Varför inte donera lite ägg?!

HUU???
Jag höll med Lavish om att det är olika saker beroende på sammanhang. Ingenstanns skrev jag om hur du ska känna eller "ta det", ingenstanns. Get over yourself.

Jag förklarade väl i stort mina åsitker kring sjukvård i allmänhet i ett tidigare inlägg. Alltså att sjukvård finns och har utvecklats för att det är meningen att det ska vara så. Blodtransfusioner skulle jag inte ha ngt problem med.

Men visst finns det vissa typer av vård som jag åtminstone skulle behöva tänka över mer och ta aktivt ställning till innan jag deltog i. T.ex om man ville lösa psykiska problem med att operera hjärnan på mig.

Ja jag har barn, men levde med ofrivillig barnlöshet i många år. Jag höll inte heller då med de som hade den övertygelsen Lavish ger uttryck för, men tog det heller inte som en personlig kränkning mot mig.

Återigen: Jag skrev inte ett dyft om vad DU ska tycka och hur du ska "ta det", DU hade ö h t inget med mitt inlägg att göra.
Ang otrevlighet bör du nog ta en titt på ditt eget sätt att uttrycka dig.

Jag läser för att jag måste stå emot såna som dig vilket tydligen behövs. Du ville inte såra,men nu när flera av oss sagt att det är just det du gör kanske du kan lägga er snacket om "meningen"? Det är jättetråkigt för mig att veta att såna som du finns-såna som inte vill att vi ska ha barn,såna som inte kommer bli glada för vår skull när vi väl får barn. Finns en finns flera och jag vill då sannerligen inte stöta på er! Tänk om du jobbar på förlossningen är jag kommer dit? På bvc kanske? Eller på öppna förskolan,eller är mamma till mitt barns bästa vän?

Nu har inte jag läst hela tråden. Men nån kanske kan svara på min fråga. Är det inte så att om jag donerar ägg så kan det barnet som då förhoppningsvis blir till söka upp mig!?

Jag kan tänka mig att donera ägg men jag är tyvärr för gammal.

Och jag kan förstå de som inte vill donera som resonerar att det skulle vara som att "deras" barn skulle finnas därute. Jag har själv tänkt liknande tankar men ju mer jag läst på och lärt mig så förstår jag att det inte är så det fungerar riktigt. Men det kan KÄNNAS så. Därför har jag verkligen full förståelse för de som inte vill donera. Det är en privatsak och upp till varje individ. De som donerar tackar jag dock ödmjukast eftersom jag själv är mottagare av en sån cell.

I Sverige sker det rigorösa undersökningar av både donator och mottagare inför en äggdonation. Mottagaren träffar psykologer och man blir ifrågasatt som person. Det är ganska tufft att ha längtat och jobbat under flera år för att få barn och sedan bli hänvisad till en psykolog för att bevisa att man är lämpad som förälder. Därför kan t.ex. en del uttalanden som att man "leker Gud" (som nämnts tidigre i tråden) eller att man ska "slappna av" verkligen vara anstötande för någon som genomgår (som mottagare) en äggdonation. Att äntligen få hjälp efter många års kamp är en otrolig lättnad och det krävs empati av omgivningen att förstå det. Och enligt FN's och WHO's resultioner som Sverige stödjer har alla människor rätt att planera och bilda familj. Därför känns det då ännu mer stötande när något som är legalt och etiskt ok (enligt lag) uttrycks på ett, i ämnet, ganska obildat och oempatiskt vis. Äggdontioner finns och de som behöver dessa ska få använda sig av dem utan att bli ifrågasatta.
Naturligtvis

Människan är en del av naturen och människan är nyfiken. Det är därför vi har forskning. Och det är därför vi har en fantastisk medicinsk vård idag jämfört med vad som fanns för 4000 år sedan. Det är en utveckling jag personligen tycker är helt fantastisk. Utan den hade hälften av de som blir gravida på "vanligt" sätt och som föder barn idag dött i barnsäng. Det kan ju vara värt att beakta innan man säger att det är ontaurligt med utvecklingen av in vitro fertilisering och äggdonationer.

Nu finns ju äggdonationer att tillgå och man har fastställt att det är etiskt och medicinskt ok. Vad man själv tycker är en helt annan sak så klart och vädrar man sina åsikter så kan folk bli ledsna och ta illa vid sig.

