rätt irriterad, sen börjar jag gråta mycket och får humör svängningar sist så blir jag deprimerad, ser ingen poäng i att gå ur sängen. Eftersom jag bara sitter och inte aktivieras så tråkar jag mig själv in i en depression.
Jag kan inte sova själv, somnar aldrig innan 4.30 - 5 på morgonen utan sömn tabletter. Ska jag någonstans eller göra något som är utanför mitt schema så blir jag jättekonstig för jag blir alldeles för trött och stressad fort av att gå utanför min rutin (jag har inga andra diagnoser alls, det kanske kan låta så men utåt syns inte det här, jag är en glad och trevlig tjej) och glömmer då allt som jag annars hade kommit ihåg tack vare rutin mönstret.
Jag äter inte utan medicin för det är jag för distraherad för.

Lite så fungerar jag utan hjälp.. för mig är det samma som att inte fungera alls. Det värsta är det tunga huvudet som inte kan rensa, filtrera, fokusera på något alls inte ens sånt jag är intresserad av. 

Jag känner faktiskt igen mig i detta fast inte helt och fullt. Jag har perioder då jag är mer segstartad än vanligt. Vissa mornar vägrar jag gå upp om jag inte hör kaffebryggaren eller vet att det finns kaffe som väntar på mig. Det tar lång tid för mig att vakna. När jag pluggade för ett par år sedan steg jag upp kl 5 och satt, bara satt och vaknade med hjälp av kaffe och cigg. Jag brukar kalla det bakfylletrött, den där vidriga tröttheten man kan känna dagen efter men som jag upplever så gott som varje morgon, fan den är så deprimerande.

Jag blir också stressad och irriterad när jag ska göra något utanför mitt schema även om jag inte har något schema eller fasta rutiner. Det tar lång tid för mig att ställa om och anpassa mig till sådant som är utöver det vanliga och om jag inte vill något sätter jag mig på tvären och vägrar likt en trotsig 3-åring. Jag får ofta höra: "Ibland måste man göra saker fast man inte vill" men har aldrig, aldrig fattat vitsen med det och detta retar gallfeber på människor i min närhet.

Det är bra att det finns medicin, att man blir hjälpt och får ett mer livsdugligt liv för det är vi alla värda.

Samma här! När här började ramla in "för många" (menar inte för många så) inlägg så kunde jag inte längre sortera och välja ut vilka eller vilket jag skulle svara på, och slutade skriva.

Nu blev jag dock uppringd mitt i eftermiddagstuppluren och min läkare har skickat ett e-recept på en annan medicin, en av de "amfetaminliknande" som jag så länge velat ha. Strattera var inget för mig, jag mådde uselt och nu måste jag ha kaffe för att smälta detta (det var INTE lätt att prata i telefon väckt mitt i en dröm!) och sedan hoppas jag kunna skramla ihop pengar för att hämta ut.

Strattera kostade 800:- för en månad, vad kostar de sorter ni tar? Jag vet inte ens vilken medicin det blir, bara att det blir en annan, men vill gärna veta om det är lönt att gå till Apoteket idag eller om jag får vänta till det gyllene datumet 25:e...



KAFFE!

Nu har jag gjort något "dumt". Jag hämtade ut medicinen, och tog en tablett. Nu efter två timmar tog jag faktiskt en till, för att känna av om det ger någon effekt. Givetvis kommer jag vara ärlig mot min läkare med detta.

Jag måste akta mig väldigt noga för att inte ha förväntningar på att denna medicin ska ge samma effekt som det gör vis en "missbrukardos", med tanke på hur minimal dosen faktiskt är i jämförelse. Jag är väldigt medveten om det. (Har ju ett tidigare missbruk, eftersom jag självmedicinerade för många år sedan, fram tills dess jag fick barn.)

Men jag är samtidigt övertygad om att läkaren själv skulle höja dosen inom kort, och jag har ingen lust att vänta "bara för att". Som sagt: Jag kommer BERÄTTA det här för läkaren!

Känner att jag vill svara på detta men vet inte vad jag ska skriva mer än att ja, det är nog bra att nämna det för din läkare. Att vara ärlig mot dig själv och läkaren under behandlingen tror i alla fall jag är viktigt för hur resultatet blir. Du fixar detta!  

Tusen tack för boktips! Vanna Beckman har gjort dokumentärfilmer om bl.a vuxna med ADHD. Finns att se här: http://adhd-npf.com/fakta-om-adhd-och-add/vad-ar-add-och-adhd-fakta-video/

Finns även en dokumentärfilm i 5 eller 6 delar på youtube som heter "Mitt huvud är en torktumlare". Rekommenderas!

Jag har börjat läsa i: ADHD/ADD som vuxen-så lyfter du fram dina styrkor av Lara Honos-Webb. Boken verkar mycket lovande, hoppas bara att jag ska orka läsa den från början till slut.

Sen finns en annan bok som heter "Nu förstår jag mig själv-en berättelse om ADHD" av Pernille Dysthe.
Om någon har fler bok eller filmtips så tar jag gärna emot.

Jag har också social fobi och panikångest. Men det beror på min ADHD - när jag tar min medicin för adhd påverkas även panikångesten och den sociala fobin och är nästan borta

Men allvarligt talat, är dessa problem verkligen kopplat till ADHD/ADD? Jag känner igen mig i otroligt mycket av vad ni skriver: Att folk skrattar och jag automatiskt tror att det är mig de skrattar åt, trycka på kaffemaskinen (har flera gånger valt the istället för att jag tycker att det är pinsamt att jag inte vet vilken knapp jag ska trycka på), beslutsångesten, oföretagsamheten och glömskan (handla, betala räkningar, städa, vika tvätt) etc.

Jag har fått flera betalningsanmärkningar för att jag har svårt att komma till skott och betala räkningarna. Oftast betalar jag dom när de gått till inkasso, för då måste jag ju. Deklarationen lyckas jag få in i tid typ vart annat år. Skulle fått en laptop i 40-års present, men eftersom jag har svårt att välja ut en så har det inte blivit någon än 6 månader senare. Tandläkaren borde jag ha ringt för flera månadern sedan och jag tänker nästan varje dag  att jag ska göra det, men sen rinner det bara ut i sanden. Och hela tvättstuga är fylld med tvätt. Jag borde verkligen vika den och det har jag tänkt i drygt en vecka, och senast i morse när jag letade efter strumpor till barnen. Jag skjuter ständigt upp saker till sista stund (eller tills det är alldeles försent).

Jag märker det att det är bara är det som jag absolut måste göra; hämta/lämna på dagis, inbokade läkarbesök och det jag tycker är roligt, som jag gör utan att tänka "jag gör det imorgon, hoppsan, jag glömde visst, så jag tar det i morgon istället och vips så har det gått 3 vckor".

Men är detta verkligen ADD jag har? Som kan medicineras bort? Eller handlar det helt enkelt om mig som person och den personlighet jag har?