Varför väljer man frivilligt bort barn?

För mig handlar det inte så mycket om att rädsla för att vara en dålig förälder eller omtanke om barn som ovilja att vara en del i en familj med barn. Det är för min skull som jag inte vill vara förälder, eftersom jag tycker att det verkar vara jobbigt, med ansvar, arbete, barnskrik, blöjor et c.

Mycket bra skrivet! Det är liksom inget achievement att skaffa barn. Däremot sjysst utbildning, jobb, vältränad kropp, spara ihop till en resa, ta sig tid att skämma bort sina gamla föräldrar etc etc etc.

Fast för mig är det största och viktigaste som finns att vara en bra förälder till mitt barn. Inte att "göra honom", men allt som kommer sen.

Hur kan en vältränad kropp eller en resa mäta sig med en alldeles ny människa? Det är helt olika saker.

Ja, men just att göra ett barn kan ju vem som helst. Gå och bli på smällen är ju oftast lite lättare än att bli professor.

Men jo, uppfostra barn är nåt helt annat. Och det är tyvärr långt ifrån alla som klarar det bra.

Jag tycker jag har uppnått något om jag kan övertala min systerdotter att Hannah Montana är skit och att man ska vara tacksam för saker som vatten i kranen.

Det beror väl på hur man värderar en ny människa. Det finns miljarder människor, vilken roll spelar en till?

Jag förstår att mitt barn inte betyder något för dig. Det jag menade var att det i mina öron låter konstigt att jämföra ett barn med en resa/hund/utbildning/whatever och hävda att något av det är lika viktigt för den individen som mitt barn är för mig. För det tror jag inte på.

Jag tror att jag och mitt liv är lika viktigt för mig som ditt barn är för dig. Det som betyder mest i vilekt människa som helsts liv är det som betyder mest; det går inte att mäta mer än man kan mäta om jag älskar min mamma mer än du älskar din mamma. Känslors betydelse står inte i relation till andras, utan till den egna personen. 

Är det verkligen så tycker du? Om nu min katt är absolut viktigast i mitt liv, varför kan jag då inte jämföra den med det absolut viktigaste i ditt liv? Är det bara sålänge vi prioriterar likadant och tycker om samma saker som man kan jämföra vad som är viktigt i livet? Om mitt mål med livet är att resa för att lära mig om andra kulturer och förmedla den kunskapen till folk, hur kan du då förminska det genom att tycka att ditt mål i livet, skaffa barn, är så mycket större och viktigare än mitt?

Det håller jag med dig om! Speciellt biten om Hannah Montana.

Jag svarade A där, men var nära att svara övrigt, eftersom jag också tycker att det är jäkligt egoistiskt att skaffa barn när världen ser ut som den gör, och vi har en befolkningsexplosion.

Hur det skulle vara egoistiskt att INTE skaffa barn kan jag inte förstå alls faktiskt.