Spana skrev 2012-06-17 11:52:46 följande:
nja.. svårt tycker jag. Känns inte snällt mot mina barn att de inte ska få äta sitt fredagsmys. Vill inte att de ska behöva försaka saker bara för att jag har valt bort det.
Visst finns det väl andra goda saker än chips, popcorn och ostbågar, men njää.. vill unna dom det. Ibland pallar jag trycket, ibland inte. Samma med deras godis :)
Men skönt ändå att jag inte moffar, utan kan ta några stycken sen är det bra.
Men vadå inte snällt?
Jag trodde att de flesta som körde med LCHF hade förstått vad kolhydraterna gör i kroppen och att man bör begränsa intaget. För mig framstår det då som rätt självklart att inte övriga familjen ska äta massa skräp.
Varför ska jag ge min son sånt som jag själv inte äter? Det tycker jag skulle kännas jättekonstigt.
Nu är inte min son en sån unge som måste ha det på ett visst sätt, han frågar sällan efter fredagsmys själv. Och skulle han be om chips en fredag varpå jag svarar att nej det har vi inte, men vi kan fixa lite gurkstavar och blomkål med dip istället, så skulle han bli jätteglad över det.
Precis som för sin egen del, när man börjar med LCHF, så är det väl toppen om man kan få barnen att bli glada och nyfikna på det nya man kan erbjuda dem. Istället för att de ska få känslan av att försaka saker.
Godis och snacks ska inte vara totalförbjudet för barn. Så elak är inte ens jag. Och jag har absolut inte satt min son på någon LCHF-diet. Men om jag (som ändå upplever att jag är hyfsat inläst på ämnet och känner till hur kolhydrater fungerar i kroppen) aktivt väljer att inte äta det själv, varför ska jag då ge det till mina barn?