Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (hmm)

Äldre 31 Dec 08:36

#851

läser å läser alla era inlägg, ni är verkligen duktiga på att skriva och formulera er, jag är totalt värdelös på det, hinner aldrig få ner orden jag tänker därför skriver jag inte så mycket, men finns gärna med i gemenskapen lite så där utanför som vanligt

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 31 Dec 09:04

#852

Anonym (hmm) skrev 2010-12-31 08:36:23 följande:

läser å läser alla era inlägg, ni är verkligen duktiga på att skriva och formulera er, jag är totalt värdelös på det, hinner aldrig få ner orden jag tänker därför skriver jag inte så mycket, men finns gärna med i gemenskapen lite så där utanför som vanligt

Men kom med in i gemenskapen! Skriv och utryck dig på det sätt som passar dig! Det behöver ju inte vara fullständiga meningar

En klok person sa till mig en gång: "Skriv det du KAN skriva och inte det du VILL skriva". Det tankesättet har hjälpt mig mycket eftersom jag tidigare lätt fastnade på att texten inte blev som jag ville eller hade tänkt att den skulla vara..

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 31 Dec 09:27

#853

Jag uppskattar verkligen dina inläg (hmm), särskilt det där du skrev att du hälle tacochips i kaffekvarnen, det ju helt underbart skoj!

Har du föresten några problem med att sitta "fint" på stolen? Jag är fortfarande lite upprymd över att så oväntat ha hittat fler som sitter som jag.

Anonym (hmm)

Äldre 31 Dec 10:11

#854

hahaha tack, tänkvärda ord (ADD) Nja jag sitter helst på golvet, kanske inte när jag äter i köket, men sitter jag på stolen i köket trummar jag alltid med fingrarna, måste koncentrera mig på att svälja och trummandet gör samtidigt så att jag kan äta utan att tänka på det för mycket.
Sitter jag i soffan å äter sitter jag nästan alltid å gungar hehe kanske lättare att få i sig maten då? Har jag ungarna hemma så får vi inte plats i soffan å då är jag den första att sitta på golvet, sitter bäst där.
men jag tror att jag även har en släng av AS mitt i allt

Jag kan ju inte skriva hur som helst här för då är det ju ingen som skulle fatta ett smack

Ja tacochipsen ja....jösses vad tankspridd, påsarna hade inte ens samma färg.

Jag kan också få väldiga skratt anfall, typ om nån skriver/gör nått roligt, ungarna undrar vad jag skrattar åt å jag kan knappt prata, tårarna rinner och förklarar vad jag skrattar åt å dom står som frågetecken och undrar vad det va som var så roligt med det

Stod i tunnelbanan (ensam) och fick världens skrattanfall så folk glodde, var tvungen att gå av några stationer tidigare å ta nästa tåg

Anonym (Under utredning.)

Äldre 31 Dec 12:47

#855

Har inte varit inne på ett bra tag igen.. när jag ser att de skrivits så mkt så blir de för mkt o sen orkar jag bara inte läsa igenom

Men har läst igenom listan o den e ju sjukt bra.. kan säga att de mesta stämmer in på mig

TjockKatt

Äldre 31 Dec 13:10

#856

Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-30 21:17:10 följande:

Jag kan bara hålla med. Verkar som du har hunnit förkovra dig rejält i ditt nya specialintresse du också Jag brukar gå väldigt på på djupet i mina intressen, men inte som en Aspie kan göra.

En sak som jag tycker är intressant med det som du beskriver, altså problemet att hitta rätt diagnos för att den kan gömma sig bakom annat, eller skilja sig i sin karraktär mellan t ex pojkar och flickor, är hurvida man kan ha olika grad av diagnosen. Vet att det varit uppe tidigare, men själv har jag hittat väldigt lite fakta som ger en officiell version. I min diagnos skrev de visserligen i viss mån hur stor problemen var i olika moment, som t ex uppmärksamhet, impulskontroll, mm, men själva diagnosen graderades inte. Vissa av testerna kvantifierade (mätte i tal) problemen, t ex arbetsminne, impulskontroll på T.O.V.A testet samt ett av de andra datortesten. Men jag är fortfarande lite osäker på hur stora mina brister är på de olika områdena. Fast egentligen tror jag att jag kommit ganska lindrigt undan.... jag är en rätt positiv typ

Nåväl, poängen med det hela är att jag tror det kan skilja mycket från individ till annan i vilken grad man har sina brister. Vilken dopaminnivå man har, vilket arbetsminne man har osv. Vissa har det förskräckligt svårt, och då är det inte så svårt att ställa/få diagnosen. Andra tror jag har tillräckligt avvikande "hjärna" för att platsa för diagnos, men de är svårare att upptäcka och många går odiagnosticerade. Trotts att det klarar sig hyffsat i livet, eller hankar sig fram skulle även de förmodligen kunna få betydligt högre livskvalitet med kunskap och lite hjälp.

