Hej!
Jag tänkte att vi kan ha en mötesplats för att diskutera livet med ADD/ADHD som vuxen. Både styrkor och svagheter. Bekymmer man stöter på hemma eller på jobbet. Tips på att få vardagen att fungera, mediciner, boktips osv. Hur utvecklar man de positiva sidorna?
Alla är välkomna! Med eller utan diagnos. Anonym eller inte 
För att diskutera symptom på ADD hänvisar jag till den här tråden: www.familjeliv.se/Forum-4-50/m55084114.html
Jag har fått min diagnos och det var som jag misstänkte: add. Men, berättade psykologen, numera kallas det inte add. Det kallas adhd med ouppmärksam form. Har anmält mig till en utbildning för vuxna med adhd som verkar bra. Kursen innefattar bl.a vilka olika behandlingar som finns och vilket stöd man kan få av samhället. Jag är både ledsen och lättad. Ledsen för att så många år har varit lidande. Lättad över att veta varför det har blivit så och för att jag nu är mycket lättare i sinnet. Jag läser utlåtandet jag fått lite i taget, för även om jag vet vad som står där om mig är det svårt att ta in. Ska träffa psykologen en gång till för att jag ska få lämna mina synpunkter på utlåtandet. Då kommer jag även att få ett intyg på mitt funktionshinder. Ska rama in det och hänga det på väggen, ha ha!
Jag vet inte, men efter den kunskap jag fått genom att genomgå en utredning kan jag nog säga att man kan inte få plats på en sådan kurs bara genom att prata med en läkare. Information om kursen får man först efter utredning och diagnos. Den är till för oss med konstaterad add. Första steget är att ta kontakt med vårdcentralen. Därefter blir man kallad till en utredning som ska visa om man behöver en utredning. Visar det sig att man har misstänkt add rullar det stora utredningsmaskineriet igång och när den är klar och om det då visar sig att man har add blir man erbjuden en plats på den här kursen. Jag kan rekommendera att läsa mer på riksförbundet Attentions hemsida. Lycka till!
Jag har, tror jag iallafall, precis gjort klart min utredning. Nu väntar jag på att få en tid när jag ska tillbaka och gå igenom alla tester och vad jag hoppas få veta om jag har Add eller inte. Är jobbigt med denna väntan även om det bara gått en vecka sen senaste besöket, inte ens det. Vill veta nu.
Jag har, tror jag iallafall, precis gjort klart min utredning. Nu väntar jag på att få en tid när jag ska tillbaka och gå igenom alla tester och vad jag hoppas få veta om jag har Add eller inte. Är jobbigt med denna väntan även om det bara gått en vecka sen senaste besöket, inte ens det. Vill veta nu.
Jag har inte fått träffa någon läkare utan endast psykologen som gjort utredningen. Hon har sagt att vi ska gå igenom allting vid nästa tillfälle. Har varit hos henne 4 gånger och samtalat om mina problem, fyllt i en massa papper med frågor, gjort en massa tester. Pratat om hur jag var när jag var liten mm. Har tagit sammanlagt ca 6 timmar. Var sjuk en utav tillfällena som var inbokade så att därför har jag inte fått någon ny tid. Hoppas på att få det i veckan som kommer. Hon har säkert berättat allt men jag kommer inte ihåg. Så mycket information så allt fastnar inte. Är väl en del av mina svårigheter. Så det jag inte vet är om vi kommer göra något mer som tex läkarbesök eller så. Kommer ju inte ihåg att fråga heller... Hon är annars jättebra tycker jag. Känns bra när jag är där och att hon verkligen förstår mig och ser mina svårigheter, ändå känns det ibland som att mina svårigheter inte är svåra nog för en diagnos. Blir galen på att vänta och då går hjärnan på högvarv och alla tankar bara snurrar i huvudet.
Hej.. Nån som har adhd och har barn? Om ja, hur får ni ihop vardagen? Jag jobbar heltid, har två barn och sambo och när jobbdagarna är slut och man ska hem till "rond2" laga mat mm mm så funkar jag inte mer... Hjärnan är grötig, tålamodet helt borta, ångesten på väg fram och en sambo som inte hänger med i denna berodalbana..
Nu har jag inte fått min diagnos ännu, får veta på tisdag. Men jag känner igen det du skriver. Jag orkar inte jobba heltid utan är sjukskriven 25 % ibland känns det som att jag skulle behöva jobba mindre men det funkar iallafall bättre än 100 %.
Jag har också 2 barn varav dottern på 9 år troligtvis också har adhd och något inom autismspektrat. Alltför ofta är jag helt slut i huvudet när jag kommer hem. Gör det viktigaste som lagar mat och nattar barn något mer orkar jag sällan. Gör jag för mycket har jag stans huvudvärk dagen efter. Har också en sambo som inte riktigt förstår detta. Han tycker att det är väl bara att göra vad det nu är som behöver göras men jag funkar ju inte riktigt så.
Mm har oxå tänkt på att gå ner i arbetstid pga all stress jag upplever med att jobba heltid för att sen fortsätta pågå fram till ungarna somnat men envisas med att det måste ju finnas andra sätt att pröva innan jag väljer att gå ner i tid. Skulle vilja förstå mer kring detta, skulle vilja ta me familjen på nån föreläsning el liknande för bättre förståelse. Min stora flicka verkar inte ärft detta , än men är ju en skör lite själ pga mina tidigare vredesutbrott innan medicinering( inte mot henne förståss) men mot "ting" som fått ta smällar när jag blivit irriterad osv. Usch... Jag är även extremt ljudkänslig.. Vissa ljud förbjuder jag hemma .. Dom monotona ljuden ex. En hårt rinnande kran?! Plastpåsar som prasslar osv, herregud stackars barn kände jag nyss.. Allt som oftast måste jag ut,. Ut å gå med musik i öronen för att pausa allt..