Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (fått diagnos)

Äldre 29 Dec 11:03

#811

strulmaja skrev 2010-12-29 03:01:19 följande:

Jag upptäckt ett par rastlöshetssymtom hos mig själv som jag undrar om det är fler som "lider" av.
Bl.a när jag äter så kan jag inte sitta rakt upp och ner och bara äta. Om jag inte har middagssällskap så att jag kan samtala mig igenom det tråkiga (som jag tycker det är att äta), måste jag äta framför tvn, vid datorn eller läsa en tidning samtidigt.

När jag går på toa kan jag inte bara sitta. Nr 1 eller 2 spelar ingen roll. Då ska det bytas toarulle, slänga den gamla, plocka upp något skräp samtidigt som jag sitter på toan. Att kissa tar vad? en 5-10 sek, men det spelar ingen roll, jag MÅSTE göra något annat under tiden.

När jag borstar tänderna kan jag samtidigt ta fram en pincett och plocka ögonbrynen. Det blir inte bra men eftersom jag finner det så tråkigt att bara stå där och borsta tänderna måste jag göra något annat. Ibland springer jag runt i huset och plockstädar lite under tiden som jag borstar tänderna.

Och precis när jag satt mig till bords, när jag sätter mig på toaletten eller när jag börjar borsta tänderna drar min hjärna igång, söker och scannar efter något i närheten, något mer att göra för att döva tristessen. Tankarna far runt i 180, "måste göra något, måste hitta något NU, tråkigt, tråkigt"

Och igår när jag skulle gå gå och lägga mig kom jag på att jag inte har någon intressant bok att läsa längre. Jag läser annars flera böcker parallelt med varandra men nu är alltså alla utlästa. Jag fick nästan som panik. Det är en omöjlighet för mig att bara krypa i säng och göra ingenting. Jag måste läsa eller se på film innan, något som dövar hjärnan ordentligt, så att jag sedan somnar av ren utmattning. Datorn hade jag precis stängt av och orkade inte starta den igen så det slutade med att jag låg i sängen och knappade på min mobil i drygt två timmar och tydligen hade det väckt och stört sambon men han hade inte bemödat sig med att säga något i natt, han vet ju dessutom om mina problem.

Så det här med simultankapaciteten, att inte kunna göra flera saker samtidigt... jag ser inte skillnaden riktigt. Jag MÅSTE göra flera saker samtidigt, kan inte göra en sak i taget lugnt och metodiskt. Är det simultankapacitet? För å andra sidan klarar jag ju inte av när det är mycket eller för många intryck på en och samma gång, eller om ljudnivån där jag befinner mig är för hög, jag blir ångestfylld och reagerar med ilska då för det känns som om alla intryck håller på att ta över båda min kropp och mitt huvud.

Jag tror jag håller på att sjunka neråt igen. Det började redan lite sent igår natt och idag har jag (som under mina bra perioder är Dr Jekyll och Mr Hyde) BARA varit Mr Hyde. Jag har varit tvungen att ha så nedsläckt omkring mig som möjligt för ljuset från lamporna har gjort ont i ögonen idag. Minsta ljud har stört mig. Ungarnas skrik, sambons klampande steg när han går, tvn. Jag började göra marsipanfigurer med äldsta dottern men hann knappt börja förrän jag kände mig uttråkad, blev sedan irriterad och slängde ifrån mig marsipanen vilket sambon såg och gav mig en blick och suckade högt.

