**Den stora feta LCHF-tråden**

Saken är säkert att hon mår så jäkla dåligt i sin fetma och orkar inte ta sig i kragen att göra som du. Varje gång du går ner trycks hon ner mer i skorna och känner sig misslyckad. Varför glädjas åt dig då? (läs med sarkasm!) Du finns där och ställer upp, hon borde vara glad att du orkar bry dig och att du finns där öht. Såna kompisar växer inte på träd! Att säga grattis kostar faktiskt ingenting men för henne tar det säkert emot. Du lyckas men inte hon, hon som borde gå ner. Hon vet att hon behöver anstränga sig men det är jobbigt. Hon lurar säkert på en operation eller? Då sköter sig allt av sig självt typ, hon behöver inte göra något.

Min syster är fet och hon kan ibland gnälla att hon borde gå ner men grejen är den att hennes sambo gillar henne som hon är. Jag tycker det är underbart men hon själv vill ju ner. Då kan man inte lyssna på sin sambo anser jag. Ens sambo ska älska en oavsett. Men min syster har detta som ursäkt. Han gillar hennes kroppshydda, sen att det är flåsigt och stånkigt och inga kläder passar. Det är skit samma. Min syster har varit snabb att kommentera mig när jag har gått upp och ibland har jag bara lust att säga åt henne:
"Fan vad fet du är."
Jag vågar inte av respekt för henne men egentligen borde det vara något hon bör höra.

Det enda du kan göra är att fortsätta finnas där och försöka ignorera hennes icke outtalade grattis. Men visst känns det tråkigt att aldrig få något i gengäld?! Man ledsnar på sånt och blir bara sur när man vill väl. Gnäll på du, man måste få ur sig sånt här.

Använder man rå äggvita kan man bli illamående. Det är viktigt att ha kokhett vatten. Rå äggvita kan minska upptaget av biotin/vitamin B7 och kan ge ett illamående. Jag använder 3 äggulor när jag gör äggmjölk. När jag känner att jag fått i mig lite protein tar jag 1 helt ägg och 2 äggulor.
 Nu använder man liten mängd pulverkaffe men tänk på att det innehåller en del kolhydrater om man dricker ÄM-latte gjord på snabbkaffe flera gånger/dag.De gånger jag ätit mer kolhydrater än tänkt har jag låtit dagen varit men sett till att få i mig mindre kolhydrater på annat håll. Typ inget mejeri men dessto mer fett. Sen har jag kört på som innan.

Kan man äta för enformigt så det gör att man står still? Frukost blir samma för mig: ägg och bacon (äggmjölk ibland), lunch och middag varieras. Lunch allt från köttfärssås, korvstroganoff, kyckling med fetasallad eller lax i olika former. Middag oftast kött med beasås, kryddsmör eller kall sås på kvällen.

För enformigt och för lite kolhydrater? Ingenting lockar att äta nu så jag ligger säkert på 10-15 g kolhydrat/dag. Behöver min kropp mer kolhydrater för att orka bränna fettet tro?

Istället för socker.

Du har inte testat Sukrin? Jag har aldrig testat Stevia så jag vet inte. Sukrin hittade jag på Ica Maxi. Nackdelen med Sukrin är att den ger en kall, metallisk smak om man tar för mycket. Jag skulle testa att baka en vanlig kladdkaka men byta sockret mot Sukrin. Iiiiihhhhh .... denna smak. Kladdkakan blev efterrätt åt fiskmåsarna

Kramp i benen kan vara att du behöver salt. Har för mig att det var Kostdoktorn som tipsade om att dricka buljong. B-calm kan också underlätta. Jag själv har mått skumt, jag har varit grymt orkeslös och helt loj. Nr jag slängde ut frågan i ett stödforum fick jag svar som att jag äter för enformigt och kanske för lite kolhydrater. Har du testat att göra egen yoghurt om det är det du vill ha? Rysk yoghurt, grädde och någon smaksättning. Som andra skrivit, öka på ditt kolhydratintag och se om det blir bättre.

Jag tycker du ska tillföra mer kolhydrater i din kost, ntter, frukt, rotsaker. Kanske passar GI dig mer? Det verkar som du går på brist och det kan göra att du mår som du gör. Ketoacidos behöver du inte oroa dig för. Det är bara typ 1 diabetiker som kan drabbas av det som inte har egen insulinproduktion. Ketoacidos är kroppen kraftigt försurad och en person i detta tillstånd måste komma under snabb läkarvård.

Struman i sig kan göra det rackarns segt! Jag skriver igen, det är ingen mirakelmetod där man tappar allt. Jag vet att det är trötslöst, så förbannat nedrigt när andra rasar ner i vikt och för en annan händre ingenting. Vågskrället vägrar röra på sig och det känns bara skit mest hela tiden. Varför ska jag äta så här när jag ändå inte går ner liksom?
Du har bantat och det är du medveten om. Det kan förstöra så ge det tid. Jag har själv hittat en lunk som jag tycker är bra men jag har gått upp och står nu tvärstill. Slängde ut en undran i en stödgrupp och ja, jag kanske äter enformigt och istället FÖR lite kolhydrater för att kroppen ska orka bränna fett. Jag ska försöka äta bättre och se om det ändras.

Lägg in i matdagboken och släng ut undran här så kan du få hjälp.

Ge inte upp bara!

Gillar ditt nick, har själv pendlat till pojkvän i Stockholm under 3,5 års tid, bott där 6 månader för att vända hemåt mot Motala igen

Jag är sån som vill ha snabba resultat. Jag har stort tålamod gällande vissa saker men ska något hända som träning, viktnedgång, inlärning osv då villjag se resultat innan jag börjar Gällande viktnedgång vet jag att jag ska ge det tid men tålamodet brister i omgångar. Det är lättare att uppmuntra och peppa andra än att få mig själv till att förstå detta när jag av naturen är ivrig

För min del gick jag, 2009, ner 5,6 kg med lchf innan jag blev gravid och gick upp mer än 18 kg (jag räknar från inskrivningsvikten men när jag skrev in mig hade jag redan hunnit gå upp närmare 5 kg). Nu har jag gått ner dryga 6 kg på 1 år så nog har jag haft min beskärda del av att testa tålamod, ge upp, tvivla, tappa motivation och vara nära på att ge upp. Hade jag inte mått så förbaskat bra och märkt andra positiva saker så hade jag varit åter i kolhydraträsket och skåpråtta igen. Men det känns ganska onödigt

Man vill inte gärna höra att man ska ge det tid när man har så höga förhoppningar på att rasa ner i vikt. För en del sker det, de går ner 1 kg i veckan och kommer snabbt ner till sin målvikt utan att ha fått kämpa eller varit less. För vissa andra tar det dock lång tid. Längre än vad man vill inse och längre än vad man vill. Försök att se det som en livsstil för jag har svårt att tro att du ser detta som en snabb lösning nu och sen när kilona är borta att du ska äta som innan igen? Det funkar inte direkt. Fortsätt ät, försök plocka fram det braiga i lchf och njut av god mat. Livet är mer än att kämpa med sina kilon men det är svårt att se när man är mitt i allt och ingenting, absolut ingenting händer! Du ska se att din kropp släpper ifrån sig fettdepåerna snart om du bara ger det tid. Rätt vad det är skuttar vågen ner och du känner motivationen flöda och allt känns så bra. Då är du på G och det lär garanterat fortsätta. Vips har du glömt det tröga innan något händer på vågen

Och igen: mät dig. Våg är bara siffror men det är kroppen du bor i som det syns mest på

Motala är en fin sommarstad men lite mer tråkig om vintern tyvärr