Vad tror ni? Kan det skilja väldigt mycket i vilken omfattning man har diagnosen, eller är det så att man antingen har det eller inte. Lite on/off ... och inte mycket därimellan?

Om du vill läsa om flickor och AS, så rekommenderar jag Svenny Kopps arbete. Det finns på nätet och hittas genom att goola.

Där står det lite om hur flickors problematik kan visa sig och hur det kan skilja sig mot pojkars. Men i allmänhet är det ofta så att flickor märks mindre, jag tror det har med könsroller och liknande att göra. Flickor får tidigt lära sig att dom ska hålla ordning på de stökiga pojkarna, medan killar ursäktas med "boys will be boys" tills dom blir för aggressiva, vilket tyvärr pojkar med problematik kan bli, kanske på grund av att deras beteende ursäktas ganska bra tills en viss gräns.

Du gjorde inget WAIS-III eller så? Någon typ av intelligenstest där man mäter förmågan inom olika områden, tex verbal förmåga och arbetsminne? Det är annars en ganska bra metod och där visar det sig ofta att det är någonting neuropsykiatrisk som är problemet på olika sätt. TOVA gjorde aldrig jag, vet inte när det testet kom, jag blev utredd 2006. Däremot gjorde jag andra tester där jag låg långt över gränsen för att sätta en diagnos, så det kanske inte behövdes.

Jag tror att det kan skilja på olika sätt, absolut. Men de flesta npf har gemensamma drag såsom ojämn begåvningsprofil och bristande arbetsminne, men mellan de olika diagnoserna skiljer det sig också. Aspies har svårt att se helheter och tenderar att snöa in sig på detaljer, tex. Det skiljer även mellan "graderna", så personer med svårare autism, i kombination med lägre begåvning (även om det är lindrigt, strax under 70, eller tom strax över), kan ha svårt med det verbala såsom att skilja på pronomen och skapa längre, vettiga meningar. Det gör att de personerna presterar lågt på de språkliga testerna, även om dom samtidigt kan memorera hela böcker, låttexter på andra språk och liknande. Det är svårt att mäta av olika förmågor egentligen, eftersom alla är så olika. Ganska djupt ämne, och svårt att förklara, speciellt nu när jag egentligen borde färga hår och slita mig från datorn för att fira nyår.

Men jag tycker sånt här är grymt intressant, igår tillbringade jag hela kvällen med att läsa både Hans Asperger och Leo Kenners arbete om "autistisk psykopati i barndomen", vilket kanske säger en del om nivån på mitt intresse. Kul att du också är intresserad, det ger lite mer djup i hela ämnet och sånt behöver jag för att behålla intresset för tråden! (inte för att det på något sätt är tråkigt här, men jag gillar att fördjupa mig i orsaker och teorier inte "bara" symtom.

)

tjockkatt.webblogg.se

TjockKatt

Äldre 31 Dec 13:12

#857

Anonym (hmm) skrev 2010-12-31 10:11:14 följande:

Jag kan också få väldiga skratt anfall, typ om nån skriver/gör nått roligt, ungarna undrar vad jag skrattar åt å jag kan knappt prata, tårarna rinner och förklarar vad jag skrattar åt å dom står som frågetecken och undrar vad det va som var så roligt med det

Stod i tunnelbanan (ensam) och fick världens skrattanfall så folk glodde, var tvungen att gå av några stationer tidigare å ta nästa tåg

Jag kan också få såna där hysteriska skrattanfall över ingenting. Min sambo igår kallade den ena katten för Mufasa eftersom han är rödhårig och förtillfället lejonrakad, jag skrattade i säkert en kvart över hur roligt namnet Mufasa låter. Det är okej i hemmet, han vet hur jag är, men det är pinsamt ibland när det händer bland andra människor.

