Igångsättning pga stort barn??

På tul v 32 såg de att vårt barn var stort.. i v 38 fick vi ny tul o då sa de vid bf skulle han väga över fem kilo.. De ville att jag skulle komma igång själv o gav mig flertalet hinnsvepningar.. På bf blev jag igångsatt.. för att han inte skulle bli större! Komplikationer tillkom o det blev katastrofsnitt.. läkaren skämdes då lilleman bara vägde 4.3kilo...

Jag fick igångsättning för stort barn (och kraftiga foglossningar samt förlossningsrädsla). På tul såg man att bebben vägde ca 4 kg i vecka 37...... Så i vecka 38 vart jag igångsatt. Det gick jättebra förutom ett blodtrycksfall och lite värksvag i slutet. Men fort gick det.... 8 timmar totalt och bebben kom ut vaginalt, vägde 4480 gr och var 54 cm lång

Jag fick planerat igångsättning med lilleman,eftersom Dottern vägde 5 kg!
Jag gjorde T.ul i v.32 och 37. Dom visade att han skullee väga ca 4,5
Men eftersom alla komplikationer med dottern så fick jag välja mellan igångsättning eller snitt i V.38.
Tog igångsättning.. Tog 3 dygn!! Var ingen höjdare..Men ändå bättre än dotterns..
O lilleman vägde "bara" 3,6 !!

Tack för alla svar.. Ja nä man vill ju gärna inte behöva ligga så länge med värkar heller. Så konstigt att dom ser helt olika på de där med TUL från län till län. Här där jag bor verkar dom bara göra TUL om dom misstänker att barnet är litet eftersom de är så svårt att avgöra barnets storlek om h*n är stor för tiden. Men jag skulle bara önska att dom kunde kolla på ett ungefär.. Får tjata på min BM :)

Min son föddes BF + 13. Han vägde 4,9 kg och var 56 cm lång. Eftersom jag fick jobbiga komplikationer efteråt (hade ont i nästan 3 månader) kommer jag denna gång bli igångsatt, för att barnet inte ska bli så stort. Har gjort ett tul i v 32, som visade att barnet är 11% större än snittet, med en beräknad födelsevikt på 3,9 kg... men det kan ju hända att barnet växer snabbare på slutet och blir mycket större än vad de har räknat med.
Nu är jag i v 35, och blir orolig när jag läser om igångsättning... att det tar längre tid osv.

Jag har haft änglavakt jag fick inte föda ett stort barn.

Dottern födde jag vaginal hon var beräknad väga 3,500g men när hon kom 
 v 41+1 BF+9 så var hon 4140g och 51cm
Förlossningen gick bra men det lädde komplikationer och jag svimmade under förlossnings arbetet.

Sonen ja han visste vi inte att han skulle bli stor och bm vägrade ta min oro på allvar då jag började misstänka över 4000g.
Tillväxtultraljudet vissade sig v 41 BF+8 vara 4885g och jag blev undersökt och läkaren pratade om Igångsättning men sa sen NEJ då det kunde bli riskabelt för mig och barnet då han skulle kunna vara större och jag kunde gå sönder helt och hållet.
Snitt kom fram planeradsnitt v 41+2 2 dagar efter tul och läkarens mening och han var 5810g och 62cm han var större ..

Blev gravid igen och nu ville man INTE låta mig gå över på Tillväxtultraljudet v 35+5 var han beräknad väga 3890g 8 dagar efter fick jag planeradsnitt 2 veckor före BF datum som var 22 dec men han kom 8 dec och OM jag ville ha igångsättning skulle jag fått vänta BF+1 dag bor i danmark andra regler.
Och han tittade ut och var 4150g och 51cm Läkaren sa om jag hade passerat skulle han vara Över 5000g men Under 6000g

Min första son vägde 4900 g och tvåan var oxå stor enligt TUL. Jag ville bli igångsatt tidigare, nån vecka innan BF typ. Men det fick jag inte. Det är större risk för kompikationer vid en igångsättning än att föda en femkilosklump Min första förlossning var långdragen men komplikationsfri.
Till bebben ville aldrig komma ut så till slut blev jag igångsatt pga överburenhet istället. Det var det värsta jag varit med om! ALDRIG mer en igångsättning för mig, hellre väntar jag en månad över tiden Är ändå glad att jag inte blev igångsatt tidigare, då hade det förmodligen varit ännu värre!
Jag var väldigt nära att få snittas pga att värkarna som första varit extremt intensiva mattades av och inget mer hände när jag var fullt öppen. Väntade länge på krystvärkar men inget hände, precis innan jag skulle rullas upp på Op så kom de igång Lillen vägde 4570g och kom ut i v.42+2

