• Minifer

    ADD symptom hos vuxna

    Anonym (mig ni beskriver) skrev 2011-12-17 13:38:22 följande:
    Hihi ja snacka om att känna mig träffad =)
    Är 29 år gammal mamma som ibland driver både maken o omgivningen min till vansinne (mig själv inkluderad)
    Är inte diagnostiserad med ADHD men är 100 på att jag har det. Även familjen o vänner håller med. Kanske ska gå o bli det?? Vad har jag för nytta av det?
    Oftast fungerar saker någorlunda, enda stället jag faktiskt lyckas få ihop allt är på jobb, men måste säga att jag är helt slutkörd när jag går där i från.
    Jag i ett nötskal lite kort;

    Sätter igång tvätten,
    kommer på att jag borde diska, telefonen ringer o vattnet är då fortf igång när jag lämnar de,,
    när jag pratat klart i telefonen måste jag kissa, väl i badrummet tänker jag att jag borde städa där, vatten igång, sen ringer de igen o jag lämnar vattnet på här med...
    Pratat klart i telefon o får för mig att sätta mig vid datorn, efter ett tag blir jag hungrig o ser/hör vattnet i köket, oj jag diska visst =) Sen kissa igen o där höll jag visst på att städa :P

    OJ blev lite längre... jaja så fungerar jag med sysslor i hemmet, har miljontals annat tossigt för mig =)
    Tja, för min del vill jag ha medicin som jämnar ut obalansen i hjärnan så man kan fokusera och få saker gjorda samt slippa vara så himla trött. Samt stöd och hjälp av arbetsterapeuter etc. Ett enklare liv helt enkelt =) För mitt liv funkar iiiinte bra som det är nu.
    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • Anonym (mig ni beskriver)

    Hmm men jag känner o är alltid vansinnigt speedad!! Blir man sig själv trots mediciner eller?? Hade velat ha ro i kroppen o bollen men inte bli en annan person, är de möjligt?

  • Minifer
    Anonym (mig ni beskriver) skrev 2011-12-17 13:59:24 följande:
    Hmm men jag känner o är alltid vansinnigt speedad!! Blir man sig själv trots mediciner eller?? Hade velat ha ro i kroppen o bollen men inte bli en annan person, är de möjligt?
    Som jag fattat det blir man det ja. Som den jag citerade skrev "Först när jag testat Concerta första gången förstod jag vad neuropsykiatikern menade när han pratade om att man känner sig 'lugn',"

    Man förändras inte i personligheten utan blir fokuserad och lugn och av med mind-painen. Av vad jag har läst mig till av folk som käkat adhd-medicin. Sedan är det 80% som blir hjälpta, så det funkar inte för alla. Kan ta tid att ställa in rätt dos, och ibland får man testa flera mediciner innan det funkar.

    Nu har jag inte tagit medicin själv så har inte upplevt något av detta, utan det är enbart vad jag har läst i de miljarder foruminlägg jag plöjt här och på flashback, och boken om add jag läste ut (Driven to distraction av Edward Hallowell, rekommenderar skarpt!). EN del får tok-ångest och självmordstankar, för andra öppnar sg himmelens portar och de börjar ett liv de aldrig kunnat drömma om. Så jag hoppas järnet men är förberedd på att jag kan vara en av dem det inte funkar för också. *peppar peppar*
    Anonym (Kim) skrev 2011-12-17 14:17:33 följande:
    Härligt att du snart blir utredd :). Hur länge fick du vänta?
    Tog för första gången upp utredning med min nuvarande kontakt, hon sa "tja, det kan kanske ligga nåt i det" och att det är lång kö. Mer än så fick jag inte ur henne, kanske vill hon prata med min läkare först. Ska fråga igen på måndag.

    OM jag har något neuropsykiatriskt problem så är det av en mild grad, tror jag. Det som förvirrar mig är att jag periodvis mår väldig bra och är väldigt samlad. Som nu senaste veckan har jag varit sååå samlad och kunnat ta morgångar bättre. Har iofs jobbat mycket med mina tankar och att tänka positivt. Kan ju ha med det att göra, att det äntligen verkar funka (har inte gett mkt för KBT tidigare).
    Men om jag har något i botten, kan man ha bättre perioder då? För jag har mått bra i perioder (tröttheten finns dock alltid, liksom "mind pain"), men alltid kommer jag tillbaka till kaoset. Ibland händer saker som triggar, men ofta verkar jag må sämre utan direkt orsak.
    Jag minns att jag periodvis varit mkt balanserad som barn - men det har mest varit kaos. Mkt gick jag igenom då, mobbing och problem hemma - men vad är hönan och vad är ägget, liksom?
    Förstår att ingen kan svara på hur det är i just mitt fall, men det jag undrar är väl om ni andra har riktigt bra perioder då ni är väldigt klarsynta, samlade och fokuserade?
    Wee! Jag var på vårdcentralen i september. Efter en 3-4 veckor tror jag det var fick jag en kallelse till första utredning, och där var jag den 15 november. Och utredningen börjar i slutet av januari. Nu vet jag inte hur lång kö vi har här (Trelleborg) men jag blev satt i väldigt hög prio i och med att jag har en ettåring och en två-åring att ta hand om. .

