Moonis

Äldre 16 Feb 09:48

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Anonym (D-vitamin) skrev 2012-02-16 09:22:14 följande:

Hej på er!

Jag undrar om ni har fått D-vitaminet uppkollat?

Anledningen till att jag frågar är att när min son började högstadiet så flippade han ur o senare så fick han dubbeldiagnos ADHD o atypisk autism. Dom trodde även att jag hade liknande problem så jag fick en remiss till psyk jag behövde inte ens göra en utredning för läkaren sa att jag var en solklar ADHD kvinna.. Efter olika kontroller av hjärta hjärna o blodprover så fick jag börja äta concerta men jag blev hög av dom så jag slutade med dom. I höstas så krävde FK att jag skulle göra en utredning så den har jag gjort nu o med stor sannolikhet så har jag inte det. Jag fick min VC-läkare o ta D-vitamin prov på mig o även parathyridea (bisköldkörtlarna) jag hade en rejäll D-vitamin brist + att bisköldkörtelprovet var förhöjt. Jag har ätit tillskott nu i snart 1 år o märker en enorm skillnad. Anledningen att jag skriver detta är för just en D-vitaminbrist kan ge liknande symtom på ADHD. Och D-vitaminbrist är mer vanligt än man tror....

Ha de gott alla!!

Fast jag tycker den läkaren gjort stor miss för ADHD ska utredas riktigt med flera olika delmoment innan man ens börjar medicinera. Även om min sambo också är en ganska tydlig ADHD person så fick han först göra alla dessa tester.
Jag har i alla fall tagit massa prover iom. att jag varit dålig i över 2 år så brist på D-vitamin vet jag att jag inte har. Men skönt att du fick rätsida på dina problem i alla fall.

Anonym

Äldre 7 Mar 12:56

#3741

GRAVID
Fick veta precis att jag är gravid. Jag hade mina misstankar och planerade att ta ett dagen-efter-piller men så vart sonen magsjuk och då glömdes det helt bort =(
Jag testade mig dagen efter mensen skulle ha kommit, men det var negativt. Trodde mest att det var en biverkning från min nya medicin. Nu en vecka efter att mensen skulle komma så ville jag ta ett till test (brukar ALLTID ha regelbunden mens) för jag ska till överläkaren på psyk och då ville jag vara riktigt säker på att jag inte var gravid!

Hur ska jag göra nu då?

INTE BEHÅLLA för att...
Jag har en djup depression som jag vill bli frisk från, har starka misstankar om add (add-utredningen startar på fredag), väger över 100 kg och vill inte bli tjockare. Jag vet att det finns antidepp som man kan äta som gravid, men det finns nog inga stämningsstabiliserande som man kan äta.. Och vem kan garantera att jag mår bra om 9 månader när bebisen kommer?

BEHÅLLA för att...
Jag SKA ha ett till barn i framtiden och tanken på att jag bär ett liv inom mig och att jag ska ta bort det, känns hemskt.. Min lilla son har ju också varit "ett litet befruktat ägg" en gång i tiden... och när jag vet vilket underverk det kan bli av ett plus på stickan så blir det jättesvårt... =(

Moonis

Äldre 7 Mar 14:29

#3742

Anonym skrev 2012-03-07 12:56:35 följande:

GRAVID
Fick veta precis att jag är gravid. Jag hade mina misstankar och planerade att ta ett dagen-efter-piller men så vart sonen magsjuk och då glömdes det helt bort =(
Jag testade mig dagen efter mensen skulle ha kommit, men det var negativt. Trodde mest att det var en biverkning från min nya medicin. Nu en vecka efter att mensen skulle komma så ville jag ta ett till test (brukar ALLTID ha regelbunden mens) för jag ska till överläkaren på psyk och då ville jag vara riktigt säker på att jag inte var gravid!

Hur ska jag göra nu då?

INTE BEHÅLLA för att...
Jag har en djup depression som jag vill bli frisk från, har starka misstankar om add (add-utredningen startar på fredag), väger över 100 kg och vill inte bli tjockare. Jag vet att det finns antidepp som man kan äta som gravid, men det finns nog inga stämningsstabiliserande som man kan äta.. Och vem kan garantera att jag mår bra om 9 månader när bebisen kommer?

BEHÅLLA för att...
Jag SKA ha ett till barn i framtiden och tanken på att jag bär ett liv inom mig och att jag ska ta bort det, känns hemskt.. Min lilla son har ju också varit "ett litet befruktat ägg" en gång i tiden... och när jag vet vilket underverk det kan bli av ett plus på stickan så blir det jättesvårt... =(

Förstår att det är svårt. Va i samma situation i höstas men då va det trots akut p-piller.
Vi valde efter funderande att göra abort. Kände att vi inte skulle klara av ett barn till just nu och det skulle inte vara rätt mot varken det kommande barnet eller dom två vi redan har.

Anonym (Orolig)

Äldre 29 Mar 09:44

#3745

Jag diagnotiserades ADHD när jag var 11 år gammal, jag minns att allt var väldigt jobbigt för mig. Jag fick ha en elevassistent i skolan tills jag fick flytta till behandlingshem, i högstadiet så var jag inte i skolan så mycket för jag bodde på hemmet. Sen flytta jag till fosterfamilj, det var jobbigt. Jag och mannen bråkade mycket, jag gillade bara kvinnan och det var bara hon som fick bestämma över mig. Vi gick i familjeterapi länge. Jag tog concerta men mådde så dåligt så jag slutade med alla mediciner. Jag flyttade hemifrån (från fosterfamilj) när jag var 19, fostermamman var min godaman, men jag var så arg för jag ville klara mig själv, tillslut fick jag som jag ville men allt gick åt helvete, kronofogden, blev av med lägenheten, började med röka på och märkte hur lugn jag blev av det. Jag var en katastrof men ett humör som en orkan.

Jag har alltid känt mig utanför i samhället, jag har alltid känt mig "idiot förklarad". Jag hatar ordet "handikapp", jag var tamejtusan inte handikappad, jag ville vara som alla andra.

Senaste utredningen gjordes år 2009, fortfarande diagnosen ADHD.


Sen mötte jag min dåvarande sambo som inte visste något om ADHD. Det har varit så jobbigt och han har bråkat med mig pågrund av mycket som har med ADHD att göra.

*Jag kan inte hålla i pengar!!!! Jag för över pengar till hans konto för mat och räkningar varje måndad, det jag har kvar ska jag ha till nöjjen men dom är redan slut....Jag får ångest varje månad.

* Jag påbörjar något men slutför det aldrig.

* Jag är alltid trött och kan sova hur länge som helst.

* Jag klarar inte av att någon annan säger åt mig vad jag ska göra, då gör jag det inte i ren protest fastän det drabbar mig själv.

* Jag började läsa till undersköterska, det 'är jättejobbigt!!! Jag förstår inget!! Alla tentor är jag sena med, vissa har jag inte ens börjat med ens när det ska vara inlämnat.

* Jag säger opassande saker vid fel tillfällen, jag pratar först och tänker sen.

* Hemma städar jag och håller på i timmar, men då blir sambon sur och säger att jag inte tagit vissa saker, då blir jag ledsen,

* Jag gör alltid allt samtidigt, som att jag ska plugga städar jag samtidigt, eller så kommer jag på att jag vill göra annat.

* Jag avskyr att ringa och fixa med viktiga saker som ex försäkringskassan för jag förstår inget av det dom säger. Kan ringa upp igen men har ändå inte fattat.

* Jag måste skriva ner alla viktiga tider, om jag ska boka tvättid så glömmer jag tiden när jag kommit in i lägenheten.

Jag känner mig så misslyckad, jag känner mig som en idiot. Jag mår psykiskt dåligt och har ångest depression. Haft det i alla år. Ändå gången jag mådde bra var då jag fick turen att åka utomlands. Jag har nog aldrig mått så bra!! Trycket i bröstet försvann och jag kände mig fri.

Jag önska min sambo förstod mig mer... och vad ADHD innebär,.

Jag får inte visa mina utbrott för han säger jag är Psyko!!!!

Jag kan bli väldigt konstig... jag kan bli så förvirrad ibland när jag är arg och ledsen, eftersom jag inte får visa att jag är arg så håller jag inne skriken och går runt förvirrad och vet inte vart jag ska ta vägen... det 'är sjukt beteende... men jag måste få ur mig mina känslor!!!

Då blir sambon sur över dte och säger att han ska ringa psyket =(.

Jag har förändrats som person. Men det är svårt att leva med det. Varje dag kämpar jag. Jag känner mig fast... Känner mig som en robot som lyder, som inte får visa känslor.

ÄR detta normalt bettende av mig???? Eller är jag sjuk i huvudet??