Jag är av den erfarenheten att bm ogärna rekomenerar igångsättning då det ofta blir komplicerat och långdraget.
I mitt fall så var dottern ganska stor när hon föddes 4,6 kg o 54 lång. Det började med värkar men slutade med snitt då jag ej öppnade mig tillräckligt trots starka regelbundna värkar i drygt 2 dygn.
Det gjorde att jag tjatade extra mycket denna gång och fick tid för igångsättningssamtal på förlossningen. Där var dom väldigt tydliga med att de helst inte vill sätta igång så länge man är omogen. Men jag fick valet att göra planerat snitt då de på tillväxtultraljudet såg att han var mycket större än normalt. Jag ville gärna göra ett nytt försök att föda vaginalt och väntade på att bli mogen. Var inne på koll stup i ett och 1,5 vecka efter bf bestämdes igångsättning till bf +14. Jag fick egna värkar 3 dgr innan. Dom hjälpte mig på traven med värkstimulerande och tog hål på fosterhinnan men det slutade iallafall med akut ks även denna gång efter 3 dygn. Ut kom en gosse på 4,9 kg och 58 lång.

Tjata på så lyssnar bm nog till slut. Säg att du är rädd för att föda ett ännu större barn och om det går vill du bli igångsatt men förstår att det kanske inte går. Då kanske bm skickar dig vidare, dom verkar tycka om när man håller med dom till viss del :)

Med första flickan bev jag iå¨ngsatt på BF +16 det resulterade i en väldigt långdragen förlossning och en stor tjej 4755g och 55cm lång. (Jag var inte det minsta öppen eller mogen) Men jag tyckte inte att det var så jobbigt som jag sedan fick veta att det varit. Det var tydligen nära att det gick lite mindre bra då hon ävenn hade navelsträngen runt halsen och det behövdes dels en som drog ut henne och en som utsatte oss för yttre press. Trots detta har jag upplevt förlossningen som posetiv. 

När vi väntade andra dottern var jag givetvis nervös för att även hon skulle vara stor och påtalade detta för BM redan vid inskrivningen. Hon sa att de skulle hålla koll vilket det sen skulle visa sig att hon bara sagt och inte stått för. Vid ett akut besök uppe på sjukhuset dt hon skickat oss efter att pulsen på bebisen inte ville gå ner gjorde de ett ultraljud som visade att hon var stor hon också. Jag började att grina rakt ut. Detta var på fredagen, på måndagen efter blev jag igångsatt igen. Den här gången gick det snabbare, kan ha haft med att göra att jag var öppen 4cm när vi kom in.  Ut kom hon 4355g och 53cm lång.

Nu med nummer tre i magen har jag varit extremt extremt tydlig mot vår BM (inte samma) och hon har tagit min oro på allvar så först fick vi ett tvul i vecka 32, det visade att han är 4,5%större än snittet. Efter det har jag fått träffa en specalist läkare som gett oss en tid för ultraljud igen på tisdag då jag är i v38 och direkt efter det så ska vi träffa honom igen för att se vad det visar. Visar det sig att han fortfarande är stor så får vi ta ställning till vad vi vill göra då. Men han uteslöt absolut inte gångsättning tidigare och lovade att jag inte ska behöva gå till vecka 42 som annars är vanligt för att få bli igångsatt.
(Vi bor i Stockholm)

Så mitt tips är helt enkelt stå på dig och tjata. Det är hennes uppgift att hjälpa dig att få en så posetiv förlossning som möjligt. 

Men 4,5 % större än medel kan ju inte vara så mycket i alla fall... Min son var 24% större i v. 30 nånting...

Näe det är ingenting egentligen. Samtidigt så sa läkaren att det är väldigt svårt att få en ordentlig överblick med ett så tidigt ultraljud eftersom alla bebisar växer olika. Det är därför vi fick ett till ultraljud. 

Tack för alla era svar!

Hur har ni upplevt era graviditeter? Hade ni utan TUL kunna misstänka att barnet var stort?? Har ni gått upp mycket i vikt? Och har ni haft större sf mått? dom säger ju att sfmåttet inte har nåt med barnets storlek att göra men jag tycker jag hört att dom flesta som fått stora bebisar legat långt över normalkurvan?!?

Jag misstänkte stort barn redan i vecka 20 låg redan överst på översta kurvan + 5cm ovanpå och detta fortsatte ända fram tills han kom ut.
Varje gång jag bara satt på soffan och han sparkade på var jag som en vagga som gungade efter varje rörelse han tog och varje spark han sparkade inne i magen.
Jag var så stor så jag inte kunde röra på mig längre.
Jag hade sista SF måttet tagen vecka 38 och den var 42cm !!
Han kom 41+2 bara 10 dagar över tiden men om jag skulle passera skulle han vara ca 6,500g om inte mer
  ca 7000g fattar inte hur det skulle gå då ...
Jag gick upp utan fostervatten bara 8 kg enligt bm men med allt + honom gick jag upp 16-17kg åt massa nyttiga saker mäst sallad då det var sommar och ingen diabetes häller !

