**Den stora feta LCHF-tråden**
Alltså nu blir det "det där ämnet" igen. Så bajs-känsliga läsare får härmed anses varnade.
I morse funderade jag seriöst på att sluta med LCHF bara för den härliga känslan att kunna bajsa utan att det blir trauma. Satt svettig och gråtande på toaletten, helt utan resultat (här kan vi VERKLIGEN tala om blod, svett och tårar!). På lunchen gick jag till Apoteket och införskaffade en liten rektal "vän" och nu känns det som att ljuset har återvänt.
Seriöst alltså, jag vet fan inte om det är värt att fortsätta den här banan? Det kan väl för sjutton gubbar inte vara meningen att man ska spräcka hela röven?