Jag har genomgått alla tester nu. Ska träffa läkare i veckan och veckan därpå bör allt vara klart. Är ledsen idag och har varit ledsen nästan hela helgen på grund av något som hände på jobbet i fredags. Alla där vet vad som hänt med mig och vad jag har gått igenom. Jag har berättat en del om vad add är och så vidare fast jag inte har diagnosen än. Alla har varit toppen och förstående, men så i fredags, då... Jag arbetar halvtid med en enda arbetsuppgift som rehabilitering och det fungerar så bra. Jag kan koncentrera mig och jobba effektivt. I fredags stod jag i ett rum där det ligger högar med jobb som jag är befriad från för tillfället. Då kom en av mina arbetskamrater in, pekade på högarna och sa högt: "Här har du jobb som du kan ta!" Jag blev alldeles tom i huvudet och kom mig inte för att svara. Kände att hon gjorde en markering och jag förstod att hon (och de andra?) kanske inte ens har lyssnat på mig, att de inte tror mig, att de tror att jag fejkar att jag är en sån där "bokstavsmänniska" för att jag är konstig och nu är deras tålamod slut. Hade hon betett sig lika mot en som var blind, alltså lagt fram en tidning och sagt "det här kan du läsa!"? Jag blev så fruktansvärt sårad och tillplattad, särskilt eftersom det kom från en person som visat störst välvilja och värme. Är det så här det känns att bli diskriminerad? Blev jag ens diskriminerad? Det kändes i alla fall inte bra alls och jag känner ingen glädje inför att gå och jobba imorgon. Sedan har min chef men len röst gjort antydningar om att jag kanske ska göra något helt annat i livet än att jobba där jag jobbar. Låter som hon försöker göra en omskrivning av att de inte vill eller kommer att kunna låta mig arbeta kvar eftersom jag inte kan prestera som alla andra. Jag blir riktigt arg, för hon borde ha fattat att jag vill jobba där och att jag inte har mina besvär på grund av vantrivsel. Allt är plötsligt ställt på ända för mig och jag är riktigt orolig nu. Behövde få skriva ur mig allt detta. Tack till er som orkat läsa.