ADD symptom hos vuxna

Jag har hela tiden en känsla av att vilja flytta till nåt annat, känner mig inte riktigt tillfreds där jag är, har inte flyttat så många gånger men jag känner mig iaf inte riktigt hemma här och vill flytta och när jag vill nåt så ska det hända NU!!! Men jag har inte möjlighet o flytta nånstans, med betalningsanmärkningar och alltför mkt annat som händer och ska hända osv runtomkring så är det ingen idé. Var så nära att byta till mig till ett annat boende för två år sedan men så orkade jag inte och vågade inte riktigt gå igenom med det och jag ångrar mig som fan idag. Jag vill så mkt men samtidigt är jag så rädd att ta klivet.

<div id="forummessagefooter">http://malinwallbenlamine.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63475196"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-02-11 12:55:45 följande:div>Jag har hela tiden en känsla av att vilja flytta till nåt annat, känner mig inte riktigt tillfreds där jag är, har inte flyttat så många gånger men jag känner mig iaf inte riktigt hemma här och vill flytta och när jag vill nåt så ska det hända NU!!! Men jag har inte möjlighet o flytta nånstans, med betalningsanmärkningar och alltför mkt annat som händer och ska hända osv runtomkring så är det ingen idé. Var så nära att byta till mig till ett annat boende för två år sedan men så orkade jag inte och vågade inte riktigt gå igenom med det och jag ångrar mig som fan idag. Jag vill så mkt men samtidigt är jag så rädd att ta klivet.div>
Precis som jag då! dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

Oj vad min man (som jag misstänker har adhd) passar in i nästan alla punkter på listan.

Typiska drag som återkommer dagligen:

Kan inte sitta helt still utan att tex"darra" på ett ben.
Måste göra flera saker samtidigt tex titta på film och spela onlinspel på datorn på samma gång. Kollar endast film så spolar han fram hela tiden.
Avbryter när folk pratar och börjar prata om något helt annat, alternativt avslutar folks meningar eller lyssnar inte.
Har kronisk depp och ångest (äter citalopram)
Impulsiv och svårt att räkna ut konsekvenser.
Orkeslös och svårt att komma igång spec med sådant som är tråkigt.
Ingen framförhållning öht.
Kan inte planera eller följa instruktioner.
Osv osv...

Har dock lokalsinne utöver det normala dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">

<div class="quote" data-id="63472279"><div class="quote-nick">Anonym (Linda) skrev 2012-02-11 08:51:08 följande:div>Trillade in på denna tråden av en slump nu och blev nästan lite rädd när jag började läsa. Jag har aldrig ens funderat på om jag kan ha någon diagnos utan bara tagit mig för vad jag är men gud vad mycket saker som stämmer in på mig här. När jag läser vad som står börjar jag ju självklart fundera på om jag kan ha add. Jag mådde mycket värre som barn, nu vid 36 års ålder har jag en ganska fungerande vardag men med vissa kvarstående problem som beskrivs i trådstarten.

Vet inte var jag ska börja. Under hela min skolgång hade jag stora problem med koncentrationen. Kunde inte lära in, glömde det jag läste hela tiden, klarade inte att lyssna på lärarna utan att försvinna i min egna värld och fattade aldrig vad dom pratade om där framme ... klarade inte att göra läxor. Det var för jobbigt att läsa. Orkade inte ta tag i dom och oftast blev det att boken åkte fram ca 1 timme innan jag skulle sova kvällen innan provet skulle äga rum. Har aldrig i hela mitt liv, inte ens nu som vuxen kunnat läsa en hel bok... faktaböcker funkar lite bättre men romaner och sånt går inte, tappar handlingen redan efter ett par sidor. Har alltid dagrömt mycket, försvunnit i andra tankar... fast som barn var det betydligt mer än nu... då kunde jag sitta i timmar och försvinna i mitt dagdrömmeri. Jag var väldigt mobbad i skolan vilket även sänkte mitt självförtroende rejält, blev väldigt blyg och tillbakadragen. När jag var yngre pendlade jag ofta mellan att vara väldigt impulsiv eller drabbas av värsta beslutsångesten... Jag kunde tex stå vid godishyllan i affären i 2 timmar (utan överdrift) innan jag bestämt vilket godis jag skulle köpa... i andra lägen kunde jag göra impulsiva saker utan att tänka efter en sekund för att därpå märka att det inte alls var bra och gå o ångra mig efteråt.

Har alltid burit på en inre rastlöshet samtidigt som jag inte orkat ta tag i saker. Som tex städningen... den skjuts alltid upp länge men när jag väl kommit igång blir jag ibland som manisk och kan inte sluta förräns sista knoppen på köksskåpet blivit kliniskt ren. Eller så blir det tvärtom... städningen blir så tråkig och jag tar massa pauser för att tillslut börja med något annat istället. Tvätten är samma sak... kommer oftast inte igång med den förräns tvättkorgen är överfull och jag får tvätta som en galning i ett par dagar... istället för att göra som andra och lägga in en maskin när det behövs. Jag tänker alltid efter mina jobbiga upptvättningar som jag dragit ut på... att nu... nu ska jag sköta detta i fortsättningen men sen blir det samma visa igen iaf.

Jag har hela mitt liv blivit kallad lat, fast jag har inte velat ta åt mig att jag är lat. Men att komma igång med saker har alltid varit ett problem. Svårt att motivera mig till saker... Har varit arbetslös nästan hela mitt vuxna liv. Visserligen haft många praktikplatser men det har varit väldigt svårt att motivera sig att gå dit och även att stanna kvar... haft väldiga problem att sköta dessa. Nu har jag dock mitt första riktiga jobb som jag sköter bra. Det är fortf väldigt tråkigt att gå o jobba o jag måste tvinga fram motivationen att gå dit men numera vet jag att jag måste och jag gör det även när det tar emot och sköter mitt jobb bra.

Jag har alltid varit extremt otålig... aldrig kunnat vänta. Ska något hända ska det vara NU, i vissa lägen har jag nästan blivit knäpp om det tagit för lång tid. Coca cola, energidrycker och cigaretter överkonsumeras ganska kraftig och har gjort sedan jag började med dessa laster. Extremt svåra att sluta med. Jag lider även periodvis av trichotillomani. Detta har kommit vid vuxen ålder. När jag var yngre var jag en manisk nagelbitande, nu har hårryckandet tagit över en del av detta. Biter fortf på naglarna men varvar mellan dessa två och en till tvångsgrej så det blir inte lika maniskt på naglarna. Den 3:e är kindbitande. Biter på insidan av mina kinder och har gjort sedan tonåren. Detta går dock i perioder... ibland kan det gå upp mot ett år utan att jag biter för att plötsligt trilla in på det igen.

Min sambo säger ofta att jag inte lyssnar på honom. Han kan berätta saker och jag glömmer direkt eller så lyssnar jag inte ordentligt... detta tycker han är jobbigt. Han säger: Du lyssnar ju aldrig på vad jag säger. Jag berättade ju detta igår.

Humörsvängningar hade jag mycket som yngre... känner mig mycket lugnare nu i vuxen ålder och upplever inga problem där längre. Shopping har alltid varit som en stimulerande grej för mig... när jag mått lite dåligt eller känt mig nere har alltid shoppingen fått mig att må bra... för stunden. Men vissa perioder har man kunnat bli riktigt fattig... har dock blivit mycket bättre sen jag fick barn, numera köper jag mestadels sånt som barnen verkligen behöver när jag vill stilla mitt shoppingbehov och jag har blivit mycket bättre på att hantera ekonomin. lite för slösaktig är jag dock fortfarande och pengarna brukar vara slut en vecka innan man får nya. Har aldrig kunnat spara pengar... någonsin. När jag har mycket pengar har dom en tendens att ta slut aldeles för fort. Fick 25000 kr av min far förra året... tänkte: Åh, nu ska jag spara till det och det. En månad senare var pengarna slut.