tjockkatt.webblogg.se

strulmaja

Äldre 31 Dec 13:55

#858

Shiiiiiiiit vad många inlägg! Kul! Jag har bara orkat skumläsa men vilken härlig stämning det är här i tråden, underbart att så många känner vänskap här, med tiden kanske det utvecklas till vänskap även irl, vem vet

Önskar er alla ett gott nytt år!
Ta hand om er!

strulmaja

Äldre 31 Dec 14:16

#859

Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-30 14:25:11 följande:

Strulmaja: Ok, jag har inte hunnit plöja hela tråden än så jag hade missat att RLS hade nämnts. Var mest euforisk över trådstartarens lista i början. En av de bästa jag sett, och ett fantastiskt initiativ. Tänkte att former av de vanligaste samsjukligheterna ev också skulle kunna platsa där. Lite som de symptom som är listade men under andra rubriken "som inte finns hos alla". Fast kanske änå en nu rubrik, eftersom det inte är symptom på ADD/ADHD/AS utan en relaterad åkomma. Problemet med sådan samsjuklighet är att sjukvården älskar att leta efter ETT problem. Har man hittat det så är allting klappat och klart....... inte. T ex ger RLS sömnproblem som i sin tur ger dålig koncentration och gör att man inte fungerar normalt. Då tar man det lätt som hela förklaringen och glömmer att åtgärda det som är ännu viktigare och det finns en bakomliggande ADD som hos mig.
Nu är ju som tur var många specialistenheter inom psykiatrin så duktiga numer att de ser sånt. Men det finns ju fortfarande många som råkat ut för mindre duktiga specialister. Och i primärvården är sådana feldiagnoser mer regel än undantag tyvärr... tror jag. Jag tror de allra flesta som diagnosticeras först har fått gå ett antal vändor till vårdcentralen för att komma hem med depression, GAD, utbrändhet, RLS, dyngsrytmfel som åtgärdas med melatonin mm, innan de så småningom får sin ADHD diagnos.

Anonym ADD: Kul att mitt inlägg hade lite possitiv effekt. Och klart att jag har rätt . Vi ADD/ADHDare har ju alltid rätt Skämt å sido, så har jag blivit förundrad över hur empatiska och trevliga de flesta ADD/ADHDare är. Vet inte om det finns vetenskapliga belägg för att det är så. Själv är jag chockad över hur stor skilnaden är mot neurotypiska människor vilka jag ofta upplever som väldigt emotionellt frånkopplade/känslokalla. Visst kan vi vara jobbiga, men vi bryr oss. Tycker det känns så hmmmm..... "helande" (i brist på bättre ord), att ta del av den goda stämningen här.

Hej och välkommen förresten!

Min allmänna uppfattning är att hela psykiatribaletten behöver en uppdatering. Inte bara när det gäller ADHD/ADD, utan allt. Läkaren jag fick träffa (han satt visserligen på vårdcentralen) menade att jag med stor sannolikhet INTE har ADHD (ADD hade han inte ens hört talas om) därför jag var för lugn och saklig. De ADHD-människor han träffat innan hade alla varit väldigt hyper, skruvat på sig, plockat med saker osv. Men mycket tack vare den här tråden och den kunskap jag kunnat hämta härifrån stod jag på mig och sa att jag ändå vill träffa någon för en ev vidare utredning och läkaren sa javisst, om du tror att det kan hjälpa dig så ska du få det.

Jag ser ett stort problem i hur läkaren ändå bemötte mig. Långt ifrån alla har en sådan här tråd där de kunnat hämta kunskap om ADHD/ADD, långt ifrån alla vågar stå på sig. Man tänker kanske: Vad vet jag? Det är han/hon som är läkaren. Långt ifrån alla har någon som kan stötta och hjälpa och det gör mig så jävla ont att tänka på hur många odiagnosticerade människor som går runt där ute och lider helt i onödan. Människor som kanske hade haft en mycket bättre och ett mer värdigt liv om de fått en diagnos och därefter den hjälp som behövts.
Hela den här vårdkarusellen är bristfällig och jag undrar när man ska börja inse det och göra något åt det? Jag har inga problem med att vända mig till vårdcentralen för att kön till öppenpsyk är för lång men då vill jag förfan också bli bemött på ett professionellt sätt, inte få min oro bortviftad utan bli tagen på allvar. Det ska inte spela någon roll vilken vårdgivare jag går till, vem jag är eller hur mycket pengar jag har.

Sen förstår jag att det är ett problem med alla hypokondriker som kommer med sina 10 m långa listor över symtom på diverse sjukdomar, som tar plats, tid och kostar pengar. Å andra sidan, de förtjänar ju lik förbannat att också tas på allvar och behandlas dom med. Det är svårt, riktigt svårt.
Och nu har jag helt tappat tråden

TjockKatt

Äldre 31 Dec 15:09

#860

strulmaja skrev 2010-12-31 14:16:45 följande:

Hej och välkommen förresten!

Min allmänna uppfattning är att hela psykiatribaletten behöver en uppdatering. Inte bara när det gäller ADHD/ADD, utan allt. Läkaren jag fick träffa (han satt visserligen på vårdcentralen) menade att jag med stor sannolikhet INTE har ADHD (ADD hade han inte ens hört talas om) därför jag var för lugn och saklig. De ADHD-människor han träffat innan hade alla varit väldigt hyper, skruvat på sig, plockat med saker osv. Men mycket tack vare den här tråden och den kunskap jag kunnat hämta härifrån stod jag på mig och sa att jag ändå vill träffa någon för en ev vidare utredning och läkaren sa javisst, om du tror att det kan hjälpa dig så ska du få det.

Jag ser ett stort problem i hur läkaren ändå bemötte mig. Långt ifrån alla har en sådan här tråd där de kunnat hämta kunskap om ADHD/ADD, långt ifrån alla vågar stå på sig. Man tänker kanske: Vad vet jag? Det är han/hon som är läkaren. Långt ifrån alla har någon som kan stötta och hjälpa och det gör mig så jävla ont att tänka på hur många odiagnosticerade människor som går runt där ute och lider helt i onödan. Människor som kanske hade haft en mycket bättre och ett mer värdigt liv om de fått en diagnos och därefter den hjälp som behövts.
Hela den här vårdkarusellen är bristfällig och jag undrar när man ska börja inse det och göra något åt det? Jag har inga problem med att vända mig till vårdcentralen för att kön till öppenpsyk är för lång men då vill jag förfan också bli bemött på ett professionellt sätt, inte få min oro bortviftad utan bli tagen på allvar. Det ska inte spela någon roll vilken vårdgivare jag går till, vem jag är eller hur mycket pengar jag har.

Sen förstår jag att det är ett problem med alla hypokondriker som kommer med sina 10 m långa listor över symtom på diverse sjukdomar, som tar plats, tid och kostar pengar. Å andra sidan, de förtjänar ju lik förbannat att också tas på allvar och behandlas dom med. Det är svårt, riktigt svårt.
Och nu har jag helt tappat tråden

Skönt att hen iaf gick med på att låta dig träffa en med kunskap! Han verkade ju inte riktigt inriktad på neuropsykiatri.
Grejen med psykiatri, precis som övriga vården, är att det saknas tid, resurser och personal. De som finns är säkert kunniga men hinner inte engagera sig och analysera patienterna på det sätt som man skulle behöva för att uppnå bra resultat. Det är för många patienter per psykolog/psykiatriker, tiden finns helt enkelt inte. Psykiatrin tror jag får lida mer än övriga vården, speciellt nu sen LSS kom till och de utvecklingsstörda fått det bättre. Pengarna går dit i större utsträckning än tidigare, vilket är jättebra för de som behöver hjälpen, men tråkigt för oss som behöver en annan sort. Det är "psykfallen" och "de senila gamlingarna" som får de minsta resurserna. Barnpsykiatrin är kanske snäppet bättre, och det är väl tur iallafall. Alltid något. Jag tycker att det behövs en klar förbättring på det planet, vi betalar ju faktiskt bland de högsta skatterna i världen, ska vi då inte få hjälp när vi mår dåligt annat än fysiskt (knappt ens då)? Hemskt egentligen, trodde det här var en välfärdsstat... privat har man ju inte heller råd med eftersom man betalar typ hälften av sina tillgångar i skatt som går till... ja vad?

tjockkatt.webblogg.se

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL