**Den stora feta LCHF-tråden**

3 dl pofiber
2 tsk fiberhusk
2 tsk bakpulver (vissa tar bara en)
Lite salt
250 g kesella
1 ägg (kan med fördel ta två)
50 g smält smöt
½ - 1 dl grädde

Smält smör. Blanda ihop torrvarorna.
Fördela i kesellan i torrvarorna.
Blanda i ägget/äggen. Blanda i smält smör och grädden.
Låt stå och svälla i 10-15 min.
Knåda ihop till 6 bullar, lägg på bakplåtspapper.
Grädda i ca. 15-20 minuter i mitten7undre delen av ugnen.
Låt svalna.

(Eller så blandar man ihop alla torrvaror förutom fiberhusken i en bunke, blandar ihop allt flytande i en bunke och blandar i fiberhusken i det flytande och låter det svälla och blanda sedan ihop allt.)

Jag köpte en burk stevia, malda blad. Den är svåranvänd då jag inte vet exakt hur jag ska dosera och så löser den inte upp sig, går alltså inte att ha i vad som helst. Eftersmak av lakrits, inte så gott.

Testade sukrin i lördags, oj vad mitt sötsug satte igång Jag som kan hälla i mig light-läsk utan problem annars...

Det är ju helt fantastiskt! Jag motsäger mig inte era resultat, det är ju ändå verkligheten och empiri - MEN jag har så svårt att förstå hur det fungerar att gå ned på mycket på så många kalorier. Det känns helt enkelt omöjligt. Hur fungerar det???

Ja självklart är det så! Grundförbränningen på 120 kilo ligger säkert ännu högre än så. Men ibland ser jag att många LCHF-are (inte i denna tråden) menar på att en person som väger 70 kilo som vill gå ned till 60 kan äta 2500-3000 kalorier per dygn och ändå gå ned ett kilo i veckan. Och det måste ju vara omöjligt!?

Nä, 120 kg vägde jag inte ens när jag började även om jag inte var långt ifrån att nosa på 100 kilossträcket. Men självklart så är det väl så att man har lite lättare att gå ned om man har mycket att göra av med, förutsatt att man inte hållt på och jojobantat eller pysslat med svältkost innan för då har kroppen svårare att gå med på att släppa efter. jag har aldrig hållt på att banta i hela mitt liv så min kropp fattade grejen med en gång.

Jag hoppas kunna gå ned en 5 kg till sedan känner jag mig nöjd med min siffervikt. Skulle det gå att gå ned 10 är jag mer än nöjd men jag strävar inte efter det. Det får bli en bonus om jag kommer ända dit.

Lchf är super på alla sätt och vis. Jag är så glad och oerhört tacksam att jag faktiskt vågade tänka om och prova.

Jag vägde 99 kg i oktober -10. Jag väger nu 79 kg. Jag är 170 cm lång så jag är fortfarande överviktig enligt bmi och även om jag tar mig ned till 75 där jag är nöjd med mig själv så är jag enligt bmi överviktig, men det skiter jag heligt i. Det är ju en betydlig skillnad på något kilos övervikt och 30 kilos övervikt. Något kilo kan jag leva med och soms agt, låter kroppen mig ramla ned ytterligare fem kilo så tackar jag och tar emot men jag tänker inte jobba för det. Jag blir 40 nästa år och jag har fött fem barn så jag tycker att jag måste ge kroppen lite utrymme och inse att jag inte är 20 längre. *s*

Tänk vad långt jag kommit som faktiskt vågar skriva ut min vikt Och detta i en öppen tråd till och med! Det gjorde jag inte för 6 månader sedan.

Fettet hamnar på rätt ställen, är väl tanken
Kroppen ska ju omfördelas, så att även om man inte går ner i vikt så hamnar kilona på rätt ställen, eller i rätt form (muskler istället för fett) 

Fråga mig inte hur det fungerar, men det är ju tydligt att korppen omfördelar sig på lchf smalare midja och större tuttar