Anonym (ADD?)

Äldre 17 Oct 11:39

4160 svar

ADD symptom hos vuxna

Ni vuxna med ADD: jag undrar vad har ni för symptom? När uppmärksammades det och hur? Vilka tecken på ADD finns det?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-08 18:24
Jag har skapat en ny tråd (mötesplatsen) där vi kan diskutera annat som rör ADD/ADHD förutom symtom: www.familjeliv.se/Forum-11-308/m56019945-8.html

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-28 22:43
Viktig information om listan:

Listan nedan är en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som de flesta av oss i tråden upplever frekvent och har gemensamt med varandra.

Det är inte en lista som innehåller några absoluta sanningar eller säkra källor.
Det är inte heller en lista över korrekta diagnoskriterier som professionella läkare och psykologer använder sig av vid diagnosticering.
Det är en lista skriven i syfte att underlätta för oss som eventuellt kommer att utredas, att ta med till våra läkare vid ett första bedömingssamtal, att visa eller läsa upp för psykologen eller våra nära och kära.

En del av oss som skriver eller har skrivit här har redan en (av läkare) konstaterad ADHD eller ADD-diagnos, någon är under utredning medan andra fortfarande står i kö i väntan på utredning. Om du är en av dem som trillar in här, kanske mest av nyfikenhet, läser och känner igen dig i några eller i alla de symtom som finns med på listan behöver det inte betyda att du har ADHD/ADD. Men är du orolig och misstänker en eventuell ADHD/ADD-diagnos bör du kontakta din vårdcentral eller en öppenpsykiatrisk mottagning för vidare utredning.
Nog för att en del av oss i tråden besitter stor erfarenhet och mycket kunskap om ämnet men vi är inga läkare eller psykologer. Vi kan svara på frågor och det gör vi så gärna, men vi kan inte lämna något definitivt svar eller ställa diagnos på någon.

Listan får däremot användas av vemsomhelst, kopieras, skrivas ut, ramas in eller vad du nu vill. Men kom ihåg, listan är endast en sammanfattning av de symtom och funktionsnedsättningar som vi i tråden upplever och det frekvent, d.v.s ofta förekommande eller "on a daily basis".

~ Igångsättningssvårigheter - även de enklaste sysslor som t.ex vika tvätt, plocka ur diskmaskinen, duscha eller borsta tänderna skjuts upp.

~ Behov av rutiner och struktur men ...

~ Svårt för att själv strukturera, organisera och planera sin vardag och sina saker

~ Låg mental uthållighet

~ Lättdistraherad

~ Låg koncentrationsförmåga - stora svårigheter med att behålla fokus och uppmärksamet i synnerhet på saker man upplever tråkiga

~ Nedsatt arbetsminne/korttidsminne

~ Bristande motivation och därför

~ Ofta alltid på jakt efter just motivation i form av olika belöningar vilka kan vara allt i från att sitta vid datorn, äta godis, dricka alkohol, shoppa etc.

~ Impulsiv - te.x när det kommer till beslutsfattande men där finns även stora tendenser till

~ Beslutsångest - vela och fundera alldeles för länge innan ett beslut tas

~ Påbörjar olika projekt men avslutar dem sällan - man kan te.x få för sig att man ska börja träna och köper träningskläder och gymkort men struntar sedan i att gå till gymmet, man hoppar på olika kurser som "verkar skoj" just då men inser sedan ganska snabbt att det inte var det, hoppar av och påbörjar något annat istället.

~ Ombytlig/nyckfull/obeständig (se ovan)

~ Kommer ur balans/blir lätt störd när ens rutiner rubbas

~ Tidsoptimist - kommer ofta eller alltid försent, underskattar hur lång tid en viss sak tar att göra/färdigställa

~ Ljudkänslig - tycks höra (vissa ljud) högre än andra. Svårt för te.x tickande klockor, knastrande ljud, tuggande, handklapp, prasslande etc

~ Svårigheter med att göra något metodiskt och

~ Benägen att kasta sig in i nya projekt eller uppgifter utan att bry sig om instruktioner och därför

~ Benägen att göra saker i fel följd

~ Disträ och tankspridd - glömsk, förlägger sina saker, slarvar bort te.x nyklar, plånbok, glömmer viktiga överenskommelser, möten etc

~ Tendens till att fixera sig vid/hyperfokusera på olika saker/ämnen - går från specialintresse till specialintresse och lägger ner sin själ och nästan all sin vakna tid till att tänka på eller göra reserach på just det ämnet/intresset.

