**Den stora feta LCHF-tråden**

Min kille gav mig rosor och ordentligt cred idag, för att visa att han älskar mig och att han tycker att jag gör ett hästgöra på hemmaplan. Han klagar aldrig heller på något utan försöker stötta. Så SKA det vara i ett förhållande anser jag. Han har märkt att jag har det tufft nu och ville muntra upp mig.

Jag som precis har börjat överväga att ta allergimedicin, är det osedvanligt illa i år? Jag brukar inte ha så mycket allergi men nu ser jag ut som en mullvad i ena ögat och trött så in i märgen som jag blivit tidigare gånger då jag fått känningar. Men om jag inte missminner mig så landar jag i ett komatilldtånd av mediciner också så det känns som pest eller kolera.

Han är den bästa och jag har haft otrolig tur,  men det var en hel del nitlotter innan jackpot...

Jo, jag känner också hals/näsa/ögon, suger som sjutton eftersom jag är första klassens trädgårdsfanatiker och rymmer ut varenda sekund som jag kan skrapa ihop. Men nu ligger jag här utslagen på soffan med mullvadögon och ömkar mig. Fantastiskt väder och jag skulle nog hellre vara därute men musten har gått ur mig. Men kanske läge att börja knapra tabletter...

Min magnolia ser stendöd ut, samt fjärilsbuddlejan. Är det två saker som jag absolut älskar på tomten så är det, jamenvisstja, magnolia och fjärilsbuddlejan. *suck* Denna vinter har tagit hårt på växter. Torkan har gjort att det är invasion med jordloppor så roligt värre just nu. Och trots torkan så tycks mördarsniglarna dyka fram ändå. Toppen, verkligen toppen.

Kittycat: Gumman, gumman, gumman! Låt inte detta tugga sig in i din benmärg nu! Det finns en anledning till att merparten har landat i denna tråden så jag tror att här om någonstans så har du ett gäng som vet vad du tampas med. Jag måste köra nolltolerans, så fort man tillåter den endaste lilla skitsaken så går det åt helv**e. LCHF är världsbäst, men detta handlar om andra saker också, inte bara maten som man äter utan vad som sitter i huvudet. Du och jag kan ta varandra i hand och kasta oss upp i sadeln igen!

Det blir en ond spiral. Andra omständigheter som resulterar i negativa känslor tar på ork och energi och man tillåter något och sen så är cirkusen igång! För har man ätit ditten och datten så kan man lika gärna "passa på", för nyyyyya tag imorgon. (yeeeaaahhh right) Så får man en skitnatt eller vaknar som ett vrak och man orkar helt enkelt inte med sig själv.

Jag stressar ju ihjäl mig för tillfället vilket resulterat i att jag har inte ork med någonting för att jag missköter min kosthållning, (samt pollen tar på krafter börjar jag tro, och stress) sen tror jag att bara ångesten över allt gnager upp energin. Jag har den senaste veckan inte ens pallat med att baka mitt oumbärliga fröknäcke och bara den skitdetaljen resulterar i att man inte tar sig i kragen och styr upp sig själv. Jag orkar inte äta och när man väl äter så blir det fel för att man är så panikhungrig.

Imorgon ska jag kliva upp kl 5 (som vanligt), men istället för att sätta mig och stirra apatiskt på skolböcker så ska jag tamejtusan baka dessa fröknäcke. Måste få ordning på mat för att få en skalle och energi för att palla med. Sen besök till affären och shoppa upp hela delikatessen. Ska inte finnas utrymme alls för att hamna i situationen att man äter annat "för att".

Är du på? Tummis?

Helene: Magnolian har ju inte blommat än och det är nog det som triggar mig, man går och suktar att den ska komma igång. Hade feta fina knoppar på tidig vårkant men nu ser den helt rultig ut. Just fjärilsbuddlejan är väl snararst att den lockar fjärilar så in i bomben, underbart! Även barnsligt förtjust i lavendel och ej att förglömma mina 33 pelargonsticklingar som börjar bli stora och fina...

Sista tentorna innan sommar och dessa kurserna har varit helt sinnessjuka. Fullständigt dränkt i arbeten då man kastat in 5-10 sidor varje vecka senaste tiden och nu återstår sista med en hemtenta och 2 pm arbeten vilket ska bli runt 50 sidor totalt. Och jag är så in i berget trött i skallen helt enkelt, spårar alltid iväg och svårt att bara satsa på överlevnad så även där uppstår negativa spiraler. För det tillför ju inte ett skvatt när man helt enkelt blir låst i skallen och förvandlas till en idiot. Just att försöka synka ihop allt med barn, karl, studier, hem, ett liv utöver? Pluggar ekonomprogrammet på högskola.

