Roliga dejt-minnen (katastrofdejter)

Jag var på en dejt med en kille som jag fått kontakt m ed via nätet. Planderade för en promenad på djurgården. Mysigt tänker man då, strosa runt där..
Men icke, han SLÄPADE runt mig i rask takt ut på ängarna och i snåren.. Jag var helt slut efter 2 timmar.
Sen tyckte han att jag skulle följa med honom hem men jag hede ju insett vilken dåre det var och sa tack men nej tack, då blev han ganska hårdhänt och tog tag i min arm och försökte dra mig mot t-banan...
Jag drog mig loss och frågade surt vad faan han höll på med. Då säjer han: Men jag trodde att du gillade mig och att vi har något på gång! Du ser så rödblommig och upphetsad ut!
Ehhh.. jag var helt slut och genomsvettig, anfådd efter det maratonet...
Snacka om att inte kunna läsa andra människor!

och nej, vi hördes inte mer...

*garvar ihjäl mig*

Jag dejtade en kille en gång (var väl 17-18) som hade TJATAT till sig mitt nummer på ett ställe där jag jobbade. Vi hade inte snackat knappt någonting på jobbet, men var ute och rökte ihop någon gång och då lyckades han få mitt nr i alla fall. 
Tyckte att han var rätt ful men gav det ändå en chans.
Han satt tyst hela tiden. Jag försökte prata men fick bara "Ja" och "Nej" till svar. När jag skulle gå ville han följa med hem...! Jag drog något om att jag skulle till en kompis och ljög även om vart jag bodde så han inte skulle försöka följa efter eller något sådant.

En annan snubbe hade jag pratat med på nätet. Åkte till hans hemstad (ett par mil bort). När jag klev av tåget möts jag av en... Gubbe! Han hade sagt att han var 25 men var nog snarare 45.
Jag sa att jag hade ångrat mig och tog nästa tåg hem igen. Och svarade aldrig mer på sms eller på mail heller för den delen.

Kommer ihåg en kille som jag hittade på en dejtingsida på nätet.

Hans profil bild var han kanonsnygg på med kort, spretigt, blondt hår och snälla ögon. I informationen stod att han gillade bio, god mat, var 180 cm, normal kroppsbyggnad osv. Lät som en trevlig kille i normal kropp.

Jag åker till Stockholm med tåg för att träffa honom och på centralen möter en rödhårig, nästan skallig, max 155 cm lång kille upp mig!?!?!? (Endast ansiktet är någotlunda likt fotot på dejtingsidan)
Jag är på väg att tvärt vända på klacken och tacka för mig men sen tänker jag att han var ju så trevlig att skrivas med på nätet att jag ska ge honom en chans i alla fall, för utseendet är ju inte allt.
Vi går iväg på en promenad och börjar prata om lite allt möjligt och han totalsågar min åsikt i precis allt! "Ja det märks att du inte vet så mycket om det" är en av hans kommentarer...
Så vi går in på ett ställe och ska äta. Vi står i kön och helt plötsligt ska han gå iväg en sväng och titta nåt, så han drar jag beställer mat (och betalat den) och när jag får den så sätter jag mig ner. Då kommer han och undrar var hans mat är!!! så han får gå och fixa egen mat. Och om nu inte det vore allt så har jag inte gett upp om att han kan vara trevlig ännu, så efter maten går vi och ska se på bio. Det visas många bra filmer och det enda jag inte vill se är nån dokumentär(?) och det är självklart den vi SKA se enligt honom.

Då fick jag nog och tackade för mig och sa att jag skulle åka hem! Han börjar följa med mig mot centralen och jag säger att han inte alls behöver det, men han envisas. Nästan framme tycker han att vi ska in på 7eleven och fika!? jag tackar bestämt nej och börjar gå vidare.
Då säger han: "Men ska vi inte hångla ialla fall?"
Jag svarar (självklart) nej
"Vilket antiklimax" säger han då. Som om han hade haft den värsta dejten i sitt liv

Ja, vilket jäkla antiklimax hela dejten var!
Kommer i framtiden att alltid lyssna till magkänslan även om det är första gången jag träffar någon

Jag gick på date med en snubbe jag träffade på nätet som va SÅ snygg, både på bild och i verkligheten. Han hade helt rätt stil för mig, rockig men musklig och massa tatueringar.