~ Otålig - har svårt för dötid, att behöva vänta osv. Vill att saker ska hända NU och helst igår. Kan te.x yttra sig i att man avbryter i samtal och diskussioner eller om man får en ide´så ska den sättas i verk med en gång, spelar ingen roll om man ligger i sängen för att sova.
Te.x får man för sig att möblera gör man det oavsett om klockan är 15 eller 03.

~ Upplever en nästan konstant orkeslöshet och trötthet och har

~ Sömnsvårigheter - har svårt för att komma i säng i tid, svårt för att komma till ro och somna, även svårt för att orka hålla sig vaken en hel dag utan en stunds vila mitt på dagen.

~ Humörsvängningar - ibland kraftiga och ofta snabba men som fort går över och

~ Perioder av nedstämdhet och ångest kontra perioder då man känner sig mer tillfreds, glad och uppåt - dessa perioder eller svängningar i måendet kan ske flera ggr per dag eller hålla i sig ett par dagar vardera. Men de är ständigt återkommande och tycks vara oberoende av yttre händelser.

~ Viss motorisk klumpighet och bristande koordinationsförmåga - missbedömer avstånd, bristande kroppkontroll te.x går in i saker, snubblar, spiller, tar för hårt eller för löst i saker, bryter av pennor etc.

~ Bristande simultanförmåga - svårigheter med att göra flera olika saker samtidigt och att hålla isär och sortera information te.x olika sorters sinnesintryck

~ Bristande konsekvenstänkande - förstår inte alltid eller missbedömer konsekvenserna av sitt handlande, tänker rätt (d.v.s medveten om konsekvenserna) ibland men gör eller handlar fel ändå.

~ Låg tolerans mot stress/stresskänslig - ogillar stress och hög press överhuvudtaget, vill göra saker och ting i sin takt men paradoxalt nog

~ Skjuter upp alla måsten till sista sekund - kan sitta en hel dag utan att företa sig något men 30 min innan te.x sambon kommer hem börjar man både dammsuga och skura golvet. Betalar inte räkningar, lämnar inte in deklarationen i tid fast man haft god tid på sig och vetat om att det ska göras.

~ Arbetar som mest effektivt inför deadline (se ovan)

~ Svartvitt tänkande - tänker ofta "antingen eller" eller "allt eller inget"

~ Bär på en inre oro och rastlöshet - känner sig aldrig 100% tillfredställd eller nöjd. Alltid finns där något som kan förbättras, göras annorlunda, förnyas och förändras osv.

~ Svårigheter med närhet - kramar och gos kan uppfattas som påträngande och jobbigt om det inte sker på ens egna villkor.

~ Allt ska förresten helst alltid ske på ens egna villkor.

~ Har överlag dålig hand med ekonomi - svårigheter med att förstå och inse pengars värde.

Övrigt - sådant som tagits upp här i tråden (därmed inte sagt att alla vi i tråden lider av det eller att ens alla med ADHD/ADD lider av det)

Låg självkänsla, social fobi, ångest, depression, ätstörningar, sömnstörningar och PMS.

Utanförskap, arbetslöshet och har bakom sig en kraschad skolgång, ofullständiga betyg, stormiga (och i vissa fall våldsamma) relationer m.m

Många överkonsumerar dessutom mycket kaffe, coca cola, tobak och alkohol, vilket sägs ha lugnande effekt på personer med ADHD/ADD. Missbruk av droger (främst centralstimulantia som te.x amfetamin) då det bekant har en lugnande effekt på människor med ADHD förekommer också, i synnerhet hos de med odiagnosticerad ADHD/ADD i försök att självmedicinera.

Annat som tycks vara vanligt förekommande hos personer med ADHD/ADD är: Dyslexi, dyskalkyli och liknande svårigheter. Även tvångstankar/tvångsbeteenden som te.x dermatillomani och trichotillomani kan förekomma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-12-30 05:05
Jag vill ge ett stort tack till strulmaja som har gjort ett fantstiskt jobb med att sammanställa informationen i tråden och skapa "listan"!

Anonym (Drutten-ADD)

Äldre 30 Dec 21:17

#841

Jag kan bara hålla med. Verkar som du har hunnit förkovra dig rejält i ditt nya specialintresse du också Jag brukar gå väldigt på på djupet i mina intressen, men inte som en Aspie kan göra.

En sak som jag tycker är intressant med det som du beskriver, altså problemet att hitta rätt diagnos för att den kan gömma sig bakom annat, eller skilja sig i sin karraktär mellan t ex pojkar och flickor, är hurvida man kan ha olika grad av diagnosen. Vet att det varit uppe tidigare, men själv har jag hittat väldigt lite fakta som ger en officiell version. I min diagnos skrev de visserligen i viss mån hur stor problemen var i olika moment, som t ex uppmärksamhet, impulskontroll, mm, men själva diagnosen graderades inte. Vissa av testerna kvantifierade (mätte i tal) problemen, t ex arbetsminne, impulskontroll på T.O.V.A testet samt ett av de andra datortesten. Men jag är fortfarande lite osäker på hur stora mina brister är på de olika områdena. Fast egentligen tror jag att jag kommit ganska lindrigt undan.... jag är en rätt positiv typ

Nåväl, poängen med det hela är att jag tror det kan skilja mycket från individ till annan i vilken grad man har sina brister. Vilken dopaminnivå man har, vilket arbetsminne man har osv. Vissa har det förskräckligt svårt, och då är det inte så svårt att ställa/få diagnosen. Andra tror jag har tillräckligt avvikande "hjärna" för att platsa för diagnos, men de är svårare att upptäcka och många går odiagnosticerade. Trotts att det klarar sig hyffsat i livet, eller hankar sig fram skulle även de förmodligen kunna få betydligt högre livskvalitet med kunskap och lite hjälp.

Vad tror ni? Kan det skilja väldigt mycket i vilken omfattning man har diagnosen, eller är det så att man antingen har det eller inte. Lite on/off ... och inte mycket därimellan?

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 22:42

#842

Anonym (Drutten-ADD) skrev 2010-12-30 15:20:13 följande:

Trådstartaren: Tack för att du startat och bidragit med så mycket i denna tråd! Vem är jag. Hmm. Kille (faktiskt, är ju mest tjejer här) ca 40år. Fick diagnos ADHD-PI för inte så länge sedan (alltså ADD vad jag förstått är den vanligare men inte officiellt accepterade termen). Var lite udda ända sedan barndom, men hyffsat lycklig. Klarade mig utan större problem genom skola och univeristet pga att jag hade extremt lätt för det. Blev dock inte speciellt bra, för jag hade ju alldrig läst en hel kursbok. Men vuxenlivet har varit förbenat krångligt. Framför allt att sköta jobb på ett bra sätt. Blivit många olika yrken och arbetsplatser. Relationer har också alltid krashat förr eller senare. Mitt stora problem är att hålla fokus och göra det jag ska göra. Tröttnar, hittar annat mer intressant, sitter och konverserar med någon imaginär person, t es förklarar för Fredrik Reinfelt hur man borde lösa bostadsproblemen i storstäderna, och varför dagens prisnivå på bostäder inte är hållbar på sikt, varför vice riksbankschefen P O Engström har fel när han säger att prisnivån inte är ett problem, och att räntan inte bör höjas, och hur man skule kunna lösa hela rasket på 3 år.
Har för tillfället problem med depression. Hjärnan liksom stänger ner när det blivit för mycket under en lång tid. Egentligen känner jag inte några "svarta tankar" och har aldrig gjort. Svårt att acceptera diagnosen depression. Har mest ångest över att inte fungera normalt och att saker helatiden "skiter" sig. Får väldigt dålig självbild. Ber om ursäkt för mig själv jämt och väldigt självkritisk. Mer symtomen som gråtmildhet och avstängdhet och att man isolerar sig som är depressionen. Tankarna är mer ångest. Lite konstigt, jag brukar faktiskt vara väldigt positiv i tankarna, men det hjälper ju föga när räkningarna ändå hamnar hos fogden för att man glömmer att betala

Just nu tycker jag att jag är i den situationen att jag har förstått det mesta av vad som inte är neurotypiskt i min hjärna. Konstiga beteende mm och hur saker hänger ihop. Letar dock fortfarande lite pusselbitar kring vad som är ADD och vissa andra delar hos mig som kanske mer är okonstruktivt beteende eller sämre anpassad personlighet. Och visst, jag känner igen mig i extremt mycket av det ni andra har bidragit med (förutom PMS då

