**Den stora feta LCHF-tråden**

Hajjade lite till just pga glasögonen. Sen såg jag detta med längd/vikt, hoppsan hoppsan. Någonting som jag alltid egentligen känt är att vikt över 90 är katastrof. Men samtidigt så har jag väl aldrig upplevt mig som en tjockis i den bemärkelsen. Även läkare/bm har valt att bortse från vikt/bmi eftersom det egentligen inte synts på kroppen på det viset. Nu när jag såg dig så var det kul, du är slankare, men just detta med 90-kilos är humor. Inte sjutton är det så överdrivet fett. Du ser bra ut tjejen!  

Jag har med graviditetshäng som skvalpar så jag är inte i samma form. Jag har ju 72 som målvikt eftersom min kropp alltid ballar ur när jag kommer under 70 så att jag stormar upp en massa kilo. Önskar att jag gett upp vid den vikten de 100 gångerna man hållt på med galna dieter och kurer. 

Men allvarligt, som sagt så har jag alltid upplevt att jag inte ser så där jättetjockis ut och jag tycker inte att du gör det! Skönt att få det bekräftat utifrån en annan individ... Jag har alltid trott att jag haft en form av glasögon som gjort att kilon dragits av för jag och vågen har inte varit överens på den biten.  

Nuuuu är jag hemma efter veckan med släkten! Ironiskt nog stod jag pall hela veckan för alla former av avsteg. Igår slog det slint när barnen fick chips, jag märkte inte ens att jag satt och goffade i mig.

Så idag har det varit resa hela dagen och allmänt surt och då lackade jag ur vid ett lunch hak för det kändes som jag skulle "passa på" när jag ändå sabbat. Så dålig/fjantig attityd, det ironiska är ju att jag inte ens saknat saker. Men iaf, på lunchhaket där jag skulle synda med att tillåta ett par strips och bröd till hamburgaren. Men så var det usel hamburgare och hår i cole-slawen så jag la ner den måltiden. Inget avsteg med andra ord. Då.

Väl hemkommen efter 8 timmar i bil inknökad mellan 2 barnstolar, inte en matbit på hemmaplan, då gavs det upp och det ringdes efter pizza. Gott var det! Så nu är jag nöjd, jag hade bestämt mig för avsteg, nu är det gjort. Och imorgon så blir det storhandling och nystart och inget blängande och pysslande med mat, äntligen!

Det jag kände efter chipset igår att allt helt plötsligt var skitsamma, man tappade sansen och skulle helt plötsligt frossa på bara "för att". Jag har ju inte ens varit sugen så i dagsläget känner jag mig som en trumpen tonåring som sparkar bakut bara för saken skull. Men jag tror även att vissa avstamp är nödvändiga för att behålla sansen.Känns inte värt det, men slog slint. När man tryckt i sig några nävar så var all form av bra inställning borta med vinden. Men jag känner mig nog halvknäckt efter denna "semester", allt kommer med automatik när man är hemma i sitt egna kök och sover i sin egna säng. Är man intryckta ett visst antal människor, dygnet runt, många dagar så blir man körd tillslut.

Men yippieyeeay då... Var ju bortrest och hade inte full kontroll över maten, gjorde iofs genomtänkta val vid varje måltid och bör ha varit halvhyggligt bra. Sen föll jag dit för chipsen i lördags och eftersom jag ändå hade sabbat så resonerade jag så fint att det fick bli pizza vid hemkomst och tom kyl.

2 KG UPP???? *avgrundsvrål*

Nåde om detta inte är vattenkilon, jag hade ju nått målvikt 1 så nu är det bara att tappert kämpa sig ned igen.

Jucea gumselumsan! Jag tycker att du kommer med jättebra tips och marsch in med dig hit igen! Vi är miljoner människor i denna tråden och alla kan inte vara vänner i alla lägen, störs man så kan man försöka ignorera inlägg av varandra. (Säger jag som rök ihop här för ett tag sen så hårtussarna rök , dock lärde jag mig läxan att hålla klaffen ibland och detta gäller nog oss alla.)

Kaya: Jag har ju sen jag dragit igång haft en veckoinvägning varje vecka samt mätning, hittills så har det gått ner rätt bra varje vecka, både vikt och cm. För mig har det varit en perfekt boost för motivationen. Jag har invägning på morgonkvisten för jag vet att det varierar vilt under dagarna. Förra invägningen så kom jag till målvikt 1 och jag var jättelycklig över att jag passerat en av de magiska gränserna som jag suktat efter.

Till saken hör att jag under förra veckan just hade mens och kände mig småfetto under halva veckan. Jag kånkade runt i slalombacken upp och ner med pulka halva dagarna. Kändes som att fett borde ha rasslat av.  Men nu vid invägning efter denna pärsen samt det onödiga syndadet plus att mensen är över så var det plus både på vikt och cm.  Så nu tillber jag alla högre makter om att det rör sig om vatten för annars blir jag faktiskt lite smådepp.

Men jag vet att det är småidioti att stirra på våg men måttbandet brukar visa bra hur landet ligger. Jag måste ha någon form av morot i form av småmål på vägen och nu hade jag redan firat av den så det blev lite bitter eftersmak. Jag kände mig som ett svullet fetto och nu fick jag det bekräftat, jag hoppades att jag kände fel...

Men visst, du HAR rätt. Men min skalle fungerar inte så.  Jag har så pass många kilo som ska bort så nu vill jag verkligen bara få bort dom.

Knasis: Glöm alla gamla lärdomar är första regeln när det kommer till lchf känner jag. Den andra är att ät när du är hungrig och ät tills du är mätt! Jag äter inte alls i närheten av vad jag åt tidigare.

*skrattar hysteriskt*

Jag hoppades på ett mirakel! Jag hade tänkt att skippa men en liten grön jävel satt på min axel och puffade på om att saker faktiskt kunde ha hänt trots att det inte kändes som så. Så därav besvikelsen, jag är även arg på mig själv för jag får ju faktiskt skylla mig själv. Men nu håller vi tummar och hoppas på att det är en massa vatten som landat i kroppen efter denna vecka som varit. Jisses, det vore något! Absolut! Jag kommer få hjärtinfarkt av förskräckelse!