vikt...peppningstråd =)

Vad roligt att höra IB, du som var så tveksam till att lämna bort honom.. Det blir säkert jättebra!

Hmmm.. och vet ni, jag fyllde i en blankett om friår igår! Ska bara kontakta min chef så hon kan skriva under den! Måste ju bara söka, man kan ju inte få mer än ett nej..

Nu ska jag tillrättavisa dig IB! Ha inte så låga tankar om dig själv, du är ju den bästa mamman som Filip kan ha!

Jag har tappat motivationen totalt.. Har vräkt i mig tortillachips på em.. Försökte analysera varför, kom fram till att jag har kännt mig ensam och otillräcklig idag! Så har jag denna städning som hänger över mig.. orkar inte ta tag i den! Nåt positivt är iaf att jag både gjort pilates och vart på lång promenad idag! Men vad ska jag göra åt mitt matmissbruk?!?!

Det stora felet är nog att jag knappt minns hur det är att vara smal! Hur ska man få in i skalle att man är värd att vara smal?!?!
IB: Ska verkligen kämpa för att inte köpa hem sånt skräp!!! Lovar.. Men sen om jag lyckas är ju en annan femma!

Ska iaf sätta mig på cykeln i kväll, lite som straff!!! Så helt har jag inte gett upp! Detta tack vare er andra!
Nova: Precis den känslan du säger, att man är sjuk i huvudet, är HELT sann! Precis så tänker man..

IB: Men det är lite så jag känner oxå.. Men jag dämpar min ångest genom att äta.. Varför jag har ångest vet jag inte!!! Men vad gör du då nu när ångesten kommer?!?!

Theresa: Luften har nog gått ur nästan all här.. men jag vet hur svårt det är med jobb, min sambo är arbetslös, har säkert sökt ett tjogotal jobb, utan att ens få komma på intervju, dissar dom honom..

Hallå Theresa: Nån Looser är du ABSOLUT inte.. Min syster har 3.5 års utbildning på högskolan. Men fick hon nåt jobb för det?!?! NOT!!!! Verkar bara som att man ska ha tur att få jobb...

God morgon!

Starkt av er alla att berätta om era tidigare liv!
IB: Du övertygar mig mer och mer om vilken kanon tjej du är! Har du tagit dig ur ett sånt liv, vore väl det själva f*n om inte jag oxå ska försöka! Du inspirerar mig!

Theresa: Samma för dig.. Bra kämpat!

Vad kan jag delge om mitt liv då..
Hmmm.. som yngre, innan jag träffade mina äldre barns pappa, var jag en tjej med starkt självförtroende(tror jag).. Har alltid kännt mig tjock dock.. Fast med facit i hand, jag kan omöjligt vart tjock! 16år gammal när jag träffde mitt ex, vägde jag 62kg! Men i mitt huvud var jag stor..
Levde sedan tillsammans med honm i 16 år, fick två barn, han var en oerhört lynnig person, som fick mitt självförtroende att dala maximalt.. Nu skyller jag inte på honom uten mig själv.. Hur kan man låta sig tryckas ner så mycket att man kände att vissa dagar nådde man inte över skokanten?!? Utåtsett levde vi det lyckliga familjelivet..
När jag var 31, tog jag tjänstledigt från jobbet och bytte jobb ett slag.. Det vart mitt respass ur detta förhållande.. Börjde chatta på nätet och började känna att jag faktiskt hade ett värde som människa.. Så efter många om och men bröt vi med varann efter 16 år.. Mådde pyton ett tag efter och kämpar väl fortfarande lite med det.. Så ni kanske förstår att jag haft maten som tröst och ångest dämpning ialla år.. Så därför sitter jag här idag med 30kg för mycket!

*svammel svammel*