. Men små saker skiljer, och jag tycker det är väldigt tydligt att AD(H)D trotts allt kan vara väldigt olika för oss. Visst är det en helt underbar känsla att känna igen, och förstå saker hos andra. Man får en förståelse för hur man fungerar och en trygghet av kunskapen och gemenskapen. Tycker dock att det är minst lika givande att hitta egenskaper som kan tillföras personlighet mer än ADD. Kanske för att det finns större chans att förbättra de "felen". Själv är jag t ex extremt omständig, konflikträdd, perfektionist (i ordets sämre mening), och uppskjutare (prokrastinerare - gör saker alldeles för sent) och överempatisk (alldeles känslig för mitt eget bästa). Vad jag har lyckats klura mig till är det personlighetsdrag som uppkommit mycket pga ADDn, MEN som faktiskt går att jobba med och förändra till det bättre (så att jag själv trivs bättre med mitt liv). Men där är jag som sagt inte riktigt klar än.

Har någon av er klurat lite på var gränsen går mellan er diagnos, och ev andra aspekter på er personlighet som ställer till problem? Skulle vara intressant att höra. Jag tror faktiskt det ligger lite in vad som sades här tidigare av någon som uppfattades som ett forumtroll. Är inte så säkert på att det var så illa menat. Nämligen att det kan vara lätt för vissa att käna igen sig i listan med symptom. För det är det ju. Bara att vi som har eller får diagnos har sådana problem att det ställer till det i livet för oss. Men sedan om man får diagnosen, ska man nog vara lite försiktig med att skylla alla sina problem på den. Alla våra problem är ju inte kopplade till diagnosen. Och även om de har uppkommit pga diagnosen, t ex dålig självbild, så betyder det inte automatiskt att det inte kan åtgärdas. Diagnosen i sig går inte att bota, men flera problem framför allt med vårat beteende kan vi jobba med, och kanske helt fixa.

Tja det var lite om vem jag är, och vad jag har för tankar om ämnet. Tror att det beror väldigt mycket på var man är i processen, vilka frågor och tankar man har. När man precis insett att man har problem, och hittar "listan" som stämmer klockrent, börjar man klura på symptom och förstå att det kan vara AD(H)D. Sedan rör frågorna att hitta vård och frågor om utredning. Sedan direkt efter diagnos är det mest aktuella samtalsämnet medicinering mm. Efter ett tag börjar terapi kanske bli aktuellt. Jag känner väl att jag tagit mig så här långt nu, och börjar försöka se lite mer nyanserat på allt. Förut gick all kraft åt att hitta felet och få tid i vården. Nu är jag glad över att äntligen ha en diagnos, men inser att jag måste hitta sätt att jobba med mig själv. Medicinering kan kanske hjälpa en del (har inte kännt så mycket effekt än), men jag har ingen illusion om att jag blir mindre perfektionist för att jag knaprar concerta. Att jag inte kan lämna ifrån mig ett jobb för att jag inte är nöjd med mitt eget arbete (trots att det är total overkill) grundar sig i viss mån i dålig självkänsla pga ADD problem. Men det är ett inlärt beteende som inte kommer att försvinna av sig själv.

Sorry för det långa inlägget. Omständig det är jag..... + att jag alltid ber om ursäkt för sånt jag gör

Skoj att vi har fått in en kille i tråden! Oj vad du skriver! Jag vet inte var jag ska börja svara.. jag är mer den kortfattade typen men i övrigt känner jag igen mig i mycket av det du skriver. Jag var också udda som barn, klarade skolgången hyffsat trots olästa böcker, jag är självkritisk, får lätt ångest och just nu inne i en depression. Trots det har jag ändå en någorlunda positiv bild av mig själv och tycker egentligen att jag är bra, det känns bara som att jag kommer från en annan planet än alla andra.

Jag blir helt snurrig i huvudet av att fundera över vad som är personlighet och vad som är diagnos. Det känns som att hela jag inkl mina problem är min personlighet och att det är samhället som eventuellt skulle kategorisera mina problem som en diagnos.

