Alltså varför vill man inte ha barn?
Vad tror ni?
För mig är det så svårt att förstå. Att skaffa barn för mig är lika självklart som att jag andas, äter, dricker, sover. Ett behov som jag aldrig skulle kunna avstå frivilligt.
Jag VET att vissa inte vill ha barn och jag accepterar det men jag behöver inte förstå det. Likaväl som det finns dom som inte förstår varför jag ville ha barn mer än allt annat på hela jorden.
Jag har ganska svårt att förstå mig på många av Skehams trådstarter, är du VERKLIGEN så trångsynt? Det kan ju finnas hur många anledningar som helst(som även räknats upp i tråden).
Och hur kan man vara egoistisk genom att INTE välja att skaffa barn? Det är väl snarare väldigt ansvarsfullt att inse att man inte har optimala förutsättningar föratatt ta hand om ungar och avstå från det fastän man själv kanske vill.
de som jag känner som inte vil ha barn är egoistiska.
de vill resa, äta ute, ha myskvällar, ett stiligt frächt hem, sovmorgon osv.
och fan, det vill väl alla egentligen? fast vissa kan tänka sig att avstå etttag, alt jobba mer för det.
Jag tror inte att de har lust att skaffa barn, helt enkelt. De är nöjda som det är. Jag fick en sk biologisk klocka som slog till med KRAFT på ett otäckt sätt, och nu har jag ett barn och ett till på väg och är så glad för det. Men varför skulle andra vara som jag??
Det är ungefär som när man träffar troende som säger "hur KAAAAN man inte tro på GUD?!?" Tja - kanske för att man faktiskt inte gör det och inte lider det minsta och inte har något behov av en tro och är allmänt nöjd och tillfreds?
Jag ser inte hur barn skulle tillföra något jag vill ha till mitt liv.
Jag gillar ofta andras barn och är gärna barnvakt då och då, men ett eget på heltid-nej tack
Trött på många av er...
Personligen är jag inte barn kär och bebisar skyr jag som elden. Ja tänka sig att jag inte anser dem så "mysiga" som alla andra "normalt" funtade gör. Äldre barn har jag lättare med och lever själv med just "äldre barn".
Personligen så undrar jag om jag någonsin ändrar mig om inställningen till barn men det är ingen förändring jag strävar efter. Känner inget sug eller behov. Inga moders känslor,instinkter eller "längtande värk" i livmodern. Anser inte att jag måste ha barn för att komplettera mitt liv och tycker det är helt fantastiskt att vara "själv". Jag kan inte tänka mig att behöva kämpa för en individ till förutom dem jag har valt att ha i mitt liv just nu.
Är man egoist för att man inte vill ha barn? Hur i hela friden kan man tänka så? Alltså anser vissa av er att man måste föda barn till denna jord för att räknas som icke egoistisk? Det tycker jag andra sköter mycket bra och varför sälla sig till den skaran ?! Ja jag njuter av att lägga mina pengar på mig själv och inte behöva tampas med en budget för blöjor, vagnar, barnkläder och alla andra miljoner prylar man måste lägga pengarna på. Tycker inte att jag är egoistiskt för det. Inget barn lider av mitt val för just det faktum att jag ej har fött ett.
(trött ber om ursäkt för lite knas i texten)
Varför skulle man vilja ha barn?
Man får miljarders dagissjukdomar.. Det är ett livslångt ansvar (okej nästan). Man blir bunden mer eller mindre. Någon kräver tid, energi och pengar av dig. Du kommer vara en sämre arbetskraft än dina barnlösa kollegor (barn blir sjuka). För att inte tala om att gå igenom graviditet, förlossning, amning och sömnlöshet, det är ett jävla projekt.
Jag ville verkligen inte ha barn. Det är ego att skaffa barn. Det är att tro att ens gener är så förbaskat goda att de är värda att föras vidare.
Jag har av misstag skaffat ETT barn och han verkar ha fått mycket från sin underbare far, TACK OCH LOV.
Jag älskar mina barn, men de var inte jätteplanerade, och eftersom jag levde ett fullspäckat aktivt liv med min sambo, mina vänner, och mina hundar, så hade jag verkligen inget behov av att skaffa barn.
När de ändå kom så var de naturligtvis jättevälkomna, och de är helt underbara, men jag är helt övertygad om att jag hade levt ett lyckligt och fullgott liv även om det aldrig blivit några barn.
För mig är det inte alls svårt att förstå varför man väljer bort barn. Det enda som blir tragiskt i det sammhanget är när den ena partnern oerhört gärna vill ha barn, och den andra totalvägrar - då är det komplicerat.
För att man är bekväm
För att man inte är van vid barn
För att man inte gillar barn
För att man kan vara lycklig utan barn
Ja, det finns väl hur många anledningar som helst.
Tycker det är lite märkligt att ifrågasätta faktiskt. Ungefär som om en äventyrare skulle fråga mig varför jag inte vill bestiga berg, bara för att h*n tycker det är kul liksom.