• Anonym (delad)

    Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(

    För bara 14 månader sedan träffade jag min sambo. Vi flyttade ihop i september förra året och vi var så galet kära i varandra. Vi bråkade ALDRIG om något, och livet var helt underbart. Sen kom vintern och allting bara dog. Problemen packar på sig och vi bråkar precis hela tiden, om allt och inget. Det är säkert bara en period, har jag tänkt. Men perioden verkar inte gå över och många av problemen går inte att lösa oss emellan.

    Så nu sitter jag här ensam ikväll, medan min sambo är på fest med sina gamla kompisar. En återförening och jag var också bjuden, men tackade nej i sista sekund. Jag kan inte sitta och låtsas vara glad när det är totalkatastrof egentligen.

     Jag har kikat på lägenheter och jag funderar på hur man ska dela upp saker. Det nog är dags att lämna nu. Det är alldeles för mycket som inte fungerar...

    Exempel 1: Igår kväll fick min sambo för sig att ta hem en kompis och dricka lite. Självklart säger jag, men lova att ni inte spelar hög musik när jag går och lägger mig, eftersom att jag har massor att göra imorgon (studerar 150%). Självklart, svarar han. När det sedan är dags för mig att sova så säger jag att "snälla, höj nu inte musiken när jag lagt mig. Du lovade ju". Varpå han svarar att "Men jag har inget att passa imorgon. Jag måste väl få ha roligt?". Vi blev osams förstås.

    Det är det stora problemet egentligen tror jag, att han dricker alldeles för mycket. En enda dag denna vecka lät han bli spriten. När vi blev tillsammans visste jag att han drack lite grann emellanåt, men inte att han gjorde det så här mycket.

    Exempel 2: Min sambo äger ett hus, som vi bor i. Han dör hellre än gör sig av med det, så jag finner mig i det, fast vi inte har råd egentligen och trots att hela mitt studielån bara försvinner in i hans amortering och räntor. Jag som har en liten dotter måste gå med henne till dagis 15 minuters promenad varje morgon, innan jag tar bussen till skolan, eftersom att jag saknar körkort. Nu tog jag upp när vi gjorde budgeten, att vi måste prioritera körkort åt mig. "Var ska vi få dom pengarna ifrån?" säger han. Och jag föreslår då att vi sparar mindre till semestern och betalar mitt körkort i år. Körkortet är trots allt ganska viktigt, viktigare än semester, då vi bor 2,5 mil  utanför stan ifrån min skola. "Jag ska åka på semester med mina barn" svarar han. Det är alltså inte våra barn, utan hans. Han vägrar alltså gå med på att prioritera mitt körkort och tycker att jag gott kan gå. "Det är väl inte så farligt". (Att jag har varit sjukt med luftrörsinflammation precis hela vintern är inget han bryr sig om direkt heller).

    Allt är skit och jag avskyr det allra mesta med allt detta. Jag ser inte ens något fint i honom längre. Inte ett dugg. Men jag vet inte hur man är singel? Hur gör man? Hur orkar man sitta alldeles ensam varje kväll, utan den där närheten?

    Det gör mig livrädd... Hur gör man?

  • Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(
  • Bordeaux

    ilovegratis.se kan vara värt att titta in på om du behöver möbler och grejer. Det är en site där man  skänker bort saker istället för att sälja dem. Vi skänkte bort ganska mycket för ett tag sen iom en utlandsflytt.

    Jag håller med folk här, lämna den egoistiske idioten. Ditt liv komer bli så mycket bättre sen. Min syster är 30 och lever singelliv, en kompis är 31 och är i sitt första förhållande, min bror är 27 och lycklig singel. Du kommer hitta någon som är en bra toppenkille när du inte letar efter en pojkvän utan bara njuter av ditt singelliv.

  • Anonym (singelkille)
    Anonym (delad) skrev 2011-02-19 20:32:53 följande:
    Kanske är det så, lillangel. Sånt som tiden får utvisa antar jag. I framtiden har jag iaf lärt mig att aldrig träffa män med barn, eller som dricker. Och jag har lärt mig att man inte får tänka "det ordnar sig" om saker som kan skapa problem. Jag är nog helt enkelt en sån som inte kan leva i ett förhållande :( eller så dras jag till fel typ.
    Då borde du träffa mig, jag dricker inte och har inga barn :P
  • Anonym (delad)

    Singelkille: haha, det verkar som att marknaden öppnar sig snabbt ;)

  • Anonym (delad)

    Jag tror mitt problem är att jag inte kan se något attraktivt i typiskt snälla killar. Varför är man Så??

  • alexs mamma

    Hej TS!

    Jag var i ungefär samma situation som dig för 10 år sedan, enda skillnaden var att dt blev ytterligare komplicerat för jag och min kille bodde utomlands, dock hade jag inga barn.

