ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2011-10-25 19:01:50 följande:div>Frk ur: men kan inte din mamma ringa eller maila det hon inte han säga? Vad frustrerande! Själv har jag idag fått kallelse till psykiatrisk bedömning för ..vad var det..överläggande av medicinskt ansvar eller vad det stod? Antar att det skall bedömas då om jag ska utredas eller ej? Ska dit den 15 november och är sjukt nervös! När jag vet att folk bedömer mig har jag extremt svårt att bara vara jag, utan sitter och analyserar alla olika sätt de skulle kunna tänkas tolka det jag säger till min nackdel liksom. Usch. Livrädd för att inte bli utredd.div>Uh, WORD! Jag tänker hela tiden på om det jag säger är "rätt svar".<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Frk Ur) skrev 2011-10-25 18:51:04 följande:div>Hej,
vet inte om jag ska skratta eller gråta....enligt han så hade jag adhd nu men inte när jag var liten....å det grundar han på en intervju av min mor som inte hann säga så mycket av mina fösta år och som heller inte minns så mycket av heller iomed att jag är 36 år å jag har en lillasyster oxå, så det är ju inte så lätt att komma ihåg allt!?!

Så han kunde inte sätta nån diagnos nu?!

Ska träffas på fredag igen,....känner mej väldigt kluven =Sdiv>Hum, min mamma kommer också intervjuas, men jag vet redan att hon inte minns mycket. Hon hade det kämpigt med sig själv och min pappa, och har undermedvetet valt att glömma väldigt många saker. Känns inte som att man bara kan gå på vad en förälder säger heller, deras minnen är ju väldigt selektiva. Dessutom tänker jag att en tidigare generation är mer benägen att skylla sig själv, och därför kanske minns saker som bättre än vad de var.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-24 23:41:54 följande:div>så trist att höra mästerkatt, jag förstår hur du känner och det du undrar.

I dag var jag i a f på mitt nya jobb och det var kul, men var rädd innan eftersom jag inte visste nåt om de boende, rutiner etc och bara stå helt handfallen. Min arbetskompis skrev massa lappar och hade med sig, glömde det ena och tog fram sin lapp,men var superduktig. pratade mycket och jag kände igen mig i henne men vågade inte fråga, sen började hon berätta om hennes A5 papper hon hade på middagsbordet med schema typ. och då förstod jag :D

jag sa till chefen som jag jobbat med hela dan att det är jobbigt, att man bara är som en skugga och står nästan handfallen, men då sa hon att hon kände precis likadant när hon började jobba där =) jag tog ändå för mig och försökte göra så gott jag kunde, och nu har jag massa pass inbokade så det är ju bra. 
Känns kul att komma ut i arbetslivet igen =) glömde nästan av att äta, kan ju bli ett sätt att gå ner i vikt  :P 

lycka till i morgon mästerkatt, drick mycket kaffe ;) div>Det låter som det gick bra, skönt! Härligt att hitta en jobbarkompis som är likasinnad  :)  Då kan ni ju peppa varandra till att göra scheman och byta kom ihåg tips med varandra!

usch vad jobbigt ändå =(
minifer förstår precis vad du menar, man vill säga "rätt" saker.
Fr ur - du får sats allt på fredag då.
Jag vet inte hur du är men varje gång jag pratar med folk vare sig jag är frisk eller sjuk så anstränger jag mig för att vara så duktig och normal som möjligt och det är ju inte så bra. det känns som att jag överdrev när jag ville ha remiss för utredning/psyk men jag tror ju inte jag/man gjorde det utan det är sanningen bara.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (I väntan på add?) skrev 2011-10-25 19:53:49 följande:div>Det låter som det gick bra, skönt! Härligt att hitta en jobbarkompis som är likasinnad  :)  Då kan ni ju peppa varandra till att göra scheman och byta kom ihåg tips med varandra!div>ja precis, förstår nu varför hon behöver det också. allt är inlåst, komma i håg att låsa in allt efter ha plockat ut det 20 ggr hos en boende som ABSOLUT inte få stå framme eller hållas olåst. Ett under att jag ko i håg att skriva under alla papper och lämna tillbaks nycklar och vem som ska äta passerat, skivat eller helt. Eftersom det kan bli ett himla liv annars. Jobbade 9,5 H i går, 9,5 i dag *pust* men känna så kul och givande med dessa härliga människor.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (ny) skrev 2011-10-25 23:15:29 följande:div>usch vad jobbigt ändå =(
minifer förstår precis vad du menar, man vill säga "rätt" saker.
Fr ur - du får sats allt på fredag då.
Jag vet inte hur du är men varje gång jag pratar med folk vare sig jag är frisk eller sjuk så anstränger jag mig för att vara så duktig och normal som möjligt och det är ju inte så bra. det känns som att jag överdrev när jag ville ha remiss för utredning/psyk men jag tror ju inte jag/man gjorde det utan det är sanningen bara.ja precis, förstår nu varför hon behöver det också. allt är inlåst, komma i håg att låsa in allt efter ha plockat ut det 20 ggr hos en boende som ABSOLUT inte få stå framme eller hållas olåst. Ett under att jag ko i håg att skriva under alla papper och lämna tillbaks nycklar och vem som ska äta passerat, skivat eller helt. Eftersom det kan bli ett himla liv annars. Jobbade 9,5 H i går, 9,5 i dag *pust* men känna så kul och givande med dessa härliga människor.div>Ja, precis!! Man har ägnat ett helt liv åt att dölja hur man är, och så ska man helt plötsligt visa det liksom! Inte helt lätt!<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Efter nastan en vecka av ängslan är räkningarna betalda och jag outade mig för min chef. Hon var mycket förstående inför alla kommande läkarbesök. :)

<div class="quote"><div class="quote-nick">Stövelkatten skrev 2011-10-27 23:01:46 följande:div>Efter nastan en vecka av ängslan är räkningarna betalda och jag outade mig för min chef. Hon var mycket förstående inför alla kommande läkarbesök. :)div>härligt!!!!
trevlig helg.

Detta klipp är värt att titta på. Det ger en annan syn på psykofarmaka och psykiatri.

 deos/making-a-killing/pitching-to-the-public.html">http://www.cchr.org/sv/videos/making-a-killing/pitching-to-the-public.html

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (Frk Ur) skrev 2011-10-25 18:51:04 följande:div>Hej,
vet inte om jag ska skratta eller gråta....enligt han så hade jag adhd nu men inte när jag var liten....å det grundar han på en intervju av min mor som inte hann säga så mycket av mina fösta år och som heller inte minns så mycket av heller iomed att jag är 36 år å jag har en lillasyster oxå, så det är ju inte så lätt att komma ihåg allt!?!

Så han kunde inte sätta nån diagnos nu?!

Ska träffas på fredag igen,....känner mej väldigt kluven =Sdiv>Jag fick samma frågetecken då jag blev utredd. Jag mindes inget direkt. Min mamma mindes inget. Jag är 48 år. Och vad var egentligen konstigt då jag och "sjukdomssymtom" då jag var liten. 

Jag fick diagnosen misstänkt ADD i papprena men fick börja medicinera. Efteråt så har jag kommit på en massa saker som är märkbara i min barndom.

Tyvärr så har det inte förrän nu  på senare år börjat forskats kring flickor och kvinnors symtom/svårigheter vid ADHD/ADD och dom skiljer sej en del. Framförallt flickor vs pojkar med ADHD/ADD.

Tyvärr så måste jag säga att alla psykologer läkare är inte alltid helt uppdaterade. Den läkaren höll gjorde min utredning var upptagen med forskning/studierektorsuppdrag så jag fick träffa en ÖL, en stroppig jäkel, som  satt och förklarade saker för mej som kanske var aktuella för 10-15 år sedan. Då blir man lätt både arg och less.

<div class="quote"><div class="quote-nick">Joppelina skrev 2011-11-01 10:05:31 följande:div>Jag fick samma frågetecken då jag blev utredd. Jag mindes inget direkt. Min mamma mindes inget. Jag är 48 år. Och vad var egentligen konstigt då jag och "sjukdomssymtom" då jag var liten. 

Jag fick diagnosen misstänkt ADD i papprena men fick börja medicinera. Efteråt så har jag kommit på en massa saker som är märkbara i min barndom.

Tyvärr så har det inte förrän nu  på senare år börjat forskats kring flickor och kvinnors symtom/svårigheter vid ADHD/ADD och dom skiljer sej en del. Framförallt flickor vs pojkar med ADHD/ADD.

Tyvärr så måste jag säga att alla psykologer läkare är inte alltid helt uppdaterade. Den läkaren höll gjorde min utredning var upptagen med forskning/studierektorsuppdrag så jag fick träffa en ÖL, en stroppig jäkel, som  satt och förklarade saker för mej som kanske var aktuella för 10-15 år sedan. Då blir man lätt både arg och less.div>Trist, ja det känns ju knappt som nån visste vad ADHD var för 15 år sen och bakåt.

Det tråkiga i dag är att när folk är så medvetna om det blir man lätt stämplad som nån som bara vill ha nåt att skylla på. Både när det gäller en själv och barn. Bara för att vissa barn har svårt att sitta still osv.

Usch nu hamnar jag i en sån där period igen där jag måste ha saker att se fram emot eller bara lite spänning. Ibland kan det räcka att jag väntar nåt kul med posten, ska göra nåt kul till helgen..etc
Men när det har vart en period av massa "spännande" händelsefulla dagar så blir allt så grått på nåt vis.
Jag känner att jag måste ha nåt nu.
I dag väntar jag på anställningsavtalet och få se vad jag kommer få i lön.
Jobbade 5/7 dagar förra veckan, 10 h per dag typ. I går och i dag ligger jag i koma.
känner ni igen er?

Måste ringa jobbet, himla skumt att jag står uppskriven 5 dagar natt i veckan, men i min almanacka bara 3.  

såklart att jag hade missförstått...