Så.... idag har varit en sådan dag då jag verkligen lidit av mina tillkortakommanden, då jag känt mig som en urusel sambo och mamma (jag gick inte upp förrän runt kl 13), har inte orkat lyfta ett finger, inte orkat leka eller vara med barnen utan har bara velat stänga in mig i ett tyst och mörkt rum. Men en sådan plats finns inte här, åtminstone inte när ungarna är vakna. Jag skrikit, svurit, haft ångest och panikkänslor. Jag hatar dessa dagar. Jag hatar mig själv dessa dagar. Och om det är ADHD jag har så hatar jag den också. Vad det än är så är det jävligt jobbigt att inte bara kunna fungera som normalt folk.
"Har du tagit din medicin?" undrade sambon när jag låg utslagen på soffan tidigare idag. Som om det skulle spela någon roll? Sertralinet hjälper ju inte ett skit mot mina ADHD-tendenser, mot min irritation, ljud och ljuskänslighet. Nä, dom dåliga perioderna suger verkligen. SUGER!

Men herregud, du skriver som att du vore jag... O gissa när min dermatillomani gör sig som mest påmind? Jo hela tiden! När jag sitter på toa, när jag gör VAD SOM HELST, jag bara MÅSTE göra något och jag ser helt fruktansvärd ut!!! Jag har ca 15 blödande sår i ansiktet! Och jag har också sjunkit... Fy fan alltså. Och jag medicinerar både mot ADHD och depression/social fobi/tvång... Har dessutom under en period tagit långt mycket mer ADHD-medicin än vad jag ska. Men vad ska man göra när man är desperat? När man har måsten som man haft över jul? Grrr...

Hoppas att dagen idag blir bättre iallafall. Har just kletat på tre lager underlagskräm och puder. Förkyld är jag också och får gå på toa minst tre gånger i timmen. Man kan ju bli tokig för mindre...

Anonym (Under utredning)

Äldre 29 Dec 11:18

#812

strulmaja skrev 2010-12-29 03:01:19 följande:

Jag upptäckt ett par rastlöshetssymtom hos mig själv som jag undrar om det är fler som "lider" av.
Bl.a när jag äter så kan jag inte sitta rakt upp och ner och bara äta. Om jag inte har middagssällskap så att jag kan samtala mig igenom det tråkiga (som jag tycker det är att äta), måste jag äta framför tvn, vid datorn eller läsa en tidning samtidigt.

När jag går på toa kan jag inte bara sitta. Nr 1 eller 2 spelar ingen roll. Då ska det bytas toarulle, slänga den gamla, plocka upp något skräp samtidigt som jag sitter på toan. Att kissa tar vad? en 5-10 sek, men det spelar ingen roll, jag MÅSTE göra något annat under tiden.

Oj oj, känner verkligen igen mig.

Har också svårt att göra en sak i sänder. Kan inte äta utan att läsa tidningen eller se på TV, gå på toa utan att ta med mig min telefon att spela spel på eller något att läsa, måste titta på TV en stund innan jag somnar för att komma till ro, även om det är sent!

Min son fick en ADHD diagnos för ett par år sedan, under utredningen fick jag frågan om det fanns i familjen, jag sa nej, för det var inget som jag hade hört talas om. Visste heller inte riktigt vad ADHD innebar.
När jag började läsa på om detta så kändes det som om jag fick en riktig käftsmäll. Ju mer jag lärde mig, desto djupare sjönk jag ner i en depression. Kunskapen om ADHD blev en beskrivning av mig själv på ett träffande sätt.

Min hjärna går alltid i 180, men väldigt lite blir gjort. Har alltid haft problem med den del saker, ja de flesta sakerna som strulmaja har sammanställt på sin lista ovan stämmer in på mig, nästan lite väl träffande.

Håller nu på med en utredning, men det lär ta lite tid på grund av brist på resurser!
Känns ändå som jag blivit bestulen på större delen av livet.

Anonym (oj)

Äldre 29 Dec 13:29

#813

Anonym (Under utredning) skrev 2010-12-29 11:18:12 följande:

Oj oj, känner verkligen igen mig.

Har också svårt att göra en sak i sänder. Kan inte äta utan att läsa tidningen eller se på TV, gå på toa utan att ta med mig min telefon att spela spel på eller något att läsa, måste titta på TV en stund innan jag somnar för att komma till ro, även om det är sent!

