strulmaja skrev 2010-11-12 09:57:43 följande:
Det hoppas jag också. Att gå omkring i ovisshet är verkligen inget jag är bra på nämligen. Och jag avskyr att behöva vänta!
Nej, att skylla alla sina fel och brister på en diagnos är fel, det tycker jag också. Men det här med att sortera ut vad som är vad, vad som tillhör diagnosen och vad som inte gör det är svårt men kanske blir enklare sen under eller efter utredningen när man har allt svart på vitt.
Som sagt, ovissheten är jobbig. Jag klarar av den men den tär. De senaste dagarna har jag ifrågasatt hela mitt väsen, varenda liten grej jag gör eller säger så tänker: Är det för att jag har ADHD/ADD som jag sa eller gjorde sådär nu? Önskar att jag kunde släppa detta för ett tag, låta det bero och "bara vara" tills utredningen kommer igång. Men det går inte
Känner igen det där.
Det är ganska lätt ändå, när man är påläst och vet vad som påverkas så inser man saker hos sig själv. För mig blev diagnosen en lättnad eftersom jag insåg att det inte var mig som person det var fel på, utan att jag hade ett funktionshinder. Tidigare hade jag lagt all skuld på mig själv, nu hade jag någonting att jobba utifrån, och det har jag upplevt som lättare. För att kunna utnyttja sina styrkor måste man känna till sina svagheter, liksom.
Jag förstår det, klart man börjar analysera när man är i såna situationer, det tror jag inte du är ensam om. Tyvärr har jag inget råd att ge, tänk bara att oavsett vad så är du fortfarande du, och det kan inget ändra på.