TS
Så här tycker jag personligen: Ta upp med din BM hur du känner och sitt kvar tills du fått alla frågor utredda, det spelar ingen roll om hon har annat för sig. Var envis och visa hur orolig du verkligen är. Jag tror ju inte att det är någon fara men det jag reagerade på var att hon sagt att man inte får lika kraftiga verkar vid en igångsättning. Jag blev igångsatt med första barnet. Inte pga för stort barn utan annan komplikation som uppstod 4v före BF.
Bestämdes att jag skulle starta exakt 3v före BF, då bebis inte längre var prematur men tvungen att komma ut rätt snart pga mitt & mitt barns hälsa. Så fort de tog hål så startade verkarna inom 2 minuter, pang bom så var allt i full gång och de flyttade genast över mig till en förlossningssal istället för BB avdelningen där dem trodde jag skulle ligga 10 timmar eller nått för att det var första barnet å det tar ALLTID  JÄTTELÄNGE..jo tjena, om det är vanligt eller inte spelar ingen roll, det kan hända ändå, och det gjorde det, 3½timme senare startade krystverkarna och 3 timmar +45min från att dem tog hål på hinnorna så var bebis ute.
= Inget fel på mina verkar, precis som vanligt som det ska vara. Alltså skitjobbigt :P
Jag fick göra en viktuppskattning för att kolla om bebis var nog stor (det var han gott och väl) men jag gissar att dem kan säkert göra detsamma med att kolla om h*n är för stor. Även hört att dem som har extrem förlossningsrädsla kan få bli igångsatt eller få KS. Berätta för din bm att du faktiskt har ett barn sedan tidigare och vet hur det går till och det är inte bara att du vill ha bebis hos dig, du är allmänt rädd för dig och ditt barn och att du vill verkligen att de kollar upp det mer noggrant inom snar framtid. Det är jobbigt att man måste stå på sig så mycket men det är helt klart värt det. Jag önskar dig all lycka och tror att hur det än går så kommer det säkert gå galant. You Go Girl
Ps: många trodde jag väntade tvillingar då jag var så j*vla smällfet. Jag hade enorm mage på slutet. Bebis var 3,3 när han kom, kompis hade liten mage men hade stor bebis så jag tror inte stl på magen har någon betydelse på hur stor bebis är. Men det är ingen fakta, bara vad jag tror.

Oj kunde ju vart jag som skrivit rubriken…väntar mitt tredje barn och börjar undra vad jag gett mig in på efetrsom ingen verkar hålla det dom lovade när jag ringde min bm och sa jag var gravid…och efter min lilla som föddes för 3,5 år sen lovade jag mig att aldrig göra om detta igen hon vägde 5,5 kg och var 58 lång………..

Känner nu hur paniken bara växer och ingen lyssnar jag vill verkligen inte uppleva en förlossning som den en gång till……….

Jag bönade och bad om tillväxtul med henne för det kändes som jag hade barn från halsen och ner men allt var spå normalt jag hade inte gått upp mer än 3 kg och magen var stor men inte onormalt….ingen notis togs om att det fanns 2 st 6 kg barn på min mans sida och att första dottern var stor också….så nu sitter jag här med fullständig panik… L

 

Här är en till som blivit sviken av sjukvården. Väntar mitt tredje barn och har sedan vecka 10 bönat, bett, hotat om att få starta innan bf pga att min förra son vägde 4,9 kg och jag fick en ryggskada efter förlossningen. ( jag själv är väldigt liten och smal...) i den graviditeten kände jag att barnet var väldigt stort, hade bara barn i magen, inga extrakilon. Och jag bad om tillväxtultraljud eftersom mitt första barn inte var så jätteliten 4,3 kg. Men de sa spydigt nej och lät mig gå 2 veckor över tiden dessutom. Denna graviditet har jag inte kunnat njuta av en enda dag för jag är så rädd att bebisen ska bli ännu större. Blev u början lovad att de skulle följa mig noggrant denna gång men det är jag som fått tjatat o tjatat om tul. Nu började han sticka iväg i vikten och i vecka 38 vägde han ca 4,1 men nu tog de tillbaka löftet om igångsättning och menar att nu när bebisen är då stor så är det bättre att du föder med dina riktiga värkar... Känner mig så jävla lurad, har bf idag och min man följde faktiskt med på sista mötet och dunkade näven i bordet så jag ska få bli igångsatt på torsdag! Men känner ändå panik för jag har kämpat för att bli igångsatt i vecka 38-39 sedan 10e veckan och nu tickar tiden och vikten iväg... Fan för sjukvården!! Fick förresten höra att överläkaren måste på torsdag ge ett ok, annars får jag gott vänta!!??

Det är dåligt att det blir så var ju själv med om det.
men jag kan inte förstå att dom låter er föda men med mig när han uppskattade till 4885g ville man inte låta mig föda och bli igångsätt då min tapp var omogen och jag vara bara öppen 1½cm visst var han större men iaf varför ska man göra så här för
Håller tummarna att allt går bra och dom måste lyssna på dig.
Tänk om bebisen är större.