• Anonym (ADD?)

    ADD symptom hos vuxna

    Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
    Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
    Viktig information om listan:

    Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

    Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
    Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
    Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

    En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
    Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

    Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

    ~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

    ~ Behov av rutiner och struktur men ...

    ~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

    ~ Låg mental uthållighet

    ~ Lättdistraherad

    ~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

    ~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

    ~ Bristande motivation och därför

    ~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

    ~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

    ~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

    ~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

    ~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

    ~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

    ~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

    ~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

    ~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

    ~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

    ~ Benägen att göra saker i fel följd

    ~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

    ~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

    ~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
    Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

    ~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

    ~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

    ~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

    ~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

    ~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

    ~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

    ~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

    ~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

    ~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

    ~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

    ~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

    ~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

    ~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

    ~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

    ~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

    Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

    Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

    Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

    Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

    Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
    Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!
  • Svar på tråden ADD symptom hos vuxna
  • strulmaja
    Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-29 22:08:00 följande:
    Himla bra lista i början av tråden föresten. Tänkte bara på en sak som jag själv nosat upp, och som var lite svårt att hitta. Har tidvis grymma sömnproblem som till stor del beror på ångesten med att livet skiter sig, ja mest jobb och sån't som ju bara måste funka. Känner att jag måste få saker gjorda, men lyckas inte med något. Blir alldeles för stressad ångestladdad och rastlös för att kunna sova. Vet att jag kan ta en Zolpidem, och att det ofta funkar väldigt bra. Problemet är bara att jag har svårt att förmå mig själv att ta det där hemska lilla pillret. För då somnar jag ju förmodligen någotsånär normalt. Men om jag somnar får jag inget gjort..... och jag måste ju få något gjort.
    ..... hoppsan, gled visst iväg lite på ett sidospår. Allmänt om sömnproblem. Men ibland har jag haft förbaskat svårt med sömnen även utan ångesten. Det kryper i benen, och det rycker som glesa spassmer var 5 till 15:e sekund. Ryck som är omöjliga att undertrycka. Har så småningom fattat att det är RLS. Restless Legg Syndrome. Döm om min förvåning när jag hittade en seriös studie som visade att bland pat med diagnostiserad RLS är ADD/ADHD långt vanligare än i kontrollgruppen. Ett extremt starkt samband. Tänkte bara jag kanske kunde tillföra någon ny info  
    Minst en av oss som skrivit här i tråden lider av RLS och hon nämnde då sambandet mellan RLS och ADHD. Mycket intressant!
  • strulmaja
    Anonym (ADD) skrev 2010-12-29 03:25:27 följande:
    Jag har nog inte så mycket järn i elden i huvudet, men om jag ska äta då däremot, så måste jag sitta framför tv/datorn, annars får jag inte ner någonting.

    Beklagar att du får sånna dagar och naturligtvis hjälper inte medicinen mot det. Är din sambo förstående annars ? Det blir ju inte bättre av att han slänger blickar och frågar dig om medicinen.
    Min sambo är förstående, eller tolerant är nog ett bättre ord. Men han är ju inte mer än människa han heller. Ibland blir det för mycket. Han är också mer trött vissa dagar än andra men hans behov ges inte lika mycket plats som mina. Så har det alltid varit. När jag är trött och behöver vila har jag tagit mig den vilan. Det är inte lika självklart för honom att göra så, eftersom han är själva stöttepelaren i familjen och vissa dagar klarar jag mig helt enkelt inte utan honom.
  • strulmaja
    Anonym (ADD?) skrev 2010-12-29 21:14:04 följande:
    Men så gör jag också! Jag vill alltid ha minst en fot och/eller underben på stolen! Gärna bägge. Jag har funderat om det är för att jag har korta ben..altså att jag inte rikigt når ner till golvet på ett bekvämt sätt. Men det kanske kan bero på något annat? 
    Jag sitter nästan alltid på högra foten, foten under vänstra låret Glad Som (oj) var inne på värmer det så skönt men så är det bekvämt också.
  • strulmaja
    PINK666 skrev 2010-12-29 17:11:52 följande:
    Jag vet inte vad som är värst med att ha fått en diagnos. Mest är det att min omgivning inte vill ta in ordet funktionshinder!! de tror inte jag har de problem som jag säger, vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå. Jag har slutat prata om hur jag mår. Den enda som verkligen förstår är min man som lever med mig varje dag, som ser mina bekymmer. Förutom ADD lider jag oxå av deppressiv personlighetstörning så därför är jag ofta deppig. 

