Jag var ungefär 18 år och hade träffat en kille som var några år äldre än mig. Vi hade setts några gånger och nu skulle han bjuda mig på middag hemma hos honom. Jag hade gjort iordning mig upp till tänderna och han kom och hämtade mig och hemma hos honom bjöd han på egengjord lasagne. So far så good.
Mitt under middagen får han ett samtal från en kompis som behöver hämtning i en stad tio mil bort, varpå vi tydligen också åker och hämtar hans kompis. Så vi åker alltså tjugo mil på kvällen efter middagen, ungefär en timme in i dejten. Ok, tänkte jag, låt gå. Han är en bra vän som gör såhär och vi kommer ju komma hem igen.
Men väl hemma hos honom igen så GÅR HAN OCH LÄGGER SIG? Tydligen har han blivit så trött av att åka och hämta sin kompis att han inte orkar göra nånting mer den dagen, inte ens mysa utan SOVA skulle han promt göra. Vi hade dessutom redan bestämt att jag skulle sova där, så jag var också tvungen att lägga mig och försöka sova, enormt besviken och inte ett dugg trött. Vi träffades inte mer efter det.
En annan gång vid ungefär samma period träffade jag en kille som hade för vana att alltid bedyra sin kärlek till mig när han hade druckit lite alkohol. Han var verkligen känslig och tyckte jag var så otroligt fantastisk. Jag var inte sådär superintresserad men han var snäll och tillslut träffades vi och kollade på film hemma hos honom. Efter att sen inte ha hört något av honom på någon vecka, efter att han kontaktat mig ganska intensivt, ringde jag hem till honom (han bodde fortfarande hemma) varpå hans mamma svarade att han hade flyttat till Stockholm. Hahahaha! Vet än idag inte om han faktiskt hade gjort det, men vi bodde på en rätt liten ort och jag såg honom aldrig mer så det är mycket möjligt.