För att klargöra en del uttryck som tidigare diskuterats:
Den som donerar ett ägg är genetisk mor till barnet. Den som bär barnet och föder det är biologisk mor till barnet. Man adopterar inte ägg. Man tar emot ägget från någon som donerar det av egen fri vilja. Pappan är både genetisk och biologisk pappa (inte adoptivpappa).
En intressant sak i ämnet som Irma01 berört i tidigare inlägg och som faktiskt fick mig att förstå så otroligt mycket mer kring det här med genetiska arvet, är epigentiken. I grunden innebär det att omgivningen (biologiska mammans leverne under graviditeten, tidigare generationers leverne o.s.v.) påverkar hur barnet utvecklas och blir. Det räcker alltså inte bara med gener för att skapa ett liv. Det är även yttre faktorer som påverkar hur dessa gener ska utvecklas och hur barnet komer att bli. När jag insåg detta och läste på mer i ämnet så förstod jag att genom att donera en cell (ett ägg) så gör man just inget annat; man donerar en cell med gener men dessa gener ska formas för att skapa den individ barnet blir och är. Och det gör den biologiska mamman och pappan. Läs gärna mer här:

epigenome.eu/sw/1,3,0

Med detta vill jag ha sagt att man kan ha mycket åsikter i ämnet men det är ett väldigt känsligt ämne. För oss som kämpar för att få ett älskat barn är detta otroligt personligt och vi har all vår rätt att få planera familj och göra det via äggdonation.
Det är intressant att höra om varför folk vill eller inte vill donera men när det börjar läggas värderingar och åsiker som faktiskt bryter mot de rättigheter vi har, då är det upprörande. Det är en sak att inte vilja för att det KÄNNS fel att lämna bort sina ägg men det är något helt annat när man uttalar sig utan någon grund alls. Som att de som är barnlösa ska så förbli för att det är så det är. Det är brist på empati att säga så i en tråd där det florerar både äggdonatorer och äggmottagare. Det är som att få en smäll på käften faktiskt.

Så till alla som inte vill donera för att ni vill ha era ägg för er själva: SJÄLVKLART ska ni ha det! Tor inget annat, snälla. Vi som tar emot ägg är verkligen inte bittra över att vi inte får era ägg. Inte alls. Vi tänker inte så. Vi blir bara glada när vi får ett ägg från en medmänniska. Det är allt.

Bara en liten rättelse... I Finland är det inte anonymt längre.

Nej så skrev jag inte. Jag skrev att det KAN vara meningen. Inte att det ÄR meningen. Och om man väl blir gravid och får barn är ju saken utagerad hur som helst? Då skulle man ju uppenbarligen få barn iaf. Då ser jag ingen anledning att inte glädja mig för den som fått ett länge efterlängtat barn. Det är ju inte JAG som är den högre makten som ska sitta och bestämma vem ska och inte ska ha barn.

Men jag vet inte, vill du att jag ska svara på dina inlägg eller ej? Anledningen till att jag utvecklat min ståndpunkt så mycket är ju för att jag fått så många följdfrågor på den. Hade jag inte fått några frågor hade jag heller inte skrivit något mer om saken.

Det har verkligen aldrig varit min avsikt att såra någon. Däremot tyckte jag faktiskt att min ståndpunkt hade viss relevans för TS frågeställning. Kanske var det ändå onödigt av mig att skriva i tråden överhuvudtaget eftersom flera personer verkar ha blivit ledsna. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det, ska man undvika att ta upp sina motiv när någon frågar, för att bara att man beskriver dem kan göra någon ledsen? Tråden handlar ju om ÄD eller inte ÄD.

Slutligen vill jag bara säga att jag också blivit ganska ledsen av tråden. Som Irma01 skrev så visst har man rätt att tycka att mina åsikter är provocerande och störande. Man har rätt att säga det också. Men, som vissa har uttryckt sig ganska klart, att det innebär att jag är en elak och ond människa, att jag bara är ute efter att såra och att mina åsikter innebär att jag är dum i huvudet, det är faktiskt ganska hårt. Ställer man så extremt höga krav på vad andra får säga och inte säga för att man inte ska bli sårad kanske man också ska tänka lite på hur man själv uttrycker sig. Men återigen är jag ledsen att jag sårat några känslor. Det var aldrig avsikten med mitt svar.

Tack! Jag önskar jag vore sån att jag bara kunde gå vidare och skaka stoftet av fötterna,men jag tar så illa vid mig... Ibland gruvar jag mig för att få barn just p.g.a såna människor! Jag är uppriktigt rädd för att möta dem. Jag kan tycka att rätt många sorters människor inte borde "skaffa" barn,men jag skulle ALDRIG säga till nån som har barn att det barnet inte borde funnits och det är det jag är rädd för att få höra. Jag tror nästan ingen i vår bekantskap/släkt kommer bli glada när vi väl får barn... Tror många tycker vi borde ge upp och sluta försöka. Känns som vårt efterlängade barn kommer födas in en hård omvärld och vi som kommer älska det barnet så mycket vi skulle önska att andra åtminstone accepterar eller helst tycker om barnet också. Inte är arga på oss för att vi tog till "extrema" metoder för att få barn...

Hade man kunnat donera anonymt och fått betalt för det så javisst. Men gratis och icke-anonymt? Absolut inte.