Min son fick en ADHD diagnos för ett par år sedan, under utredningen fick jag frågan om det fanns i familjen, jag sa nej, för det var inget som jag hade hört talas om. Visste heller inte riktigt vad ADHD innebar.
När jag började läsa på om detta så kändes det som om jag fick en riktig käftsmäll. Ju mer jag lärde mig, desto djupare sjönk jag ner i en depression. Kunskapen om ADHD blev en beskrivning av mig själv på ett träffande sätt.

Min hjärna går alltid i 180, men väldigt lite blir gjort. Har alltid haft problem med den del saker, ja de flesta sakerna som strulmaja har sammanställt på sin lista ovan stämmer in på mig, nästan lite väl träffande.

Håller nu på med en utredning, men det lär ta lite tid på grund av brist på resurser!
Känns ändå som jag blivit bestulen på större delen av livet.

Usch, jag känner igen mig så jag nästan gråter. Jag har också gått in i någon form av depression p.g.a. att jag förstått vad mitt problem är. Känner mig också bestulen på saker i livet, upplevelser jag inte kunnat få, aktiviteter jag inte deltagit i, gemenskap jag alltid stått utanför, studier och karriär som fortfarande väntar på att jag ska ta tag i det. :(

strulmaja - är också likadan. har jättesvårt att lägga tid och fokus på att t.ex. sitta och bara äta, jag måste pyssla med ngt samtidigt. Som liten var det kalletidningar, nu är det dator eller tv:n. Försvinner ofta från bordet om jag har middagssällskap för att jag kommer på ngt som jag MÅSTE göra, sen är jag tillbaka igen and so on. Har också en konstig grej för mig vid maten, och det är att jag helst vill krypa upp med benen och fötterna på stolen, typ sitta i skräddarställning och äta. Funkar hemma, men knappast på restaurang.

Tack alla för att ni bryr er förresten, är dålig på att svara men läser!

PUSS

PINK666

Äldre 29 Dec 17:11

#814

Jag vet inte vad som är värst med att ha fått en diagnos. Mest är det att min omgivning inte vill ta in ordet funktionshinder!! de tror inte jag har de problem som jag säger, vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå. Jag har slutat prata om hur jag mår. Den enda som verkligen förstår är min man som lever med mig varje dag, som ser mina bekymmer. Förutom ADD lider jag oxå av deppressiv personlighetstörning så därför är jag ofta deppig.

Mina största funderingar är hur mitt liv kommer se ut från och med nu?? jobbar ni alla? pluggar? sjukskrivna?

Anonym (oj)

Äldre 29 Dec 17:40

#815

PINK666 skrev 2010-12-29 17:11:52 följande:

Jag vet inte vad som är värst med att ha fått en diagnos. Mest är det att min omgivning inte vill ta in ordet funktionshinder!! de tror inte jag har de problem som jag säger, vet inte vad jag ska göra för att de ska förstå. Jag har slutat prata om hur jag mår. Den enda som verkligen förstår är min man som lever med mig varje dag, som ser mina bekymmer. Förutom ADD lider jag oxå av deppressiv personlighetstörning så därför är jag ofta deppig.

Mina största funderingar är hur mitt liv kommer se ut från och med nu?? jobbar ni alla? pluggar? sjukskrivna?