Minifer

Äldre 18 Apr 09:10

#3749

Anonym (Who am I?) skrev 2012-04-17 19:56:08 följande:

Baaaahhh, så jävla trött på mig själv. Det känns som att jag är helt delad på något vis. Halva dagen rusar jag fram i 190km/h och resten av dagen är jag totalt passiv. Jag går upp i sista sekund, kastar på mig kläderna, uter ingen frukost och kör i full fart till jobb. Där stressar jag runt som en galning, tycker mig inte hinna/ glömmer ta rast. Sedan är jag så uppe i varv och vill bli färdig med saker att jag oftast inte slutar i tid, utan stannar 30-60 minuter längre. Trots att mitt jobb aldrig blir färdigt. Hälften av tiden är jag hyperfokuserad och andra halvan är jag alldeles förvirrad, glömmer saker. När jag sätter mig i bilen och ska hem tar all energi slut och mitt fokus är borta, så pass att jag får verkligen får tänka på att fokusera med blicken. Om jag inte gör det så är det som att all tydlig sikt försvinner och jag bara ser i periferiseende.. Rusar hem, hämtar barn och sedan sätter jag mig i soffan med datorn. Orkar knappt leka om det inte är typ rita eller läsa, orkar knappt göra mat, duschar de dagarna jag verkligen känner att jag måste. Jag bara ligger där som en jävla padda. Om jag har tur är jag iaf vaken, men ca en tredjedel av dagarna slocknar jag och då är jag i djup sömn i omkring 3 timmar. Kan inte somna på kvällen utan ligger och vänder och vrider och vill prata med min stackars sambo. Om dagarna har jag stressade beteenden som att tugga ner hela nagelbanden och att bita bort skinn från underläppen. Jag vill inte ha det så här. Jag har knappt några rutiner, fast jag vill ha det och försöker. Inga städdagar, inga mattider (glömmer hälften av målen och är på gränsen till undervikt) osv. Lyckas mest hålla barnets rutiner, energin har tagit slut till att jobba på mitt eget.

Trots detta drar jag mig för att söka hjälp, är inte det knäppt? Trots alla problem så känns det som att jag är löjlig och lat bara, även om jag faktiskt vill och försöker. Jag har svårt att se att någon läkare skulle tro på mig eftersom jag lyckats skaffa mig en universitetsutbildning, sköter jobbet, trots allt är en bra förälder, och aldrig har haft en skuld. Hur mycket ser läkare till sådant och hur mycket ser de till de vardagliga bekymmerna? Jag lyckas ju ta mig genom allt och lite till, men jag är slut som människa. Jag kommer nog ha väldigt svårt att få anhöriga som kan vara med och ge vettig info om min uppväxt också, av blandade skäl.

hehe, låter som jag när jag jobbar. HELT död efter 16. Men nu med fina medicinerna är jag mycket piggare (tills den går ur, då blir jag som en död sill). Sök hjälp. Medicinen har gojrt mitt liv sååå mycket bättre. De vet ju att folk med adhd/add ofta är väldigt intelligenta, och därför kan man ta sig genom skolan ändå. Jag har inte läst på universitetet, men jag har mvg i nästan alla gymnasieämnen. De talade inte med någon anhörig till mig när jag utreddes.

http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/

Anonym (Who am I?)

Äldre 18 Apr 11:43

#3750

Minifer skrev 2012-04-18 09:10:01 följande:

hehe, låter som jag när jag jobbar. HELT död efter 16. Men nu med fina medicinerna är jag mycket piggare (tills den går ur, då blir jag som en död sill). Sök hjälp. Medicinen har gojrt mitt liv sååå mycket bättre. De vet ju att folk med adhd/add ofta är väldigt intelligenta, och därför kan man ta sig genom skolan ändå. Jag har inte läst på universitetet, men jag har mvg i nästan alla gymnasieämnen. De talade inte med någon anhörig till mig när jag utreddes.

Tack för svaret Minifer <3 Jag har varit väldigt mot att ta mediciner överhuvudtaget. Tar emot att ens stoppa i mig ipren om jag kan låta bli. Men nu börjar jag faktiskt tänka att det hade varit underbart om det fanns en tablett som fick min hjärna att sakta ner lite, så att jag kunde tänka på en sak i taget. Jag försöker verkligen göra flera saker på precis samma gång så att jag snubblar över mina egna fötter *haha* Sambon bara skakar på huvudet

Men vilka bieffekter har dessa mediciner? Kan man köra bil t.ex.? Sedan undrar jag om man kan gå en annan väg än via vårdcentralen? Jag har verkligen inget förtroende alls för min läkare där. Han har bevisat upprepade gånger (vid fysiska problem) att han inte bryr sig ett smack, är nedlåtande och ser mig som en hypokondriker. Trots att han sett provresultaten och behövt ge mig medicin. Kan man göra någon form av egenremiss till annan instans, inom psykiatrin eller liknande?

Minifer

Äldre 21 Apr 12:26

#3752

Anonym (Who am I?) skrev 2012-04-18 11:43:00 följande:

Tack för svaret Minifer <3 Jag har varit väldigt mot att ta mediciner överhuvudtaget. Tar emot att ens stoppa i mig ipren om jag kan låta bli. Men nu börjar jag faktiskt tänka att det hade varit underbart om det fanns en tablett som fick min hjärna att sakta ner lite, så att jag kunde tänka på en sak i taget. Jag försöker verkligen göra flera saker på precis samma gång så att jag snubblar över mina egna fötter *haha* Sambon bara skakar på huvudet

Men vilka bieffekter har dessa mediciner? Kan man köra bil t.ex.? Sedan undrar jag om man kan gå en annan väg än via vårdcentralen? Jag har verkligen inget förtroende alls för min läkare där. Han har bevisat upprepade gånger (vid fysiska problem) att han inte bryr sig ett smack, är nedlåtande och ser mig som en hypokondriker. Trots att han sett provresultaten och behövt ge mig medicin. Kan man göra någon form av egenremiss till annan instans, inom psykiatrin eller liknande?

skumt, jag svarade på inlägget från mobilen innan, men det försvann visst. Jag gillar heller inte att stoppa i mig medicin i onödan. Men jag ser det som att jag tillför något kroppen själv saknar, som insulin typ (vilket jag också behöver ;)

Det finns en lång lista med biverkningar man kan få, men det verkar vara enormt individuellt. De biverkningar jag har är muntorrhet och att jag har svårt att äta när den verkar. Köra bil lär du dock bara göra bättre med medicin :) Man skall inte blanda medicin med alkohol. Man kan dricka något glas vin, men inte mer liksom. Inte alla svarar på medicinen, men det är god chans, ca 80% blir hjälpta. För mig gör det enorm skillnad! Man blir inte personlighetsförändrad eller så. Det "känns" liksom inte att man tar medicin, förutom att man märker de positiva skillnaderna på hur man funkar

Angående din läkare tycker jag att du skall byta läkare oavsett. Undrar nästan om vi har samma, haha! Skall själv byta, har noll förtroende för honom. Men ja, man kan skriva egenremiss också, men jag vet inte om de prioriterar det lika högt (någon annan som vet?) Jag hade med mig ett ifyllt test av den sort de själva använder, och hade det inte varit för det tror jag inte han hade remmitterat mig vidare, för han trodde själv inte att jag har adhd. Pucko..

http://bakomaten.blogspot.com/ http://fingerfardigheter.blogspot.com/

Anonym (Who am I?)

Äldre 21 Apr 12:41

#3753

Minifer skrev 2012-04-21 12:26:48 följande:

skumt, jag svarade på inlägget från mobilen innan, men det försvann visst. Jag gillar heller inte att stoppa i mig medicin i onödan. Men jag ser det som att jag tillför något kroppen själv saknar, som insulin typ (vilket jag också behöver ;)

Det finns en lång lista med biverkningar man kan få, men det verkar vara enormt individuellt. De biverkningar jag har är muntorrhet och att jag har svårt att äta när den verkar. Köra bil lär du dock bara göra bättre med medicin :) Man skall inte blanda medicin med alkohol. Man kan dricka något glas vin, men inte mer liksom. Inte alla svarar på medicinen, men det är god chans, ca 80% blir hjälpta. För mig gör det enorm skillnad! Man blir inte personlighetsförändrad eller så. Det "känns" liksom inte att man tar medicin, förutom att man märker de positiva skillnaderna på hur man funkar

Angående din läkare tycker jag att du skall byta läkare oavsett. Undrar nästan om vi har samma, haha! Skall själv byta, har noll förtroende för honom. Men ja, man kan skriva egenremiss också, men jag vet inte om de prioriterar det lika högt (någon annan som vet?) Jag hade med mig ett ifyllt test av den sort de själva använder, och hade det inte varit för det tror jag inte han hade remmitterat mig vidare, för han trodde själv inte att jag har adhd. Pucko..

Tack än en gång Minifer! Svaret var väl ungefär vad jag hoppades att det skulle vara. Jag har gått med dessa tankar om mina problem något år nu och börjar väl kanske närma mig att ta tag i det.

ADHD JOAKIM

Äldre 22 Apr 11:17

#3754

Till Anonym Orolig!
Jag känner igen allt du skriver :
"*Jag kan inte hålla i pengar!!!! Jag för över pengar till hans konto för mat och räkningar varje måndad, det jag har kvar ska jag ha till nöjjen men dom är redan slut....Jag får ångest varje månad.

* Jag påbörjar något men slutför det aldrig.

* Jag är alltid trött och kan sova hur länge som helst.

* Jag klarar inte av att någon annan säger åt mig vad jag ska göra, då gör jag det inte i ren protest fastän det drabbar mig själv.

* Jag började läsa till undersköterska, det 'är jättejobbigt!!! Jag förstår inget!! Alla tentor är jag sena med, vissa har jag inte ens börjat med ens när det ska vara inlämnat.

* Jag säger opassande saker vid fel tillfällen, jag pratar först och tänker sen.

* Hemma städar jag och håller på i timmar, men då blir sambon sur och säger att jag inte tagit vissa saker, då blir jag ledsen,

* Jag gör alltid allt samtidigt, som att jag ska plugga städar jag samtidigt, eller så kommer jag på att jag vill göra annat.

* Jag avskyr att ringa och fixa med viktiga saker som ex försäkringskassan för jag förstår inget av det dom säger. Kan ringa upp igen men har ändå inte fattat.

* Jag måste skriva ner alla viktiga tider, om jag ska boka tvättid så glömmer jag tiden när jag kommit in i lägenheten."

Och jag måste säga att jag fungerat precis på samma sätt!!!
Förhoppningsvis ska min nyinsatta medicin fungera mot just detta, och jag börjar faktiskt känna skillnad.
Det var länge sedan jag kände mig så lugn och harmonisk i huvudet *skrattar* och det är faktiskt helt underbart. Jag har fått medicinen Concerta och äter än så länge lägsta dosen (första veckan).
Jag hoppas du verkligen söker hjälp för detta och att du får hjälp med samtal och eventuell medicinering.
Börja med att prata med din vårdcentral, så kan dom remittera dig vidare!!!
Lycka till!!!

ADHD JOAKIM

Äldre 22 Apr 11:21

#3755

*Jag kan inte hålla i pengar!!!! Jag för över pengar till hans konto för mat och räkningar varje måndad, det jag har kvar ska jag ha till nöjjen men dom är redan slut....Jag får ångest varje månad.

* Jag påbörjar något men slutför det aldrig.

* Jag är alltid trött och kan sova hur länge som helst.

* Jag klarar inte av att någon annan säger åt mig vad jag ska göra, då gör jag det inte i ren protest fastän det drabbar mig själv.

* Jag började läsa till undersköterska, det 'är jättejobbigt!!! Jag förstår inget!! Alla tentor är jag sena med, vissa har jag inte ens börjat med ens när det ska vara inlämnat.

* Jag säger opassande saker vid fel tillfällen, jag pratar först och tänker sen.

* Hemma städar jag och håller på i timmar, men då blir sambon sur och säger att jag inte tagit vissa saker, då blir jag ledsen,

* Jag gör alltid allt samtidigt, som att jag ska plugga städar jag samtidigt, eller så kommer jag på att jag vill göra annat.

* Jag avskyr att ringa och fixa med viktiga saker som ex försäkringskassan för jag förstår inget av det dom säger. Kan ringa upp igen men har ändå inte fattat.

* Jag måste skriva ner alla viktiga tider, om jag ska boka tvättid så glömmer jag tiden när jag kommit in i lägenheten.

Svar till Anonym Orolig:
Och jag måste säga att jag fungerat precis på samma sätt!!!
Förhoppningsvis ska min nyinsatta medicin fungera mot just detta, och jag börjar faktiskt känna skillnad.
Det var länge sedan jag kände mig så lugn och harmonisk i huvudet *skrattar* och det är faktiskt helt underbart. Jag har fått medicinen Concerta och äter än så länge lägsta dosen (första veckan).
Jag hoppas du verkligen söker hjälp för detta och att du får hjälp med samtal och eventuell medicinering.
Börja med att prata med din vårdcentral, så kan dom remittera dig vidare!!!
Lycka till!!!

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL