**Den stora feta LCHF-tråden**

Håller med Yena här.
Följer man en diet till punkt och pricka, en diet som innehåller rätt sorts mat med visst kaloriintag, då ska man gå ner i vikt. Iaf så gör man det om man har så kraftig övervikt som du verkar ha iom att en operation är aktuellt!

Jag kan personligen säga att jag inte tror att LCHF är rätt diet för dig, eftersom man äter så pass energität mat! Du har svårt att låta bli att fuska, och det GÅR INTE på LCHF! Dieten bygger också på stora hormonella förändringar, att man ska känna sig mätt på ett helt nytt sätt, och att när man gör det och har ställt om kroppen så minskar portionernas storlek, vilket gör att man automatiskt hamnar på ett underskott av energiintaget. Men om man missar de här signalerna, har en kropp som inte "förstår", eller om man fuskar då och då - då blir det inte så! Då fortsätter man att äta för stora portioner dvs för mycket kalorier och då ramlar hela systemet omkull!

Jag menar inget illa här, om du har ett matberoende så har du, et är svårt att göra något åt! Men då får du försöka hitta en väg runt det. Om du anpassar din kost lite, äter lite mer kolhydrater (men inte mycket) dvs friare av grönsaker och liknande. Minskar på fettet (men inte för mycket) och så försöker du att hålla koll på kalorierna istället. Blir det då så att du faller i en fälla, så har du chansen att korrigera det på nästkommande måltid. Tycker du att du ska unna dig nånting på kvällen så kan du äta färre kalorier på dagen!

Det är svårt att hålla det kanske - men du ska inte lura dig själv! Det är precis lika svårt om inte svårare att hålla dieten efter en operation! och om du inte håller dieten efteråt, då kan du skada din kropp för all framtid! Dessutom kan redan själva operationen skada kroppen, så att du aldrig känner dig som dig själv igen!

Jag coachar dig jättegärna om du vill! Svarar på dina frågor, hjälper dig med tips på menyer du kan äta osv. jag tror absolut att vi är flera som är villiga att ställa upp för dig, men kanske jag har mer vana av den typen av mat som jag skulle tro kan passa dig bäst! Du får jättegärna lägga till mig på msn eller på facebook så kan vi prata mer privat om du vill!!! messa mig så kan jag leta upp dig!

Ja. De 2 första veckorna kan vad som helst hända. du tappar slagg, vatten, kan gå upp för att kroppen gillar fettet du äter osv. Men vecka 3 och 4 kan du börja ana din reella uppgång eller nedgång. Sedan får du analysera det du har ätit fram tills dess och eventuellt göra ändringar om du inte gillar det du ser. Men det KAN också dröja längre innan man lossnar. Tycker man att man gör allting rätt, och vågen står still (inte upp) så kan man ju vänta ett tag till och se om det lossnar! Eller så kan man prova att dra in lite och se om det får fart då!

Och då följer du ju inte deras råd, så då kan du inte säga att det inte fungerar.... Tyvärr! Hur tror du det blir sen när du ska äta varannan timma, och du får sitta i 45 minuter med maten trots att det vara är nån dl i mängd? Du kommer sitta och äta heeeela tiden... Trots att du inte känner minsta hunger... Jag vill verkligen försöka hjälpa dig att slippa ifrån det ödet!

Jag har ju förresten också IBS och är känslig mot äggen, så vi verkar behöva äta ungefär liknande mat! Jag har lagt till lite mer kolhydrater, men det gäller att hitta de sorter man tål! Och äggen använder jag sparsamt bara när jag bakar bröd tex, äter inte ägg rena i kosten! 

ja jag menar absolut inte att du inte har kämpat! Menb om dom säger att du ska äta 5 mål mat, och du bara äter 2-3 mål mat, då har du ju inte följt riktlinjerna. Jag menar inte att jag tycker att du ska äta 5 mål mat, men kanske det är samma sak med LCHF.
Du vet att du är sockerberoende, men samtidigt så fuskar du ibland, och på så vis underhåller du sockerberoendet, och sabbar idén med LCHF. Då tror jag inte att LCHF är rätt för dig i längden! 

