Varför inte donera lite ägg?!

Naturligtvis, kärlek har inget med gener att göra Jag är själv mamma till två barn som vi fått genom adoption, så jag är helt överens med dig där och önskar dig all lycka till med ruvningen från det innersta av mitt hjärta

Jag värjer mig bara mot de, i mina ögon, märkliga användingarna av för mig familjära ord... I adoptionsvärlden har alltid biologisk och genetisk i detta fall betytt samma sak och man kan definivt inte  vara biologisk förälder till någon som man inte delar biologi  (dvs gener) med....och biologisk far blir du av att... Öh... Titta på? Om jag skulle vara otrogen mot min man, tiga om det och ingen skulle veta att han inte var barnets genetiska pappa - skulle han då vara barnets biologiska pappa? Enligt den här definitionen, ja. Om han tvärt om var barnets genetiska far men dog dagen efter befruktningen - skulle han då vara barnets biologiska pappa? Nej. Om han reste bort i ett år efter befruktningen och sen kom tillbaka - skulle han då vara barnets biologiska far? Nej. Hur länge skulle han behöva bo med barnet för att bli barnets biologiska far? Osv osv.

Nej, jag anser fortfarande att det är en helt galen användning av ordet, men ska genast för säkerhetsskull helt enkelt bara ändra mitt eget språkbruk till genetisk förälder, så behöver det inte bli några förväxlingar

Men jag har lite mer kontroll över deras uppväxt i alla fall. Om jag skulle gå bort vet jag att maken tar bra hand mina barn. Annars har dessa barn många runt trygga människor omkring sig- jag känner mig trygg med det. Barn till donatorbarn har jag ingen koll på alls. Jag vet inte mer om dessa föräldrar mer än att de är barnlösa- kan vara vilken människor som helst, det finns inga kriterier för att få göra äggdonation. För det andra utsätter man kvinnan som ska donera för mycket lidande- i samband med äggplock, men det värsta lidande kan ju komma när man ser att barn faktist far illa. Nej, jag tycker inte att äggdonation är humant.

Fast det är att ta stora ord i sin mun att säga att det är HELT OBEFOGAT att oroa sig för att barnet skulle få en dålig uppväxt.

Jag tror säkert att de allra flesta par som tar emot ett ägg blir bra föräldrar. Precis som jag tror att de allra flesta som blir föräldrar på något sätt blir bra föräldrar. Men det finns inga garantier att det gäller precis ALLA.

Jag skulle kunna tänka mig att donera men vill någon ha dem? är redan 36 år gammal..

Precis, dessutom är det ju välkänt  att många blir med barn efter en adoption. Man slappnar väl av litegrann - plötsligt går det.

Ja det är möjligt att föräldrar som fått barn genom ÄD oftare är bra föräldrar än de som fått på naturlig väg. (Att fler ruttna ägg sorteras bort i urvalet redan innan helt enkelt).  Det kan säkert stämma.

Men även om man har världens stabilaste förhållande, ekonomi och sociala liv och inga brott bakom sig, så är det fortfarande ingen garanti för att barnet kommer ha det bra. Det kanske blir troligare, men det är inte SÄKERT.

Och om man upplever att man har en koppling till barnet genom att det är ens eget arvsanlag som förts vidare, då bryr man sig ju mer om att ens "eget" barn råkar illa ut än vad man bryr sig om hur andra barn till andra föräldrar har det.

Så för andras ägg så tror jag föräldrar till ÄD barn är minst lika bra föräldrar som någon annan. Men för MINA ägg så räcker inte "minst lika bra". Då vill jag veta 100%.

jag får inte donera ägg av flera orsaker trots att jag är frisk och själv varit gravid (och blivit ganska lätt tidigare i livet) men jag fick inte....

Det är ganska hårda regler för att få donera så det är inte bara att traska in och plocka ut ägg, plus att det faktiskt är en ganska omständig procedur med medicinering och ingrepp inblandade, ingrepp som kan ge komplikationer så det är inte helt rätt att sitta och kräva att fler borde göra det. Däremot borde mer information gå ut om både sperma- och äggdonation så folk känner till det hela.

När jag väl VILLE bli gravid var det jätteproblem för mig och min dåvarande, dock inte pga mig fick vi veta senare så jag vet hur det är att vara ofrivilligt barnlös, jag skulle ALDRIG ha krävt donation av någon utan var bara väldigt väldigt tacksam för den läkarhjälp som erbjöds (och som jag dock sedemera till slut inte behövde använda mig utav)

Jag har funderat på att donera ägg sedan om det skulle visa sig att de är dugliga. Nu har jag bara ett barn och vill gärna ha ett barn till. Men sedan kan jag allvarligt tänka mig att donera ägg, även om det är hormonbehandlingar involverade etc. Jag ser ingen koppling mellan att mitt donerade ägg skulle vara "mitt barn". Ägget kommer med stor sannolikhet till en familj som försökt få barn länge och alltså rimligtvis är väldigt måna om att få barn och ta hand om dem väl. Det finns aldrig garantier, men jag skulle nog inte ligga vaken om näterna och fundera på om mina ägg "mådde bra". 
Blir man uppsökt efter 18 år kanske det känns konstigt, men samtidigt tror jag inte att det skulle vara så stora förväntningar, Kommer det en 18-åring och vill se vem jag är så blir det ju mest roligt förhoppnignsvis att se att någon faktiskt fick ett barn tack vare mitt ägg, och kanske kan det vara till hjälp för den personen att träffa mig, kanske itne alls.

Angående ersättning så kan jag tycka att man faktiskt itne ska få en massa pengar för det. Jag vet itne vad ersättningen är idag, men ersättning för förlorad arbetsinkomst (schabon då) eller liknande är rimligt. Men samtidigt så ska det inte bli en marknad där folk som är i behov av pengar kan ser detta som en utväg. I länder där man får ersättning för att bära barn och donera njurar är det en industri som bara utnyttjar den fattiga befolkningen, med enorma bieffekter. Samma sak  gäller ju medicinska experiment i sverige, man kan inte tjäna stora pengar på et, helt enkelt för att delar av befolkningen inte ska "tvingas" sälja sin kropp för pengar och senare kanske ångra besluten. Åggdonationsbeslut ska komma från hjärtat, inte plånboken. 

Det verkar som att de flesta säger 36 år... www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/B.../