Varför väljer man frivilligt bort barn?

På sätt och vis håller jag med. Det är onödigt att försöka mäta eller jämföra, för några konkreta resultat kommer vi aldrig att få. Jag brukar inte direkt prata om det här ämnet till vardags utan tar bara upp jämförelsen just i detta fall, för att det är ett diskussionsforum.

Skillnaden är att jag också har en mamma som jag älskar otroligt mycket, även efter att jag fått barn förstås, men jag älskar henne inte på långa vägar lika mycket eller på samma sätt som jag älskar min son. En annan sak jag har lärt mig är att jag aldrig kommer att älska henne lika mycket eller på samma sätt som hon älskar mig. Utifrån detta drar jag slutsatsen att den kärlek en förälder känner för sitt barn är helt väsensskild från all annan kärlek. För att jag har upplevt skillnaden.

 

Det är som sagt onödigt att jämföra, men så länge du inte har barn kan du ju aldrig säga att du vet hur det känns. Jag är övertygad om att du skulle se det på ett annat sätt om du hade barn, men det betyder givetvis inte att du borde försöka få barn eller att det är det rätta livet för alla. Det tror jag verkligen inte!

Det innebär ju i alla fall inte att de saker jag älskar inte betyder lika mycket för mig som ditt barn gör för dig. Jag kanske skulle föredra att resa eller läsa böcker framför mitt barn om jag fick ett.

Det finns ju ett stort antal människor som sätter sig själva, droger, kärlekspartners eller sina arbeten framför sina barn. Deras barn betyder uppenbarligen inte så mycket för dem som ditt gör för dig.

Att du känner som du gör för ditt barn handlar om dig och dina känslor, inte alla föräldrars.

Det tror jag faktiskt inte att du skulle göra.

Jag tror heller inte att någon frisk människa sätter något eller någon framför sitt barn. (Med vissa undantag - sådana finns ju alltid.) Människor kan ju behöva stöd på vägen för att kunna vara så bra föräldrar som möjligt. 

Jag tror faktiskt att jag skulle göra det. Eftersom du inte känner mig, så kan du bara utgå ifrån det du vet om dina känslor eller andras.  Jag är fullt frisk men är ganska klar över att jag inte varken kan eller vill ändra på att jag och det jag vill är viktigast för mig.

En intressant fråga Ester (eller egentligen svaret): Varför tror du att du är så?

Varje karl som inte tar ut föräldrarledighet bevisar motsatsen.

De som väljer bort barn har säkert en bra anledning till att det.

Undrar du vad jag tror att anledningen till min inställning eller varför jag tror att jag har den? 

Jag får väl svara på båda för säkerhets skull.

1. Jag tror att jag precis som alla andra människor är resultatet av kombinationen av arv, miljö, kunskap, erfarenheter och egna idéer.

2. Jag tror detta eftersom jag vet vad jag tycker och känner inför andra människor och hur jag vill ha dem i min tillvaro.