ADD symptom hos vuxna

<div class="quote" data-id="63140654"><div class="quote-nick">Anonym (virrpanna) skrev 2012-01-21 15:59:07 följande:div>Men eftersom dina föräldrar inte städade i ditt rum eller visade dig hur man städar så blir det nog så för ett barn ser ju det den ser liksom. Föräldrarna är ju där för att vägleda sitt barn och visa hur saker ska vara. Men mina föräldrar städade hemma men mitt rum var också kaos och mina hem som jag bott i som vuxen har varit otroligt röriga och ostrukturerade. Alltså jag har inte det där sinnet för organisering och att se sånt där. Har märkt dock att när jag fått medicin som fungerar så liksom infinner sig det sinnet samt att jag blir mer motiverad till att städa. Tankarna blir mer "raka" på något sätt.

Nu har jag barn och när jag fick min första sökte jag hjälp för jag insåg att det inte skulle funka för mig annars och då kom de fram till diagnosen. Känner igen det där som din mamma gjorde men själv tänker jag och kämpar mycket med såna saker eftersom jag vet att mina barn är beroende av mig. De har också en pappa som är ordningssam och det underlättar ju väldigt mycket! Men det är ett himla sjå att hålla reda på saker som gympakläder och frukt eller liten matsäck som ska med osv. Saker blir ju inte alltid bra men hoppas och tror att man är ganska ok som förälder iallafall.

Hur är det för dig idag som vuxen? Är du rörig idag också? Det finns ju hjälp att få om du inte redan sökt hjälp. Min terapeut har sagt att om det blir för jobbigt och rörigt hemma så kan hon komma hem till mig och hjälpa mig att reda ut och säga vad jag ska göra osv. Eller att jag eventuellt kan få boendestöd. Och det ska jag nyttja om det går för långt. Har just flyttat till eget boende då jag och pappan har delat på oss så har sagt att om det inte funkar så ska jag ta hjälp av psyk med mitt hem.

Ja detta blev långt och mycket om mig men det var skönt att skriva av sig iallafall dth="15" height="15">div>Mina föräldrar städade hemma, vad jag menar är att de städade inte längre mitt rum när jag gick på mellanstadiet utan det förväntades jag sköta själv. Likaså att ta hem läxböcker eller att faktiskt lämna sånt i skolan som hade packats ner i ryggsäcken. Däremot har inte mamma städat hemma hos sig själv sen hon skilde sig, men då var jag mycket äldre. 
Min mamma har noll självinsikt med sina svårigheter, och vill inte kännas vid/höra talas om det. Där är jag annorlunda för jag försöker vara medveten och förbättra mig själv så mycket jag kan.

Jag tycker inte att jag är så jätterörig, tänker att det inte är så farligt men andra runt omkring tycker att jag är mer glömsk och slarvig än jag känner själv. Jag kommer liksom inte ihåg sånt, och de får berätta för mig att "du slarvade ju bort den och den och det var jag som fick leta reda på det", och då har jag liksom glömt att det hänt. Det är ingen som vill att jag lånar eller använder deras grejer på jobbet tex och så fattar jag aldrig varför innan de räknar upp allt jag slarvat bort för dem redan dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">  

I mitt förra förhållande blev alltid min pojkvän helt galen när jag frågade var något låg, och tyckte också det var orättvist för han kommer ihåg alla gånger det har varit så innan men det gör inte jag och tror att han kan ha lagt det nånstans lika gärna när det alltid är jag som har slarvat bort det. 

Så jag själv upplever inte det problemet så starkt, även fast det är jättefrustrerande just när jag letar efter nycklarna, busskortet, plånboken, barnens skolböcker, gymnastikpåsen etc så är mitt minne inte så att jag lägger ihop händelserna och ser ett mönster (eller ett problem) förrän någon påpekar det för mig, utan det är bara en serie av enskilda händelser 50 ggr per vecka om du förstår hur jag menar. Och glad ska jag väl kanske vara för det dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Jag har problem enligt lista i trådstarten, det mesta där stämmer in men jag tycker ju alltid mitt mest framträdande problem är det jag upplevde senast och har färskast i minnet dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Men koncentration och organisation, eller brist på, och uppskjutande av saker samt rastlöshet är ett ständigt bekymmer från morgon till kväll.

