vikt...peppningstråd =)

Självklart vårat program Det är ju bara att kolla själv... Utför man verkligen programmet själv så borde man ju ha sett att jag skrev där

VL: Ingen aning, jag går en massa kringelikrokar, ingen speciell bana.

Malin: Bra!

VL: Ja, jag går i snabb takt. Men tex den gången när jag hade gått i 2½ timme så blev jag ju nyfiken på hur långt jag hade gått egentligen, så jag plockade fram en karta o räknade ut. Då hade jag "bara" gått 11 km, alltså strax under en kvart per km... Det tyckte jag var lite konstigt eftersom jag hade gått så snabbt. Men sen så var jag ju faktiskt inom 3 olika affärer också o gick ett par minuter i varje, men jag räknade ändå det till tiden som jag hade promenerat, eftersom jag rörde mig i affärerna också, bara inte lika intensivt.

Jag känner mig också vilse

Min vikt står kvar på 81.

emmamaria: Ja det är bra att jag inte gått upp.

T1: Nej, men alltså jag hade på känn at jag stod still. O varma koppen en dag var nog inte det värsta, det var i så fall creme fraichen i kycklingwoken häromdagen. Jag ser inte att vikten står still som ett nederlag, däremot ser jag det som ett nederlag att jag totalt tappat sugen för allt. Jag hatar att inte ha Nutrilett, jag känner mig inte belåten på samma sätt om jag äter tex två knäckebröd osv. Jag faller utan Nutrilett. Lite läskigt faktiskt.

Sen, så har jag faktiskt, tappat bort inspirationen när det gäller programmet också... Det känns som att en elefant står och trampar på mig.

emmamaria: Jo, jag har varit där. Men tyvärr blir jag mest irriterad när jag är där, för dom verkar inte förstå kostlära ett dugg... Käkar vitt bröd o dricker O´boy o käkar chokopuffar, sen undrar dom varför mina småsystrar bråkar och har sig. Jag vet inte hur jag ska göra för att dom ska fatta att sån mat är riktigt dålig. Hehe, inget jag ska ta upp i den här tråden egentligen... Jaja.

Jag är lite i en svacka, ja. Tycker att det mesta är tungt just nu.

VL: Men visst är det väl föräldrarnas ansvar vad barnen äter? Jag tycker det... Men hur säger man det till sen egen mamma, utan att såra?

Theresa1: *Drar en djuuuuuuuuuuup suck efter luft* *hostar*

Tack gode gud, I'm alive!

Jag har tappat gnistan. Känns som att folk är ute o gör en massa dumheter och undviker tråden för att slippa erkänna vad dom har stoppat i sig. Eller nåt.

Theresa1: Jag känner mig bra. Jag har inte fuskat nåt när det gäller maten, jag har bara fuskat när det gäller träningen. Men humöret går upp och ner.. Eller inte humöret, jag är väl normal i humöret, men känslorna växlar mellan hopp och.. förtvivlan ska jag inte säga, det är lite väl starkt. Kanske kan vara med att hormonerna har satt lite sprätt nu när kroppen kommit igång, så det blev väl som en liten chock. Försöker rationalisera det till att det är så det ligger till.

Jag tycker också att jag missköter mig fastän jag egentligen inte gör det. Vi är dumma.. fast på ett bra sätt. Eller nåt.