ADD symptom hos vuxna

Halloj! Har inte orkat läsa igenom hela tråden men känner igen mig i så mycket av det ni beskriver.

Jag har alltid känt mig "skadad". Har lidit av nedstämdhet och depressioner sedan jag var liten. Har alltid känt ett motstånd för skolan. Inte så att jag inte kan utan snarare att jag har haft svårt att ta till mig kunskapen. I fjärde klass fick jag alla rätt på ett matematikprov men efter det var absolut allt (!) en kamp. Kände mig alltid dum i huvudet och seg...

Har dock inget minne av att jag har varit hyperaktiv. Jag har snarare beskrivits som "tjuren Ferdinand". Har alltid varit i min egen värld full av fantasi men hade även mycket bus för mig.

Som tonåring var jag väldigt skör och självdestruktiv. Började röka och drack mängder av alkohol. Mycket i terapeutiskt syfte. När jag drack så släppte en tung börda från mina axlar och jag kunde slappna av och bara ha trevligt.

Nu som vuxen så känner jag att allt i huvudet är kaos. Jag hakar ofta upp mig på saker som jag ältar, ältar och ältar. Har ofta beslutsångest och har svårt att upprätthålla saker som jag påbörjar. Oavsett projekt. Just nu behöver jag verkligen gå ner i vikt och det tar upp ALL min energi att tänka på men trots att jag har all kunskap så tappar jag all motivation så fort det inte går vägen och då släpper jag allt.
Har dessutom väldigt svårt att sätta igång saker. Jag förstår inte att jag klarat mig så bra på högskolan trots att jag knappt öppnar böckerna och skriver en tenta på en helg och lyckas få högsta betyg iaf.

Har länge lidit av käkspänningar och spänningshuvudvärk pga allt kaos i huvudet.

Har svårt att komma i säng på kvällarna men gör inget vettigt. Samma sak när jag ska plugga hemma. Kan sitta hemma en hel dag och sitta framför datorn och plötsligt måste jag hämta sonen. Och hela tiden tänker jag på allt jag måste göra... Sitter dessutom gärna med tv:n på samtidigt som jag sitter med laptopen i knät. Ibland gör jag tre saker samtidigt.

Minnet ska vi inte tala om. Det blir bara värre och värre.
 
Innan jag började äta antidepressiv medicin kunde jag bli så arg att jag kände att det svartnade för ögonen och hade noll tålamod. Idag fungerar det bättre men jag är extremt känslig för oreda. Det gör mig svårmotiverad och irriterad.

Har alltid känt att det är något fel på mig. Gjorde ett sånt där screeningtest och enligt det finns det en stor risk att jag har adhd eller add. Men samtidigt så känns det som att jag bara letar efter diagnoser.

Har gått hos psykolog men känner inte att det hjälper direkt. Framför allt eftersom att jag tappar allt så fort jag slutat gå hos denna.

Sist men inte minst så känner jag mig i många fall socialt handikappad. Har så jäkla svårt att få kontakt med nytt folk och har alltid haft en lättare form av fobi för att prata i telefon med folk (har blivit bättre med åldern). Särskilt då i kontakt med myndigheter men även när jag pratar med vänner. Jag har alltid sagt att jag inte är en telefonmänniska, jag träffar hellre människor ansikte mot ansikte.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget egentligen... Bara få någon slags bekräftelse kanske. Min sambo tycker att jag är hypokondrisk men det är inte som att jag tror att jag har cancer var och varannan dag. Det känns mer som att jag letar efter svar på varför jag är som jag är. Och jag orkar inte med mig själv... Jag önskar att saker ibland bara kunde få vara enkelt.

/Deppig

 

Hej
Har just fått diagnosen ADD och det känns som en lättnad efter alla dessa år av psykisk ohälsa. Har även GAD och det har jag haft i större delen av mitt liv. Ska påbörja medicinering med Strattera och känner mig orolig pga att jag inte vet så mycket om medicinen men också för att jag ska få prova ännu en medicin som inte kommer att hjälpa(har provat de flesta SSRI och ingen har hjälpt mig). Finns det någon därute som har erfarenhet av Strattera eller andra ADD-mediciner som kan dela med sig av erfarenhet? Skulle bli jättetacksam! Precis som föregående talare "misstänker add" vill jag också leverera och får lätt blackout därför skrev jag ner mina symtom och gav till min psykolog och min läkare, dom tyckte det var jättebra och det hjälpte mig för jag behövde inte vara rädd för att inte få med allt pga blackout, förvirring, glömska och nervositet.
Kram kram
 

I stort sett hela listan stämmer in på mig (bortsett från det där med självmedicinering). 

En sak som jag undrar över, är: När upplever man själv (eller omgivningen?) att man behöver få diagnosen konstaterad? Eftersom jag aldrig varit den som "råkat illa ut", eller varit hyperaktiv (snarare trött hela tiden) så har ingen kommit på tanken att undersöka mig. Jag har varit i kontakt med psykvården flera gånger i samband med depression och ångest, men ändå verkar ingen ens fundera på att jag skulle kunna ha ADD.

Hej alla.
Har läst denna tråden sedan den var ny och har alltid känt att det är mig ni skriver om...

har varit deprimerad till och från sedan jag var minst 15 år, är idag 26 år.
Har ett fast arbete men är sjukskriven just nu pga depression.

Jag har alltid känt mig annorlunda och jag vet att det är något fel på mig.. jag bara vet det.
jag har ätit citalopram i flera år utan att det har gett mig något, och det har min läkare reagerat på genom att höja dosen, ända tills den inte gick att höja mer. då sattes ännu en ssri medicin in och det hjälpte inte heller.
Jag tog upp med min läkare att jag kände såhär och berättade vad jag trodde och hur min uppväxt varit, men han viftade bort det och sen vågade jag aldrig ta upp det igen.

jag har ni bytt läkare och hon tror som jag att mina depressioner bottnar i något mer än det vi vet idag. Jag har även tagit upp det med min samtalskontakt på psyk, men nu vet jag inte hur man tar sig vidare.
Kordinatorn på VC säger att det inte finns resurser för utredningar, och min kontakt på psyk säger att det kommer isåfall ta flera år innan jag ev kan bli utredd.. jag blir alldeles matt.. jag ligger vaken på nätterna och tänker enbart på detta och jag VET att det är något annat med mig än att jag "bara" är deprimerad, men hur ska jag komma vidare? hur står man på sig när man inte orkar slåss för sin sak?

jag beundrar er alla och jag önskar att jag får komma dit ni är idag, nån dag... bara vetskapen att det finns en orsak till varför vissa saker händer, eller varför man tänker och känner som man gör, eller varför man inte fungerar som andra gör...

hur gjorde ni andra?                

Gjort en utredning, men de kom istället fram till att jag har "lindrig kognitiv störning", vad tusan nu det betyder rent konkret. Det var 7 deltester kan man säga, varav jag låg under genomsnittet på 6 deltester, på nästan allt som togs upp i hela utredningen...

Det känns ju därmed som att jag har en hel del ADD-symtom... Så inte helt nöjd med resultatet, hade ju velat prova medicin för mina problem. Har en gång provat en polares medicin (jodå jag vet att man inte ska göra så) och mådde verkligen underbart bra den dagen.

Jag har väl haft lite problem till och från. När jag var ca 25 genomgick jag tester för Aspbergers syndrom. Tyckte inte att kriterierna stämde in på mig och har aldrig känt att det är "rätt". Har ju inte precis problem med det sociala utan det är allt annat. 

Dock trillade jag över detta av en slump rätt så nyligen. Är rätt så trött på diagnos hit och dit, men det är väl fan något som är fel.

Är 34 år idag, har 2 barn, man sedan 8 år. Har många vänner.

Men jag är världens sämsta på att organisera, jätte lättstressad,  det är ofta kaos i huvudet. Städning urk, det bara surrar i huvudet, vad är viktigt, vilken ordning ska allt tas. 

Ville bara skriva av mig.

Måste man ha diagnos för om man skulle testa medicin?

Vilka mediciner finns och är det allmänläkare eller psykiatri som skriver ut dessa?

Nytt på detta =)

Väldigt tacksam för svar!! 

Måste fråga. Ni som har/haft trötthet som en av symtomen på ADD/ADHD. Har ni kunnat få hjälp mot detta? Hjälper medicineringen något mot det? Finns det andra metoder? Eller kan man få sjukpenning på halvtid eller liknande? Jag är själv i slutet på utredning och har egentligen inte några svar ännu på om jag får diagnos eller inte. Men jag känner igen mig i de flesta symtomen, och bland annat trötthet. Förlamande trötthet. Kan inte vara i skolan efter lunch, ja kanske kan hålla ut en timme eller så men jag är så sjukt trött... så hoppas det går få hjälp på något sätt.

Hej!

Jag behöver er hjälp!

Jag är 30 år och idag har jag fått svar på alla mina tankar
angående mig själv i hela mitt liv.

Jag är i chock.
Jag trodde aldrig något liknande.
Men jag är helt säker på att jag har ADD.

Känslan just nu är mycket kluven.
Inte kan väl jag ha en diagnos?
Samtidigt som det var en oerhörd lättnad att det fanns någon som satt ord
på det jag inte klarat själv.

Hjälp mig. Vad gör jag nu?

Måste jag sträva efter att få en fastställd diagnos?  Det känns väldigt skrämmande.
Hur gör man då? Vad blir det för medicinering?
Finns det någon form av självmedicinering?

Är det här vägen mot mörkret eller är det vägen ur? Jag är kluven.
Alla tips & råd mottages tacksamt.