Ni andra här, jobbar ni eller är sjukskrivna? 

Jag kan tycka att jobbet är hanterbart, även fast det fanns många jobb som inte funkade alls innan jag hittade rätt, men det som är bra med jobbet är att det redan är strukturerat. Jag vet vad jag ska göra, jag har en lista att gå efter. Och visst man tappar saker, får gå flera gånger men folk runtomkring hjälper till och skriver man namn på allt brukar det komma tillrätta igen "du la de här viktiga papprena ute i regnet, så jag tog in dem åt dig". Någon säger oftast till när det är rast eller dags att gå hem. Jobbet ger också en struktur för hela min dag, jag har x antal timmar hemma varje dag. Om jag går upp samma tid varje dag så hinner jag göra samma saker varje morgon innan det är dags att gå för att komma i tid. Hemma har jag x antal timmar och om jag gör samma sak varje dag, sätter igång tvättmaskinen, lagar mat, diskmaskinen, bada barnen, natta, hänga tvätten, sova så får jag gjort det jag ska. Är det helg, eller ledighet av något slag, blir inget gjort eller klart och det blir ganska snart kaos och jag blir jättetrött av att det är rörigt och jag inte vet vad jag ska göra eller när eller någonting. 

<div class="quote" data-id="63142689"><div class="quote-nick">Anonym (relentless) skrev 2012-01-21 18:29:47 följande:div>Ni andra här, jobbar ni eller är sjukskrivna? 

Jag kan tycka att jobbet är hanterbart, även fast det fanns många jobb som inte funkade alls innan jag hittade rätt, men det som är bra med jobbet är att det redan är strukturerat. Jag vet vad jag ska göra, jag har en lista att gå efter. Och visst man tappar saker, får gå flera gånger men folk runtomkring hjälper till och skriver man namn på allt brukar det komma tillrätta igen "du la de här viktiga papprena ute i regnet, så jag tog in dem åt dig". Någon säger oftast till när det är rast eller dags att gå hem. Jobbet ger också en struktur för hela min dag, jag har x antal timmar hemma varje dag. Om jag går upp samma tid varje dag så hinner jag göra samma saker varje morgon innan det är dags att gå för att komma i tid. Hemma har jag x antal timmar och om jag gör samma sak varje dag, sätter igång tvättmaskinen, lagar mat, diskmaskinen, bada barnen, natta, hänga tvätten, sova så får jag gjort det jag ska. Är det helg, eller ledighet av något slag, blir inget gjort eller klart och det blir ganska snart kaos och jag blir jättetrött av att det är rörigt och jag inte vet vad jag ska göra eller när eller någonting. div>Inget av det. Är mammaledig från ingenting :P Jag har varit utanför systemet rätt mycket de senaste åren.

Jobba funkar jättebra för mig så länge jag tycker det är ett kul jobb. Och jag slipper tidiga morgnar. Och jag slipper bli stressad. Fast ändå blir lagom stressad.

Har haft en massa olika jobb. Går bra första månaderna, men så fort nyhetens behag försvinner och det blir rutin fixar jag inte att ta mig ur sängen, och allt blir en ond cirkel av att vara hemma. Det jag jobbat längst med är som croupier. Kvällar och kul. Men nu skulle jag nog aldrig orka. Är nästan färdigutbildad grafisk designer, så hoppas kunna jobba med det efter mammaledigheten. Ska söka praktik nu. Jag mår väldigt mycket bättre när jag har en strukturerad vardag och ett socialt arbetsliv<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Det fanns liksom inte en sak som inte stämde på mig i den beskrivningen. Känner mig helt knäckt.

Detta är det enda som inte stämmer in på mig:

Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

Jag är inte ljudkänslig och när jag väl gör något så gör jag det nästan för noga, blir mer manisk över detaljer. Har därför inga problem att tex. sätta ihop möbel från IKEA då jag följer instruktionerna exakt, även hur brädorna är vända osv.
Men visst, har lite svårt för tickande klockor. Störigt med tickandet så vi har inga här hemma.

