¨¨Tråden för oss med diskbråck¨¨
Jag saknade en ordentlig tråd för oss med diskbråck, den jag hittade var flera månader gammal och saknade skribenter.
Jag känenr att det är stort det här med diskbråck, många frågor som saknar svar alla gånger.
Så välkommen in hit, här kan vi diskutera behandlingar, vardagslivet, motgångar och framgångar...ja allt som rör oss med diskbråck.
Det här är jag:
Kvinna i 30 årsåldern, har två barn. Levt med mina diskbråck i (troligtvis) 13 år. Jag har diskbråck mellan L3, L4, L5 alltså 3 bråck. Dessa uppstod troligtvis genom en olycka jag var med om i yngre dagar. Varför jag skriver troligtvis på allting är för att ingen kan veta helt hundra, jag har slagits i många år och bollats mellan läkare sjukgymnaster och gått på tok för många mediciner. Jag har testat att gå in i väggen och ingen tog min smärta på allvar, tills jag en vacker dag då jag kom till min nuvarande läkare som Äntligen fick upp ögonen för mig och tog allt jag sa på allvar, så efter (då) 12 år med grym smärta så fick jag en magnet röntgen som visade 3 otäcka diskbråck. Jag fick en remiss till ortopeden som bestämde sig med en gång att detta ej skulle åtgärdas då jag ej har benstrålningar eller urinproblem. Jag skrek rakt ut vilket resulterade i en second opinion i en annan kommun. Där man också kände att det ej skulle opereras pga av risken att göra det värre... Så nu sitter jag där jag sitter och klurar på nästa steg. Det jag har kollat upp är smärtrehab och sjukgymnastik på hästryggen, men vet ej om det kan gå igenom där jag bor.
Vardagen är aldrig enkel med diskbråck, bara en sån basal sak som att torka sig när man varit på toaletten är ibland en utmaning. Många rekommenderar promenader, och fortsatt sjukgymnastik. Något som för min del bara gjort allt värre genom åren.
En sak som slog mig är hur pass passiva läkarna är där jag bor, de rycker på axlarna skriver ut mer läkemedel och sedan är saken ur världen för deras del. Medans problemen inte på länga vägar har blivit lösta för patienten (läs: jag) Att få remisser hit och dit, genom att själv tjata, bli arg och uppgiven för att sedan få vänta i månader för att få komma till det stället där de åter igen rycker på axlarna. Känslan av att det inte finns något att göra, känslan att vara oviktig, känslan att känna sig värdelös på så många sätt genom att inte klara det normala för åldern klarar av.
Biverkningarna som kommer till av smärtan i mina fall viktuppgång, trasigt knä (som opererades men aldrig blev bra) depressioner, med mera......
Välkommen hit.
Jag hade en förhoppning om att magmuskulaturen spelar in, gör mycket statiska magövningar och tycker att det blir bättre.
Jag hade en förhoppning om att magmuskulaturen spelar in, gör mycket statiska magövningar och tycker att det blir bättre.