    När jag äntligen insåg att det inte fanns en framtid för oss två tillsammans sjönk jag som en sten. I mina ögon var jag så osäker  på om det fanns någon annan som skulle kunna älska mig lika mycket som han gjorde. Vi bråkade och jag förskökte anpassa mig efter honom och hur ahn ville ha det för att slippa bråk. Tillslut fanns det inget kvar av MIG jag levde som i ett skal precis så som han ville ha det...

    Jag ville inte ha det så och ändå visste jag inte hur jag skullegöra för att ta mig ur det. jag såg BARA svårigheter och femhundrasjuttielva orsaker till varför min situation var omöjlig och hur saker och ting inte gick att lösa. Jag trodde att jag skulle vara fast i allt dt för alltid...

    Då slog det mig vad hade jag blivit för en person?? Hur hade det skett??

    Jag satt mig nre en kväll när han som vanligt inte var hemma utan ute och drack med vännerna:

    Jag gjorde en lista över hur jag såg mig själv just i det ögonblicket. Det var väldigt få positiva saker p åden listan och väldigt många negativa egenskaper vanor och situationer som jag ansåg beffina mig i. Jag så ju allt  i svart.
    Sedan gjorde jag en ny lista där jag skrev upp vem jag ville vara hur jag ville leva vlika mina mål borde vara dels kortsiktigt typ om ett år vill jag.... och så på längre sikt inom 5 år vill jag....
    Jag stoppade de två första listorna i ett kuvert och förslöt det. Skrev ett datum ca 1 år framåt i tiden på det för att veta när jag skulle få öppna det. Sedan satt jag mig med den sista listan.
    Nu var jag bered äntligen skulle jag börja det första steget mot det livet jag ville leva. jag började planera vd

    jag förklarade för mi n sambo att vi måste gå skillda vägar  att det var slut men att jag skulle behöva bo kvar i lägenheten som var vår gemensamma i ca 2månader medan jag fick ordning på saker och ting. han blev vansinnig men jag var stark jag såg mina mål framför mig de minst små stegen vad som skulle göras dagen där på osv p åså sätt överlevde jag den jobbigaste tiden.

    Det var tufft men dt gick dagarna blev til veckor som blev till månader. jag är en schema människa har jag upptäkt jag skriver ner vad jag skall göra när jag skall göra det då blir det inte några oöverskådliga långa dagar där jag känner mig ensam, det finns så mycekt att göra...

    Gissa hur det kändes att nästan ett år senare öppn  det där kuvertet igen... Det kändes som en annan människa som skrivit de listorna så långt jag kommit i från det där som jag upplevde då!!

    Nu 10 år senare mår jag så bra. Jag har två underbara pojkar och en man som jag älskar och som älskar mig, vi är gifta sedan ett år tillbaka och jag trivs med allt i mitt liv!!!
    Jag är så glad att jag tog steget och det kommer du oxå vara du måste bara ta tag i ditt liv, och du det är sant att tiden gör så mycket. Gör den till din vän se den inte som din fiende räkna inte dagarna som går utan de stunder som betyder något för dig och din flicka. Gör en ny burk där du bevarar  fina saker inte skit som din (ex)sambo gör, du skall lägga din kraft och energi på dig inte på honom det blir aldeles för dyrt och det har du ingen som helst nytta av. Du skall se till ditt bästa det gör du inte på det viset!!!
    Stort lycka till!!
    Kram Maria

  • Anonym (delad)

    Tack snälla Maria. Dina ord kommer jag nog läsa igenom många gånger under denna separation. Tack för allt stöd!

  • Anonym (singelkille)
    Anonym (delad) skrev 2011-02-20 14:54:32 följande:
    Singelkille: haha, det verkar som att marknaden öppnar sig snabbt ;)
  • Madick
    Anonym (delad) skrev 2011-02-20 14:56:06 följande:
    Jag tror mitt problem är att jag inte kan se något attraktivt i typiskt snälla killar. Varför är man Så??
    Jag förstår hur du tänker. Många som man kallar snälla är MESAR och såna klarar jag inte av. Sen träffade jag min nuvarande och han har integritet, står upp för sig själv MEN aldrig så det inverkar negativt på någon annan, så ja, han är snäll men ingen mes. Så de finns.
  • Anonym (delad)

    Fyfan. Nu mår jag jättekonstigt. Har inte ätit på hela dagen, orkar ingenting, har ingen lust med nåt :( dessutom har skolan "lov" nu i en vecka så jag kommer behöva sitta här hemma och må pyton. Usch!

  • Madick

    ÄT! Oavsettt hur klumpigt det är i halsen, ät ändå. Allt blir mycket jobbigare av att inte äta och det blir värre för varje timma. Har precis kommit ur en sån fas själv. Det går, börja med lite, något som du vet funkar. Din hjärna behöver näringen för att kunna tänka ordentligt.

Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(