• Anonym (delad)

    Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(

    För bara 14 månader sedan träffade jag min sambo. Vi flyttade ihop i september förra året och vi var så galet kära i varandra. Vi bråkade ALDRIG om något, och livet var helt underbart. Sen kom vintern och allting bara dog. Problemen packar på sig och vi bråkar precis hela tiden, om allt och inget. Det är säkert bara en period, har jag tänkt. Men perioden verkar inte gå över och många av problemen går inte att lösa oss emellan.

    Så nu sitter jag här ensam ikväll, medan min sambo är på fest med sina gamla kompisar. En återförening och jag var också bjuden, men tackade nej i sista sekund. Jag kan inte sitta och låtsas vara glad när det är totalkatastrof egentligen.

     Jag har kikat på lägenheter och jag funderar på hur man ska dela upp saker. Det nog är dags att lämna nu. Det är alldeles för mycket som inte fungerar...

    Exempel 1: Igår kväll fick min sambo för sig att ta hem en kompis och dricka lite. Självklart säger jag, men lova att ni inte spelar hög musik när jag går och lägger mig, eftersom att jag har massor att göra imorgon (studerar 150%). Självklart, svarar han. När det sedan är dags för mig att sova så säger jag att "snälla, höj nu inte musiken när jag lagt mig. Du lovade ju". Varpå han svarar att "Men jag har inget att passa imorgon. Jag måste väl få ha roligt?". Vi blev osams förstås.

    Det är det stora problemet egentligen tror jag, att han dricker alldeles för mycket. En enda dag denna vecka lät han bli spriten. När vi blev tillsammans visste jag att han drack lite grann emellanåt, men inte att han gjorde det så här mycket.

    Exempel 2: Min sambo äger ett hus, som vi bor i. Han dör hellre än gör sig av med det, så jag finner mig i det, fast vi inte har råd egentligen och trots att hela mitt studielån bara försvinner in i hans amortering och räntor. Jag som har en liten dotter måste gå med henne till dagis 15 minuters promenad varje morgon, innan jag tar bussen till skolan, eftersom att jag saknar körkort. Nu tog jag upp när vi gjorde budgeten, att vi måste prioritera körkort åt mig. "Var ska vi få dom pengarna ifrån?" säger han. Och jag föreslår då att vi sparar mindre till semestern och betalar mitt körkort i år. Körkortet är trots allt ganska viktigt, viktigare än semester, då vi bor 2,5 mil  utanför stan ifrån min skola. "Jag ska åka på semester med mina barn" svarar han. Det är alltså inte våra barn, utan hans. Han vägrar alltså gå med på att prioritera mitt körkort och tycker att jag gott kan gå. "Det är väl inte så farligt". (Att jag har varit sjukt med luftrörsinflammation precis hela vintern är inget han bryr sig om direkt heller).

    Allt är skit och jag avskyr det allra mesta med allt detta. Jag ser inte ens något fint i honom längre. Inte ett dugg. Men jag vet inte hur man är singel? Hur gör man? Hur orkar man sitta alldeles ensam varje kväll, utan den där närheten?

    Det gör mig livrädd... Hur gör man?

  • Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(
  • Anonym (delad)

    Nu har jag så dåligt samvete över vad jag utsatt min dotter för. Sambons barn har tyckt illa om henne, varit taskiga mot henne och sambons argument har varit att "du måste ju också förstå att dom tycker hon är jobbig". Det har resulterat i att min dotter inte vågat gå upp på övervåningen utan mig (den den enda toan finns och hans barns rum) eftersom att dom varit dumma mot henne. Varför blir man så jäkla dum??

  • Glädje58

    Var inte hård mot dig själv nu ts. Nu har du sett till att ni kommer få det bättre framöver. Ta lärdom av vad som har hänt och gå vidare.

    kram

  • Anonym (delad)

    Nu verkar det som att han också tycker att en separation är enda lösningen. Det gör ont i mig. :( vi ska diskutera hur vi ska få vardagen att funka tills jag flyttar, och hur alla saker ska delas upp. Nu börjar tårarna komma.

  • alexs mamma

    Hej!

    jag har inte läst hela tråden bara lite här och där...så du vet!

    Ja jag sa ju att jag är en "listmänniska" och då har jag ett förslag att du tänker över det här: Hur vill jag vara som människa? Vilka mål har jag i livet och vad är viktigt för mig?
    Kanske; plugga klart, hitte drömjobbet, börja träna, spendera tid med min dotter, hitta ett boende som duger till en början, hittaett bättre boende. Hitta nya vänner, spendera tid med dem jag har som jag håller av, talar om för dem hur viktiga de är för mig, uppfostra min dotter så att hon inte tar skit från andra så hon vågar stå upp för sig själv så hon vågar trivas i sitt eget sällskap...
    Om du skall träffa en ny man hur vill du att han´skall vara? Är det utseendet som är viktigt (kasnke måste det finnas en atrakyionatt bygga på..) Annars då?Vilka personliga egenskaper är viktiga för dig...Efter ett tag skall du se att bilden börjar klarna. När bilden av dig själv som en stygg, stark tjej är tydlig kan jag lova dig att bliden aven kommande man inte kommer att vara svår att se framför dig och jag kan garrantera dig att det inte ör samma typ av män som är intressanta nu!!

    Lycka till /MAria

  • lillangel
    Anonym (delad) skrev 2011-02-20 21:20:34 följande:
    Nu verkar det som att han också tycker att en separation är enda lösningen. Det gör ont i mig. :( vi ska diskutera hur vi ska få vardagen att funka tills jag flyttar, och hur alla saker ska delas upp. Nu börjar tårarna komma.
    Ts! Det är självklart att de är jobbigt att separera,vare sig man vill eller inte så är det tufft! Om man inte ycker de är tufft alls så är de bara konstig... u har all rätt att vara ledsen, känner verkligen med dig och din lilla dotter, nu slipper hon vara rädd i sitt "eget" hem... hemskt att din dotter inte får känna sig trygg där, hon är bara 3år så hon kommer inte komma ihåg så mycke om de om du flyttar nu som du sagt, man minns liiiite från 3års ålder när man är vuxen.

    Man kan iaf inte leva i 2 läger under samma tak-mitt och ditt är = dömt att misslyckas, så blir de ofta när man har egna barn från ett tidigare förhållande och mannen du lever med har tydligen aldrig velat se er som en hel familj. vart bor din mamma? kan du inte bo hos henne tills du fått lägenhet? Massa kramar till er Hjärta
    om ja hade bott i Norrköping hade jag tagit imot dig med öppen famn så kunde våra 3åringar röja så mycke de ville
  • Anonym (delad)

    Gud vad ni är gulliga allihopa! Min mamma rådde mig att kontakta en socialsekreterare om inte kommunen kan hjälpa med en snabb lösning på dagisplats. Min dotter far ju illa av allt detta och behöver komma bort, menar mamma. Jag håller med men är rädd att de kanske menar att jag får skylla mig själv som satt mig i denna sits :( Fick just höra "du är ju fan dummare än Lisa" (Lisa=hans ex)...

  • Glädje58

    ts, låt tårarna vara som ett uppfriskande regn, låt dem skölja bort det dåliga. Nu kan du höja blicken och börja titta framåt och se framtiden som en ny spännande fas som börjar   Solig

    kram

  • Anonym (delad)

    Slet sönder nallen han köpte åt mig när vi var på Malta. Slängde de torkade rosorna som han gett mig. Rev sönder alla små lappar och biljetter från konserter som vi varit på. Slet sönder den lilla lappen från lyckokakan som han fick precis när vi träffats: "romance moves you in a new direction". Sa åt honom att jag hatar honom. Då kramade han mig och sa att detta inte är någons fel. Förlåt för allt elakt jag sagt och gjort, sa han. Fyfan så jobbigt detta är :,(

  • Anonym (delad)

    Varför gör det så jävla ont.... :,(

Svar på tråden Hur är man singel? Jag vet inte hur man gör :(