Vad är det för mediciner du äter?Är du allergisk mot både gluten och mjölkprotein menar du?
Eller menar du att du får gallsmärtor av gluten?

I början på en strikt lchf så har inte kroppen energi! Det är därför du får omställningsbesvär. Sen efter ett par veckor börjar kroppen fatta att den kan använda fettet istället för att leta kolhydrater, men den processen är inte fullständig på länge länge. 6 månader brukar man säga innan man är igång ordentligt.

Under den perioden, men absolut främst i början, så har man helt enkelt inte energi till träning, speciellt för muskeltillväxt! Utan energin tas istället från musklerna. Den har inte tid att vänta på fettet eller hur man ska säga för att det ska låta enkelt... vad jag har förstått så kan det bli nästan samma sak som att man tillför en dos kolhydrater då och då... Man sabbar helt enkelt kroppens omställning till fettförbränning. Kanske det beror på att kroppen fattar att om den måste ta av sin muskelmassa, så måste den spara, jag vet inte faktiskt Men på nästan varenda bok och sida man läser om strikt lågkolhydratkost så förespråkas det att man är försiktig med träning i början, fokuserar på promenader och annat, och sedan inför hårdare träning och muskelträning senare.

Vi har nog inga problem att läsa. Men man kan vara skeptisk när det är visat att de allra flesta av de operationer som sjukvården klassar som "lyckade" faktiskt inte alls är lyckade på sikt, utan det bara innebär att man inte förlorade patienten under operatione, man har inte mer komplikationer än man kan vänta sig (dvs rätt många ändå) och patienten börjar gå ner i vikt.

Längre än så går man inte! Av alla de som jag vet om som har gjort lyckade operationer, så vet jag EN som är nöjd så här i efterhand med sitt val. Därför tänker jag varna för operationen, och göra allt jag kan för att stötta så att man kanske klarar sig utan en operation! Även om det finns en liten chans att allt faktiskt går bra, att man går ner i vikt, inte hatar sitt nya liv, inte går runt med dagliga hemska biverkningar osv, så tycker jag inte att det är värt risken!

Du är ju van att träna sedan innan, du verkar ha rätt gott om ork osv. Så jag tror ju inte att det är nån större fara för dig. Däremot så kan det ju vara så att träingen och viktminskningen motarbetar varandra. Men som sagt, lägg om kosten så att du får in en dos kolhydrater, och om du märker att det går åt skogen med träningen så prova en period med nåt protein/kolhydrat-aktigt före eller efter träningen och se om det gör skillnad.

Jag tror som sagt att du går säkrare på en liberal kost än på en strikt!

Fast då kanske du borde läsa på mer om vad en "halvlyckad op" betyder för de som råkar ut för det.... Det är inte som att göra hål i örat och hålet hamnar lite för långt åt höger i örsnibben lixom, det handlar om att aldrig nånsin kunna leva ett normalt liv igen.

Problemet med operationerna är egentligen itne operationen i sig - för den vet man om är farlig och man är villig att ta den risken antar jag när man väljer den utvägen - MEN man släpper patienten, man utreder inte och följer inte upp ordentligt varför man fick de där 60 extra kilona till att börja med! Och som vi har sagt tidigare - det är inte hjärnan man opererar! Man åker till ett rum, sover en stund, och vaknar upp, och då plötsligt så förväntas man ha ändrat hela sin syn på mat, alla beroenden som har med mat att göra ska vara borta - för annars riskerar man göra stor skada på sig själv! Det fungerar inte så! och i just det här fallet, Med Maddisen som är uttalat sockerberoende och troligtvis inte har världens bästa kontroll på sitt matintag - då finns det ju stora risker att hon får problem efter en operation! Då vill jag iaf erbjuda mig att stötta för att seom det kan hjälpa. Och även om hon inte går ner i vikt av min hjälp, så kanske man kan lyckas förändra något litet i hur man tänker om mat och hur man äter, som är det som gör en jättestor skillnad sen efter en operation om det i framtiden blir en sån!

Flera av oss finns ju i GI-tråden jag startade! Så du är välkommen in dit också för att grina och gnälla Eller så kan du ju börja prata POPSITIVT om mat igen! hahahaha

www.familjeliv.se/Forum-24-64/m58574935.html