Anonym (fakta) skrev 2010-12-24 19:07:04 följande:
gott m värderingar i denna tråd. Rätt o fel hit o dit. Jag jobbar med ungdomar o har nyss varit med o sammanställt en jätteenkät till alla högstadie o gymnasieungdomar i min kommun. Det talar sitt väldigt tydliga språk. De som får alkohol hemma dricker mindre mängder men oftare. De dricker inte mindre hembränt än andra för efter att ha trubbat av sinnena med en viss mängd alkohol så bryr de sej inte alltid om vad de får i sej resten av kvälle, bara de får i sej nåt.
Så mängden alkohol utslaget per månad är högst blande de som får av sina föräldrar.
Då ska man komma ihåg att ungdomar inte är färdigutvecklade i kroppen. Hjärnan växer tills man är 20 år. Inre organ utvecklas till någonstans mellan 18-20 år.
De utsätter sej för större risker ang. våldtäckter, oskyddat sex, ofrivilliga graviditeter, andra droger, generellt våld m.m.
Men som tur är blir en massa ungdomar klokare vuxna än sina föräldrar. Ni som hävdar att det blev bra med er fast era föräldrar köpte ut åt er är ju ett bevis för detta.
Att köpa ut åt minderåriga är en brottslig handling, sen får man försöka snirkla sej runt det hur mycket man vill. Faktum kvarstår. Jag skulle omedelbart anmäla om jag kom på nån med att köpa ut åt mina tonåringar.
Det är så här: Det är olagligt att köpa ut åt någon under 20. Ja. MEN det är INTE OLAGLIGT att bjuda någon på alkohol, oavsett ålder. Det är moraliskt förkastligt att bjuda ungdomar, men det är inte på något vis mot lagen. Så det tänker jag göra när mina killar blir lite äldre. För att de ska lära sig hantera alkohol i en trygg miljö. Hade jag haft tjejer hade det varit en ännu starkare prioritering för mig. Det är oerhört många tjejer som råkar illa ut för att de inte har kännedom om hur alkohol påverkar dem, och så blir de för fulla eller mår dåligt och går undan etc, och råkar ut för något. Bättre då att smaka lite hemma och vänja sig och känna att oj efter tre cider mår jag bra och är glad, men efter fyra mår jag illa och vill gå undan, vilket är en risk.
Efter fem eller sex (som är för mycket) så kräks jag, och blir mer eller mindre omedveten om vad omgivningen gör, och kan därmed bli utnyttjad.
Kalla det förnedring, men jag skulle nog med stor sannolikhet filma hela händelseförloppet och se på filmen någon dag senare och diskutera så att man får insikt utöver själva upplevelsen. Så vet jag flera som gjort och faktiskt klarat sig undan från olyckor tack vare det.