Om vi tar forumtrollets fråga så är jag är inte inresserad av en diagnos för att få något att "skylla på", utan jag är mer intresserad av att förstå mig själv och hur jag kan utveckla mina styrkor och hantera problemen. Och dessutom är det skönt att känna gemenskapen att det finns fler som kommer från samma planet som jag

Anonym (fått diagnos)

Äldre 30 Dec 22:45

#843

Jag tror att "hur mycket" diagnos man har väldigt mycket beror på hurdana ens livsvillkor är och har varit...

Anonym (oj)

Äldre 30 Dec 22:47

#844

Anonym (ADD?) skrev 2010-12-30 22:42:18 följande:

Skoj att vi har fått in en kille i tråden! Oj vad du skriver! Jag vet inte var jag ska börja svara.. jag är mer den kortfattade typen men i övrigt känner jag igen mig i mycket av det du skriver. Jag var också udda som barn, klarade skolgången hyffsat trots olästa böcker, jag är självkritisk, får lätt ångest och just nu inne i en depression. Trots det har jag ändå en någorlunda positiv bild av mig själv och tycker egentligen att jag är bra, det känns bara som att jag kommer från en annan planet än alla andra.

Jag blir helt snurrig i huvudet av att fundera över vad som är personlighet och vad som är diagnos. Det känns som att hela jag inkl mina problem är min personlighet och att det är samhället som eventuellt skulle kategorisera mina problem som en diagnos.

Om vi tar forumtrollets fråga så är jag är inte inresserad av en diagnos för att få något att "skylla på", utan jag är mer intresserad av att förstå mig själv och hur jag kan utveckla mina styrkor och hantera problemen. Och dessutom är det skönt att känna gemenskapen att det finns fler som kommer från samma planet som jag

EXAKT så känner jag också.
Jag har alltid känt att "livet är en fest och jag är inte bjuden" därför att jag inte passar in nå'nstans. Nu känner jag äntligen att jag hittat en fest där alla är som jag.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 23:12

#845

Anonym (oj) skrev 2010-12-30 22:47:12 följande:

EXAKT så känner jag också.
Jag har alltid känt att "livet är en fest och jag är inte bjuden" därför att jag inte passar in nå'nstans. Nu känner jag äntligen att jag hittat en fest där alla är som jag.

Det fick mig att tänka på en av mina favoritböcker när jag var liten: "Pricken". Den handlade om en kanin som var ensam prickig kanin bland helvita kaniner och pricken fick inte vara med på kalas för att han var annorlunda. Jag kommer ihåg att jag kände en lycka när pricken sen fick träffa fler prickiga kaniner och jag älskade slutet då det var som en stor fest med både helvita och prickiga kaniner! Jag kunde läsa den boken hur många gånger som helst! Jag har inte tänkt på det förut men jag antar att jag kände igen mig i prickens utanförskap.. ganska tragiskt egentligen..

Anonym (ADD)

Äldre 30 Dec 23:20

#846

Anonym (ADD?) skrev 2010-12-30 04:47:29 följande:

Ja, oj kanske har rätt, det är varmt, mysigt och bekvämt!

TjockKatt skrev 2010-12-30 01:35:33 följande:

Jag sitter aldrig "som man ska". Min mamma klagade alltid på det. Det står tom i min journal. "-Namn- sitter ofta med benen under sig, eller med knäna på bordskanten"

Haha!

Men hoppsan, är det så konstigt att de tom skriver det i journalen?

Du också?! Och jag som trodde jag var ensam om att inte kunna sitta "korrekt" på stolen..

Nej du är ej ensam, här i tråden är ingen ensam och det känns så skönt.

Anonym (oj) skrev 2010-12-30 13:09:35 följande:

Hej vännen!
Om jag tänker tillbaka till mina tonår så kan jag känna igen lite av det beteendet, men det var mest i förhållanden jag höll på så. Otroligt dramatisk och ställde till problem även om det egentligen inte fanns några problem, typ för att det började bli tråkigt och jag behövde röra om lite i grytan. Sen kunde jag ångra mig, eller så var allt som bortblåst strax efter.

Blir verkligen ledsen av att höra hur du och andra i tråden mår, att ni känner att ni inte vill leva - skulle så gärna hjälpa om jag kunde, vet bara inte hur. Kan bara erbjuda stöd och säga att ni är INTE ENSAMMA i era svårigheter. Vi är alla här!!!