    Mina största funderingar är hur mitt liv kommer se ut från och med nu?? jobbar ni alla? pluggar? sjukskrivna? 
    Min mamma brukade slänga ur sig att "Du har nog sån där damp" förr om åren (hon och jag bråkade nästan konstant). Men nu, då jag förhoppningsvis ska utredas är hon plötsligt skeptisk. När jag berättade för henne om några av mina "handikapp" sa hon: Men sån är ju jag också, det är inget fel på det. Nä, om man inte lider av det så behöver det inte ses som något fel men jag lider, för att inte nämna hur mycket jag lidit under min uppväxt, i tonåren och ja, jag lider fortfarande även om jag inte känner mig hälften så vilsen som jag gjort tidigare. 

    Förutom mamma är det väl en 4-5 personer till som vet om detta. Ingen av dom har ifrågasatt varför jag vill utredas. Sambon och två av mina närmaste vänner höjde inte ens på ögonbrynen. Reaktionen var mer av lättnad från dom, som om dom misstänkt detta länge men inte velat påpeka det och kände lättnad nu när jag äntligen kommit underfund med det själv. Visst, sambon har påpekat, kommit med små skämtsamma antydningar om ADHD tidigare men det är inget jag tagit på allvar. Jag har redan gjort resan inom psyk, fått några diagnoser tilldelade mig så jag tänkte väl att det var det som var min lott, that´s it. 

    Men när jag tänker tillbaka nu, så kanske det inte var en tillfällighet att jag fick jobb som personlig assistent åt ett ADHD-barn och ÄLSKADE det. Det här barnet och jag "klickade" på ett nästan magiskt sätt. Utan att jag förstod varför, utan någon som helst kunskap eller erfarenhet på området förstod jag det här barnet, kunde förutsäga när utbrotten skulle komma, hade en förmåga att lugna och trösta på ett sätt som ingen, inte ens barnets föräldrar, klarade. Och jag kände att min omtanke och kärlek till det här barnet var ömsesidig. Det var inte många som såg det men den ungen hade ett hjärta av guld, var väldigt varm och omtänksam. 
    Jag ville egentligen jobba med annat men jag var fast med dessa barn och ungdomar. Jag kände mig väldigt hemma där, med dom, och nu förstår jag varför.
  • strulmaja
    strulmaja skrev 2010-12-29 22:59:41 följande:
    Min mamma brukade slänga ur sig att "Du har nog sån där damp" förr om åren (hon och jag bråkade nästan konstant). Men nu, då jag förhoppningsvis ska utredas är hon plötsligt skeptisk. När jag berättade för henne om några av mina "handikapp" sa hon: Men sån är ju jag också, det är inget fel på det. Nä, om man inte lider av det så behöver det inte ses som något fel men jag lider, för att inte nämna hur mycket jag lidit under min uppväxt, i tonåren och ja, jag lider fortfarande även om jag inte känner mig hälften så vilsen som jag gjort tidigare. 

    Förutom mamma är det väl en 4-5 personer till som vet om detta. Ingen av dom har ifrågasatt varför jag vill utredas. Sambon och två av mina närmaste vänner höjde inte ens på ögonbrynen. Reaktionen var mer av lättnad från dom, som om dom misstänkt detta länge men inte velat påpeka det och kände lättnad nu när jag äntligen kommit underfund med det själv. Visst, sambon har påpekat, kommit med små skämtsamma antydningar om ADHD tidigare men det är inget jag tagit på allvar. Jag har redan gjort resan inom psyk, fått några diagnoser tilldelade mig så jag tänkte väl att det var det som var min lott, that´s it. 

    Men när jag tänker tillbaka nu, så kanske det inte var en tillfällighet att jag fick jobb som personlig assistent åt ett ADHD-barn och ÄLSKADE det. Det här barnet och jag "klickade" på ett nästan magiskt sätt. Utan att jag förstod varför, utan någon som helst kunskap eller erfarenhet på området förstod jag det här barnet, kunde förutsäga när utbrotten skulle komma, hade en förmåga att lugna och trösta på ett sätt som ingen, inte ens barnets föräldrar, klarade. Och jag kände att min omtanke och kärlek till det här barnet var ömsesidig. Det var inte många som såg det men den ungen hade ett hjärta av guld, var väldigt varm och omtänksam. 
    Jag ville egentligen jobba med annat men jag var fast med dessa barn och ungdomar. Jag kände mig väldigt hemma där, med dom, och nu förstår jag varför.
    Oh ny insikt: Det kanske var den organiserade och strukturerade miljön ihop med "likasinnade" jag trivdes i? Förvånad
  • TjockKatt
    PINK666 skrev 2010-12-29 17:11:52 följande:
    Jag vet inte vad som är värst med att ha fått en diagnos. Mest är det att min omgivning inte vill ta in ordet funktionshinder!! de tror inte jag har de problem som jag säger, vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå. Jag har slutat prata om hur jag mår. Den enda som verkligen förstår är min man som lever med mig varje dag, som ser mina bekymmer. Förutom ADD lider jag oxå av deppressiv personlighetstörning så därför är jag ofta deppig. 

    Mina största funderingar är hur mitt liv kommer se ut från och med nu?? jobbar ni alla? pluggar? sjukskrivna? 
    Ditt liv kommer väl se ut som det gjort hittills? Ingenting ändras för att det står lite siffror och namn på ett papper. Nu vet jag iof inte hur gammal du är, om du är rätt ung så förstår jag ju att du undrar. Men det kommer gå bra för dig, tror jag. Jag har också en depression-diagnos, dock inte personlighetsstörning, och det är jobbigt men det går att leva med det också.
  • TjockKatt

    Jag har bara slöläst de senaste inläggen nu, jag har varit borta över dagen. Men jag känner igen det mesta jag läst, det där med att man måse göra någonting samtidigt helatiden. Jag sitter alltid i soffan vid datorn och äter, samtidigt som jag tittar på tv. Dock kan jag inte tex skriva på msn samtidigt utan måste ha en intressant tråd eller text att läsa undertiden. Jag sitter aldrig "som man ska". Min mamma klagade alltid på det. Det står tom i min journal. "-Namn- sitter ofta med benen under sig, eller med knäna på bordskanten" Haha!


  • Anonym (ADD)
    Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-29 21:39:32 följande:

    Hej ADD. Tråkigt att höra att du inte har "någon" som stöttar. Kanske kan vara en tröst att det nog inte är särskilt många som har någon som verkligen förstår, av den enkla anledningen att det är en förbaskat svår diagnos att förstå. Det är ju liksom inget som blöder och behöver ett plåster, eller något trasigt som en liten operation kan fixa. Och ser jag på mig själv behövde jag decenier för att fatta, och så småningom få diagnos. Man får försöka ha lite överseende med att människor runt omkring en inte är så j---a perfekta de heller. För att förstå dessa diagnoser behövs väldigt bra empati, tålamod, fantasi, ett öppet sinne och kunskap. Klarar det inte att förstå, så är det för att de är långt ifrån perfekta själva. Bara för att andra dömer dig betyder det inte att du är sämre! Bara att de är midre tolleranta än vad du är.
    Dessutom har det flesta av oss fått höra om våra tillkortakommanden en stor del av våra liv. Men ärligt talat så får nog alla människor det. Det jobbigaste är nog när man inte är nöjd med sig själv eller sitt liv. Det tycker jag mig vara det största problemet efter allt jag läst. För som människor är vi ju trotts allt också väldigt uppskattade i många sammanhang pga våra goda egenskaper. Sprudlande energi, engagemang, kreativitet, problemlösningsförmåga, för att vi är ohämmade osv. Fast ofta är vi så upptagna av självkritik att vi inte märker uppskattningen vi får.


    Så underbar du är tack min anonyma vän, jag tror betsämt att jag har flera "vänner" här i tråden än vad jag någonsin haft i verkligheten, mådde faktiskt bättre av att ha läst ditt inlägg och det enda jag kan svara dig är att du troligtvis har helt rätt, KRAM !!.
    TjockKatt skrev 2010-12-30 01:35:33 följande:
    Jag har bara slöläst de senaste inläggen nu, jag har varit borta över dagen. Men jag känner igen det mesta jag läst, det där med att man måse göra någonting samtidigt helatiden. Jag sitter alltid i soffan vid datorn och äter, samtidigt som jag tittar på tv. Dock kan jag inte tex skriva på msn samtidigt utan måste ha en intressant tråd eller text att läsa undertiden. Jag sitter aldrig "som man ska". Min mamma klagade alltid på det. Det står tom i min journal. "-Namn- sitter ofta med benen under sig, eller med knäna på bordskanten" Haha!
    Ha ha ha, det gör jag oxå ALLTID och det slår aldrig fel, fick ofta höra att jag kommer bli dvärg vid vuxen ålder för att jag hela tiden satt så som liten. Det påstods att benen skulle sluta växa.
  • Anonym

    Jag täcker in nästan alla symptom i TS och jag har inte ADD.
    Blir det inte lätt en ursäkt för att slippa anstränga sig?

  • TjockKatt
    Anonym skrev 2010-12-30 02:34:28 följande:
    Jag täcker in nästan alla symptom i TS och jag har inte ADD.
    Blir det inte lätt en ursäkt för att slippa anstränga sig?
    Det står klart och tydligt att det är vad vi i tråden har gemensamt och listan innehåller inte nödvändigtvis några kriterier för diagnosen.
    Hur menar du nu undrar jag?
Svar på tråden ADD symptom hos vuxna