Tror också att det är bra att äta nåt redigt direkt så att man inte hamnar i mellanstadiet utan sug och att det senare spårar ur. Att helt enkelt bara bli mätt och belåten det första man gör. Jag älskar mina fröknäcke! De är sju resor bättre än alla andra former av knäcke! Så nu styr vi upp oss! *lägger till med tuffa Clintan blicken*

Dels beror det vad man proppar i den men jag har inga exakta siffror i skallen nu men mina väger inte många gram så väldigt, väldigt lite i på total! Vissa av fröerna är ju helt fria, jag brukar dock peta i lite blandad kompott av vad som finns hemma samt äggen då. Så vinner enormt känner jag för jag har finn crisp som "kris föda", och dessa spårar snabbt iväg.

I afton blev det visst spammande för mig!

Jag har väl samma semester noja, vi gillar detta med road-trips så vi kastar in tält och ser var vi landar... Blir ju ruskigt lätt att ha kontroll över mat då...

Detta är 3 år, en kandidatexamen. Får se hur man kan styra upp det sista, om man inte ruttnat ihop innan dess...  Just nu kan jag inte påstå att motivationen är på topp, några veckor innan sommarlovet! Ärligt så vet jag nog inte ens i dagsläget vad jag vill bli när jag blir stor, jag var en fena på att styra upp, fixa lönsamhet på mitt jobb så detta kändes så självklart. Och jag är hyggligt duktig i skolan också, men jag har väl egentligen inte full kontroll vad utbildningen generar för möjligheter och vad jag vill arbeta med utifrån det...

Hej tjejer! Riktigt uppfriskande att komma in hit mellan varven, unika och bäst, The Kladdkaka, man får sitt fnitter. Dock i vanlig ordning så har det skrivits ungefär miljarder sidor sen jag var inne och spammade för några dagar sedan.

Kittykittykittycat! Hur går det vapensyster? Har du hittat rälsen och tuffar på? Jag har haft ett par små urspårningar, jag är verkligen usel på att hantera stress/ork/tid och energi.

Idag fick jag iaf in hemtentan så nu ska jag bara trolla med knäna och bestämma ämne på 2 pm arbeten och skriva för brinnande livet de närmaste tre veckorna.

Kaya: Jag förstår att det känns tungt och att du bör kolla upp det. Tycker att du är en riktig kämpe som hinner med allt ändå, du måste ha en riktig karaktär för att fixa med träning när denna segheten finns. Jag har känt mig ur gängorna en lång period (långt innan LCHF) och ambitionen är alltid att kicka igång och röra sig. Men jag når inte hela vägen, energin tar slut av att göra "det man måste göra". Egentligen så kanske man borde vända på steken och utifrån det ev få mer energi.

Beträffande fusk så kände jag från början inget behov av att fuska, det fanns verkligen inte en anledning i världen. Jag mår bra av LCHF och det finns helt klart likvärdiga alternativ. Men sen blev det Stöten med koststrul, därefter tentor med tentastress och det blev mer och mer strul och jag ser ett mönster genom livet hur man fungerat. Man faller så lätt in i gamla beteenden trots att man inte har avsikt. Gör man avsteg så sitter den där dårskapen i benmärgen och ens handlingar går på automatik. Skrämmande. Så trots att jag varken vill, har lust, intresse av att göra avsteg så sker det ändå pga just dessa invanda mönster. Men effekten att det blir vajsing med kroppen, trötthet, strul och det resulterar i ytterligare avsteg. Blir galen.

Nu är inte tanken att förmedla en bild att jag sitter hemma och hetsäter godis dagarna i ända för så är det inte. Men att man förlorar kontrollen för det krävs vettiga intag, kör man halvliberalt och det är stress så blir det lätt att man väljer bananen framför brieosten när man rusar till dagis. Sådana former av avsteg som jag syftar på.

Förresten! Nu har jag passerat delmål 2! 10,8 kg sen i februari. *dunkar mig själv på ryggen* Så målet känns inte helt avlägset nu trots allt!

Hola!

Här kommer jag drällandes med dynga och skulle behöva lite hjälp med tänk. Sedan min stressreaktion så har jag en tendens att låta saker kommer "under skinnet" på mig. Nu har jag landat i en dynghög och detta resulterar i totalt tappad matlust, äckelkänslor och mat fastnar i halsen. Jag käkar mitt fröknäcke till frukost men sen kan det dra ut till middagen men då tar det emot och det blir inte många tuggor. Fröknäcket till frukost blir redigt med smör och ost. Under perioden utan fröknäcke då jag petade i mig frukt i all hast, resulterade i mycket mer hunger mellan varven men detta står jag mig på. Jag vill eliminera detta med att kroppen landar i "svält", men jag kan inte påstå att jag lider nämvärt av dessa rubbade matvanor i dagsläget, jag är inte hungrig och det tar emot totalt och lite äter jag dock. Jag har ca 3-4 veckors stress framför mig. Jag har ju en gång i tiden haft koll på detta med näringslära men det var under andra förutsättningar.  I min skalle känns det ändå som att det inte är helt katastrof för detta är ju ganska späckat med bra saker, men om jag ser till min gamla tids kunskaper och lära så ser det nattsvart ut. Så länge jag inte lider av det att hjärnan ballar alternativt kropp så är det väl bara att tuffa på? Jag behöver bara överleva en kort tidsperiod som sagt, några veckor och jag vet hur jag reagerar.  Tankar?

När jag inte hade fröknäcke fixat så slank det ner frukt, mitt evinnerliga fusk som jag pratat om, men detta resulterade i mer hunger och ilska... Men nu när fröknäckesatsen har funnit hela veckan så har det blivit för lite mat. Jag vet att det har mentala orsaker, jag har hamnat i en ångestfälla men detta är inte pga mat utan andra omständigheter och det smittar av sig på kosthållningen. Jag känner mig inte hungrig och känner mig ok men fullständigt äckel till mat. Petar jag in kollisar och försöker trigga igång så blir det inte bättre, kanske äter mer men då sätter det sig mer på humöret och ilska. Jag borde fokusera på att åtgärda problemet för detta är bara effekterna, men detta är för att jag låter saker krypa under skinnet. Jag vet bara inte hur jag ska hantera saker just nu, efter stressreaktionen så återhämtade jag mig men jag kan verkligen inte hantera saker bra numera när det blir mycket... Känns svårt överlag att få i sig saker, finns varken sug eller hunger. Bara att äckel uppstår efter ett par tuggor.  Men detta borde ju inte vara den totala jordens undergång har jag en förhoppning om...

Jag brukar köra i ugnen, the best ever! Jag har halloumi som substitut för pasta/ris/potatis till många måltider. Idag blev det kött på grillen med halloumi till. Skitgott!

Läst era inlägg under dagen från mitt psykbyt igår, ni är så söta! Dock så hann jag inte besvara i läsandets stund och nu är det ett ex antal sidor senare. Ska försöka leta reda och se om det fanns något att besvara, men jag vill bara poängtera att ni är bäst i världen här!

Moiraine: Jag skulle nog köra på en vanlig grönsallad med gurka, tomat, fetaost och oliver.  Och grilla halloumi som tillbehör...

Hej hej!

Lever efter det längsta avsteget ever, fy sjutton vad tragisk man är. Jag vet att det är något i den "vanliga" kosten som jag inte tål för jag blir brutalt svullen och förstoppad. Med LCHF är jag frisk och mår bra så varför plåga mig själv? Inte överdrivet snygg i bikini med andra ord.  Matvanorna är totalt upp och ner efter pluggkaoset i våras och därefter semestern då man helt nkelt var för lat och bekväm för att orka ta sig i kragen igen. Så nu tjuvkikar jag här igen och ska leta reda på inspirationen och bli som folk...

*tjuvkikar*

Ok, det jag märkt av efter ett ex antal månaders fuskande.

-Jag har gått upp i vikt
-Jag är svullen som Barbapapa och en riktig hot mama i bikini, eller hur var det nu igen...?
-Jag har jordens trögaste mage och besöker toaletten ytterst sporadiskt.
-Jag är hungrig och sur.

Så frågan är , varför ska det vara så f*******t svårt att bara leva normalt igen?

Hej Kittycat, kul att se dig igen!!

Loreena: Jag tror att jag har problem med gluten, vore det laktos vore jag smått stendöd efter allt.

Jo, sommaren är jobbig att ta sig i kragen när man simmar i margaritas och frossar. *visslar falskt* Lättare när man har en strukturerad vardag och inte bara lullar runt och pillar sig i naveln. Nästan så att man ser fram mot att skolan drar igång igen så att man får fason på vardagen.