ADD symptom hos vuxna

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-14 15:15:45 följande:div>Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu. 

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?" 

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.  
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion". 

Peace   div>

Visst, det finns säkert gradskillnader emellan hurdana problem vi som är här har, men   jag tvivlar ju inte på att någon här tar upp annat än sådant som av personen själv upplevs som jobbigt, som ett problem.
Oavsett om det är "pillande" eller annat.

Fortsätter att läsa o. förundras, aha-upplevelse är redan nämnt o. det är tråden även för mig.

Dunkla rum -  Välkommen o. vilken bra beskrivning, låter precis som en beskrivning av mig.

Vad härligt att höra att folk känner igen sig i det jag lever med och i varje dag, att jag inte är ensam är en ENORM tröst och styrka! 
Brevet till läkaren ligger nu i ett kuvert och tack vare min underbara fästmö kommer det skickas idag.
Jag är SÅ tacksam över denna tråd! Hoppas bli mycket klokare, försökte läsa från första början, men tålamod finns inte, så jag har hoppat fram och tillbaka. Ja, ni vet ju hur det är ;) 

Hejhej!

Jag är 19 år och har alltid tyckt att mitt beteende är "avvikande".
och undrar om ett liv med ADD möjligen kan se ut såhär?:

Jag hörde alltid lärarna berätta för mina föräldrar sedan lågstadiet att jag "drömde mig bort" på lektionerna, inte gjorde uppgifter, var okoncentrerad (ritade eller tänkte) tappade bort och blev okontrollerbar om jag var arg.

Nu som "vuxen" glömmer jag bort allt, har ingen koll, och har svårt att få något vettigt gjort.
På varje möte eller träff med flera människor gör jag absolut ingenting, jag kan försvinna, tänka, kludda.
Jag vill inte, men jag orkar inte anstränga mig.
Det känns verkligen som en blockad i mitt huvud snarare än att jag skulle vara lat.

Jag har tappat bort otaliga pennor och nycklar i mitt liv, jag kan inte heller sköta relationer särskillt bra (särskillt nu när jag är deprimerad) jag failar att hålla rent hemma om jag inte är väldigt strikt mot mig själv. Jag kan inte hålla rutiner, jag klarar inte av att borsta tänderna varje dag - Jag måste tvinga mig själv att göra det och när jag gör det så håller det max i 1 vecka,
Det här gör även mitt barn lidande.

Jag vill, men har "blockaden".
Jag är även deprimerad och får ångestkänslor vid arbete (Har alltid haft, även på praktik i mellanstadiet)
Och kan inte jobba. Jag väntar i kö för samtalskontakt på ungdomspsyk. Och jag tror det är något fel på mig, det verkar ju som att alla inte kämpar för att klara av vardagen på ett "normalt" sätt?

Jag skulle vara jätte tacksam om någon skulle vilja säga sin åsikt!

Det är ett inslag om en tjej som rycker loss sina hårstrån på TLC just nu om någon mer har den kanalen o. är intresserad.

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-14 15:15:45 följande:div>Var detta till mig? Jag utgår ifrån det.

Du har inte sårat mig och nej, jag tror inte att du är det minsta dum. Antingen missförstår vi varandra, har olika sätt att se det på eller så förstår vi helt enkelt inte varandra.

En liten förklaring till varför jag reagerar så starkt är för att jag är lite av en rättvisefascist. Jag (över)reagerar direkt när jag tycker mig se orättvisa, när någon är nedlåtande (så som jag tolkar det) mot någon annan eller när någon försöker sätta sig över mig eller andra. Det finns förklaringar till varför jag är så imot detta men det tänker jag inte ta upp här och nu. 

Jag tolkade det som att du och Anonym (fått diagnos) ansåg att vissa här i tråden inte har eller har haft problem nog för att de skulle kunna klassas som ADHD eller ens symtom som kunde eller kan vara ADHD-relaterat. Någonting hände ju här i tråden efter att det här med dermotillomanin kom upp. Vi var några som skrev och berättade om vårt eget pillande sedan var du snabbt där och talade om hur irriterad det gjorde dig när människor trodde sig ha te.x dermotillomani när det egentligen "bara" handlar om lite vanligt pillande som alla sysslar med. Det inlägget reagerade jag på och sedan skrev du igen och förklarade dig och jag skrev igen och förklarade mig och det ordnade väl upp sig. Typ. Därefter skrev Anonym (fått diagnos) ett inlägg som återigen eldade upp mig. "Schargongen" i inlägget påminde om den i ditt (tyckte jag)... "Jag har minsann haft större problem än vad du har så det är mer synd om mig än om dig" ... eller "Ni har rena rama småproblemen jämfört med mig vad gör ni här egentligen?" 

Jag kan faktiskt inte förklara det så mycket bättre än så här.  
Jag kan inte styra det jag reagera över, känner jag. Sedan kanske jag inte hade behövt skriva något här när jag var mitt uppe i min "reaktion". 

Peace   div>Jag ska försöka förklara hur jag menade, och hoppas att vi förstår varandra.

Jag menar inte att någons problem är mindre än andras. Angående det där med skolan så är det bara utvärderingar av olika studier jag läst, och även egna slutsatser. Jag har aldrig sagt att man måste vara sputnarkoman som hoppade av skolan i ettan och har dragit på sig 25 olika diagnoser, det enda jag sagt är att det är svårt att ha en normal skolgång, enligt normen, när man har en bokstavsdiagnos. Jag har aldrig sagt att det är omöjligt, men att det är svårare.
Jag har inte heller sagt att människor som känt igen sig i beskrivningen av dermatillomani inte lider av detta. Men utifrån det som skrevs ville jag bara backa bandet en aning och förklara att det är ett svårt handikappande tillstånd och att det är vanligt med pillande bland addare utan att det för den sakens skull är någonting som går att diagnosera som tvångssyndrom. Men det kan givetvis vara väldigt jobbigt ändå.
Jag tror absolut inte att någon här "lider" varken mer eller mindre än vad jag gör. Det går inte att mäta och ställa problem mot varandra. Saker och ting påverkar människor olika, och det tänker jag inte ens ge mig på att förklara mer än så.

Precis som du inte kan styra över hur du reagerar har jag också svårt. Jag saknar dessutom förmåga att linda in saker, vilket jag sagt tidigare, vilket gör att det jag säger låter hårdare än det jag menar. Jag jobbar på det. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif" width="15" height="15" loading="lazy"><div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">Anonym (19) skrev 2010-12-14 20:40:26 följande:div>Hejhej!

Jag är 19 år och har alltid tyckt att mitt beteende är "avvikande".
och undrar om ett liv med ADD möjligen kan se ut såhär?:

Jag hörde alltid lärarna berätta för mina föräldrar sedan lågstadiet att jag "drömde mig bort" på lektionerna, inte gjorde uppgifter, var okoncentrerad (ritade eller tänkte) tappade bort och blev okontrollerbar om jag var arg.

Nu som "vuxen" glömmer jag bort allt, har ingen koll, och har svårt att få något vettigt gjort.
På varje möte eller träff med flera människor gör jag absolut ingenting, jag kan försvinna, tänka, kludda.
Jag vill inte, men jag orkar inte anstränga mig.
Det känns verkligen som en blockad i mitt huvud snarare än att jag skulle vara lat.

Jag har tappat bort otaliga pennor och nycklar i mitt liv, jag kan inte heller sköta relationer särskillt bra (särskillt nu när jag är deprimerad) jag failar att hålla rent hemma om jag inte är väldigt strikt mot mig själv. Jag kan inte hålla rutiner, jag klarar inte av att borsta tänderna varje dag - Jag måste tvinga mig själv att göra det och när jag gör det så håller det max i 1 vecka,
Det här gör även mitt barn lidande.

Jag vill, men har "blockaden".
Jag är även deprimerad och får ångestkänslor vid arbete (Har alltid haft, även på praktik i mellanstadiet)
Och kan inte jobba. Jag väntar i kö för samtalskontakt på ungdomspsyk. Och jag tror det är något fel på mig, det verkar ju som att alla inte kämpar för att klara av vardagen på ett "normalt" sätt?

Jag skulle vara jätte tacksam om någon skulle vilja säga sin åsikt!div>Hej, kul att inte vara yngst längre. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif" width="15" height="15" loading="lazy">
Det låter absolut som om du har det väldigt jobbigt. Skönt att du står i kö iallafall, även om det inte är kul med själva köandet, men att någonting är på väg att hända. Ta upp dina misstankar där och se vad dom säger!<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

<div class="quote"><div class="quote-nick">TjockKatt skrev 2010-12-15 08:31:16 följande:div>Jag ska försöka förklara hur jag menade, och hoppas att vi förstår varandra.

Jag menar inte att någons problem är mindre än andras. Angående det där med skolan så är det bara utvärderingar av olika studier jag läst, och även egna slutsatser. Jag har aldrig sagt att man måste vara sputnarkoman som hoppade av skolan i ettan och har dragit på sig 25 olika diagnoser, det enda jag sagt är att det är svårt att ha en normal skolgång, enligt normen, när man har en bokstavsdiagnos. Jag har aldrig sagt att det är omöjligt, men att det är svårare.
Jag har inte heller sagt att människor som känt igen sig i beskrivningen av dermatillomani inte lider av detta. Men utifrån det som skrevs ville jag bara backa bandet en aning och förklara att det är ett svårt handikappande tillstånd och att det är vanligt med pillande bland addare utan att det för den sakens skull är någonting som går att diagnosera som tvångssyndrom. Men det kan givetvis vara väldigt jobbigt ändå.
Jag tror absolut inte att någon här "lider" varken mer eller mindre än vad jag gör. Det går inte att mäta och ställa problem mot varandra. Saker och ting påverkar människor olika, och det tänker jag inte ens ge mig på att förklara mer än så.

Precis som du inte kan styra över hur du reagerar har jag också svårt. Jag saknar dessutom förmåga att linda in saker, vilket jag sagt tidigare, vilket gör att det jag säger låter hårdare än det jag menar. Jag jobbar på det. dth="15" height="15">div>Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela.
Det är ju på något sätt lite tragikomiskt med missförstånd och feltolkningar i just den här tråden.

Jag kan faktiskt inte redogöra för vad exakt det var jag gick igång på. Jag gör sådär ganska ofta har jag märkt, går igång på något, men sedan när jag landat eller när lugnet lagt sig igen kan jag inte ens redogöra för vad det var som triggat mig. Samma sak med roliga historier, intressanta samtal eller vad det nu är jag ska återberätta. Det går inte för då har jag glömt alla viktiga detaljer så den jag återberätta allt för förstår ingenting och jag står där som ett dumt fån. Jag vet inte hur många ggr jag sagt: Äh, det var roligare än det låter som. 
För när jag fick det berättat för mig var det roligt men när jag själv ska berätta blir det bara pannkaka av allt. 

Tack för ditt svar i alla fall. Men jag lämnar den diskussionen nu. Dels för att jag helt enkelt inte orkar "tjafsa" mer. Just nu, sedan igår, är jag inne i en sån där låg period igen, där jag inte har någon som helst energi, känner mig nedstämd och allmänt less.  

<div class="quote"><div class="quote-nick">strulmaja skrev 2010-12-15 10:01:19 följande:div>Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt det hela.
Det är ju på något sätt lite tragikomiskt med missförstånd och feltolkningar i just den här tråden.

Jag kan faktiskt inte redogöra för vad exakt det var jag gick igång på. Jag gör sådär ganska ofta har jag märkt, går igång på något, men sedan när jag landat eller när lugnet lagt sig igen kan jag inte ens redogöra för vad det var som triggat mig. Samma sak med roliga historier, intressanta samtal eller vad det nu är jag ska återberätta. Det går inte för då har jag glömt alla viktiga detaljer så den jag återberätta allt för förstår ingenting och jag står där som ett dumt fån. Jag vet inte hur många ggr jag sagt: Äh, det var roligare än det låter som. 
För när jag fick det berättat för mig var det roligt men när jag själv ska berätta blir det bara pannkaka av allt. 

Tack för ditt svar i alla fall. Men jag lämnar den diskussionen nu. Dels för att jag helt enkelt inte orkar "tjafsa" mer. Just nu, sedan igår, är jag inne i en sån där låg period igen, där jag inte har någon som helst energi, känner mig nedstämd och allmänt less.  div>Jag känner likadant.

Haha, men det är lite samma här. Du märker ju själv. Först eldar jag upp mig som sjutton, sen missförstår folk och sen kan jag inte förklara det så att folk begriper. dles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif" width="15" height="15" loading="lazy"> Man kanske borde lära sig att tänka innan man talar/skriver. Det där med att återge är svårt, likadant om man tänker på något roligt. Man kan skratta läppen av sig, och sedan när man ska förklara ser alla ut som frågetecken. Det blir aldrig som man tänkt sig när man väl framför det.

Ja, jag tycker vi lämnar det. Jag hoppas iallafall att du förstår att det inte var illa ment. Jag är inte så pigg jag heller, kan inte ens ta mig till skolan och det är avslutning i morgon. Kul att sumpa hela sista veckan, det skulle beslutas om julbord och grejer och jag vet inte ens om jag blev medräknad. Ingen som kontaktar mig ändå. Skiter i allt. En dag kvar.
Hoppas du mår bättre snart. Har du någon hjälp när du mår såhär?<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>

Igår fick jag äntligen tag i min journal från min utredning. Rätt jobbigt att läsa, speciellt när man inser hur missförstådd man var av utredaren. Han har verkligen tolkat mig helt fel och skrivit saker som inte stämmer alls. Diagnosen jag har är helt klart rätt, ett av testerna är gränsvärdet för diagnos 36 . Jag fick femtio poäng. Men resten? Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så feltolkat, och det gör mig riktigt less. Han förklarade ett par problem med de diagnoser jag fick (4 st, även om två troligtvis är felaktiga då en går in i diagnosen jag misstänker, och den andra saknar totalt stöd då jag inte fått genomgå en hjärnröntgen), men han har ju totalt missat grundproblematiken.

Jag känner mig helt tom, så mycket hjälp jag hade behövt och varit berättigad vid en korrekt diagnosering, och som jag nu fått överleva utan så gott det går, vilket gjort att jag förstört och misslyckas med så mycket i mitt liv.

Idag ska jag till hjärnskynklis och diskutera det hela med henne. Jag hoppas verkligen att hon är iallafall någolunda påläst i det här och kan hjälpa mig förstå det hela.

<div id="forummessagefooter">http://tjockkatt.webblogg.sediv>