En grej som är riktigt jobbigt är när sambon ska kramas osv. Puttar alltid bort honom då jag tycker han stör min privata sfär och känner mig illa till mods. Känner mig nästan lite kränkt faktiskt vilket låter helt sjukt igentligen. Behöver nog nästan att han frågar först innan. 

Har insett varför jag har så svårt med just detta jobbet och varför jag blivit sjukskriven så många gånger härifrån, därför att detta var mitt första FASTA jobb. Innan hade jag dels bara ströjobb och inte hade jag barn heller. Jag jobbade i två månader bara efter min föräldrarledighet och sen var jag sjukskriven för PTSD efter jag lämnade ett misshandelsförhållande (6 år sedan) och sen bestämde jag mig att plugga och det gick bra för det var nåt jag var intresserad av verkligen så därför gick det bra.

Sen fick jag jobb och jobbade 6 månader och sen förlängt och så jobbade jag ett tag till där innan jag fick fast tjänst på det stället jag är idag. Då när jag förväntades göra samma sak varje dag hela tiden då blev det för mkt för mig till sist. Jobbade heltid och var ensamstående mamma utan någon som helst hjälp från andra. Det blev för mkt för mig i omgångar, var sjukskriven, "vilade upp mig" och fick nya krafter jobbade ett tag och så hände det igen. Och igen och igen och igen typ... nu börjar jag äntligen fatta roten till problemet. Står i kö för att göra utredning och psykologen tror på ADD för min del.

Kände igen otroligt mkt av det som stod i listan. Jag är extremt ljudkänslig och om klockradion börjar surra liiiiite så stör jag mig så otroligt på det. Väldigt jobbigt att vara så ljudkänslig, ibland orkar jag inte med när dottern ska lyssna på musik heller utan känner mig bara stressad av det om jag inte är på rätt humör för o orka lyssna på musik.

Det var inte bara det som stämde utan nästan varenda sak, speciellt igångsättningssvårigheterna och impulisivteten. Kommer jag på nåt måste jag bara berätta det direkt även om det är mitt i natten typ. Dock får man kämpa hårt med att kontrollera det att inte ringa folk mitt i natten. Däremot kan det slinka iväg ett sms, aahhh..teknikens under dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Det där med att städa och hålla ordning, jag HATAR när det är stökigt och rörigt runt mig men jag orkar inte ta mig för o verkligen städa speciellt ofta så det är litet dilemma där. Har försökte att allt har sitt speciella ställe så dels vet jag precis var det finns när jag behöver det och dels vet jag var jag ska lägga det när det ligger ute o skräpar och skapar röra och oreda.

Har gjort mkt saker jag egentligen vetat att det inte var bra o göra men gjort de ändå, som o träffa fel personer/killar i livet som inte varit bra för mig och trots denna insikt har jag inte förmått mig att gå och hindra mig själv från o råka illa ut på ett eller annat sätt.

Tycker inte om när folk kommer för nära för o kramas eller så, kan ibland bli för mkt nästan med dottern t.o.m då jag vill ha min privata lilla sfär med utrymme annars känner jag mig kvävd nästan (inte alltid).

Ja jag har mkt olika problem och nu börjar jag förstå roten till dessa som sagt.

Har varit/är deprimerad o nedstämd och en del ångest finns det men ingen behandling har fungerat mot depression och jag har kunnat sluta tvärt med medicinerna som varit som placebo och bara gett mig biverkningar. Nu förstår jag varför det är inte en "vanlig" depression.

<div id="forummessagefooter">http://malinwallbenlamine.blogspot.com/div>

Det som är jobbigt med den här "sjukdommen" är att nu när jag har fått veta att jag kanske har add / adhd så vill jag inte vänta till den 16 februari till jag skall till första psykolog besöket. Är livrädd för att jag inte orkar vänta längre och skiter i det istället! Ond cirkel kanske!

<div class="quote" data-id="63148136"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2012-01-21 23:59:00 följande:div>Jobba funkar jättebra för mig så länge jag tycker det är ett kul jobb. Och jag slipper tidiga morgnar. Och jag slipper bli stressad. Fast ändå blir lagom stressad.

Har haft en massa olika jobb. Går bra första månaderna, men så fort nyhetens behag försvinner och det blir rutin fixar jag inte att ta mig ur sängen, och allt blir en ond cirkel av att vara hemma. Det jag jobbat längst med är som croupier. Kvällar och kul. Men nu skulle jag nog aldrig orka.div>O vad jag känner igen mig i det där!! Jag har jättesvårt för tidiga morgnar och när nyhetens behag är över så är det skitjobbigt att jobba verkligen. Som jag har nu så jobbar jag alltid tidiga morgnar och jag orkar inte känner jag jag pallar inte... är ändå sjukskriven 75% men jobbar varje dag 8-10. Ska ju ändå upp och få iväg dottern till skolan liksom men att ta sig till jobbet är ändå superjobbigt.

Drar mig gärna undan lite socialt också dock så jag saknar eg inte arbetet så mkt om jag inte är där, o som det är nu så är jag inte så social på arbetet iaf de två timmar jag är där, hinner inte flanera mig så mkt med kollegorna.

Jag var hos psykologen idag och han trodde att vi kan komma igång med utredning i februari/mars om det vill sig väl. Känns jättebra att höra verkligen. Vill ha det gjort NU, otåligheten. Han tror att det med stor säkerhet rör sig om ADD hos mig. Vill bara ha det bekräftat så man kan få rätt behandlig och rätt medicinering så man kan funka något sånär normalt i situationer som är jobbiga idag.<div id="forummessagefooter">http://malinwallbenlamine.blogspot.com/div>

Tar ut mig själv så otroligt hela tiden... jag kan inte bara göra en enkel sak som o ta fram ett papper ur väskan, det slutar med att jag går igenom hela väskan och sen alla papper på byrån då det finns papper att slänga o en del o spara där och sen pärmen med vardagsräkningar och sen plocka upp massa på golvet och så tömma kattlådan. O tvätta och fixa i tvätstället. Så det slutar med att jag inte vill ta mig för med de enklaste uppgifter för jag vet hur det slutar börjar jag kan jag inte sluta sen liksom så då låter jag bli att börja överhuvudtaget.

Känner mig helt slut och vet inte hur jag ska orka upp till jobbet imorgon så tidigt, har lust o sjukanmäla dotra och stanna hemma hela dagen trots att jag bara jobbar 2 timmar så tar det emot nåt så fruktansvärt och sen det faktum att jag inte kan hitta på en tillräckligt bra ursäkt att sjukskriva mig en dag då jag bara jobbar 2 dagar och då blir jag stressad av att jag aldrig kan få ett break från den trista rutinen med tidiga morgnar och morgonstressen.

Skulle lagt mig nu men så var jag tvungen o kika in här iaf och på facebook och så lite här o lite där och överallt.

Jag kan inte stoppa mig själv liksom när jag är igång, allt blir till ett helt företag när jag ska göra nåt.

<div id="forummessagefooter">http://malinwallbenlamine.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63180179"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-01-23 22:37:47 följande:div>Tar ut mig själv så otroligt hela tiden... jag kan inte bara göra en enkel sak som o ta fram ett papper ur väskan, det slutar med att jag går igenom hela väskan och sen alla papper på byrån då det finns papper att slänga o en del o spara där och sen pärmen med vardagsräkningar och sen plocka upp massa på golvet och så tömma kattlådan. O tvätta och fixa i tvätstället. Så det slutar med att jag inte vill ta mig för med de enklaste uppgifter för jag vet hur det slutar börjar jag kan jag inte sluta sen liksom så då låter jag bli att börja överhuvudtaget.

Känner mig helt slut och vet inte hur jag ska orka upp till jobbet imorgon så tidigt, har lust o sjukanmäla dotra och stanna hemma hela dagen trots att jag bara jobbar 2 timmar så tar det emot nåt så fruktansvärt och sen det faktum att jag inte kan hitta på en tillräckligt bra ursäkt att sjukskriva mig en dag då jag bara jobbar 2 dagar och då blir jag stressad av att jag aldrig kan få ett break från den trista rutinen med tidiga morgnar och morgonstressen.

Skulle lagt mig nu men så var jag tvungen o kika in här iaf och på facebook och så lite här o lite där och överallt.

Jag kan inte stoppa mig själv liksom när jag är igång, allt blir till ett helt företag när jag ska göra nåt.div>jag ska bara jag ska bara *nickar igenkännande*<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>