Läste att någon skrivit om lokalsinne... Jag har världens sämsta. Kan gå vilse i en affär. Hittar inte i vår stad och den är inte så stor. Skogar är ju bara inte att tänka på, går vilse så fort jag passerat andra trädet dth="15" height="15"> .

Vad tror ni? Låter det som jag har ADD?div>Tog mig tid att läsa igenom ditt inlägg nu och kan säga att du skulle kunna skriva om mig själv. Allt stämmer in på mig förutom nagelbitandet och hårryckning (och lokalsinnet då som jag skrivit om innan). Där har jag mina kinder "bara" som jag i omgångar biter sönder så det börjar blöda. Även innanför vid läpparna biter jag sönder.
Du beskrev den maniska biten så bra att när man väl börjat städa så är det in till sista knoppen, svårt att stoppa sig själv när man är mitt uppe i det. Är det jag försökte beskriva med den där noggrannheten in i detalj och detta är en sån sak. En annan sak med att kunna lyssna, får ofta be andra börja om vad dom håller på att berätta för dom har förlorat mig halvvägs. Mina tankar vandrar åt helt andra håll eller så förlorar jag mig i vad jag håller på med vid datorn under telefonsamtalet. Min ena vän som känt mig sen länge är van vid detta laget och brukar dra lite kortfattat vad hon nyss pratat om. Hon är nog en av dom få som jag ärligt vågar berätta för varje gång jag tappar tråden. Annars brukar jag försöka släta över det fint.
Velandet va jag känd för och kan fortfarande fastna på ett ställe i en affär tex. Speciellt på dagar där man är i många tankar.
 
Det är i alla fall en beskrivning av mig själv i stort sätt.

Men min kontakt på psykiatrin är också inne på ADD eftersom jag inte har samma hyperaktiva grej som sambon som har ADHD. Men vi har andra liknande problematik att kunna organisera, svårt för impulsiva grejer om inte det är jag själv som är impulsiv. Men då har jag oftast gått och funderat på grejen lite innan och plötsligt ska det då ske helst NU.
 

<div class="quote" data-id="63472279"><div class="quote-nick">Anonym (Linda) skrev 2012-02-11 08:51:08 följande:div>Trillade in på denna tråden av en slump nu och blev nästan lite rädd när jag började läsa. Jag har aldrig ens funderat på om jag kan ha någon diagnos utan bara tagit mig för vad jag är men gud vad mycket saker som stämmer in på mig här. När jag läser vad som står börjar jag ju självklart fundera på om jag kan ha add. Jag mådde mycket värre som barn, nu vid 36 års ålder har jag en ganska fungerande vardag men med vissa kvarstående problem som beskrivs i trådstarten.

Vet inte var jag ska börja. Under hela min skolgång hade jag stora problem med koncentrationen. Kunde inte lära in, glömde det jag läste hela tiden, klarade inte att lyssna på lärarna utan att försvinna i min egna värld och fattade aldrig vad dom pratade om där framme ... klarade inte att göra läxor. Det var för jobbigt att läsa. Orkade inte ta tag i dom och oftast blev det att boken åkte fram ca 1 timme innan jag skulle sova kvällen innan provet skulle äga rum. Har aldrig i hela mitt liv, inte ens nu som vuxen kunnat läsa en hel bok... faktaböcker funkar lite bättre men romaner och sånt går inte, tappar handlingen redan efter ett par sidor. Har alltid dagrömt mycket, försvunnit i andra tankar... fast som barn var det betydligt mer än nu... då kunde jag sitta i timmar och försvinna i mitt dagdrömmeri. Jag var väldigt mobbad i skolan vilket även sänkte mitt självförtroende rejält, blev väldigt blyg och tillbakadragen. När jag var yngre pendlade jag ofta mellan att vara väldigt impulsiv eller drabbas av värsta beslutsångesten... Jag kunde tex stå vid godishyllan i affären i 2 timmar (utan överdrift) innan jag bestämt vilket godis jag skulle köpa... i andra lägen kunde jag göra impulsiva saker utan att tänka efter en sekund för att därpå märka att det inte alls var bra och gå o ångra mig efteråt.