Jag såg honom på tunnelbanan på väg mot det ställe vi bestämt att vi skulle träffas på och hoppades innerligt att det skulle vara han. Följde efter på avstånd och såg honom stanna utanför stället och jag bara  -YES! inombords. Det var alltså han, vi gick in och väntade på att ett band som han kände skulle gå på. Jag blev skitnervös, men vi pratade på iallafall.

Eller, ja...HAN pratade. Han hade tidigare sagt att han var musiker, men det visade sig typ att han kunde plinka lite på en gitarr om han behövde. Han hade inga planer med någonting, bara så...fejk på nåt sätt. När han träffade bandmedlemmarna så var han superklistrig på dom och bara slickade deras röv på ett riktigt pinsamt sätt. Lite småfull och brölig kastade han sig fram efter spelningen och skrek: FAN vad ni levererade!! Ni e så jävla bra alltså!!! Till saken hör att det var en liten klubbspelning med typ 10 personer i publiken.... Nä, fy, han va så PINSAM alltså....

Det hela slutade med att bandsångaren flirtade lite med mig istället, ha, ha! Men det blev inget av det heller.

Hahaha...vilken fjantkille. Alla människor skiter ju. Om han ska hitta en tjej som inte bajsar får han leta länge.. (antar du var tjej) 

Vad många det verkar vara som förskönar sig själva på internet av att döma från era katastofdejter, att de ens vågar ljuga om längd och utseende. Vad vinner de på det? Skriver att de är 180 men sen visar sig vara 155. Okej om man ljuger men sen är ett riktigt trevlig när man väl träffas. Men de flesta verkar ju inte ens lyckas på den biten.. dumt att säga kanske men man förstår verkligen varför vissa förblir singlar.. haha!

Kul att du följde efter honom och kände "yes" inombords. Skenet bedrar.. Haha. Han lät riktigt patetisk..

Skön snubbe som precis "ska iväg och fixa något" när man står i matkön. Haha.. Vilken ful manöver för att slippa undan att betala. Kul att när han blev dissad sen också var tvungen att få det att låta som att det var dig det var fel på..  total saknad av självinsikt..

Vissa är kanske inte medvetna om hur de ser ut. Som en jag dejtade:

Jag har nätdejtat en del i mina singeldagar då jag hade svårt att träffa på bra killar som inte redan var upptagna IRL, så att säga.

När jag hade bott kanske 1 år i min studentstad och var 22-23 började jag snacka med en kille som var lite över 35 och egentligen lite för gammal för min smak. Jag tänkte att han kanske var fräsch för sin ålder som min storebror som var ungefär lika gammal är och att jag skulle vara lite öppensinnad. När jag såg honom i webcam hade han den inställd på svartvitt och det var rätt mörkt i rummet men jag tyckte han var hyffsat sig lik. Efter några veckor bestämde vi oss för att fika hos honom.

När jag väl träffade karln kunde jag snabbt konstatera att bilderna på hans sida definitivt inte var tagna detta årtusende! Han var uppskattningsvis runt 25 på de bilderna, alltså var dem minst 10 år gamla! Jag varken skämtar eller överdriver när jag säger att han liknade pingvinen i Batman. Småfet och plufsig, tunnhårig, klädd i svarta smått trasiga kläder, kutryggig och hasade fram. Till råga på allt försökte han tafsa på mig hela tiden, massera mina fötter o.s.v samt snacka om att han ville att jag i framtiden i vårt förhållande skulle ligga på hans köksbord och så skulle han slicka mig samtidigt som jag kissade. Herregud.

Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades ta mig ur situationen men jag lyckades avbryta dejten efter ca en timme. "Får man inte ens en kram" sa han när jag försökte fly, "NEJ!!!" sa jag, haha.
När jag var tvungen att byta buss inne i stan var jag så illa till mods och i escape mode, så jag joggade de sista 4 km hem för jag kände bara för att springa springa springa så långt bort från honom som möjligt.

Dagen efter försökte han komma fram till varför jag varit så hemskt elak och dissat honom sa han "DU KAN IALLAFALL INTE SÄGA ATT DU TYCKTE ATT JAG VAR FUL!"... nejdå, inte alls. Jag svarade inte på det och inte på nått annat efter det heller.

Hahahahaha skrattar så jag håller på att kissa på mig

Åh, vad jag känner igen mig i det där "escape-mod:et" när man inte vågar stå still i 2 sekunder för att det känns som otäckingen ska hinna ikapp