    Vet att det kan vara årslånga köer på andra ställen. MEN man har rätt att med vårdgarantins hjälp få hjälp i annan kommun som har kortare köer om man inte får hjälp inom tre månader. Har jag läst mig till =)

    Jag har också perioder då jag mår bra och funkar mycket bättre. Känner mig "on top" så att säga. Sedan rör det till sig igen. Hade också problem hemma när jag växte upp. Det verkar inte vara helt ovanligt bland add-isar. Jag lyckades under en hel termin läsa in 11 ämnen på komvux (150% studietakt) samtidigt som jag hade tre extraknäck, och jag fick mvg i alla ämnen. Helt sjukt. Sedan gick det åt helvete så det bara dånade om det, gick helt in i väggen och bröt ihop fullständigt, men det är sådant som får mig att undra om jag kommer få en diagnos. Nu har jag tur som lär mig som en svamp och läste bara ämnen jag tyckte var intressanta, men ändå. Men men. We shall see. Ointressanta kurser går INTE lika bra :P Faktum är att jag aldrig gått klart någon utan hoppas av..

    Nu svamlar jag iväg. Sorry. Varit vaken ett dygn, så är liiite trött
    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • Minifer

    Huff. Nu har jag varit på första utredningsmötet. Fattar inte hur det funkar, han trodde han skulle sätta diagnos imorgon, men ville att jag ska göra fler tester. Jag är tydligen "annorlunda". En ovanlig profil som han inte sett på många år. Hah, I'm speeecial ;)

    I vilket fall. Det verkar bli ADD med impulsivitets-nånting nånting. Hängde inte riktigt med där. Ska få återbesök och se om jag får pröva medicinering, och sedan ska jag göra massa datortester, plus att han ville att jag ska göra begåvningstest för att se hur begåvad jag är. För att jag verkar smart tydligen. Men det säger han kanske till alla, hehe

    Skulle även signa upp mig på en kurs om adhd som skall gå fem måndagar. Får väl se hur lång tid man får vänta på återbesöket nu.


    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • Moonis
    UmmAminah skrev 2012-01-13 01:25:14 följande:
    Allmänt, jag blir såklart utredd för adhd nu o vi har pratat en del om ångest o skuld o så. Han menade att det inte är vanligt o att ångesten jag upplever är något för sig själv typ o inte orsakad av en ev adhd... Kändes SÅ fel när han sa det. Jag kommer protestera när han kommer med sitt beslut nästa gång vi ses om han säger att alla mina problem är pga ÅNGEST o ev depression som han va inne o snudda på. Vad gör ja då liksom....
    Fast många gånger kan ju ångest uppstå för att man har obehandlad ADD/ADHD. Går ju lite hand i hand ofta för min sambo som har ADHD tar även ångestdämpande utöver den vanliga medicineringen.
  • Minifer
    Anonym (Karolina) skrev 2012-01-16 22:37:47 följande:
    Jag har misstänkt i många år att jag har ADHD/ADD, men jag gör vad jag kan för att dölja mina problem. Jag tycker att jag har blivit bättre med åren. Mitt jobb har tvingat mig att lära mig att stå ut bättre med ljud, jag har tränat upp min simultanförmåga och jag hanterar stress väldigt mycket bättre nu än för 15 år sedan. Men det brister fortfarande ibland på dessa områden.

    Det jag lider mest av fortfarande är att jag är så disträ och tankspridd. Men många andra punkter har jag stora problem med också. Som lång startsträcka, jobbar bäst med tidspress, impulsiv och obeständig, sömnproblem, tidsoptimist (men kommer i tid till jobbet).

    Har ni några tips om hur jag ska klara mig bättre i livet? Just nu är jag lite deppig över alla mina brister. Jag tar gärna emot tips som fungerar.

    Är mamma till en treåring och en ettåring.
    Hej! Tja, bli utredd och få hjälp av proffs som har bra verktyg du kan använda dig av för att underlätta. Sedan hjälper ju medicin väldigt många, men det är ju upp till var och en hur man ställer sig till det. :)
    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • Minifer

    Dumma mobil.. den 2e februari är det infomöte om medicinen och sedan dagen efter ska jag börja med ritalin. Herregud vad nervös jag är. Dör om jag tillhör de 20% som inte blir hjälpta


    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • elina87a

    Känner igen mig i mycket utav de som stod i listan. Jag fick min diagnos 2007 men fick inte någon medicin förens 2011. Så nu har jag haft concerta sedan i sommras och jag mår så himla mycket bättre!

  • Minifer
    elina87a skrev 2012-01-21 09:40:51 följande:
    Känner igen mig i mycket utav de som stod i listan. Jag fick min diagnos 2007 men fick inte någon medicin förens 2011. Så nu har jag haft concerta sedan i sommras och jag mår så himla mycket bättre!
    jag ska börja med medicin om ca två veckor, vad kan jag vänta mig? Vet inte alls hur det ska kännas liksom? Hoppas på att också må bättre!
    Anonym (virrpanna) skrev 2012-01-21 10:18:53 följande:
    Tjena på er!

    När jag läste listan så hajade jag till när jag läste det om kaffe, jag verkligen hivar i mig kaffe om dagarna !! Ja, men nu vet jag anledningen då hahaha

    En annan sak jag har funderat på, är det nån som också har extremt känsligt luktsinne? Då menar jag inte att man är känslig för dofter utan menar att man känner dofter jättelång tid innan alla andra känner. Det händer jätteofta för mig nämligen och det är likadant för en kompis som misstänker att hon har ADD. Det tror dock inte jag men det är en annan femma

    Det kan utspela sig såhär= - Vad är det som luktar bränt här? Kollega/or = Nä jag känner inget?

    Tio minuter senare =Kollega = - Ja nu känner jag, vad är det som luktar bränt?

    Händer väldigt ofta. Så funderade (kanske knasigt jag vet :-P ) om det är nåt typiskt för ADD eftersom jag har den diagnosen Bara lite kul isåfall!
    Jag har rätt kasst luktsinne, men jag har säkert sabbat det med massa års rökning. Däremot är jag väldigt temperaturkänslig. Och ljudkänslig
    Anonym (relentless) skrev 2012-01-20 23:13:47 följande:
    Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

    Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

    Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

    Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.
    ingen aning faktiskt, har själv funderat på samma sak. Men det var ju mer än kaos i rummet som gav mig diagnosen
    http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/
  • Anonym (virrpanna)
    Anonym (relentless) skrev 2012-01-20 23:13:47 följande:
    Det här med kaos i rummet har jag funderat en del över, alltså nu är inte jag så insatt i hur det fungerar med neurotypiska barn för jag känner inte så många sådana särskilt väl om jag ska vara ärlig, men blir det inte kaos i barnrum om inte vuxna ser till att det hålls rent och snyggt?

    Mitt rum när jag var liten var ett bombnedslag, min garderob var totalt mayhem där inte gick å hitta nåt. I mina byrålådor låg mat som jag tagit i köket och sen "städat undan" ner i nån byrålåda som blev liggande halvårsvis och möglade (detta när jag gick på mellanstadiet alltså). Är det kaos? Eller helt normalt för att inte mina föräldrar städade i mitt rum?

    Skolan funkade inte alls för mig, i lågstadiet hängde jag med hjälpligt och gjorde de uppgifter jag hade lust med, men i mellanstadiet sket det sig totalt. Läxor var jag nästan aldrig medveten om att jag hade. förrän de skulle lämnas in. "Vadå, det har ingen sagt till mig. Jag har inte hört nåt om några läxor!"

    Urinprovet som skulle in till skolsyster som mamma sett till att jag gjort blev liggandes i ryggsäcken i månader, likaså ruttnande frukt och annat trevligt. Men inga läxböcker. Är det för att jag var ett "kaosigt" barn eller för att min mamma borde tagit mer ansvar för att saker och ting blev gjorda? Eller både och? Min mamma bar helt garanterat ADD förresten.
    Men eftersom dina föräldrar inte städade i ditt rum eller visade dig hur man städar så blir det nog så för ett barn ser ju det den ser liksom. Föräldrarna är ju där för att vägleda sitt barn och visa hur saker ska vara. Men mina föräldrar städade hemma men mitt rum var också kaos och mina hem som jag bott i som vuxen har varit otroligt röriga och ostrukturerade. Alltså jag har inte det där sinnet för organisering och att se sånt där. Har märkt dock att när jag fått medicin som fungerar så liksom infinner sig det sinnet samt att jag blir mer motiverad till att städa. Tankarna blir mer "raka" på något sätt.

    Nu har jag barn och när jag fick min första sökte jag hjälp för jag insåg att det inte skulle funka för mig annars och då kom de fram till diagnosen. Känner igen det där som din mamma gjorde men själv tänker jag och kämpar mycket med såna saker eftersom jag vet att mina barn är beroende av mig. De har också en pappa som är ordningssam och det underlättar ju väldigt mycket! Men det är ett himla sjå att hålla reda på saker som gympakläder och frukt eller liten matsäck som ska med osv. Saker blir ju inte alltid bra men hoppas och tror att man är ganska ok som förälder iallafall.

    Hur är det för dig idag som vuxen? Är du rörig idag också? Det finns ju hjälp att få om du inte redan sökt hjälp. Min terapeut har sagt att om det blir för jobbigt och rörigt hemma så kan hon komma hem till mig och hjälpa mig att reda ut och säga vad jag ska göra osv. Eller att jag eventuellt kan få boendestöd. Och det ska jag nyttja om det går för långt. Har just flyttat till eget boende då jag och pappan har delat på oss så har sagt att om det inte funkar så ska jag ta hjälp av psyk med mitt hem.

    Ja detta blev långt och mycket om mig men det var skönt att skriva av sig iallafall
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna