MissSummer skrev 2010-10-20 11:10:49 följande:
Jag vet hur det känns... Självkänslan får sig en rejäl törn efter år utan diagnos. Jag har inte repat mig än, det kommer nog ta många år innan det händer.
Har du fått
medicin? För det har hjälpt mig vad gäller svårstartandet, jag var extreeeeeeeemt segstartad, både på morgonen, sen tog det år och dagar innan jag fick på mig strumporna ens.
Och jag kom alltid försent.
Jag har fått Strattera, men jag tror inte den är rätt för mig... Anledningen att jag fick den är ju för att jag tidigare missbrukat (snarare själv
medicinerat med...) amfetamin under ett par års tid, och att vi vill undvika att jag börjar missbruka Concerta eller Ritalin. Risken finns ju att jag skulle spara tabletter tills de skulle räcka för en rejäl dos vid engångstillfälle, men jag tror inte den risken föreligger längre, så jag vill faktiskt prova nu. Med Strattera fick jag tillbaka min panikångest (sägs det att det är, jag tror det är något med sköldkörteln för den VÄXER och jag får en extrem "klump i halsen" och kroppen fungerar inte alls som den ska, jag mår uselt då) och det enda som faktiskt hjälper är att ÄTA. Jag har gått upp mycket i vikt därför...
Jag hoppade av gymnasiet 3 gånger, jag har också alltid kallats för LAT, jag sover ALLTID två timmar varje eftermiddag! Jag "råkade" få barn för några år sedan och har sedan dess lyckats läsa in gymnasiet och t.o.m börja på högskola, men det går inte så bra som det borde.
Det är så SKÖNT att läsa om fler med exakt samma problem som jag har, det är helt otroligt befriande! Jag sitter här och nickar och känner igen mig... Och beklagar att ni har det likadant som jag!
Visst önskar man bara så desperat att någon ska "hitta" ens starka sidor och förmågor och använda oss till det vi är bra på istället? Så att vi också kan få det "stabilt"... Haha. Eländes elände är vad det är.