Har alltid burit på en inre rastlöshet samtidigt som jag inte orkat ta tag i saker. Som tex städningen... den skjuts alltid upp länge men när jag väl kommit igång blir jag ibland som manisk och kan inte sluta förräns sista knoppen på köksskåpet blivit kliniskt ren. Eller så blir det tvärtom... städningen blir så tråkig och jag tar massa pauser för att tillslut börja med något annat istället. Tvätten är samma sak... kommer oftast inte igång med den förräns tvättkorgen är överfull och jag får tvätta som en galning i ett par dagar... istället för att göra som andra och lägga in en maskin när det behövs. Jag tänker alltid efter mina jobbiga upptvättningar som jag dragit ut på... att nu... nu ska jag sköta detta i fortsättningen men sen blir det samma visa igen iaf.

Jag har hela mitt liv blivit kallad lat, fast jag har inte velat ta åt mig att jag är lat. Men att komma igång med saker har alltid varit ett problem. Svårt att motivera mig till saker... Har varit arbetslös nästan hela mitt vuxna liv. Visserligen haft många praktikplatser men det har varit väldigt svårt att motivera sig att gå dit och även att stanna kvar... haft väldiga problem att sköta dessa. Nu har jag dock mitt första riktiga jobb som jag sköter bra. Det är fortf väldigt tråkigt att gå o jobba o jag måste tvinga fram motivationen att gå dit men numera vet jag att jag måste och jag gör det även när det tar emot och sköter mitt jobb bra.

Jag har alltid varit extremt otålig... aldrig kunnat vänta. Ska något hända ska det vara NU, i vissa lägen har jag nästan blivit knäpp om det tagit för lång tid. Coca cola, energidrycker och cigaretter överkonsumeras ganska kraftig och har gjort sedan jag började med dessa laster. Extremt svåra att sluta med. Jag lider även periodvis av trichotillomani. Detta har kommit vid vuxen ålder. När jag var yngre var jag en manisk nagelbitande, nu har hårryckandet tagit över en del av detta. Biter fortf på naglarna men varvar mellan dessa två och en till tvångsgrej så det blir inte lika maniskt på naglarna. Den 3:e är kindbitande. Biter på insidan av mina kinder och har gjort sedan tonåren. Detta går dock i perioder... ibland kan det gå upp mot ett år utan att jag biter för att plötsligt trilla in på det igen.

Min sambo säger ofta att jag inte lyssnar på honom. Han kan berätta saker och jag glömmer direkt eller så lyssnar jag inte ordentligt... detta tycker han är jobbigt. Han säger: Du lyssnar ju aldrig på vad jag säger. Jag berättade ju detta igår.

Humörsvängningar hade jag mycket som yngre... känner mig mycket lugnare nu i vuxen ålder och upplever inga problem där längre. Shopping har alltid varit som en stimulerande grej för mig... när jag mått lite dåligt eller känt mig nere har alltid shoppingen fått mig att må bra... för stunden. Men vissa perioder har man kunnat bli riktigt fattig... har dock blivit mycket bättre sen jag fick barn, numera köper jag mestadels sånt som barnen verkligen behöver när jag vill stilla mitt shoppingbehov och jag har blivit mycket bättre på att hantera ekonomin. lite för slösaktig är jag dock fortfarande och pengarna brukar vara slut en vecka innan man får nya. Har aldrig kunnat spara pengar... någonsin. När jag har mycket pengar har dom en tendens att ta slut aldeles för fort. Fick 25000 kr av min far förra året... tänkte: Åh, nu ska jag spara till det och det. En månad senare var pengarna slut.

Läste att någon skrivit om lokalsinne... Jag har världens sämsta. Kan gå vilse i en affär. Hittar inte i vår stad och den är inte så stor. Skogar är ju bara inte att tänka på, går vilse så fort jag passerat andra trädet dth="15" height="15"> .

Vad tror ni? Låter det som jag har ADD?div>Hej!

Jag hade heller inte en tanke på att jag skulle ha någon slags diagnos. Har alltid känt att jag varit mycket sämre än alla andra, och har alltid undrat varför. Jag dagdrömde också mycket i skolan och känner igen mig mycket i din historia. Och jag har också Trichotillomani! Wee, jag är inte ensam!! :D Precis som du bet jag fruktansvärt mycket på naglarna när jag var barn, men slutade när jag började med håret. Biter ibland på naglarna, men blir sjukt frustrerad då eftersom jag behöver naglarna till att dra loss håret. Har värsta förhårdnaderna på fingrarna.. Kinderna bet jag också på när jag var liten. En gång hade jag varit hos tandläkaren och lagat ett hål, och på rasten i skolan kom folk fram och frågade varför jag blödde från munnen. Eheeee..oops!! Inte så smart att bita under bedövning kanske...

Det finns ett test du kan göra, här:

http://adhd-npf.com/det-basta-adhd-testet-for-vuxna/

det är samma som läkarna använder. Jag snubblade in på det testet av en ren slump, och skrockade över hur få poäng jag skulle ha, för jag var ju den sista i världen som skulle ha adhd. Jo tjena, börjar medicinera om någon vecka, haha! :D<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63475196"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-02-11 12:55:45 följande:div>Jag har hela tiden en känsla av att vilja flytta till nåt annat, känner mig inte riktigt tillfreds där jag är, har inte flyttat så många gånger men jag känner mig iaf inte riktigt hemma här och vill flytta och när jag vill nåt så ska det hända NU!!! Men jag har inte möjlighet o flytta nånstans, med betalningsanmärkningar och alltför mkt annat som händer och ska hända osv runtomkring så är det ingen idé. Var så nära att byta till mig till ett annat boende för två år sedan men så orkade jag inte och vågade inte riktigt gå igenom med det och jag ångrar mig som fan idag. Jag vill så mkt men samtidigt är jag så rädd att ta klivet.div>jag har samma känsla, men jag tror inte den där känslan av tillfredställelse någonsin kommer komma, utan att det är något som kommer med adhdn. Känslan av att det alltid är något som saknas liksom...<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63477316"><div class="quote-nick">Minifer skrev 2012-02-11 15:43:27 följande:div>jag har samma känsla, men jag tror inte den där känslan av tillfredställelse någonsin kommer komma, utan att det är något som kommer med adhdn. Känslan av att det alltid är något som saknas liksom...div>Det är jobbigt med den känslan. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://malinwallbenlamine.blogspot.com/div>

<div class="quote" data-id="63477395"><div class="quote-nick">mammamia78 skrev 2012-02-11 15:48:36 följande:div>Det är jobbigt med den känslan. dth="15" height="15">div>som fan =(<div id="forummessagefooter">http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/div>

Alltid orolig, ingen ork för nååågot, deprimerad mer eller mindre..

Ville inte äta skiten som man skriver ut så vi har odlat egen Marijuana. Är en ny människa. Man kan få det utskrivet i exempelvis Tyskland men det blir för krångligt.

Tar det inte dagligen då det ej behövs och jag vill inte riskera vanebildande. Skönt att veta att där finns något som är så effektivt. Då försvinner mycket av oron.

Förresten, en grej till jag har nu istället för kindbitandet är att jag pillar i huvudet. Pillar finnar så det löder och pillar sen skorporna så det aldrig får läka ifred. Min hy har blivit så ful pga. det dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy">