missypissy skrev 2011-04-10 20:45:07 följande:
Angående ex och barn och sånt där:
Skönt att det finns fler med samma tankar som jag! Det gör mig väldigt ledsen att läsa om barn som hamnar i kläm för att föräldrarna inte kan hålla sams. Nu är min exsambo inte pappa till Tilda, men de har levt tillsammans under lång tid och de älskar varandra. Och vi är fortfarande en familj, om än en lite ovanlig sådan.
Även Tildas pappa och hans flickvän är förstås vår familj, och vi har alla väldigt bra relation och tycker mycket om varandra. Med tanke på de många trådar jag läst om styvmammor som inte tycker om sina barn är jag innerligt tacksam över Tildas bonusmamma, som älskar henne och gör allt för henne. Hon är fantastisk! Och min exsambo likaså!
Tilda brukar säga till mig: "Tänk mamma, så MÅNGA jag har som älskar mig!" Och det gör mig så glad att höra, för hon ser inte vår familj som trasig eller förstörd, hon mår inte dåligt över att hennes mamma och pappa inte lever tillsammans. Hon känner tvärtom- hon har massa bonusar (extrafarmor, extrakusiner, extramostrar o.s.v.) som ger henne kärlek, och hon är trygg med dem alla. Hade vi däremot bråkat eller pratat skit om varandra hade hon så klart påverkats och säkert mått jättedåligt. Det FINNS faktiskt lyckliga separationer, men det är föräldarnas ansvar att det blir så!
(Sen är det så klart lätt för mig, ingen av mina två separationer har berott på svek, otrohet eller liknande, så det finns inga öppna, blödande sår. Jag är medveten om att det inte är lika lätt för andra, men för barnens skull måste man försöka läka och gå vidare tror jag.)
Oj vad jag skriver, och oj vad OT det här är, sorry.
OnT igen då:
Jag är så jäkla illamående idag, har inte klarat att äta middag än... Antar att jag har druckit lite för mycket kaffe, har suttit och skrivit hela dagen och då hinkar jag ofta i mig. Ska försöka fixa till lite mat, är inte alls särskilt sugen men nåt måste jag nog ha i mig. Men vad? Lite ost kanske, det är ju alltid gott....
Jag känner såhär att det är värre om mammas/pappas nya kille/tjej inte funkar ihop med barnen än att skilsmässan gått dåligt och man bråkar. Visst är det tråkigt med men det andra är värre.
Min bror har alltid varit en liten ängel, glad och sprallig även efter mamma och pappa skildes (dom har bra kontakt nu det var bara i bärjan dom bråkade lite) men sen mamma skaffade ny kille har min bror blivit mer och mer dyster och deprimerad och det har hela familjen märkt och alla vet att det beror på mammas kille.. Visst har jag med blivit det och han har fått mig att skära mig och försöka ta självmord men det är min bror jag bryr mig mest om. Han är bara deprimerad nu, men till sommaren ska han få bo hos mig så jag hoppas han mår lite bättre då. Visst är mammas kille snäll och så, och han älskar mamma, men han går inte ihop med oss barn och vi har ändå känt han i typ 13-14 år.
Väldigt off topic och kanske lite väl privat men vill bara säga till er (även fast jag är ung och kanske inte är den bästa att ge tips) men tänk på era barn främst. Går dom itne ihop med eran nya kille så välj barnen i första hand och gå itne och tro att det ska lösa sig.
Nu har ju mamma och han varit ihop länge och även gift sig så jag vill att hon ska vara lycklig när jag ändå är borta, men jag mår fortfarande dålig när jag hälsar på hemma. Bara nåt att tänka på :)
:)
Suck. På´t igen!