Jag har alltid funderat över en sak, och det är att jag är den totala motsatsen till långsint - så till den grad att jag låter mig trampas på. Jag kan bli osams med någon och verkligen sårad över vad den personen har gjort, men strax därpå har jag GLÖMT vad allt handlade om och vad personen sagt, och därmed har jag lätt för att "bli vän" igen, fastän jag vet med mig att jag blivit sårad - jag kommer bara inte ihåg hur. Det där jäkla minnet alltså, så sjukt dåligt så jag vet inte vad.
Detta märks ofta när jag och min sambo argumenterar, jag kan ha känslan av att han sagt en viss sak eller gjort en viss sak tidigare, men när han säger "ja, men säg då ett enda tillfälle då jag gjort xxx eller sagt xxxx" - då blir det helt blankt, trots att jag vet att han har gjort det.
Snurrigt.

Samma här oxå, helt otroligt hur lika vi kan vara i så mycket ? därför har relationer aldrig fungerat för mig. glömmer lika fort som en åsna, folk blir vansinniga på mig :-0,

Hade en trevlig dröm inatt, drömde om att vi i tråden träffades i verkligheten och blev bästa vänner för alltid, vi stöttade och fanns där för varandra, så himla skön känsla och kände riktigt i märgen hur lycklig jag var för att ha funnit er allesamman

Anonym (19) skrev 2010-12-30 11:33:02 följande:

Jag undrar om någon känner igen sig i kraftiga humörsvägningar?

Igår/Inatt var jag självmordsbenägen (Jag är deprimerad och får ångest)
grät och kunde inte sova när jag försökte och satt bara vid datorn hela dagen.
Idag är jag pigg (trots 3½timmars sömn!) effektiv och social!

När min mor skulle hämta mig innan jul från min lägenhet, så dök hon ej upp i tid.
Jag blev skitarg, och låste ytterdörren och släckte lamporna.
Mamma kom 30 min senare än överenskommet, hon plingade och knackade - och jag öppnade inte för henne.
Jag fastnade i min egen värld.
Det här höll på i 2 dagar till. Under 2 dagar ringde mina föräldrar mig flera gånger om dagen (jag svarade inte) och kom ett par gånger och knackade och ropade.

Jag är som en lysknapp, och ändrades plötsligt helt och ringde min familj!

Känner någon igen sig??

Det hade jag mycket av när jag var ung, kan ske även idag men inte alls i lika mycket utsträckning.

Anonym (ADD?) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 23:24

#847

Anonym (ADD) skrev 2010-12-30 23:20:01 följande:

Nej du är ej ensam, här i tråden är ingen ensam och det känns så skönt.

Anonym (oj) skrev 2010-12-30 13:09:35 följande:

Hej vännen!
Om jag tänker tillbaka till mina tonår så kan jag känna igen lite av det beteendet, men det var mest i förhållanden jag höll på så. Otroligt dramatisk och ställde till problem även om det egentligen inte fanns några problem, typ för att det började bli tråkigt och jag behövde röra om lite i grytan. Sen kunde jag ångra mig, eller så var allt som bortblåst strax efter.

Blir verkligen ledsen av att höra hur du och andra i tråden mår, att ni känner att ni inte vill leva - skulle så gärna hjälpa om jag kunde, vet bara inte hur. Kan bara erbjuda stöd och säga att ni är INTE ENSAMMA i era svårigheter. Vi är alla här!!!

Jag har alltid funderat över en sak, och det är att jag är den totala motsatsen till långsint - så till den grad att jag låter mig trampas på. Jag kan bli osams med någon och verkligen sårad över vad den personen har gjort, men strax därpå har jag GLÖMT vad allt handlade om och vad personen sagt, och därmed har jag lätt för att "bli vän" igen, fastän jag vet med mig att jag blivit sårad - jag kommer bara inte ihåg hur. Det där jäkla minnet alltså, så sjukt dåligt så jag vet inte vad.
Detta märks ofta när jag och min sambo argumenterar, jag kan ha känslan av att han sagt en viss sak eller gjort en viss sak tidigare, men när han säger "ja, men säg då ett enda tillfälle då jag gjort xxx eller sagt xxxx" - då blir det helt blankt, trots att jag vet att han har gjort det.
Snurrigt.

Samma här oxå, helt otroligt hur lika vi kan vara i så mycket ? därför har relationer aldrig fungerat för mig. glömmer lika fort som en åsna, folk blir vansinniga på mig :-0,

Hade en trevlig dröm inatt, drömde om att vi i tråden träffades i verkligheten och blev bästa vänner för alltid, vi stöttade och fanns där för varandra, så himla skön känsla och kände riktigt i märgen hur lycklig jag var för att ha funnit er allesamman

Vilken underbar dröm!

Anonym (ADD)

Äldre 30 Dec 23:31

#848

Anonym (ADD?) skrev 2010-12-30 23:24:21 följande:

Vilken underbar dröm!

Anonym (oj)

Äldre 30 Dec 23:43

#849

Anonym (ADD) skrev 2010-12-30 23:20:01 följande:

Nej du är ej ensam, här i tråden är ingen ensam och det känns så skönt.

Anonym (oj) skrev 2010-12-30 13:09:35 följande:

Hej vännen!
Om jag tänker tillbaka till mina tonår så kan jag känna igen lite av det beteendet, men det var mest i förhållanden jag höll på så. Otroligt dramatisk och ställde till problem även om det egentligen inte fanns några problem, typ för att det började bli tråkigt och jag behövde röra om lite i grytan. Sen kunde jag ångra mig, eller så var allt som bortblåst strax efter.

Blir verkligen ledsen av att höra hur du och andra i tråden mår, att ni känner att ni inte vill leva - skulle så gärna hjälpa om jag kunde, vet bara inte hur. Kan bara erbjuda stöd och säga att ni är INTE ENSAMMA i era svårigheter. Vi är alla här!!!

Jag har alltid funderat över en sak, och det är att jag är den totala motsatsen till långsint - så till den grad att jag låter mig trampas på. Jag kan bli osams med någon och verkligen sårad över vad den personen har gjort, men strax därpå har jag GLÖMT vad allt handlade om och vad personen sagt, och därmed har jag lätt för att "bli vän" igen, fastän jag vet med mig att jag blivit sårad - jag kommer bara inte ihåg hur. Det där jäkla minnet alltså, så sjukt dåligt så jag vet inte vad.
Detta märks ofta när jag och min sambo argumenterar, jag kan ha känslan av att han sagt en viss sak eller gjort en viss sak tidigare, men när han säger "ja, men säg då ett enda tillfälle då jag gjort xxx eller sagt xxxx" - då blir det helt blankt, trots att jag vet att han har gjort det.
Snurrigt.

Samma här oxå, helt otroligt hur lika vi kan vara i så mycket ? därför har relationer aldrig fungerat för mig. glömmer lika fort som en åsna, folk blir vansinniga på mig :-0,

Hade en trevlig dröm inatt, drömde om att vi i tråden träffades i verkligheten och blev bästa vänner för alltid, vi stöttade och fanns där för varandra, så himla skön känsla och kände riktigt i märgen hur lycklig jag var för att ha funnit er allesamman

Det hade jag mycket av när jag var ung, kan ske även idag men inte alls i lika mycket utsträckning.

Först - Pricken läste jag också som liten och det är en av de böcker jag inte kommer glömma.

Den drömmen låter underbar, jag tror att de flesta av oss känner att den vänskap vi hittat här är något vi vill hålla fast i. Sen om det blir enbart online eller även i verkligheten vet man ju aldrig, men vänskap är vänskap och värd otroligt mycket. För att inte tala om känslan av att "höra hemma".

Anonym (ADD)

Äldre 31 Dec 00:05

#850

Anonym (oj) skrev 2010-12-30 23:43:39 följande:

Först - Pricken läste jag också som liten och det är en av de böcker jag inte kommer glömma.

Den drömmen låter underbar, jag tror att de flesta av oss känner att den vänskap vi hittat här är något vi vill hålla fast i. Sen om det blir enbart online eller även i verkligheten vet man ju aldrig, men vänskap är vänskap och värd otroligt mycket. För att inte tala om känslan av att "höra hemma".

Ja främst är just känslan att ha "hittat hem", känns verkligen gott och hoppas tråden kommer för evigt vara kvar. Naturligtivs betyder vänskapen mycket även om man inte träffas i verkligheten, drömmen var nog ett tecken på hur mycket ni betyder för mig, KRAM

ADD symptom hos vuxna

INNEHÅLL