Nu har jag visserligen ingen diagnos än, men jag känner igen mig så VÄL i det där.
ALLA som man vågat yppa något om detta till är superskeptiska, utom just mina föräldrar och sen mest av allt min sambo som lever med mig och ser mina svårigheter varje dag - han tror mig verkligen. Mina svärföräldrar kontrade med "jamen vi är ju alla så olika, vissa tycker om att vara i tid till saker och andra kommer sent" när jag förklarade mina problem med att jag måste ha sån enorm tidsmarginal för att klara av saker eftersom jag är så dålig på planering och vilka problem jag får om planerna oförutsett ändras. De jämför med "vanliga" människor som blir lite bekymrade av små gupp i vägen medan jag själv får ångestattacker och blir jätteuppstressad över skitsaker rent ut sagt. Bara för att jag är så H09374W4LVETISKT bra på att dölja mina bekymmer och uppträda som en "normal" människa så kan människor inte ta in att jag har det svårt. Någon annan frågade; "jaha, men vad vill du få ut av en eventuell diagnos då?". Ja, vad vill jag få ut? En förklaring på mitt konstiga beteende och att jag alltid mått som jag gör och alltid haft dessa problem.
Just dessa funktionshinder är så galet stigmatiserade, människor skriver gärna under på att man är lite udda eller att man har problem, men de vill ta mig tusan inte "unna" en en diagnos, för det tycker de liksom är på modet eller nå'nting. Shit vad jag urladdar nu men jag har varit så arg och deppig på senare tid över det här, min största tröst är att min sambo verkligen "tror" mig, han är lika övertygad som jag över att detta är vad jag lider av, han har läst på en hel del och är väldigt insatt. Min mamma har också läst på och hon sa "ja, nu faller ju saker på plats..."

Anonym (ADD)

Äldre 29 Dec 20:07

#816

Anonym (oj) skrev 2010-12-29 17:40:35 följande:

Nu har jag visserligen ingen diagnos än, men jag känner igen mig så VÄL i det där.
ALLA som man vågat yppa något om detta till är superskeptiska, utom just mina föräldrar och sen mest av allt min sambo som lever med mig och ser mina svårigheter varje dag - han tror mig verkligen. Mina svärföräldrar kontrade med "jamen vi är ju alla så olika, vissa tycker om att vara i tid till saker och andra kommer sent" när jag förklarade mina problem med att jag måste ha sån enorm tidsmarginal för att klara av saker eftersom jag är så dålig på planering och vilka problem jag får om planerna oförutsett ändras. De jämför med "vanliga" människor som blir lite bekymrade av små gupp i vägen medan jag själv får ångestattacker och blir jätteuppstressad över skitsaker rent ut sagt. Bara för att jag är så H09374W4LVETISKT bra på att dölja mina bekymmer och uppträda som en "normal" människa så kan människor inte ta in att jag har det svårt. Någon annan frågade; "jaha, men vad vill du få ut av en eventuell diagnos då?". Ja, vad vill jag få ut? En förklaring på mitt konstiga beteende och att jag alltid mått som jag gör och alltid haft dessa problem.
Just dessa funktionshinder är så galet stigmatiserade, människor skriver gärna under på att man är lite udda eller att man har problem, men de vill ta mig tusan inte "unna" en en diagnos, för det tycker de liksom är på modet eller nå'nting. Shit vad jag urladdar nu men jag har varit så arg och deppig på senare tid över det här, min största tröst är att min sambo verkligen "tror" mig, han är lika övertygad som jag över att detta är vad jag lider av, han har läst på en hel del och är väldigt insatt. Min mamma har också läst på och hon sa "ja, nu faller ju saker på plats..."

Känner oxå så väl igen mig, tycker det är bedrövligt att vissa bara ser det som "vaddå då, alla är olika", Jo men tack, det är nog värre än så liksom. Själv har jag ingen som vill förstå eller stötta mig så är helt ensamen, har fått så mycket skit i nästan hela mtt liv bara för att jag är så annorlunda så ibland (ganska ofta) undrar jag varför jag överhuvudtaget finns kvar på jorden, jag är inte ämnad at vara här.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 29 Dec 21:14

#817

Anonym (oj) skrev 2010-12-29 13:29:01 följande:

. Har också en konstig grej för mig vid maten, och det är att jag helst vill krypa upp med benen och fötterna på stolen, typ sitta i skräddarställning och äta. Funkar hemma, men knappast på restaurang.

Men så gör jag också! Jag vill alltid ha minst en fot och/eller underben på stolen! Gärna bägge. Jag har funderat om det är för att jag har korta ben..altså att jag inte rikigt når ner till golvet på ett bekvämt sätt. Men det kanske kan bero på något annat?

Anonym (oj)

Äldre 29 Dec 21:25

#818

Anonym (ADD?) skrev 2010-12-29 21:14:04 följande:

Men så gör jag också! Jag vill alltid ha minst en fot och/eller underben på stolen! Gärna bägge. Jag har funderat om det är för att jag har korta ben..altså att jag inte rikigt når ner till golvet på ett bekvämt sätt. Men det kanske kan bero på något annat?

Haha, jag vet inte vad det kan bero på. Jag har inte korta ben, men jag gillar inte att det är kallt om fötterna när jag äter eller nå't så'nt skumt. Vet inte vad det är, men jag vill liksom "mysa upp mig" vid maten.

Anonym (Drutten-ADD)

Äldre 29 Dec 21:39

#819

Hej ADD. Tråkigt att höra att du inte har "någon" som stöttar. Kanske kan vara en tröst att det nog inte är särskilt många som har någon som verkligen förstår, av den enkla anledningen att det är en förbaskat svår diagnos att förstå. Det är ju liksom inget som blöder och behöver ett plåster, eller något trasigt som en liten operation kan fixa. Och ser jag på mig själv behövde jag decenier för att fatta, och så småningom få diagnos. Man får försöka ha lite överseende med att människor runt omkring en inte är så j---a perfekta de heller. För att förstå dessa diagnoser behövs väldigt bra empati, tålamod, fantasi, ett öppet sinne och kunskap. Klarar det inte att förstå, så är det för att de är långt ifrån perfekta själva. Bara för att andra dömer dig betyder det inte att du är sämre! Bara att de är midre tolleranta än vad du är.
Dessutom har det flesta av oss fått höra om våra tillkortakommanden en stor del av våra liv. Men ärligt talat så får nog alla människor det. Det jobbigaste är nog när man inte är nöjd med sig själv eller sitt liv. Det tycker jag mig vara det största problemet efter allt jag läst. För som människor är vi ju trotts allt också väldigt uppskattade i många sammanhang pga våra goda egenskaper. Sprudlande energi, engagemang, kreativitet, problemlösningsförmåga, för att vi är ohämmade osv. Fast ofta är vi så upptagna av självkritik att vi inte märker uppskattningen vi får.

Anonym (Drutten-ADD)

Äldre 29 Dec 22:08

#820

Himla bra lista i början av tråden föresten. Tänkte bara på en sak som jag själv nosat upp, och som var lite svårt att hitta. Har tidvis grymma sömnproblem som till stor del beror på ångesten med att livet skiter sig, ja mest jobb och sån't som ju bara måste funka. Känner att jag måste få saker gjorda, men lyckas inte med något. Blir alldeles för stressad ångestladdad och rastlös för att kunna sova. Vet att jag kan ta en Zolpidem, och att det ofta funkar väldigt bra. Problemet är bara att jag har svårt att förmå mig själv att ta det där hemska lilla pillret. För då somnar jag ju förmodligen någotsånär normalt. Men om jag somnar får jag inget gjort..... och jag måste ju få något gjort.
..... hoppsan, gled visst iväg lite på ett sidospår. Allmänt om sömnproblem. Men ibland har jag haft förbaskat svårt med sömnen även utan ångesten. Det kryper i benen, och det rycker som glesa spassmer var 5 till 15:e sekund. Ryck som är omöjliga att undertrycka. Har så småningom fattat att det är RLS. Restless Legg Syndrome. Döm om min förvåning när jag hittade en seriös studie som visade att bland pat med diagnostiserad RLS är ADD/ADHD långt vanligare än i kontrollgruppen. Ett extremt starkt samband. Tänkte bara jag kanske kunde tillföra någon ny info

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL